En dag av vila, en dag i skogen!

Jag skriver inte bara arga blogginlägg om saker, jag lever mitt liv också.
Och söndags så tog jag tåget från huvudstaden för att hälsa på mina goda vänner Khazad och Algir och deras lille son Kotten.
Planen var grillning och det blev det. Khazad tog med mig ut på promenad genom skogen till en vacker liten sjö med färdig grillplats där Algir väntade på oss med Kotten och en hel kasse svamp hon hade hittat på sin tretimmarspromenad i skogen.
Jag insåg att Algir och jag är rätt lika , vi kan båda gå runt i skogen utan minsta tidsuppfattning och bara njuta av den vackra naturen och följa alla stigar vi ser.
Skillnaden är att medans Algir har lokalsinne så saknar jag detta. Samt att jag är extremt lättdistraherad.Men mer om det senare.
En mycket skamsen Khazad hade glömt tändstickorna hemma så i väntan på Algirs syster Gnistra som hade med sig tänddon så skickade Khazad ut mig för att hitta pinnar att grilla korv och pinnbröd.
Och det är här min extrema förmåga att blir lättdistraherad kommer in och sabbar allt
Jag kom tillbaka med pinnar men det var torkade, korta pinnar som absolut inte lämpade sig till att grilla någon korv på. Något som Khazad tålmodigt förklarade innan han skickade ut mig en annan gång.
Min ursäkt?
Skogen!
Åh det var en helt fantastisk skog med tusen ansikten En sagoskog med mjuk mosssa mellan höga granar klädda med silvergrå lav och massa små svampar utspridda på marken. En Ronjaskog med små klippor och blåbärsris fyllda med söta blåbär i massor. En bäck som ringlade sig ut på äventyr mellan småstränden fyllda med harsyra och mörkgrön mossa och ormbunkar.
Ja, jag tappade fokus och gick runt och njöt av att låta fötter följa stigar åt alla håll och äta blåbär tills mina händer var alldeles blåfläckiga.
När jag kom tillbaka andra gången hade jag visserligen pinnar av rätt längd med mig men eftersom de inte var färska så spelade det ingen roll.
"Allt ska man behöva göra själv!" muttrade Khazad och gick och hämtade pinnar själv.
Gnistra dök upp och vi fick äntligen fart på elden. Vi grillade sojakorvar, både vanliga och tjockare chorizo (hurra för valmöjligheter som vegetarian!) och Algir hade gjort en hel bunke pinnbrödsdeg som vi försökte äta upp men som vi fick se oss besegrade av.
Men det är ändå något speciellt att äta nygräddat pinnbröd med smältsmör som rinner mellan fingrarna.
Och mitt i alltihopa fick vi sällskap av en bunt änder som kvackande kom simmande och ville ha smulor. De var så pass vänliga att de åt ur händerna på oss, sjukt spexigt!
När jag åkte hem luktade jag som ett rökeri och mina händer var fortfarande blåfläckiga.
Lätt värt för det var en helt fantastisk dag!

Våra vänner ankorna!

Khazad bråkar med veden som vi tog med oss alldeles själva!

Algir och Kotten, den senare i mantel som sig bör :)

Det blev lite kallt men vi hade elden!