Gammal dikt

“Jag tittar nedåt
följer fötters väg
över våta löv
rött och guld
mot svarta skor
kall i lungor
hals
händer
och jag vill bara se dig le” 

Ibland sårar jag mina vänner...

På min väg 
trampar jag på glas 
Det som skär sönder 
(men jag skriker inte för att det gör ont) 
Era känslor, dina känslor 
det är glaset 
och jag krossar det med min dans 
mina fötter gör spår av blod 
(och det borde göra ont) 
men jag går ändå 
vidare 
(och det är nya känslor framför mig) 

Dikt till en kär vän

För jag vill att du ska veta 
Även om jag inte säger högt 
bara viskar 
Att din vänskap lagar mina vingar 
och får mig att vilja flyga igen. 
De kommer alltid vara svarta 
men jag hoppas 
att stjärnorna kommer vara där för dig.