torsdag 13 december 2018

En bok om civilsamhället, en bok till alla politiker.

Please note: The bloggpost are in swedish but the video is in english :)

Jag har sällan varit så stolt som idag. Det är lite som att ha sprungit ett maraton och gått i mål som etta.
Fucking amazing.
Tidigare i vår kallade Idealista förlag till möte med flera förbund. De hade en idé om att göra en bok för att lyfta vikten av ett starkt och fritt civilsamhälle i Sverige. Den boken skulle sedan gå ut till alla landets valda politiker som information och som en påminnelse till de om att föreningar  är en av grunderna i samhället idag.
Jag var inbjuden som representant för Sverok och blev genast helt såld på iden. Det är så ofta våra föreningar och distrikt i landet ställs inför total oförståelse och ofta ignorans i vad de håller på med.
Detta var kort sagt en gyllene chans att lyfta Sverok och spelkulturen på en ny nivå.
Alla inblandade förbund fick välja en fokusfråga och Sveroks fråga var rätt självklar:

Varför spel är kultur och varför spel ska tas på allvar.

Jag satte mig och skrev, petade och skrev lite mer. Det var ett arbete som tog en del tid men Idealista gav otroligt bra redaktörsstöd.
Och nu är boken ute och klar! 12 förbund har skrivit om vikten med ett starkt och fritt civilsamhälle och deras mest brinnande frågor och boken är skickad till landets alla valda politiker. Det är otroligt stort detta.

I made this text! 

Det finns inte en vald politiker i landet som inte kommer kunna säga att de inte har koll på civilsamhället eller Sverok.
Och nu när Sveroks medlemmar går till ett kommunhus eller träffar en politiker kommer de kunna hänvisa till boken och att sagda politiker kanske har läst om Sverok.




tisdag 11 december 2018

Sverok-galan och varför vi behöver hylla varandra

För exakt en vecka sedan firade Sverok sin födelsedag! För den 4:e december 1988 så grundades Sverok i några lokaler uppe vid Observatorielunden.
Och hela året har vi uppmärksammat att Sverok firar 30 år, främst genom vår stora fest vi höll på Tekniska museet tidigare under hösten.

Men vi ville också börja uppmärksamma vår födelsedag mer regelbundet. För när skulle vi annars få tillfälle att känna oss som sverokare, nördar och spelkulturfantaster om inte på förbundets egen dag?

Jag funderade lite och tänkte på vad som gjordes av andra aktörer i spelkulturens Sverige. Och tillslut landade jag i att vi borde ha en Sverok-gala!



NärCon har SCCA, Swedish Cosplay Community Awards, som delas ut till eldsjälar och inspiratörer i cosplaySverige och Fenix har varje år Fenixgalan på Gothcon där de uppmärksammar spelskapare, kreatörer och fantastiska människor i rollspelssverige.
Varför skulle inte Sverok göra något liknande? Vi har så många fina föreningar, arrangemang och engagerade människor och vi är lite dåliga på att hylla och lyfta upp varandra ibland.


Så sagt och gjort. Det blev en nomineringsprocess där alla fick nominera sin favoritförening, sitt favoritarrangemang, årets talesperson, årets hjälte och såklart årets konvent.
Redan när jag satte mig och gick igenom nomineringarna så stod det klart att det fanns otroligt mycket arrangemang jag inte kände till och så många drivna personer över hela Sverige.
Fantastiskt kul att se!
Sedan lades nomineringarna ut för röstning och det var enormt många som röstade under de två veckor som allt låg ute, över 700 personer.
Det var helt klart att det var tvunget att bli ett första pris och ett andra pris i varje kategori.

Och den 4 december körde Sverok en födelsedagsuppesittarkväll där vi pratade minnen från året, läste upp anekdoter från 30 år tillbaka, kollade vad vi gjorde när vi firade 20 år och svarade på frågor från tittare.
Och vi avslöjade såklart vilka som vann! Hela alltet kan ses på SverokTV som är vår nya twitchkanal, kolla gärna och framförallt, följ kanalen för mer roligheter framöver! Och vinnarna hittar ni såklart nedanför videon :)
Sverok-galan kan vara en av de mest spontana och bästa idéer jag haft och jag hoppas så att den fortsätter under åren som kommer. Inte bara för att det är kul att få pris men för att vi, alla som sysslar med spelkultur och skapar konvent och driver föreningar, vi behöver bli bättre på att se hur bra vi är ute i landet. 
För att det skapar pepp och engagemang och framförallt är det något en bär med sig de där dagarna då allt kaosar. När vi lyfter varandra kan vi skapa storverk och framförallt så ser vi till att de som gör saker, de orkar längre och vet att deras verk uppskattas.
Det är värt allt.
Så, grattis alla vinnare och alla nominerade och tack alla fina människor som arrangerar, skapar och driver spelkulturen i Sverige, ni är fantastiska.


                                                                       

Årets hjälte: 
Guld: Andreas Svensson, 
Silver: Gabrielle de Bourg
Årets talesperson: 
Guld: Gabrielle de Bourg, 
Silver: Tjarls Metzmaa
Årets konvent: 
Guld: Nordsken, 
Silver: QueerCon
Årets arrangör: 
Guld: Stina Färdig (QueerCon),
Silver: Sam Anler (NärCon)
Årets förening: 
Guld: Female Legends 
Silver: QueerNördarna

lördag 8 december 2018

Avengers: Infinity War

Jag har länge tänkt skriva om när jag gick och såg Avengers: Infinity War och mitt intryck av filmen. Det var ju ändå rätt länge sedan den hade premiär. Men varje gång jag har försökt skriva så har jag bara tappat orden och inte kunnat ned få en enda bokstav på skärmen.

Herregud vad mycket episkhet på en och samma plansch.

Det var inte förrän trailern till Avengers: End Game dök upp häromdagen som jag kände att jag får göra ett rejält försök.

Och jag får nästan börja från början.
Det är idag över tio år sedan jag såg Iron Man första gången och sedan dess har Marvel-filmerna tagit en så stor plats i mitt hjärta att jag själv är lite överraskad över det. Jag är ingen Marvelnörd från början och upptäckte serietidningarna väldigt sent i livet. Men trots det så fastnade jag för något när jag såg Iron Man den där gången för tio år sedan och alla 19 filmerna (om jag inte räknar fel) som kommit ut hittills har jag sett. Inte alltid på biopremiären och inte alltid i rätt ordning men jag har sett och jag är kär i hela universumet som byggts upp under de här tio åren. Alla karaktärerna med styrkor, svagheter och med sin mänsklighet och gudomlighet. Alla mångfacetterade skurkar och hur filmerna lyckats med att ofta sätta fingret på saker som speglas i verkligheten idag.
Marvel har gjort ett otroligt jobb genom åren att bygga upp ett universum där alla karaktärerna känns genomarbetade och där jag fått gott om tid att knyta an till dem.
Det har varit en resa och jag hade inte velat vara utan den och den rikedom det gett till min nördighet.

Så när jag och Svart nu i våras traskade ned till biografen så var vi minst sagt peppa.
En ny Avengersfilm innebar att vi skulle få se flera av våra hjältar tillsammans på bioduken och även om vi visste att det skulle bli en mörkare film (för hey, slutbossdags!) så var vi ändå... tja rätt glada och uppåt.
Jag hade min Black Panther-tröja och Svart hade sin Guardian of the Galaxy-tröja. För det skulle vara fint!

Och sen tog det cirka tio minuter innan jag bara kände att "Oh fuck, detta kommer att göra ont hela filmen igenom."

Den var mycket mörkare än jag väntat mig och med en desperation som kändes från ruta ett. Det är otroligt hur mycket jag hade ankrat an till alla karaktärerna men det är vad tio års uppbyggnad gör antar jag. Allt kändes och allt gjorde ont. Samtidigt som jag var helt tagen av hur snygg filmen var och hur väl det fungerade att få ihop alla hjältar i en film och ge de mer tid. Jag vad också nöjd med att Gamora fick mycket tid för den hade jag inte väntat mig men det var välkommet. Mindre nöjd med vissa jädra tråkiga tropes i form av idiotisk man-som-måste-vara-obstinat-och-rädda-sin-tjej-men-saknar-analys-förmåga men men. Inget kan vara perfekt.
Älskade de nya karaktärerna som introducerades och även hur väl de lyckas med att ge hjältarna en air av erfarenhet och styrka som hos var och en speglade den resa de tagit sedan starten.

Skägg är ett stort ja!

Och Thanos placerade sig riktigt högt upp på listan över jävligt genomarbetade och mångfacetterade skurkar. Det var tillfällen när jag satt och kände att "Ja, han har ju en poäng i det han säger..." och kunde helt se hans resonemang och förstå varför det skulle vara bra. Den typen av skurkar är den bästa, de som är gråa och i ett gränsland där jag som tittare inte helt kan med att hata de.

Ett mål, en plan men fuck vad kasst det kan gå.

I korthet så gav filmen mig allt jag ville ha och den levererade verkligen på en nivå som var tusenfalt över vad de tidigare gjort. Precis som den skulle.

När eftertexterna började rulla så var jag kanske mest ovärdig i världen. Jag begravde huvudet i händerna och grät . Så där hulkgrät riktigt fult men ändå tyst medans tårarna bara rann ned och kletade in sig i mitt smink och i mina händer.
Med varje snyftning så kändes det som att jag både behöll filmen närmare mig och samtidigt skapade en distans.
När lamporna till sist tändes och filmduken var svart och öde så var mina kinder flammiga av tårar, mitt smink totalt bortskrubbat och jag kände mig så tom.
Och jag skämdes inte det minsta över hur jag betedde mig.

Jag behöver mina hjältar och det gjorde rasande ont att se Avengers: Infinity War men samtidigt är jag tacksam för att det är en värdig film som bäddar upp för det som komma skall.

Tack Marvel för den tid ni tagit er att lägga ned på ert filmuniversum, tack för att det har fått ta den här tiden och för hjältar som växt och som vi fått växa med. Tack för min mångfald och för min representation och tack för det ni byggt.

Nu peppar jag skarpt för Avengers: End Game som kommer i april 2019.




Mer läsning på temat:

onsdag 5 december 2018

LiU Game Conference 2018

Please note: Blogpost is in swedish but the video are in english :)

För ett tag sedan så blev jag inbjuden att komma och prata om Sverok hos East Sweden Game i Linköping. Det var otroligt trevligt att få komma dit och se vad de gjorde och såklart även att prata om Sverok och föreningslivet.



Det resulterade sedan i att Tomas, Alexander och Carolina frågade mig om jag ville vara med i ett panelsamtal under LiU Game Conference. Såklart att jag sade ja!


Jag är mest fokuserad när jag spelar. Foto: Crelle

Så tidigare i november åkte jag och Max från Svenska E-sportförbundet till Linköping för mycket trevlig dag. LiU Game Conference visade sig vara fullt med både utställare men framförallt fanns det otroligt många indiespel att testa. Sådant är alltid kul och jag hann prova på ett VR-spel med boxning, ett otroligt charmigt spel som hette Farkeep, ett jättesött spel som hette Skeleton Dance Party och flera andra.



Det som var kul på LiU Game Conference var även att det fanns två föreläsarspår under hela dagen, ett på tema vetenskap och ett på tema spel. Och jag var djupt imponerad av att se vilka det var som föreläste, otroligt kunnigt folk på båda spåren.
De hade även ett Speakers Corner för kortare talks och presentationer och där pratade jag en vända om Sverok och varför vi är så bra.

Jag pratar Sverok med Alexander Milton från East Sweden Game bredvid mig.
Foto: Crelle

 Sedan på kvällen var det dags för panelsamtalet jag skulle vara med i. Det låg såklart under tema spel och handlade om "How do we inspire young gamers to develope games". Det var jag, Liam Sorta, Narin Yousef, Jim Brown, Tabitha Hayes och Thomas Arnroth. Ja ni hör ju, det var otroligt kompetenta och kunniga människor jag satt med.  Det kändes som det var på tok för kort tid för att vi skulle komma fram till en bra slutsats men vi hade jävligt trevligt och alla sade vettiga saker.

Jim Brown, Liam Sorta, Narin Yousef, Tabitha Haye (bakom Thomas), Thomas Arnroth och
moderatorn Carolina Olsson från East Sweden Game. Foto: Crelle

Dagen avslutades med mat och mingel och flera nyfunna vänner. Något som var otroligt kul under hela dagen var att jag han hänga massor med Thomas. Vi har alltid kul när vi ses!
I korthet var det en mycket trevlig dag och kväll. Jag vill verkligen rekommendera att besöka både East Sweden Game och deras torsdagsträffar där det alltid är någon som presenterar eller pratar om spel och spelutveckling och jag vill såklart också redan nu peppa för nästa års LiU Game Conference. Inte bara för att den var hemskt mysig och bra genomförd utan också för att det är kul att se hur Linköping tar steget fram som en spelutvecklarstad. Heja heja!

Tabitha Hayes, Marie Mejerwall, Thomas Arnroth och Max Horttanainen och så jag!

torsdag 29 november 2018

Årets nätängelgala och Female Legends

Ingen rast och ingen ro efter Riksmötet!

Redan på måndagen så var det jobb igen och på kvällen så var det dessutom dags för gala. Och inte vilken gala som helt utan MySafetys gala Årets nätängel.
Under kvällen skulle flera pristagare utses för sitt arbeta med att främja bra samtalsklimat och schysst jargong på nätet.
Jag gick tillsammans med Max från Svenska E-sportförbundet och även med Liza, Lille och Josefine från Sverok-föreningen Female Legends
Det var lite extra spännande för oss alla eftersom Female Legends var nominerade i kategorin Årets Nätängel Gaming. Bara det att det finns en sådan kategori är ju guld! Tack Dreamhack för det!

Det blev en väldigt trevlig kväll med god mat, massa samtal om spel och unga (jag hade turen att tack vare Max hamna vid jurybordet för just gaming-kategorin och där satt även Tomas från Dreamhack och Andjela vilket var väldigt trevligt.



Så bra bord, heja gamers!

Första priset var Årets Nätängel Junior som vanns av Maya Runhagen. Jag lovar, inte ett öga var torrt när hon höll sitt tacktal. Vi grinade i kapp vid vårt bord. Så underbar tjej.

Sedan var det dags för Årets Nätängel Media som vanns av Eskiltuna-kuriren.


Och sen... sen var det dags för Årets Nätängel Gaming. Herregud var nerverna var kaos. Så mycket känslor.


MEN DE VANN!!



"För ett fantastiskt engagemang, driv och vilja att förändra gamingcommunityt. Att ständigt se en fördel där andra ger upp och som dessutom inte bara pratar om att göra en skillnad utan faktiskt gör det på riktigt, om och om igen. Väl värdiga vinnare av årets nätängel i kategorin gaming: Female Legends"

Det är  världens finaste motivering som är så rätt och med den fick Liza, Lille och Josefine ta emot en så välförtjänt utmärkelse. De gör ett så viktigt arbete inom E-sporten som sprider sig till hela spelkulturen i Sverige och de fortsätter utan stopp. De är sådana förebilder och jag är så stolt att kunna kalla de mina vänner.  



Så stolt över att känna dessa stjärnor! Heja Lille, Liza och Josefine <3

Priset för Årets Nätängel gick till Lovette Jallow för hennes kamp mot rasism och sexism på nätet. Och ja, där grät jag med en liten smula.



Alla pristagare på scen!

I korthet var det en fantastisk kväll och jag är så glad att ha fått vara med. Och så stolt över Female Legends! Jag grabbade Liza, Lille och Josefine efter priset och hann prata lite, kolla gärna videon som är på engelska.



tisdag 27 november 2018

Att bli avtackad som ordförande

Jag ska inte säga så mycket om Sveroks Riksmöte tänkte jag. Det var mitt sista som förtroendevald i Sverok  och ärligt talat var det rätt jobbigt.
Jag har redan skrivit här om varför jag inte kandiderar om och även om beslutet var taget så är det klart att det alltid är mycket känslor.
Jag älskar Sverok så otroligt mycket och Riksmötet har länge varit en höjdpunkt på året, både för att få träffa vänner och nya bekanta samt såklart för möjligheten att påverka vart förbundet ska gå i framtiden.
Så när jag åkte upp till Sundsvall för några veckor sedan så var jag lika delar pepp och lika delar sorgsen.
Jag var aspepp när jag träffade ombud och när jag pratade med styrelsen och förberedde allt vi skulle gå igenom.
Jag var sorgsen när jag kröp runt på golvet och tejpade sladd kvällen innan mötet eftersom det kändes så tydligt att det snart var slut.

Men när mötet kickade igång hade jag annat att tänka på. Och framförallt så hade jag en avtackning att se fram emot. Eftersom jag var rätt hundra procent säker p att en avtackning inte skulle dyka upp ur tomma intet så bad jag tidigt två av de bästa människorna jag vet att hålla i min avtackning, nämligen Alexander Hallberg och Tjarls Metzmaa.
De är inte bara tidigare arvoderade i Sverok utan också två av de vänner jag litar och älskar mest i världen.Jag gav de fria händer och fick inte veta något men resultatet blev amazing. Jag blev så glad och rörd över hur mycket de lyckades hitta att säga. Så pass mycket att jag är glad att jag klarade mig igenom mitt tacktal utan att börja grina. 




Svart filmade tack och lov allt så om ni vill kan ni se hela min avtackning och sedan mitt tacktal. Och även hur glad jag blev över min fina present!

Tack Alexander och Tjarls för att ni är fantastiska <3




tisdag 6 november 2018

Fairweather Manor 5 del 1: Att sy allt på en vecka

Förra året åkte jag till Polen med Gråskäggsdotter och hade en underbar tid på det Downton Abbey-inspirerade lajvet Fairweather manor.
Det var så kul att direkt när vi kom hem så köpte vi biljetter till nästa års uppsättning.  Och eftersom lajvet sålde slut snabbare än jag kunde säga flaskhals så var det tur att vi gjorde det.
Vi fick våra roller och därmed var det bara att vänta i månader på att åter sätta oss på planet till Polen.
Och med så mycket tid borde jag sluppit min systress eller hur?

Totalt fel.

Jag köpte visserligen en del tyger när jag var nere på Sri Lanka tidigare under året men sedan har de bara blivit liggande. Jag har rest för mycket och varit hemma för korta perioder för att hinna sy (stor nackdel när jag arbetar i en stad under större delen av månaden och är hemma i mitt riktiga hem kanske två-tre dagar under en månad.

Och sedan allt jobb under sommaren och förberedelser inför Närcon och Blodsband gjorde att jag inte hann börja alls.
En månad innan lajvet tog jag och handlade de sista tygerna jag behövde på Göteborgs Textil och jag satte igång att sy exakt en vecka innan lajvet.

Jag kan lugnt säga att min stressnivå var bisarr.

Min ursprungsplan var att sy två kjolar, en blus, en ny aftonklänning samt en morgonrock, ett nattlinne och nya mamelucker.
Jag hade sådan tur att min korsett från förra året satt ännu bättre än sist (heja chips och mackor i ett år) så den kunde jag använda vilket var tur!

Men jag fick skära rätt rejält i min ursprungsplan. Två kjolar blev en där Svart fick klippa ut allt för att jag panikade så mycket och sedan sy ihop. Och i sista stund insåg både han och jag att tyget var på tok för stelt för en kjol.
Trist men jag kunde ta min gamla och den är fantastiskt fin.
Nattlinnet skrotade jag rätt tidigt ihop med nya mamelucker och tog mitt gamla set.
Morgonrocken klippte Svart ut och jag sydde ihop sista kvällen.

Det jag lade fokus på var en ny blus och en ny aftonklänning.  Jag ville ha det för att få till min look som skir och väldigt ung.

Blusen skulle vara i två lager, ett underlager och sedan skirt tyg över och det var ett härke att sy och få till rätt. Jag har fortfarande ingen aning om hur jag lyckades få till en blus som blev så bra men det är på allvar det jag är mest stolt över. Den ser så fin ut! Och knapparna och spetsen från Knappkarlsson blev verkligen pricken över I:t!

Manschetttyget är även det tyg som finns i det understa lagret av blusen. 

Så var det aftonklänningen då. Jag hade hittat det perfekta tyget på Sri Lanka och visste ungefär hur jag ville ha den. Sen hittade jag underbar spets på Göteborgs Textil och sen var det bara att dra igång. Byggde mönstret utifrån en känsla (som alltid eftersom jag inte kan mäta eller något i den stilen) och fick verkligen trixa och fixa för att få det helt perfekt. Men den blev verkligen bra och sitter helt perfekt!

Halvvägs igenom när saker börjar falla på plats.
Det blev mycket fållande och sicksackande.
Så när det var dags att åka på lajvet så hade jag lyckats få ihop alla grejer jag minimalt behövde. Dels genom att sy, dels genom att återanvända gammalt och dels genom att köpa hatt, cape och smycken samt ny tiara. Det är inget lajv i Polen utan tiara.

I nästa del så blir det mer om själva lajvet, min roll och hur det var att uppleva en saga.

Mer läsning på temat: