onsdag 29 oktober 2014

Det handlar inte om dig - När ens vän visar sig vara en förövare

Det här inlägget är en uppföljare till ett jag skrev för ett tag sedan, nämligen det om att alla känner ett offer men få känner en förövare. Det här inlägget är även skrivet ihop med Madelene.

Det talas mycket i lajvsverige nu om sexuella övergrepp, saker dras fram i ljuset och de som blivit utsatta vågar prata om det som hänt och om de personer som utsatt de för övergrepp. Det ger en stor förändring, en jag gärna vill se.

Men jag ser också att många har svårt att hantera att detta kommer upp. För det innebär att man får namn och i många fall ansikten på förövarna och inser att detta kanske är en vän, eller en väns vän, någon man lajvat med och haft kul ihop med.
Och många som känner förövarna har svårt att greppa att deras vänner faktiskt begått övergrepp, har våldtagit, har misshandlat.
Och ursäkterna dyker upp lika säkert som regn på midsommar.

"Han är en bra kille, han skulle aldrig"
"Jag har känt honom i åratal och han har inte gjort något mot mig"
"Han har en diagnos, han förstår inte bättre"

Min reaktion på detta?


Jag kan fortsätta räkna upp flera ursäkter men det känns meningslöst. Ni ser min poäng.
Man kan ursäkta hur mycket man vill och det kommer ibland medvetet och ibland omedvetet.
Övergreppen kommer inte försvinna för det. Förövarna kommer inte att försvinna och i flera fall har det dykt upp berättelser där samma person begått flera övergrepp.

Jag förstår att det är svårt när man får reda på att ens vän är en förövare. Det skakar hela ens värld i vissa fall och man mår illa och vill att det inte ska vara sant.
Men i 99 % av fallen är det sant.
Du känner en förövare. Frågan är hur du hanterar detta.
Jag vill börja med att ge ett råd.
Det första att komma ihåg när din värld verkar rasa, när du är i chock över att din vän begått en förkastlig och avskyvärd handling är detta:

Det handlar inte om dig.

Det är skitjobbigt att ta ställning mot en vän som begått sexuella övergrepp eller liknande. Jag har själv varit där och klart att min värld rasade och jag fick omvärdera allt jag trodde på.
Men det viktiga är inte hur man själv känner eller mår. För det sitter en människa framför en eller över nätet vars liv gått i spillror av ett övergrepp.


”Du kan gå upp imorgon till jobbet, du behöver inte kämpa med att komma upp ur sängen. Du kan träffa dina kompisar, för du behöver inte fundera om det tycker att det var ditt fel. Eller om de ens tror dig.
Du behöver inte ligga i din säng och kämpa med ångesten, eller sitta i videoförhör i ett kalt polishus i all din utsatthet med en näve pappersnäsdukar och svara på om du var ”HELT säker på att du inte ville ha sex med honom? Sa du nej tydligt?”.
Din obehagskänsla är ingenting jämfört med min. Det är inte synd om dig. Du är inte utsatt.
Du behöver inte leva med minnena resten av ditt liv.
Och att klaga på att det är jobbigt för dig att få veta är faktiskt bara respektlöst. Jag berättar i förtroende och du svarar med att ge mig skuldkänslor. DET är jobbigt.” (Madelene)


Det kan vara svårt att komma ihåg men du som har en vän som begått övergrepp, släpp offerkoftan för ett tag och tänk lite. Sluta grina och tycka synd om dig själv.
Ja, din vän har begått ett övergrepp. Det är jobbigt som fan. Men inte ens i närheten av hur jobbigt det är för den som berättar och får ursäkter för någons beteende i ansiktet. Eller få ta att någon bryter ihop och tycker att det är jobbigt att höra om och därmed måste bli tröstad. Hjälper nada och ingenting.
Jag blir seriöst så arg att jag ruggar över detta.
Så, det sista råden jag och Madelene ger här:

Stötta den som blivit utsatt.
Lyssna och se till att finnas där.
Var arg och rasa mot förövaren, uttryck medkänsla.

Kan du inte det så fine men kom ihåg, det handlar inte om dig.

måndag 20 oktober 2014

Vardag i höstrusket

Regn, regn och mer regn. Det har seriöst regnat av och till i en vecka nu. Jag som såg fram emot en vacker höst där löven satt kvar på träden länge och hela världen blev sådär sprakande rödgul färgad. Men icke. Jag pulsar på morgonen genom drivor av ledsna löv och kör sedan i hällregn till jobbet. 
Kul hösten, verkligen kul.
Men det är inte synd om mig alls. Hösten ger mig alla ursäkter i världen för att vara riktigt myslat och vägra gå ut. Med resultatet att när jag kommer hem från jobbet så bygger jag mig antingen ett filtbo i soffan med Svart eller hänger vid datorn i mjukisbyxor för att förändra världen.
Plugget har nu styrt upp sig rätt okej och om två veckor är den korta kursen slut och förhoppningsvis går det bra. Jag gillar att plugga men insett att jag faktiskt gillar att få lön mer så jobba lite mer ska bli rätt skönt. Mer pengar innebär att jag kan göra mer saker och att jag och Svart kan lägga undan lite pengar till att resa någonstans. Gärna till Asien, land spelar mindre roll även fast jag hade velat ta med honom till Sri lanka någon gång. Men det är ingen brådska med det.
Jag gjorde för övrigt i fredags äntligen slag i en gömd dröm och vandrade till Cybtekk och klippte sidecut. Sedan jag fick klappa på Anouks fina sidecut sist så har jag funderat på hur jag skulle se ut i det.  Ja jädrar vad snygg jag är i det. Kanske snyggast i världen.  
I övrigt så har jag haft en väldigt trevlig helg som inneburit tvspelande, plugg, en kakfest och mycket läsande. 


Ny frisyr men samma hårfärg. Älskar mitt blåa lite för mycket för att vilja byta!

tisdag 7 oktober 2014

Varför det är så tröttsamt när män vill bli undervisade i feminism

Det dök upp en rolig och mycket träffande länk i mitt facebook-flöde idag.  Jag skrattade rätt uppgivet och igenkännande åt den och kände att den var helt spot on. Den var på temat om att undervisa män i feminism som inte orkar undervisa sig själva.

Jag är en rätt aktiv och engagerad feminist. Både IRL och på nätet. Och jag har tappat räkningen på när män i diskussioner slänger ur sig:
"Men varför kan du inte förklara för mig vad feminism och rapeculture är?"
Eller:
"Istället för att vara så dryg (för ja, jag blir rätt dryg och trött efter 200 + inlägg), varför kan du inte bara FÖRKLARA för mig?"
Eller den gamla godingen:
"Alltså, jag vill se statistik på att våldtäkt drabbar fler kvinnor än man!"

När den här typen av frågor dyker upp i diskussionerna, ofta efter att mannen (för det är alltid män) har varit extremt dryg och otrevlig eller bara nedvärderande så vet jag att 1) mannen i fråga är inte intresserad av att lyssna 2) mannen i fråga vill deraila diskussionen 3) mannen i fråga är okapabel till att använda google.

Detta är inte löst grundade slutsatser och för en... säg tre år sedan då jag var lite mindre bitter och snällare hade jag nog snällt förklarat och visat.
Men jag är inte en snäll människa och jag har lite tappat orken när det gäller att visa män länkar och undervisa när det tar mig cirka två minuter att googla upp relevant fakta från trovärdiga källor och ytterligare tre minuter för att göra en källkritisk koll att faktan stämmer.
Det tar cirka en minut att googla på "Vad är feminism" och hitta bra hemsidor, ordförklaringar och länksamlingar. För att inte tala om litteraturtips och föreläsningar som ligger online på youtube.

Det finns ännu ett skäl till varför det är så extremt tröttande för mig och kvinnliga vänner att ständigt behöva få de här frågorna från män och ännu mer jobbigt att faktiskt vara ärlig säga :
"Nej jag tänker inte förklara, om du vill lära dig mer så googla ."
För så fort jag säger att jag inte tänker vara den undervisande, snälla feministen så brukar responsen ofta bli:
"Fan, ni feminister är så jävla hatiska, jag VILL ju lära mig"
Eller:
"Men vad fan, hur jobbigt är det egentligen för dig att undervisa EN man?"

Ja du.... Om nu man vill lära sig om feminism, då är det faktiskt bara att googla. Om man inte ens orkar göra det, är det då konstigt att jag tvivlar på din vilja att faktiskt lära dig?

För det är aldrig bara en gång man får förklara. Aldrig.
Den enskilda mannen som vill ha svar glömmer en viktig sak.
Vi som får de här kraven om att vi ska undervisa och vara pedagogiska feminister, vi har förmodligen fått den frågan tio gånger, tjugo gånger bara den veckan. På ett år blir det hundratals gånger och detta tar upp tid.
Det finns en klar gräns på hur mycket tid jag vill lägga på att undervisa män och i nio av tio fall bli förolämpad till på köpet.
Det är inte värt det.

Jag har flera vänner som mailat mig och frågat om de kan fråga mig till råds i frågor om feminism. Där har jag inget alls emot att ge dem lite hjälp på traven just för att de är mina vänner och ofta nära sådana.

Men de andra som i diskussioner kräver undervisning, ta er en titt på följande länk. Den som fick mig att skratta uppgivet idag. Och kom ihåg, all information finns på internet, vill du verkligen lära dig, gör det själv.






onsdag 1 oktober 2014

Bokmässan 2014 och lite nördfeminism!

Så blev det Bokmässa 2014. Och jag får erkänna redan nu, jag är en dålig bokmässebesökare trots att jag ändå bor i Göteborg och älskar böcker mer än det mesta i världen.
Men varje år så lyckas Bokmässan krocka med plugg, med lajv, med resor eller med annat. Så jag har inte varit där sedan jag jobbade där för Bokia och det var väl i runda slängar tusen år sedan.
Skäms på mig.
Nu detta året så blev jag inbjuden att delta i en panel om Nördfeminism i regi av Seriescenen. Det var tänkt att vara repris på den panel jag satt med i under Feministisk festival tidigare i år.Tyvärr var det färre som kunde nu än så i slutänden var vi var bara tre stycken deltagare istället för sex. Det var jag, Amaltea och Johnie som precis som sist var en fantastisk moderator.
Och det är klart at jag var nervös, mer än sist. Skulle det gå bra? Skulle någon komma och lyssna? Skulle folk vara elaka?
Vad jag älskar när alla mina jobbiga tankar bara kommer helt på skam. Det var knökfullt när vi satte oss på scenen och under de 45 minuter som vi pratade så fortsatte det att stanna till folk som lyssnade. Detta trots att det var vid 10 på morgonen på fredagen. Samtalet flöt på bra och jag tror att vi sa mycket vettigt. Jag och Amaltea är för övrigt en väldigt bra kombo, vi klickar bra, pratar lätt på och ger varandra plats.
Efteråt blev vi två intervjuade om just detta med Nördfeminism av en journaliststudent från en folkhögskola och det var trevligt och avslappnat. Bra nedvarvning.
Jag och Amaltea ägnade några timmar åt att ta långlunch, strosa på mässan och köpa choklad innan hon skulle sitta och signera sin bok. Jag fortsatte gå runt och lyssna på intressanta föredra och titta på nya böcker.
Sedan dök MsMemberger upp efter sitt jobb och vi hann gå runt och lyssna på en del saker med innan mina fötter helt gav upp och jag fick krypa ut till bussen och ta mig hemåt.
Så det blev bara fredagen för mig på Bokmässan men det var så värt det.



Bild från panelsamtalet tagen av Nene Ormes. Lite kul är det att jag och Amaltea omedvetet lyckats matcha våra kläder :)