torsdag 27 april 2017

Ett besök till Studio Ghibli!

En viktig upplevelse som vi missade förra gången vi var i Japan var att besöka Studion Ghiblis eget museum.


Både jag och Svart är enorma fans av Studio Ghibli-filmerna. Vi kollar på de när vi är sjuka, när vi är ledsna, när vi är glada, när saker gått bra på jobb... Ja det finns få tillfällen som vi inte tycker att Studio Ghibli filmer passar!
Vårt hem svämmar över av Ghiblisakeroch halva min arm består av Ghiblifigurer.
Kort sagt: Vi älskar Ghibli!
Sist vi åkte till Japan så hade vi inte koll på:

  1. Att biljetterna till en viss månad släpps tre månader i förväg över nätet och när de är slutsålda så är de slut.
  2. Att det inte var möjligt att köpa biljetter på plats. (Det går att köpa biljetter i Japan via sajter och automater i snabbköp men det är askrångligt och rekommenderas INTE!)

Så det var lite surt att inse det. Men denna gång hängde vi på bokningsknappen när biljetterna släppte och vi fick biljetter! 
HURRA!
Vi skulle till museumet i slutet på vår resa och jag kan lugth säga att jag aldrig varit så rädd för att tappa bort ett par biljetter innan. Eller ta fel på datum. Eller att våra namn magiskt skulle vara felstavade så att vi inte skulle komma in....

För ja, Ghibli-museumet har rätt strikta regler. De släpper bara in ett visst antal besökare per dag, du måste som sagt förköpa din biljett och när du gör det så får du välja tre datum du kan tänka dig att besöka museet på. Ett av dessa datum blir det datumet din biljett gäller på och då gäller det enbart det datumet. 
Missar du ditt datum - Tuff skit för de gör inga undantag.
Sist men inte minst, vid bokningen framstår de som ashårda med att stavningen på namnen till de som du bokar besök för måste stämma med passet. Annars kan du bli avvisad.

Så, nu när jag skrämt upp er tillräckligt kan jag säga att ja, de är hårda men de kontrollerar inte stavningen på namnet mot passet. De är mest intresserade om din biljett stämmer överens med dagens datum, att det är ditt namn som står och att det är korrekt antal besökare.

Jag vill bygga mitt hus så här. Eller flytta hit.

Vi kom till museet rätt tidigt på dagen och först blev vi kollade utanför att vi ens hade biljett innan de öppnade den låsta dörren och släppte in oss till receptionen där vi kunde byta våra bokningsbiljetter mot riktiga, ascoola biljetter a la Ghibli!
Det är strikt foto-, och filmförbud i hela museet så jag ska försöka beskriva hur det ser ut.

Att säga att det är ett museum är egentligen lite fel.
Det är mer som ett gigantiskt hus som hämtat ur en Ghiblifilm som du har hela dagen på dig att utforska, leka runt i och på det sättet lära dig massor om hur studion har skapat sina underbara filmer och vad som skett i studions historia.
Själva huset är enormt vackert med små minidörrar överallt mot nya korridorer och rum som bland annat innehåller en mysig kattbus, boxar med små filmklipp som spelas, vackra glasfönster prydda med Ghiblifigurer och ett trädgårdstak där en kan sitta och mysa.
Det är dessutom målat i vackra stenfärger med rundade hörn och mjuka vinklar vilket får det att kännas jättemysigt.
Det finns även två små fik där du kan äta medhavd mat eller köpa varm mat,en jättemysig affär och en liten biograf där det alltid visas en ny unik kortfilm gjord av Ghibli som inte visas någon annanstans än just på museet. Filmen byts ut med jämna mellanrum men när vi var där visades en film om ett bröd och en äggprinsessa på äventyr. 
Det kan varit det finaste vi sett.

Totoro är inte en så bra receptionist men lyckligtvis finns det dustbunnies til hjälp!

onsdag 26 april 2017

Kyoto och Tokyo - två städer som alltid överraskar

Jag och Svart hängde överraskande lite i Kyoto på vår resa. Vi var där i fyra dagar innan vi reste vidare, mycket eftersom vi har där nästan en vecka sist och tänkte att fyra dagar räcker!
Nja, det räckte nätt och jämt och både jag och Svart hade helt glömt vilken underbart mysig och trevlig stad Kyoto är.
Och hur mycket vi kände igen oss på gatorna och ville ramla in i alla små gränder för nya äventyr. Eller hur vacker floden är som den bara kan vara i Kyoto när solen ligger på och ljusets bryts mot bergen...

Men vi hann med överraskande mycket under vår tid i Kyoto. Vi hann med att besöka bambulunden i Arashiyama vilket var väldigt vackert. Om än mycket folk men det får vi ta för att vi sov lite längre på morgonen.

Bambulunden var magisk och framförallt var den tyst. Lite spöklikt!

Vi hann även med en tur i det gamla nöjeskvarteret Shimabara och ett besök i tehuset Sumiya som stått sedan 1641. Det var en jättevacker gammal byggnad med en av de finaste och mest rofyllda trädgårdarna ever.
Men något som verkligen gjorde hela Kyotoresan var att vi tog nästan två dagar och strövade i den gamla delen av Kyoto upp mot Kiyomizudera-templet. De gamla gatorna Ninnen-Zaka och Sannen-Zaka är det närmaste som Kyoto kommer hur gatorna såg ut förr i tiden. Det är gamla gator omgivna av gamla trähus och såklart restauranger och souvenirbutiker. Men de utgör en underbart fin inramning när en vandrar upp mot templet och det gör mycket att gatorna är helt fria  från de vanliga telefonstolparna och nätet av ledningar överallt.
Vi strosade också såklart massor i geishadistrikten Gion, Miyagawa-cho, Gion Higashi och Pontocho.

Det kan aldrig bli för mycket färg på en pagoda!

Tokyo var slutdestinationen på vår resa och där stannade vi i tio dagar, mycket för att kunna ha semester, vila och kunna strosa runt i Tokyo och bara... upptäcka saker. Som de nördar vi är såg vi dock till att vi bodde nära Akihabara!



Tokyo var värt att lägga tio dagar i eftersom det är lätt att göra utflykter till andra delar av staden plus att det finns så enormt mycket att se. Jag och Svart går dessutom nästan överallt vilket gör att vi både går vilse men också ser enormt mycket. Som små spännande tennisplaner mitt uppe på en kulle, gömda parker, tempel med rulltrappor och tusen miljarder små restauranger.

Det spelar nog ingen roll hur många gånger jag åker tillbaka till Tokyo och Kyoto, det kommer alltid finnas nya saker att upptäcka.

Mer läsning om resan:


söndag 23 april 2017

Miyajima och världens högsta berg!

Dags för ännu en bloggpost om vår Japanresa, även kallad #japandel2. Jag är inte ens halvvägs igenom allt jag vill berätta för er om resan men ni får leva med det!

Från Himeji så tog Svart och jag en dagstur till Miyajima. Vi hade hört mycket bra om den lilla ön i Japans innanhav, både från guideböcker och från svärfar. Sedan kan varken Svart eller jag motstå världsarv, särskilt inte i form av en flytande portal (typ)

Miyajima är som sagt en ö och den heter egentligen Itsukushima. Det är stan på fastlandet som heter Miyajima om jag förstått det rätt och ön var tidigare en del av fastlandsstaden Miyajima som senare även den bytte namn.
Men gamla vanor består och tågstationen, fastlandsstaden och själva ön kallas för Miyajima.
En smula förvirrande.

Hur som helst. På ön Miyajima finns detta flytande tempel och främst den flytande portalen som verkligen är en syn, särskilt när det är klart väder och solen bryter in genom molnen när en står på färjan över.
Det står oftast i lågvatten och då på gyttjemark men vi hade turen att komma över vid högvattnet då det verkligen ser ut som att porten flyter på vattnet.


Tidlöst vackert!

Vi gick inte in i det flytande templet eftersom det var massivt med turistgrupper där, främst japanska pensionärer som alla gick i snigelfart. Men det var vackert från utsidan med, även när det stod på gyttjemark (högvattnet nådde inte hela vägen upp)

Om en går den guidade turen går det att se kabukispel på tempelscenen vid havet.
Det går också att tjuvkika från stranden 

Det finns även ett flertal tama hjortar som går runt i kuststaden och tigger mat. (Vad är det med Japan och tama hjortar. så episkt!!)
Staden överlag är rätt lugn och stillsam med massor av turister och restauranger (som stänger så fort sista båten mot fastlandet gått). Den var hemskt mysig att strosa igenom och det finns bland annat flera fina tempel och en jättecool pagoda.
Men det som Svart var mest pepp att se förutom portalen var den eviga elden högst uppe på ett berg. Han hade någon illusion om att vi skulle traska hela vägen upp men det lade jag ett bestämt veto mot. Att klättra skulle ta flera timmar och någon måtta får det vara på hurtigheten.
Så istället tog vi två fina linbanor upp mot toppen och från sista linbanans anhalt skulle vi sedan gå några kilometer. Det kändes som flera jävla mil.




Men trots att det var så jobbigt (och jag fick se mig omsprungen av glada femåringar med alla energi i hela världen) så var det värt det.
Det var väldigt fint att se den eviga elden och även att se den otroligt vackra utsikten.
Så med det sagt, jag rekommenderar verkligen att ni tar ett besök till Miyajima. De har till och med uttrar.

Elden har brunnit utan uppehåll i ca 1200 år.

Mer läsning om resan:


torsdag 20 april 2017

Tips för hur lajvarrangörer kan tänka för att inkludera rasifierade lajvare

Då var det dags igen.
Det är ju inte första gången jag påpekar att lajvhobbyn i Sverige är för vit för sitt eget bästa och det lär inte bli den sista heller.
Och precis som tidigare år när jag dragit detta så inser jag med åren att förändring inte kommer ske om jag själv inte sparkar upp dörren. Mycket eftersom lajvsverige är en så vit hobby så att kunskapen om hur detta ska ändras helt saknas.

Denna gång tänker jag fokusera på hur lajvarrangörer kan blir bättre på att inkludera rasifierade lajvare.

Varför är då detta så viktigt?

Jag har uppfattningen att ett av de enklaste sätt en lajvarrangör kan göra för att dels inkludera rasifierade i sitt lajv och dels visa utåt att lajvet välkomnar andra än vita lajvare är att se till att ha olika etniciteter representerade i sitt bildmaterial.

Så, här är mina grundtips över hur arrangörer kan bli bättre när det gäller att inkludera rasifierade på sina lajv.


  • Ha rasifierade tydligt med i bildmaterialet och på foton. Bara lös det genom att fråga dina rasifirade lajvarvänner eller leta efter nya rasifierade lajvare du inte känner.
    Ursäkten att du inte känner några rasifierade lajvare är inte godtagbar. 
  • Inkludera rasifierade, exotifiera inte. Detta innebär att det är ett stort nej på att låta rasifierade enbart finnas representerade på bilder som den "onda" lajvkulturen. Du vill få rasifierade att komma på ditt lajv, inte bygga på skadliga stereotyper.
  • Ha aldrig ever med blackface i något. 
  • Skriv tydligt och klart att rasister och nazister inte är välkomna på lajvet. Och nej, argumentet att de lämnar sina privata åsikter hemma är bullshit. Vill du få rasifierade lajvare att känna sig trygga så måste du kunna sätta ned foten mot rasister och nazister.
  • Skriv att rasism riktad mot off-etniciteter är helt förbjudet innan, under och efter lajvet och inte tolereras i något form. Har ni rasism med i er spelvärld, skriv ut hur denna tar sig uttryck.
  • Många arrangörsgrupper i lajvsverige idag består ofta av vita. Därför är det ännu viktigare med att ni är tydliga med att ni vill inkludera rasifierade, genom att ha ett bra tänk i texter och bildmaterial men också att det står klart och tydligt på hemsida,/forum/facebook-grupp.
  • Ha en inkluderingspolicy. Jag kan inte nog understryka vikten av detta och de positiva signaler detta skickar ut.


Till lajvarrangörer som arrangerar lajv inom skalan historiskt korrekt (HK) men vill att rasifierade ska vara välkomna på deras lajv:

  • Skriv att hudfärg saknar betydelse när det gäller att välja roller. Som arrangörer strävar ni efter ett bra och inkluderade lajv vilket går före HK, detta är viktigt att vara tydlig med.

Inget får mig som rasifierad att känna mig så inkluderad som när jag ser mig själv i bildmaterial, när jag ser rasifierade personer finnas representerade på stämningsfoton och i tecknade bilder på ett naturligt och bra sätt
Notera att detta gäller enbart när det görs på ett bra sätt.
Inget får mig idag att känna mig mer avskräckt av ett lajv som enbart har rasifierade personer representerade i lajvets "onda" sida.
Bara tanken på det får mig att vilja ta fram mitt bingo över "Alla-stereotyper-rasifierade-personer-kan-tryckas-in-i-på-lajv."

Ett vanligt argument som brukar dyka upp här är detta:

"Men jag annonserade om mitt lajv i massa grupper men inga rasifierade dök ändå upp! Borde de inte dyka upp om de var intresserade?"

Både ja och nej. Klart att alla lajvare väljer vilka lajv de vill åka på och alla lajv tilltalar inte alla.
Men om du som lajvarrangör inte ens tänkt till när det gäller att ha med rasifierade i bildmaterial, foton, pintrestboards eller liknande så kommer det också få effekten att rasifierade kanske inte känner sig välkomna.
Sedan spelar det in att de som hänger i många svenska lajvgrupper på facebook är.... wait for it.... vita lajvare. Vill du dra in rasifierade lajvare får du aktivt arbeta för det genom att tänka utanför boxen.
Detta är ditt ansvar som arrangör, representation måste arbetas för men jag är övertygad om att det går att göra.
Det enda som krävs är lite medvetenhet och en rejäl dos vilja.



Mer läsning på temat:

En feg inställning till rasism (eller en fråga om att se sina egna privilegier)
Hantering av rasism i lajvvärlden


Youtubevideos (med Eva Wei)

Etnicitet och lajv
Etnicitet och lajv 2.0

Läs även:

Hur ska man få fler befäl som spelas av icke-män på lajv?


måndag 10 april 2017

Dags för spelrelease av episkt rollspel!

Som en del av er vet så driver jag ett nördfeministiskt initiativ för mer jämställdhet i spelvärlden kallat #isisnerdfeminism. Under fyra år så har initiativet varje år hållit till på spelkonventet Gothcon och så även i år!
Det blir två dagar fyllda med nördfeminism i form av föreläsningar, prova-på av olika spel och panelsamtal.
Något som gör mig extra pepp på detta årets #isisnerdfeminism är att bästaste Natalia Batista ska ha spelrelease för sitt rollspel Sworld Princess och hon har valt att ha den första speldemon av det på #isisnerdfeminism!!!!


Hej Natalia Batista och grattis! Hur pepp är du på Gothcon och releasen av rollspelet!
Superpepp! GothCon är ett av årets högtider, lite som nörd-julafton! Att dessutom få släppa ett eget rollspel är ju som en dröm, det hade jag inte kunnat tänka mig! 


Hur kommer det sig att det blivit ett rollspel av din manga Sword Princess Amaltea?
Fröet till rollspelsboken såddes faktiskt på GothCon för ett år sedan! Jag satt i Artist Alley och sålde mina serier och fram kom Daniel från Saga Games. Han diggade min fantasyserie och vi började prata rollspel – och så kläcktes idén till ett samarbete!

Hur involverad har du varit i arbetet med rollspelet?

Ganska mycket. Tomas Arfert är ju mästaren som skrivit alla rollspelsdelarna, men han skickade mig regelbundna mail och bad om lore och ställde frågor om världen. Jag är inte den sortens författare som skriver metervis med lore och bakgrundsfakta om mina karaktärer, jag gillar mer att se dem utvecklas på pappret. Men det var faktiskt väldigt kul att sitta och skriva ner en massa om världen. Det roligaste var att komma på små anekdoter, historiska personer eller rykten som sprids kring olika grupper eller platser. Sånt är kul! Samt jag har ju tecknat alla illustrationerna och till och med lite serier i boken.

Kan du berätta lite om vad vi kan vänta oss av rollspelet Sword Princess?
Detta är ett rollspel där det är gynnsamt att spela kvinna! Kvinnorna har övertaget och det är rätt så svårt och begränsande att välja en manlig rollspelskaraktär. T.ex. kan du inte hålla på med magi, om du inte väljer att tillhöra någon av de utstötta kulterna i världen. Sen är detta också ett rollspel som erbjuder många äventyrskrokar, perfekt för en spelledare som vill ha många alternativ att välja bland och dra ut på ett rollspel med. Varje drottningarike har dessutom sin egen historia och rykte, så det är lätt att komma på egna rollspelsäventyr i världen.

Vilken ålder riktar sig rollspelet mot?
Jag skulle säga samma ålder som mangaböckerna om Amaltea, alltså någonstans 8-10 år och uppåt. Rollspelet tycker jag passar perfekt att spela med vänner liksom med familj. Vi tänkte oss delvis att detta ska kunna vara ett inte för avancerat rollspel, så att det passar bra för rollspelsföräldern som vill lära sitt barn att rollspela, och det i en värld som inte känns dammig och gammalmodig.


De som läst din manga Sword Princess Amaltea vet ju att det utspelar sig i en matriarkaliskt värld där kvinnorna har makten, hur vanligt är det med den här typen av världar i rollspel enligt dig?
Jag har inte rollspelat jättejättemycket och min bild av rollspel är att det ändå finns en hel del progressiva element i dem. Men överlag har nog rollspel påverkats av andra underhållningsformer inom fantasygenren, såsom digitala spel och romaner eller filmer, och tyvärr är fantasygenren i sig ganska besudlad med en sexistisk kvinnobild. Varför är det t.ex. vanligare i fantasy att se drakar och magi än matriarkaliska världar? Trots att allt är hittepå? Är det så svårt att föreställa sig en värld där kvinnor styr? Det var anledningen till att jag valde att göra min manga, och att det nu går att rollspela i den världen hoppas jag kan ge andra inspiration till att skapa matriarkaliska fantasyvärldar.

I mangan Sword Princess Amaltea finns det karaktärer av olika etniciteter och kroppstyper, hur har detta inkluderingstänkandet följd med in i rollspelet?
Helt och hållet, skulle jag säga! Jag har varit noga med att blanda olika etniciteter, åldrar, funktionsvariationer och kön i bilderna. Jag tycker att det ibland tyvärr glöms bort i fantasy, eller görs på ett smått rasistiskt vis, t.ex. att man låter icke-vita karaktärer porträttera “de främmande” eller exotiska grupper.

Sist men inte minst, den kanske viktigaste frågan av alla…. Kommer det finnas drakar?
Såklart! Hahaha!




---------------------------------------------------------------------------------

Natalia och Tomas signerar rollspelet i SF-bokhandelns rum N206 fredag 13.00-15.00 och lördag 16.00-18.00. De leder också speldemo i Sword Princess i #isisnerdfeminism rum NE05 på lördag 14.00-15.30.

söndag 9 april 2017

Isfolkspodden kör live på Gothcon!

Jag och bästaste Dan kör ju sedan 2015 världens bästa podcast om Sagan om Isfolket! Det är seriöst något av det roligaste och mest givande jag gjort och jag och Dan har så genuint kul när vi poddar.
Det lustiga med detta är att vi startade det som ett projekt för att vi båda älskar Isfolket och för att det var genom de som vi lärde känna varandra och bli vänner.
Vi had väl tänkt att våra vänner skulle lyssna på vår podd men vi hade inte räknat med att vi skulle få flera hundra lyssnare som älskar vår podd. Vi hade inte heller räknat med så mycket kärlek på Itunes eller att folk skulle tycka så mycket om att att de skulle börja sponsra oss på Patreon.
Bästa överraskningen och så peppande för att vi ska vilja fortsätta med ALLA Margits böcker!

Nu börjar vi komma in på upploppet i Sagan om Isfolket-serien och vi är igenom hela 40 böcker av 47!

Vilket innebär att nästa bok vi kommer podda om kommer bli bok 41-Demonernas fjäll vilket enligt många isfolksfans är klassad som den bästa boken i hela sagan!

Detta har vi planerat in så bra att vi kommer att podda LIVE på spelkonventet Gothcon i Göteborg nu under påsk!
Vi var där redan förra påsken och poddade bok 17- Dödens Trädgård så det ska bli riktigt kul att göra det igen.

Vi kommer podda under lördagen den 15 april mellan klockan 16-21 och förhoppningsvis kommer vi hinna igenom hela boken på den tiden. Det kommer bli bjällror och tutor samt massa frågor till publiken så är du ett isfolks-fan, kom hemskt gärna om och lyssna (och ja, det är helt gratis!

Gothcon håller i vanlig ordning på Hvitfeldska gymnasiet och en karta till hur en hittar dit kan hittas här!
Vi kommer hålla till i sal T229 i Tekniska och är det så att ni är helt lost på vart detta ligger så håll utkik efter skyltar med pilar som säger #isfolkspodden!

Hoppas vi ses på konventet!



Alla våra avsnitt i Sagan om Isfolket-podden finns självklart på Itunes och på Youtube!
Vi har samlat alla våra avsnitt ihop med länkar till både Itunes, Youtube och Patreon på vår hemsida Hard Nerd Cafe - 20% coolare (där du även kan lyssna på vår andra podd Hard Nerd Cafe). Klicka in och stötta oss gärna på PAtreon, subscriba till oss på Youtube och lämna mer än gärna en fin Itunes-recension om du lyssnar på vår podd <3

Himeji och slottet som fick stå kvar

Efter några dagar i Kyoto så tog jag och Svart vårt pick och pack för att bege oss söderut till staden Himeji. Det är ingen märkvärdig stad enligt guideböckerna, den beskrivs som sömnig och även som en stad som alla ungdomar vill fly från då den är så liten

(Realitycheck här: Staden har ungefär 500 000 invånare)

Trots det svischade vi snabbt ned med tåget! 



Vädret var varmare här än i Kyoto och vi var inte här för att festa, vi var här för att se slottet. Eller SLOTTET för att verkligen beskriva hur coolt det var!

Det finns ett flertal medeltida (medeltida som byggda ca 1500 eller äldre) slott i Japan men majoriteten av de är rekonstruktioner i betong eftersom de brunnit ned eller bombades under WWII

Himeji är annorlunda. Det är inte bara ett av de mest kända slotten i Japan (något av de vanligaste en kan se på guideböckerna är Himejis vackra vita slott omgivet av blommande körsbärsträd) utan det är också det största samt ett världsarv. Slottet är också ett av få slott i Japan som inte bombades till spillror under WWII. Något som är rätt mirakulöst med tanke på att över 60% av själva staden Himeji förstördes i bombräder under 1945.

Himeji slott har genomgått en restaurering under fem år och öppnades i mars 2015. Och det är en fantastisk syn och upplevelse. Från försvarsverken och portarna till de sex våningarna i huvudbyggnaden.

Vi ramlade in till slottet rätt sent på dagen, typ två timmar innan stängning och ingen av oss hade väl riktigt greppat hur mycket folk det skulle vara som köade för att komma in i själva slottet. Kanske för att det var rätt lugnt när vi betalade och traskade in genom portarna.
När jag som bäst stod där och lyckades hitta en guidebroschyr på svenska så kommer en japansk herre fram och frågar nyfiket om vi är svenskar.

"Hai, we are from Sweden!"
"Ohhh, Sweden, I´ve been there! Thank you for a lovely country! Please hurry up to the castle so you can see my country, it´s a long line so hurry!"

Vilka var vi att säga emot den väldigt trevlige och leende herrn?
Vi skyndade upp mot slottet och tur var väl det. Det var en enorm kö från nedre porten och hela vägen upp och in. Men tack och lov rörde sig kön ganska snabbt så vi kunde gå i lagom tempo i folkmassan, fota och ändå hinna se allt.
Inne i huvudbyggnaden så klättrade vi upp för alla våningarna ihop med resten av folkmassan. Vi fick köa ett tag för att komma upp till de två högsta våningarna men det var det värt. Fantastiskt utsikt från toppen och enormt vackra rum med gott om information på engelska, både om slottet men även om restaureringsprojektet.

Inga körsbärsblommor när vi var där men sjukt vackert ändå!

Yours truly uppe på våning sex i huvudbyggnaden. Snällt att de tänkt på att matcha mitt hår!

De kunde bygga på 1300-talet.



Jag rekommenderar verkligen att ni tar er tid att åka ned till Himeji och slottet om ni är i Japan. Det var en väldigt mäktig upplevelse som verkligen satte spår. Att se det vackra slottet stå kvar ger en extra bitter smak i munnen vid tanke på att detta som sagt är ett av få slott som klarade sig från bombningarna.
Krig är aldrig någonsin en bra sak men jag ska inte ranta om det här.

Himeji bjöd annars på fantastiskt god Tonkatsu, jättenommiga crepes och en atmosfär som mer andades lugn och rofylldhet än tristess.
Så ungdomarna har fel och jag har rätt!
Eller så börjar jag bara bli gammal.

Mer läsning om resan:

onsdag 5 april 2017

Nara och de bugande hjortarna

En av sakerna Jag och Svart hade på vår måste-lista denna Japan-resa var att besöka den gamla huvudstaden Nara! Och inte bara för att den innehöll en ascool Buddha-staty och massa kaktiggande hjortar utan också för att svärfar höjt stället till skyarna och blev JÄTTEBESVIKEN när vi inte orkade åka dit på vår förra resa.

Så Nara var rätt hög prio men det var lätt värt det.

För längesedan, närmare bestämt 710 till 794 så var Nara Japans allra första huvudstad. Rätt coolt.

Under den tiden så började byggandet av ett enormt stort buddisttempel som heter Todai-Ji. Det är en fantastiskt tempel som under byggandet nästan gjorde Japan helt bankrutt, främst på grund av att templet slukade allt brons som fanns i omlopp under den tiden.
Ingen säger storhet och pompöshet som tomma kassakistor!
Templet har brunnit två gånger (som typ det mesta i Japan) och blivit ombyggt men trots det är det verkligen en imponerande byggnad.

De kunde konsten att bygga stort! Detta är porten in mot templet och den är "liten" jämfört med själva templet.

Templet är helt enormt och det är svårt att fånga hur mäktigt det är på bild. 

Mest imponerande är den gigantiska Buddha-statyerna som står inne i byggnaden. Det finns tre och den största av de tre är även världens största Buddha-staty i brons och klassad som ett världsarv ihop med templet.
Hyfsat coolt!

Största Buddhan i världen!

De stora träväktarna i templet är rätt tuffa de med :)

Nara fortsatte vara huvudstad i ett par år till efter det att templet byggdes men efter ett tag insåg kejsaren att de borde lägga huvudstaden nånstans mer praktiskt (och permanent) och beslutade sig för att flytta huvudstaden till det som senare skulle komma att bli Kyoto.

Idag är Nara en väldigt trevlig plats med stillsamma gator kantrade av restauranger där du kan få allt från mochi till rätt billig pizza (fråga inte hur vi lyckades sluta med billig pizza).
Det finns även sjukt många souvenirbutiker som alla har ett fokus och det är hjortarna!

Så många hjortar! Alla storlekar!

För i den största parken som omger Todai-Ji går det runt en enorm mängd hjortar.  De finns överallt i parken, på gatorna och runtomkring tempelkomplexet. De har gått från att klassas som heliga till att numera räknas som nationella skatter. Hjortarna är därmed helt skyddade från i princip allt och som en följd av detta är de extremt orädda och tigger skamlöst av alla turister som kommer till parken.
Lösningen (eller vägen till ett helvete av tiggande hjortar) är att köpa speciella hjortkakor och mata hjortarna med. Och de har lärt sig att buga för maten. Så vår taktik när vi var i Nara var att alla hjortar som bockar tillbaka mot oss får kaka, ouppfostrade hjortar blir utan!

Oh deer!

Jag rekommenderar verkligen alla som är i Japan att ta sig till Nata. Det är verkligen helt fantastiskt med Todai-Ji och att ströva runt och titta på allt omgiven av hjortar som bugar sig för att få mat är något av det coolaste ever.
Och lägg till att det var oväntat lätt att ta sig till Nara, från Kyoto tar det bara en timma med tåg och det går ännu snabbare om en tar snabbtåget som inte stannar på vartenda station. Inte för att vi skulle gjort det...nej nej..




Mer läsning om resan:

tisdag 4 april 2017

Japan del 2 (eller den blästa resan)

Först och främst, nej, jag har inte stavat fel i rubriken. Det ska vara blästa och inte bästa. Det finns en förklaring till det som kommer presenteras i blogginlägget!

Men det har varit väldigt tyst på bloggen i nästan en månads tid och orsaken till det är att jag och Svart tog och drog till Japan i tre veckor!
Självklart drog vi inte spontant utan detta var en resa som vi planerat och peppat för sedan vår förra Japan-resa. 
För ända sedan vi kom tillbaka från Japan sist så har vi längtat tillbaka. På ett sådant där "vi-kollar-på-alla-youtube-videos-i-världen-om-Japan" och talar om att vi vill tillbaka minst en gång i veckan plus att jag läst i princip all manga i världen. Så vi bestämde rätt tidigt att vi skulle försöka åka tillbaka 2018.
Sedan.... så insåg vi att:

  1.  Livet är kort och behöver levas.
  2.  Vi har pengarna nu och därför kan vi faktiskt resa nu!

Så med det sagt så bestämde vi oss för att åka tillbaka till Japan reda under våren 2017. Det blev tre veckor eftersom vi ville resa runt lite och även hinna utforska Tokyo lite och bara ha semester.

Det var väldigt spännande att åka tillbaka till ett land som både jag och Svart blev så förälskade i. Skulle det vara lika bra denna gång? Vad för nytt skulle vi hinna upptäcka den här gången? Och hur mycket mat skulle vi hinna äta?

Vår resrutt blev i slutänden:

Tokyo-Kyoto-Nara-Miyajima-Himeji-Nagoya-Tokyo.


Fyra helt nya platser som vi fick utforska är inte illa! Och låt mig säga att detta med att återvända till ett land en älskar var helt underbart!

Jag kommer blogga mer om just de fyra nya platserna och även lite om maten, körsbärsblommorna och allt möjligt i separata bloggposter.
Jag filmade även en del små fåniga klipp ihop med Svart som ni kommer kunna se mer av här på bloggen.

Tills dess, här får ni lite bilder från Japan! Mycket eftersom jag uppenbarligen haft semester så länge att mina händer börjar krampa för att jag skriver....


Akihabara i Tokyo. Nördsakernas förlovade paradis <3

Japanska innanhavet på väg över mot Miyajima.

I Nara kunde de konsten att bygga stort.Och göra landet bankrutt.

Totoro förstår inte konceptet pengar men är ursöt oavsett!