söndag 23 juni 2013

Midsommar på vikingavis!

Trots prognoser om regn så svidade jag och Svart på midsommar upp oss i finaste vikingastassen och åkte ut till Ale vikingagård för att tillsammans med glada vänner fira midsommar.
Vi lekte lekar som vikingagolf, kast mot halmbal, kranskastning på Edgar samt den gamla godingen "Trikiner eller endorfiner!"
Och vi åt så mycket mat och en av de godaste cheesecakes jag ätit.
Regnet kom och regnet gick men vi var sjukt glada ändå och det var en av de bästa midsomrarna jag haft. Mer sådant!
Vårt fina läger!
Potatis till midsommarmat tillagas bäst över öppen eld.

Blomsterkransarna, något jag dissade då det kliar med blommor i håret!

Djupa tankar framför grönsakslandet.
Bild Frida Selven

Äntligen dags för mat!
Bild Frida Selven

Och middagsleken "Kasta krans på Edgar" Jag vann inte.
Bild Frida Selven

Svart kan det där med att se extra lurig ut.
Bild Frida Selven

Inte ens på midsommar slipper man undan Cthulu!
Bild Frida Selven

torsdag 20 juni 2013

Nytt jobb, ny stad!

Har jag berättat om mitt helt awesome sommarjobb? Fram till slutet av augusti så är jag webbredaktör på P4 Halland. Jag började arbeta i måndags och det är helt underbart kul. Jobbet är lätt, jag känner mig hemma och kollegorna mycket trevliga med härlig humor.
Jag är stolt och trivs som en katt i solen!


Mitt sommarjobb innebär att jag numera veckopendlar till Halmstad. Jag hyr ett litet rum i en studentkorridor och tack och lov är mina korridorskompisar väldigt bra.
Vi är alla tjejer och är rätt lika i vad vi tycker om och vad vi pratat om. Min lycka när jag insåg att vi gillar samma typer av tvprogram var enorm, Top Model på måndag och igår chickflick-film efter jobbet, så där lite lagom utslagna i soffan.
Med ett bra jobb, bra kollegor och en bra korridorsmiljö och kamrater så kommer sommaren bli riktigt bra!

My work!

torsdag 13 juni 2013

Ni kan kalla mig Magister.

Jag höll nästan på att glömma att berätta att jag har tagit min magisterexamen!
Hurra hurra hurra för mig!
Jag är nu en fullfjädrar journalist och en väldigt stolt sådan. Dagen då vi samlades nere i skollobbyn, fick bubbelvin och jordgubbar och blev avtackade med mycket konstiga diplom var en av de finaste i mitt liv. Jag var rörd och så jädra glad över vad jag åstadkommit. Så många års studier och nu, nu är jag äntligen färdig.
Vi hade en stor fest och middag på kvällen och om sanningen ska fram så minns jag väldigt lite av senare delen av kvällen. Men trevligt var det!
Och jag är godkänd på min magisteruppsats med, det är ännu bättre!
Om tre dagar börjar jag på mitt sommarvikariat nere i Halmstad, det kommer bli en helt underbar sommar!


Bäst i världen!!

söndag 9 juni 2013

Livserfarenhet del 2: Att skydda en kvinnomisshandlare och snacka skit om offret

Det här är ett tungt blogginlägg för mig att skriva. För att jag vill egentligen inte skriva det. Jag trodde aldrig jag skulle behöva det. Det här är en av mitt livs största besvikelser.
Jag har länge sagt att jag ska berätta vad som hände mellan mig ex och mig och varför jag kände mig tvungen att flytta från Bergsjön.En del av historien är att mitt ex inte var en bra människa.
Han var typexemplet på ett så kallad snäll kille, snygg, engagerar sig i de rätta frågorna, högt socialt kapital i vänskapsgruppen, anser sig öppensinnad och framhåller gärna hur bra han är. Samt detta lilla faktum att han använder härskartekniker och under fem år psykiskt misshandlade mig samt vid ett tillfälle fysiskt misshandlade mig.
Det tog mig så lång tid att inse att det sätt han behandlade mig på inte var okej. Den bristande respekten, hans sätt att alltid skylla allt på mig och att nedvärdera mina känslor gjorde att jag under de år vi var ihop gick till att helt sakna tro på mig själv, min förmåga att uträtta något och jag tvivla på att något jag ens kände var rätt.
Efter fem år tillsammans gjorde jag slut, då jag tillslut insåg att han alltid skulle sätta sig själv först och struntade i hur han hanterade mig.
Det tog lång lång tid innan jag började våga prata om det, jag ljög länge om hur det egentligen hade varit för att jag ville skydda honom. Tillslut så orkade jag inte längre bara tiga och berättade sanningen. Jag tog upp hans beteende med honom via mail och den totala oförståelsen jag möttes av när jag berättade att det inte var okej att behandla en annan människa som han gjort fick mig att bli riktigt rädd.

Men nu till saken. När jag flyttade tillbaka till Göteborg så tog det ett tag innan jag insåg att många av mina gamla vänner tyckte att jag var obekväm som förstörde den fina stämningen i kamratgruppen genom att säga att mitt ex misshandlat mig. De krävde bevis och sa att jag ljög. När jag tänkte över detta några varv med den ständiga frågan VARFÖR malandes i bakhuvudet så insåg jag att detta är exakt så som jag läser att våldtäktsoffer blir bemötta, mest uppmärksammat i media är väl Bjärstafallet som Uppdrag granskning rapporterade om i programmet "Den andra våldtäkten."
Min situation är inte på långa vägar lika hemsk men jag känner igen mig.
Och nu står jag här och är arg och ledsen. Inte för att de fortfarande är vän med honom, (hell var vän med vem ni fucking vill) men för att jag märkt att jag blir nedvärderad. Jag blir betraktad som en liten instabil tjej och han får förståelse och stöttning.
För han är ju en snäll kille.
Egentligen.
Igen, var vem med vilka ni vill. Men att nedvärdera mig, att tala bakom ryggen och att medveten se ner på min upplevelse är så jädra fegt.
Jag trodde bättre om mina vänner i Göteborg och jag är ledsen över deras sätt att bete sig.
Skaffa en ryggrad, sluta var fega och visa att ni är vänner.




måndag 3 juni 2013

Min åsikt om senaste Game of Thrones, Red Wedding

Jag har väl bara en sak att säga....





I SAW IT COMING!!!!


Ha ha hahahhahahahah, jag har väntat i evigheter på att se internet explodera i ett burning rage av ångest och hat på det här viset. Och det var lika fint som jag drömt om. Åh vad fint och hurra hurra för George R.R Martin som är så elakt och bra!


Nej, jag är ingen hjärtlös jäkel.


Jag har bara läst böckerna.



söndag 2 juni 2013

Min första regnbågsparad (West Pride 2013)

Jag brukar var vara en rätt duktig besökare på West Pride, i alla fall när det gäller att dricka öl och träffa trevligt folk. I år så har jag dock suttit inne på skolan hela tiden och pluggat tills mina ögon gått sönder så detta med att hela Göteborg varit en glad regnbåge har jag liksom missat.
Och idag började som en riktigt kass dag med ångestkänningar och en ovilja att göra något alls förutom att bara stanna hemma och stirra in i väggen.
Men tack vare mina fina vänner Luna och Wonderkarin som kom över, tog med mig på promenad över hela stan och fick mig att vara lycklig igen så kunde jag idag gå i min första Regnbågsparad.
Det beräknas ha gått ca 15.000 personer i årets parad och det var episkt på alla nivåer.
Under paraden så var jag i lyckochock över all kärlek jag bara ville ge och som jag kände från alla runtomkring mig. Wonderkarins partner Pentragram med barnen BB och CC vandrade också med bredvid oss och när vi väl landade på Liseberg så tog vi alla och åt ett mål mat och vilade upp oss. Vi hann titta en del på galan med. Jag och Luna blev något starstruck över Martin Rolinskis helst fantastiska röst och utstrålning.
Sedan tog BB och CC mig och Luna med ut i Kaninlandet på upptäcktsfärd och dagen slutade med att vi alla lekte i Kaninhuset och hade det väldigt trevligt.
När jag vandrade hem genom Göteborg så var jag på bra humör, nynnade för mig själv och kände att livet faktiskt är jäkligt bra.


Luna, jag och Pentagram på Liseberg efter Regnbågsparaden