onsdag 30 december 2015

Mitt 2015

Så, då ska jag försöka sammanfatta mitt 2015.

En stor del av året sög. Jag har skrivit om orsaken här som fortfarande skapar eftereffekter och min tråkiga erfarenhet kan sammanfattas så här:





Men 2015 innehöll ju en jädra massa bra saker med och de är sjukt värda att lyfta upp!


*Flytt till finaste egna boendet hände! Och massa fina vänner hjälpte oss trots årets typ enda snöstorm!



*Gothcon och #isisnerdfeminism hände!



*Jag fick världens bästa möhippa!

Foto: Johan El Eriksson




*Målarlajvet hände aka vårt bröllop! Bästa grejen alla kategorier. Finns inget bättre ögonblick och ingen bättre dag!

Foto: Frida Selven

Bästa dagen! Foto: Frida Selven

Bästa bröllopscrewet, jädrar vad bra ni var <3. Foto: Frida Selven


*Anouk gifte sig!




*Livet i sommarstaden hände!




*Roadtrip över midsommar uppåt land hände!





*Nörd på Pride med Sverok i Stockholm hände!

Foto: Julia Ceasar
*Bågskytte hände!



*Saga gifte sig!





*Min allra finaste Angel gifte sig!




*Och tre fantastiska giftermål gav också tre episka möhippor! <3 <3










*Isfolkspodden hände!





*Utlandsresa och födelsedagsfirande av föräldrar hände!






*Över hela året hände Sverok med fantastiska erfarenheter, kaosspelande och budgetplanerande.











* Massa fantastisk jobb hände!








*Spelande i massor hände!





*Och sist men inte minst hände massa kärlek till den här knäppa uttern!




Kort sagt. 2015 har innehållit massaskit men också massa bra saker.Mot 2016 och jag hoppas det året sköter sig bättre än 2015.

söndag 27 december 2015

Brädspelskväll!

Ja, Svart och MsMemberger har länge hållit på att kampanjspela det otroligt mysiga brädspelet Mice and Mystics. Det är utan tvekan ett av de roligaste och bästa spelen jag spelat och det blir ju inte sämre av att vi alla tre(som de rollspelare vi är) spelar ut äventyren lite extra och verkligen ser till att leva oss in i spelet. Vi har våra favoritkaraktärer och vi engagerat oss rejält i storyn om de små modiga mössen som räddar sin värld.
Eftersom det har varit sjukt mycket i år så har vi inte hunnit spela sedan i mars (!!!). Vi har hunnit spela massa annat ihop men inget i vår älskade kampanj. Så nu tog vi en heldag och spelade oss igenom många äventyr med våra små hjältar och vi överlevde allt! (ja, både spindlarna, den eldsprutande tusenfotingen och kanonen)


Gammal bild från tidigare Mice and Mystics spel!
Sedan så hann vi även prova spelet Arabian Nights som jag varit aspepp på. Jag har spelat det en gång innan, med Amaltea och hennes pojkvän förra året (innan Spelkultur och feminism i Malmö) och gillade det verkligen. Sedan dess har jag lite halvslött letat efter det men utan framgång. Så jag blev sjukt glad när jag snubblade över det på en liten spelbutik i Göteborg nu för en månad sen! För Svart och MsMemberger var det första gången de spelade och visst gjorde vi lite småfel men vi hade riktigt kul när vi snubblade oss igenom världen och försökte komma på hur man bäst bemötte hämndgiriga prinsar och dumma fängelsevakter.

Sist men inte minst så fick jag världens finaste feministarmband av MsMemberger i present! Som en grattis present för att jag sitter ett år till i Sverok. Jag älskar det redan!

Mitt armband är coolare än ALLA ANDRAS! :D

torsdag 24 december 2015

God jul alla!

I sista stund slänger jag som vanligt in den obligatoriska julbilden på familjen. Svart, fnatten och jag har haft en sjukt trevlig jul och hoppas alla ni därute också har haft det!


Katten är gladare än hon ser ut. I år slapp hon rosetten.

söndag 20 december 2015

Star Wars episode VII- The Force Awakens

Först och främst, detta är en recension utan några spoilers så ni kan lugnt läsa vidare. Och nej, jag lurar er inte. Jag går på devisen att det finns en speciell cirkel i helvetet för den som spoilar Star Wars!



Det finns en sak jag ångrar djupt efter att ha sett den här filmen.

Jag köpte inte biljetter till premiären.

Varför?
Jag tänkte vara förståndig och prioa jobb och just då kändes det bra men sedan... onsdagen den 16 och hela mitt facebook flöde fylldes av vänner som var på premiären och det kändes som att hela internet förvandlades till ett fält fyllt med spoilers... BLÄ!
Tills nästa gång är det jag som slänger min vuxenhet överbord och köper biljetter till premiären.

Nåväl, över tills själva filmen.

The Force Awakens utspelar sig 30 år efter Retur of the Jedi och vi får återse gamla karaktärer som Leia, Han Solo, Chewbacca men i en framtid som är allt annat än ljus.

Eftersom de trailers som släppts visserligen varit ascoola men inte sagt så mycket som själva filmens handling så var jag lite nervöst när jag, tre dagar efter premiären, äntligen kunde sätta mig i biosalongen.
Men jag kunde vara lugn.

The Force Awakens var allt jag önskade mig och mer därtill.

Regissören J.J Abrams har verkligen lyckats med att göra en Star Wars film som hållet måttet och det har han gjort med stor fingertoppskänsla för vad fansen vill ha utan att överdriva med kassa specialeffekter (Ja Episode I, jag tittar anklagande och dömande på dig).
Daisy Ridley som Rey

Storyn var väl inte det mest nyskapande i världen men den funkade väldigt bra och framför allt älskade jag karaktärerna!
Jag har ju varit hyfsat (läs ASMYCKET) uppspelt över att ha en kvinna och en rasifierad man i huvudrollerna och min stora oro var nu, skulle de vara så bra som krävdes?

Svar ja.

Daisy Ridley  och John Boyega var i mina ögon fantastiska. De hade bra utstrålning, bra personkemi (både mellan varandra och med resten av skådespelarna) och de lyckades förmedla så mycket känslor med bara ögonkast och kroppsspråk. De var helt klockrena och jag ser fram emot att se mer av dem i framtiden. (Ta det alla rasister som jag var grinig på innan! Ni vet inte vad ni går miste om!)

Daisy Ridleys karaktär Rey var helt fenomenal som kickass skräpsamlare med attityd och en "fuck you, jag behöver ingen som håller mig i handen!" attityd. Jag gillade henne skarpt och det finns en klar risk (jag måste se filmen några gånger till) att hon hamnar på min lista över förebilder.
Och hennes ögon... gudars, tusen känslor som ges i bara ett ögonkast. Nej hon var fantastisk.


John Boyega som Finn.
John Boyega som spelar Finn lyckades också perfekt med sin roll. Han lyckas med att göra en osäker, mjuk men ändå beslutsam karaktär av sin roll.
Inget macho utan genuint omtänksam och det gav enorma pluspoäng för mig.

And the bad guys?

Ja, de funkade extremt bra. Captain Phasma rockade hårt (hurra hurra för ett kickass kvinnligt befäl!) och Kylo Ren... Åh Kylo! Det känns som att Kylo kommer bli en sådan där karaktär som jag hatar att älska... eller vad fan, jag hatälskar redan! Men det åsidosatt, verkligen en jättebra mångfacetterad bad guy.

Jag hör till den generation som var rätt besviken på prequelsen men jag gick ändå och såg dem och grät mig igenom episode III. Både för sorgligt slut men också för att filmerna inte levt upp till de första. Det kändes snopet.

Men det kändes som att jag nu fick en rejäl revansch. Jag satt med känslorna utanpå hela filmen och bara njöt.
Detta var det rymdäventyret jag drömt om, samma känsla jag hade när jag som barn såg Return of the Jedi och insåg att Star Wars var det coolaste som någonsin gjorts.

Hade jag satt betyg på filmer hade nog The Force Awakens fått full pott men låt mig nu bara säga att den var helt jädra awesome

Biodags kräver finaste klänningen!

torsdag 17 december 2015

Sugarfree - T-ara

Jag hittade den här via facebook och blev helt såld. En av mina bästa peppsånger nu under hösten. Alt blir bättre med lite K-pop!


tisdag 15 december 2015

Sverokmöte, Counterstrike och roliga tröjor.

I helgen var det möte med Sveroks styrelse. Sista mötet på året för 2015 års styrelse och det första där den nyvalda styrelsen för 2016 fick sitta med och iaktta.

Sista mötet för året var för mig fantastiskt kul men också lite vemodigt. Två fantastiska personer i styrelsen jag lärt känna under året valde under riksmötet att inte kandidera vidare. Medans jag och merparten av 2015 års styrelse har ännu ett år att se fram emot så tackades dessa två i helgen av för sitt styrelsearbete och det känns lite konstigt att tänka på att de inte ska vara med längre.
Visst kommer vi fortsätta vara vänner men söndagen och lördagen var en smula känslosam för mig.
Jag kommer sakna deras röster i styrelsen två väldigt mycket.

Tack Andreas och Jennie för allt ni har lärt mig, jag är visare för att ni finns <3

I övrigt innehöll helgen massor med bra diskussioner, libanesisk julmiddag, E-sportcafé, en bokrelease och insikten om att du är aldrig så bra vän med folk som när du skjuter de i Counterstrike.


Mycket fokuserade under styrelsemötet. Foto: Linnea Risinger


Asglada när vi spelar Counterstrike! Foto:Charles Metzmaa

Mättast efter Hot Pots på lördagen! 


Bästa förbundssek och bästa förbundsordförande. Finaste människorna!


Jag och Linnea älskar Counterstrike! ÄLSKAR!!


torsdag 10 december 2015

Kära pappa eller att alla inte ser strukturer.

Via Emanuel Karlsten snubblade jag över det här klippet från Care Norge. Jag började titta på det lite slött och sen så var det som att få ett slag i ansiktet i kombination med en hink iskallt vatten



Kära Pappa (Care Norge)
Jag såg det här klippet igår och drabbades totalt. Jag kan fortfarande inte släppa det. Ta fem minuter idag. Se klippet i helskärm, slå på högsta videokvalitet och tillåt dig drabbas.Jag har en dotter som är två år gammal. Hon kommer växa upp i den här sjuka världen jag varit och är medskapare till. Min enda uppgift är att se till att jag lämnar något bättre för henne. Vad är det för samhälle jag bidragit till? Vad har jag skapat för kultur genom att jag inte sagt ifrån? Jag känner skuld, men framförallt ett enormt behov av att göra något. Så mitt första steg blir att dela den här filmen.Videon kommer från den norska välgörenhetsorganisationen CARE som jobbar för kvinnors rättigheter. Den är regisserad pro bono av den svenske regissören Jakob Ström, som också sett till att det gjorts en version med svensk röst. Eftersom organisationen inte finns i Sverige har jag erbjudits möjligheten att dela videon här. Jag får inte betalt för det och jag vet inte ens om det går att stötta organisationen ekonomiskt i Sverige. För mig handlar det bara om att fler ska få se, känna och drabbas.Om denna delning åtminstone kan så ett frö av självmedvetenhet om varje människas ansvar, varje mans ansvar, är det värt det. För vi behöver vara många som är med och förändrar. Min förhoppning är att fler ska se det om jag delar den här.
Posted by Emanuel Karlsten on Wednesday, December 9, 2015


Jag delade den på min privata facebook och senare på min offentliga med följande text:

    "Jag har en pappa som i allt tagit mitt parti. Som hämtat mig på fyllan, som suttit med mig när jag gråtit ögonen ur mig, som när han fick reda på att mitt ex misshandlat mig ville riva hela staden och spärra in honom.
    Min pappa har accepterat och älskat mig för de val jag gjort, trots de val jag gjort och som aldrig dömt mig. Han lärde mig att det inte är mitt fel när killar beter sig dåligt och han har alltid stått på min sida, oavsett. Min pappa är bäst i världen med det största hjärtat.
    Jag är lyckligt lottad.
    Men alla är inte som min pappa och alla män är inte bra förebilder för andra män, snarare tvärtom. För att citera Elaine: Vi skall inte behövs lära flickor att undvika bli utsatta. Vi skall lära pojkarna att de inte skall utsätta flickor och kvinnor för kränkningar. Men vi kan vara göra det genom att vara bra förebilder.
    Det skall inte vara en flickas största fara i livet att just vara flicka."

Jag såg att fler och fler delade den med positiva ord men lite kritik mot den som dök upp var detta med att synsättet att män känner empati för kvinnor baserat på deras döttrar och inte för att de är just kvinnor är problematiskt och att det borde gå per automatik.

Jag förstår kritiken och argumentationen och i den bästa av världar så borde detta med respekt och hänsyn mot kvinnor vara en självklarhet och våldtäktskultur borde vara något som inte existerar.

Men vi lever tyvärr inte i den världen ännu och därför behövs videos som den ovan.

Visst är det ett problem när män blir feminister först när de har fått döttrar, jag hade helst sett att de blivit det långt tidigare. Men bättre sent än aldrig och jag ser inga problem att uppmana män att tänka mer feministiskt _på grund_ av att de har döttrar.
Om det funkar och får män, både de som har barn och de som inte har det, att tänka till och börja sätta gränser för andra män i sin omgivning är jag helt för.

Jag har fantastiska manliga vänner som har med sig detta tänket dagligen, som lyfter kvinnor, som sätter gränser, som säger ifrån.
Men de hör till en klar minoritet och de är mina lysande undantag.

För det jag ser och det jag lärt mig under de senaste åren så är det inte är självklart för män att säga ifrån när de ser våldtäktskultur och liknande.
Jag har många många manliga vänner som skiter i att deras vänner har våldtagit och sexuellt trakasserat kvinnor i deras bekantskapskrets , manliga vänner som konsekvent håller manliga förövare om ryggen trots att det är många kvinnliga vänner som sagt att ”det där är ingen bra kille alls”.
En del av dessa män är sådana som kallar sig feminister men som mer än en gång skämtar bort sina manliga vänners dåliga beteenden med ett leende och ett "Ja men du vet hur X är".

Ja jag vet hur X är och det vet du med så varför uppmuntrar du som man hans beteende konstant?
Jag som kvinna försöker hindra det och blir till på köpet stämplad som en jävligt jobbig person som aldrig kan se ett skämt.

Sedan dök det upp lite argument om att filmen stöttade hederskultur på så sätt att den uppmuntrade fäder till att skydda sina döttrars dygd samt att den skammade pappor.

Med det facit i i bagaget som jag nyss räknade upp så säger jag bara en sak:

Jag har inga problem med att skamma män till att tänka en vända extra kring språk och beteende så länge det leder till bra saker (som en bättre kvinnosyn).
Jag har inga problem med att filmen funderar som en ögonöppnare för män och får de att se strukturer som finns runtomkring dem.
Jag tolkar inte filmen som att det handlar om döttrars dygd utan som att den handlar om att värna den respekt som ska visas kvinnor.
Alla kvinnor.
Det är enligt mig inte hederskultur att lyssna på när en dotter säger till sin far att ”hey, se till att hjälpa till att skapa en bättre värld för mig och andra tjejer”.
Att män i en fadersroll säger till andra män i sin omgivning att inte använda sunkigt språk och därmed medverkar till att skapa en bättre kultur för kvinnor är något som är bra, positivt och välbehövligt.
För män beter sig inte bra mot kvinnor idag.

Inte alla män!
Nej, verkligen inte alla män men tillräckligt många som skyddar förövare, tillräckligt många som inte ser och tillräckligt många som strävar bakåt.
Jag vet att män kan bättre än så här och det är därför jag gillar videon. Den slår rejält.

Om det är så att män måste tänka på sina döttrar, existerande och framtida, för att faktiskt skärpa sig är jag helt för. Den skammen får de ta i så fall för uppenbarligen så räcker det inte hela vägen fram att säga till som kvinna idag.

Tro mig, jag vet och det gör många många med mig.

Edit: Regissören Jacob Ström gick den 14 december ut med ett brev riktat till en vän som kommenterat filmen och kallat den offerbejakande feminism. Läs den här för det är riktigt bra! 


onsdag 9 december 2015

Dagens Pusheen!

Oj jädrar vad intensiv vecka det har varit. Kom hem från riksmötet och internet tog typ och tokexploderade i någon slags extremkränkthet. Tack och lov slapp jag sköta det i alla fall.
Sedan var det jobb jobb och mer jobb. Tre olika jobb på en vecka tär lite. I övrigt funderar jag på att ta och börja dansa till våren. Jag har ju helt lagt ned allt vad träning heter och visserligen är jag väldigt nöjd som jag är men det hade varit kul om jag var lite smidigare. Typ på nivån att nå mina tår.

Börja dansa är nog en bra idé. Men inte riktigt än. Först har jag massa nom att äta upp!



söndag 6 december 2015

Ännu ett år med Sverok!

Jag har väldigt svårt att greppa att det redan har gått ett helt år sedan jag valdes in till ledamot i Sveroks förbundsstyrelse. Men i helgen hölls ännu ett riksmöte och jag trotsade stormen Helga och begav mig dit för att se och lyssna på när alla ombud tog och bestämde om förbundets framtid, höll sjukt intressanta diskussioner och röstade om motioner, budget och verksamhetsplan

För mig var det en särskilt varm känsla i hjärtat att sitta som styrelse och se mycket av det som en jobbat med under årets lopp diskuteras, yrkas fram eller fällas och bara se hur Sverok växer mer och mer för varje år. Styrelsen har verkligen varit fantastisk att jobba med. Det är inte bara en arbetsgrupp utan vi har blivit riktigt bra vänner.


Hej och hå vad vi är bra!
Dessa fina människor valdes precis som jag om för ännu ett år i förbundsstyrelsen :D
Det som personligen var mest nervöst för mig i år var frågan huruvida jag skulle bli omvald eller ej. Jag har haft en otroligt givande tid i förbundsstyrelsen och kände redan i somras att jag ville sitta kvar för att jag dels lär mig så mycket men också för att jag har så mycket att ge.
Jag ska inte sticka under stol med att mina ben var som gelé när jag väl gick upp i talarstolen för att tala för mig sak.
Men jag måste ha sagt vettiga saker för när det var dags för folk att plädera för kandidater var det många som talade för min sak. Och när röstningen tillslut genomfördes på söndagen fick jag 81,7% av rösterna. 
Om jag var rörd och tacksam?
Svar ja! Det är lite svårt att beskriva hur mycket detta betyder för mig. Men kort sagt är detta att arbeta med Sverok för en bättre spelhobby för ungdomar så sjukt kul!
Det är ett sådant enormt förtroende jag ännu en gång får privilegiet att få och jag lovar att göra mitt allra bästa.
Mot ett 2016 med Sverok!

Helgens pins! Sword princess Amalthea, Grumpy cat, Mockingjay
och Sveroks egen regnbågsfärgade logga! Blir inte mer finklätt än så :)

onsdag 2 december 2015

Dagens Pusheen!

Gäsp.

Den stora tröttheten är här och med den insikt om mina egna gränser. En julledighet som är mer än två dagar är i dagsläget en bra grej för att jag ska vara lite mer pepp på livet. Det är lite skumt, jag har typ jobbat mer eller mindre varje jul senaste... fyra åren om jag räknar rätt. Detta med ledighet och vila är inget jag unnat mig alls.
Men kanske kan det vara en bra grej. Det är trots allt:

1) Första julen i huset
2) Första julen som gift

Samt att jag verkligen behöver vila. Jag hoppas att detta blir bra nu.