söndag 30 december 2018

Fairweather Manor 5 del 2: Att spela tonåring och blir friad till sent en kväll

Please note: Blogpost is in swedish but the video is in english. Enjoy!

Så blev det äntligen dags för mig, Svart och Gråskäggsdotter att packa ihop våra saker och åka till Polen och lajvet Fairweather Manor 5!


Innan middagen där jag pysslar med mina örhängen.
Foto: Nadina Dobrowolska

Herregud vad peppa vi var. Jag och Gråskäggsdotter har ju liksom aldrig kommit ur hur bra det var på Fairweather Manor 4 förra året, vi har hållit kontakten med folk vi träffade där och framförallt varit experter på att se till att vi båda ramlade ned i lajvminnena hela tiden.
Nu var vi ännu mer peppa för vi visste vad vi hade att vänta.

Lajvet Fairweather Manor utspelade sig 1917 i ett Europa som brann av krig och konflikter. lajvet i sig utspelade sig i England på godset Fairweather Manor som ägdes av familjen Fairweather. Under helgen samlades familjemedlemmar från hela världen på godset för att fira bröllopet mellan hertigens dotter och sonen till den irländske earlen.
Det var ett lajv där det skulle vara rikedom och maktkamp men där vetskapen om att världens förändring stod bakom hörnet gjorde allt skört och bitterljuvt.
För adeln var det en tid av skörhet och bitterljuva minnen, av heder och ära och för tjänarna en tid då förändringens vindar blåste starkt med ett löfte om en bättre värld.

Rollerna till lajvet var färdigskrivna och castades efter önskemål och denna gång var det smockfullt, jag tror vi var 150 på lajvet vilket innebar att det inte var en lugn stund.

Och den stora frågan för mig och Gråskäggsdotter var... Skulle det vara lika bra som sist eller skulle vi kanske bli besvikna?
Dessutom skulle vi detta år spela kusiner i samma familj, vi skulle spela i samma ålder och som också hade en hård rivalitet mellan sig. En klar skillnad mot förra året då vi visserligen var i samma familj men i olika åldrar och med olika mål.
Och såklart skulle vi båda spela adel, främst för de vackra klädernas skull!
Svart var med på sitt första internationella lajv och han skulle spela underbutler och var minst lika spänd och pepp som jag och Gråskäggsdotter. Men eftersom han hade en helt annan upplevelse av lajvet så fokuserar denna post mest på mig och Gråskäggsdotter :)

Vårt äventyr började sådär när vi höll på att missa två plan på raken, först det från Göteborg och framförallt det från Köpenhamn. Herregud, jag får fortfarande ont i magen av det. Men vi hann med båda och vi och all vår packning anlände tryggt till Mozna slott.
Lajvet med workshops började på torsdagen men för att undvika stress och hinna packa upp, sy klart och framförallt hänga lite med folk hade vi bestämt oss för att resa dit redan på onsdagen. 
Så bra beslut.
Jag och Gråskäggsdotter hann ha en jättebra familjeträff med vår familj, alltså den belgiska. Vår familj bestod av en äldre patriark, hans två döttrar och den enas man, två dotterdöttrar, en betjänt samt en konstnärsvän. Jag hade alltså rent familjemässigt både en kusin, en mamma, moster och morbror samt en morfar. Det var fantastiskt kul och ännu mer eftersom spelarna var otroligt bra och duktiga och såklart även de som spelade betjänt och konstnärsvän.
Det lite roliga var att nästan alla var från Skandinavien så vi hade riktigt kul på onsdagen när vi satt i vårt samlingsrum och åt choklad och bestämde hur vi skulle ha det mellan våra roller. Vi landade i hjärtligt men också med en underton av att vi måste se till att behålla vår ställning.

Foto på nästan hela vår familj tagen med Eskils kamera från 1910. Hyfsat coolt.
Från vänster: Kusin Evelien, Morbror Augustin, Moster Marie, Morfar Peter, Mamma Mathilde, jag och konstnären Hilde.
När lajvet drog igång så var det så mycket att göra! Vid den här tiden var Belgien ockuperat av Tyskland och även om min roll och hennes mamma hade bott i England hela tiden så hade resten av familjen tvingats fly från Belgien och godset där.
Kort sagt var vi en familj i stort behov av att vinna rikedomar och status.

En del av familjen i slutet av lajvet där vi har vunnit det mesta.
Foto: Nadina Dobrowolska
Ett sätt att göra det var att gifta bort de unga kusinerna, vilket var mig och Gråskäggsdotter.
Jag var så kluven när jag valde roll till lajvet. Jag ville uppleva något nytt och jag ville inte spela något jag brukade. Jag ville ha en utmaning.
Så jag valde att spela en ung flicka som var mycket traditionell, smart och medveten om sin plikt mot familjen men som samtidigt var en romantiker och som drömde om att få det alla kvinnor drömde om - nämligen ett perfekt giftermål. Kombinera med en rätt stor dos naivitet och att hennes favoritbok var Ivanhoe.

Louise D'Ursel var kort sagt väldigt mycket jag inte är och det var helt klart en utmaning. Plus att hon pratade nonstop, skrattade och visste att hon var vackrast. Och hela tiden med det här mörka molnet i bakhuvudet att hon var tvungen att göra ett bra giftermål, för sin mamma och morfars skull och för att rädda familjen.
Herregud, jag kan knappt ens fatta att jag lyckades spela henne men hon var topp 5 roligaste roller jag någonsin spelat.
Det var otroligt härligt att släppa kontrollen över mitt egen öde och lämna det helt i min familjs händer och få vara tonåring med tusen känslor och idéer och med en naivitet som inte var av denna värld.

Gråskäggsdotter i sin tur spelade min kusin Evelien som var radikal socialist som drömde om kvinnors rättigheter och lika rättigheter för alla...  Vi hade båda pressen på oss att göra ett bra giftermål och vi gjorde det mesta av det på våra sätt, jag genom att prata med alla unga män jag kunde och drömma om den perfekte och hon genom att prata socialism med de unga männen och påpeka (det visserligen sanna faktumet) att hela grejen med giftermål var en stor köttmarknad.
Vi var verkligen ett par härliga kusiner som båda avundades den andra så mycket och som slängde käft när vi kunde.

Jag fick verkligen ha ett härligt lajv där jag fick vara en bricka i ett äktenskapsspel, en flicka mitt i tonåren, ha kärleksbekymmer, familjeproblem och allt däremellan.

Under möhippan på fredagen.
Foto: Nadina Dobrowolska

Hade jag skrivit allt som hände på lajvet skulle det bli flera hyllmeter men några citat:

During a family meeting with me horrible upset about never being the first choice for any young man and all my emotional drama:
Uncle Augustin: Now now, less feelings and more rational thinking!
Me: But it’s all feelings!

Me in a breakdown and Uncle Augustin calmly reading his newspaper:
Me:You realize, I´m the friend! Me, the friend!! I don´t want to be Rebecca, I want to be Rowena!
Uncle Augustin: Well, then you have to have a different battleplan. Suggest you work on that.


Samt några höjdpunkter:


  • Alla familjemöten där jag fick vara emotionell tonåring och vara kränkt över att aldrig vara någons förstaval.
  • Att trösta min morfar under morgonen när hans PTSD tar honom tillbaka till krig och död.
  • Alla samtal med tjänsteflickorna Connie och Alice om kärlek, livsval och att hitta sin egen plats i livet.
  • Två gånger se den jag trodde skulle bli min fästman fria till en annan mitt framför ögonen på mig.
  • Att gråta vilt av tanken på att min älskade morfar kanske blir inkallad till kriget och sen bli friad till av en man som går ned på knä. Då blev det tårar igen och lycka för min karaktär.
  • Hålla om min nya fästman ute på terrassen när hans PTSD rasar som värst under fyrverkerierna och sedan gå in med hans hand i min.
  • Att få säga "You can put that in your pipe and smoke it" till Evelien sista timmen på lajvet när vi jämför ringar vi fått av våra nya trolovade.


Här är jag svintrött och har ont i fötterna men spela roll.
Timmar innan lajvet slutar och nyförlovad!
Foto: Nadina Dobrowolska

Det var ett fantastiskt lajv och jag är så glad för att vi vågade åka en andra gång. För om första gången var bra var denna helt fantastisk på alla sätt.
Detta lajv kan nog vara det bästa jag varit på och det säger inte lite. Efteråt var jag slutkörd men så lycklig och festade tills sent på natten med samtal och vin.

Tack hela min underbara belgiska familj för att ni var bäst. Tack alla jag lajvade med och tack Gråskäggsdotter för att du är du. Massor med kärlek <3




Mer läsning på temat:

lördag 29 december 2018

Att våga dansa K-pop och äntligen känna mig hemma på en scen.

Jag älskar att dansa. Och då menar jag verkligen att jag älskar att dansa. Just att gå ut på klubb och dansa är något av det bästa jag vet.
Jag har även dansat kurser sedan jag var pytteliten och fortsatt med det hela livet, främst jazzdans men även orientalist, hiphop och ATS. Samt zumba.
Men jag har det lilla problemet att jag är sjukt blyg och har scenskräck vilket ställer till det med kursdans. Det är nästan alltid en uppvisning i slutet på varje termin som är obligatorisk och det skrämmer livet ur mig.
Så jag har hållit mig borta från danskurser i flera år.

Men nu när jag flyttade upp till Stockholm så insåg jag att jag behöver dansa för att hålla energin uppe och för att ha någon form av träning. Min kompis Tildedrinkstea har länge varit coolast och dansat K-pop och nu drog hon med mig för att dansa på KpopNonstop.

Min kärlek till K-pop går rätt långt tillbaka i tiden och den har inte blivit mindre med tiden. Det jag inte var beredd på var att jag skulle vara äldst i klassen och dessutom vara tvungen att outa det första tillfället.

Lärare: Hej och välkomna! Då tar vi och säger vårt namn, bias och ålder.
Alla: Jag är 15. Jag är 16 och ett halv. Jag är 15 om en månad...
Jag: Jag är då 32....

Ridå mitt liv.

Men det där blev starten på de trevligaste dansklasserna jag haft. Att dansa till musik jag älskat så länge gjorde att jag kände mig hemma och även fast jag lätt var sämst så spelade det mindre roll. Inte ens när det visade det sig vara en (såklart) obligatorisk dansuppvisning så dämpade det min pepp.
K-popklassen blev snabbt veckans höjdpunkt och något jag alltid såg till att ta mig tid för, oavsett hur trött och sliten jag var efter jobb och resor.
När det väl var dags att stå på scen sent på våren så var jag sjukt nervös men hade samtidigt så kul. Det var så jädra peppande att dansa för folk och även känna hur jag utvecklats.

Efter-dansen-selfie! 

Hösten blev om möjligt ännu bättre! Dansgruppen var fantastisk och jag kanske drar på stort när jag säger att vi kändes som en liten familj men det var lite så det var. Vi hejade på varandra i allt och hade enormt skön stämning.
Vår danslärare Helena var också så underbar med massa humor, självdistans och med en asbra blandning av pedagogik och att driva på oss så att vi kunde göra vårt bästa.
Jag hade så jädra kul hela hösten och vintern och jag såg verkligen fram emot att få uppträda igen.
Sedan så bestämde sig min slitna kropp att totalkrascha bara dagar innan.
Så istället för att stå på scen och få säga hejdå till mina kurskompisar och min danslärare så tillbringade jag nästan en vecka mer eller mindre slutkörd och oförmögen att gå någonstans.

Ridå mitt liv.

Men jag är ändå så glad över att jag har dansat K-pop i ett år. Och så enormt stolt över mig själv att jag vågade.
Nu när jag flyttar från Stockholm är det osäkert om jag kommer hitta en lika bra dansklubb på Bästkusten men jag kommer i alla fall fortsätta dansa hemma.
Och jag har lärt mig att även om jag klarar av båda kill-, och tjejdanser så har jag en svag punkt för tjejdanser. De är söta och fina på ett sätt som tilltalar mig. Det kan också bero på att jag är alldeles för ovig för att vara riktigt bra på killdanserna.

Jag kommer aldrig någonsin lägga upp videos och bilder från när vi dansar men här nedan kan ni se artisternas egna dansvideos på koreografierna jag dansade under året. Och kom ihåg, jag är fortfarande grymt sämst på att dansa men skillnaden nu är att jag har mer självförtroende och verkligen vågar stå på scen igen.
Det är inte helt fel.

Vårterminen 2018





Höstterminen 2018




torsdag 27 december 2018

Saker jag hann med att göra i Sverok

Det här är en sådan där post som är extremt arrogant att skriva på ett sätt men eftersom jag gärna vill ta cred för saker jag gör så är det en bra övning!

Först och främst vill jag säga tack för mitt år som ordförande.
Det har varit ett fantastiskt år som jag inte hade velat vara utan för allt i världen. Det har varit ett år fyllt med upplevelser och möten med fantastiska människor. Det har varit politik, påverkan och sena kvällar och helger.
Kort sagt har det varit alldeles underbart.
Tack alla medlemmar i Sverok som jag har träffat på resor, alla ni som mailat och som hört av er med frågor. Det har varit ett privilegium att få vara er röst och att driva de frågor ni bryr er om.

Och jag vill igen tacka Alexander och Tjarls för att ni är klippor och för att ni funnits varje minut under året, både i svåra arbetsfrågor men också för mig som människa.

Och till Chrisp, RFK-Sanna Hedlund och Anna W för att ni varit underbara att jobba ihop med under året. Sverok är ett bättre och rikare förbund för att ni finns.

Till Anna Rydborg och Rosaline Marbinah för att ni varit mina systrar i civilsamhället under året. För att ni lärt mig tusen saker jag inte visste och för skratt, sorg och förtroenden.

Till Rebecka för att du gett så mycket råd och stöttning, både innan jag blev vald och även under året. För att du funnits.

Och till Max. Herregud vad jag gått sönder om inte du funnits varje minut sista halvåret. Min ö i havet och den som skakat om mig med ord, kramar och som funnits där när allt varit så svårt och slitigt. För alla skratt och för att du stoppat mig, lyft mig och gjort mig starkare.
Du är det bästa civilsamhället har och helvete om de inte tar hand om dig nu!

Sist min Svart. För att jag kunde flytta över halva landet, jobba 120% och veta att jag hade ditt stöd i allt. För att du roddat allt på hemmaplan med ett osynligt arbete och gett mig en stabilitet och en trygghet som varit ovärderlig.

Tack alla.

Mitt år som Sveroks ordförande har varit ett av de bästa i mitt yrkesverksamma liv.
Jag är så jädra glad över det.

Jag visste redan innan min avtackning att jag hunnit med en del under mina år i Sverok.  Det blev totalt fyra år med Sverok, tre ideella år som ledamot och ett år som heltidsarvoderad ordförande.
Och jag ville göra en lista på det, både för andras men också för min egen skull. Det är så lätt att glömma bort allt bra som hänt.
Jag kan lugnt säga att under mitt år som ordförande så jobbade jag nog 120% och mycket av mitt fokus låg på att dels föra Sveroks röst mot aktörer i Sverige (både gentemot politiker, andra spelkulturaktörer och i mot resten av civilsamhället). Men såklart också på arbete med styrelsen, verksamhetsplanen och allt annat som slängdes åt mitt håll.
Jag har försökt stolpa upp det och även länka in artiklar och blogginlägg om saker. En del av sakerna rörande mitt Sverokarbete ligger inte uppe på Sveroks hemsida än men jag kommer att länka in de här så fort det sker.

Styrelsearbete

Först och främst så har det blivit totalt:
  • 23 fysiska förbundstyrelsemöten (jag missade ett 2017 då jag var i Japan)
  • 20 digitala kommunikationsmöten.

Som ordförande har jag nu under 2018 också skött all planering och logistik runt mötena.
Sista året nu har det också varit arbetsledning av styrelsen vilket inneburit fysiska möten och samtal med alla i olika mängd.


Styrdokument i Sverok:


Guider och uppförandekoder:



Arrangemang:


En sak som inte hände under mina år i Sveroks förbundsstyrelse var Spelkultur och feminism i Malmö som jag arrangerade med Thom Kiraly redan 2014. Men den är värt att ta med här med.

Övrigt:


Artiklar, liknande skrivna om mig som ordförande för Sverok:





(2016)


(2018, ett urval på grund av att det är för mycket att hålla ordning på.)

En av mina krönikor i Fenix



Föreläsningar, panelsamtal och liknande


(2016)




(2018)




Förenings- , distrikts-, och Konventsbesök 2018(ett urval):


  • Svenska Cosplayföreningen
  • Spelföreningen Smash!
  • Dragons Lair
  • Tärningen Avgör
  • Besökt Sveroks Östergötlands årsmöte (satt som mötesordförande)
  • Besökt Sverok Norrbottens årsmöte (satt som mötesordförande)
  • Besökt Sveroks Väst årsmöte (satt som mötesordförande)
  • Besökt Sverok Mälardalens årsmöte
  • Besökt Sverok Skåne
  • Besökt Sverok Mälardalen
  • Prolog
  • Female Legends 8 mars Livestream
  • Gothcon
  • Nordsken
  • Swecon/Fantastika
  • Dreamhack Summer
  • NärCon
  • Queercon
  • Confusion



Övrigt:
  • Littfest
  • East Sweden Game
  • Bokmässan
  • Forum för levande historia
  • LiU Game Conference


Övrigt:



Det blev en del ändå. Och då räknar jag inte med alla möten och sammanträden. Jag räknar inte med hanteringen av Expressen som tog veckor eller alla turer runt bidragsmodellen. Eller mina resdagar (typ tio i månaden). Eller alla möten, utvärderingar och planeringar kring vart Sverok ska ta vägen i framtiden och alla tusen bollar runt det.
Det hade blivit på tok för långrandigt.


I korthet kan jag säga att jag är extremt nöjd med allt och att Sverok varit värt det tusenfalt för mig. Det kommer alltid vara en period i mitt liv som jag ser tillbaka på med glädje och stolthet.
Jag är så nöjd och framförallt redo att gå vidare.

Tack alla fina medlemmar i Sverok för att jag fick vara er ordförande.
Jag kommer alltid att älska er och jag kommer alltid att finnas för er, närhelst ni behöver mig.

tisdag 25 december 2018

Mitt allra första NärCon och att cosplaya i 35 plusgrader

Det finns en första gång för allt och denna sommaren bestämde jag mig för att det äntligen var dags för mig att åka till NärCon sommar!
NärCon har länge legat på min lista över saker jag vill göra men eftersom jag konstant jobbat med journalistjobb varje sommar i fem år så har det inte fungerat att åka dit.
Men detta år så var det dags! Jag och Svart bestämde oss för att göra det till en del av vår semester och åka ihop.
Och jag var så pepp på att äntligen få cosplaya på riktigt!
Jag visste direkt att min första cosplay skulle bli Yuri Lowell från tv-spelet Tales of Vesperia. Han har länge varit en av mina hjältar/antihjältar och jag tycker han är så jädra snappy och cool. Det var givet.
Sedan var Sailor Moon självklar och sist så bestämde jag mig för att köra på Chrisjen Avasarala från The Expanse.
Sailor Moon hade jag redan en dräkt för, en sari och smycken till Avasarala köpte jag i Sri Lanka så det enda jag behövde fixa var hela Yuris dräkt.

Det visade sig vara lite klurigare än jag väntat mig att fixa en skjorta, väst och byxor, speciellt applikationerna men det blev tillslut riktigt bra!

Helt okej!
Här någonstans hade jag också börjat prata med NärCon rejält om vad jag kunde hjälpa till med i egenskap av ordförande i Sverok. NärCon är ingen sverokförening men de jobbar, precis som Sverok, för en starkare spelkultur i Sverige och det är vad som räknas för mig.
När vi pratat klart och jag slutat att skrika FUCK JA till alla deras förslag så insåg jag att detta med semester kunde ju jag ju se mig om i stjärnorna efter. men det var helt självförvållat för att allt verkade så kul!

Och så kom dagen så jag och Svart packade in oss i bilen och åkte till Linköping! Det var en av de varmaste sommarveckorna det året och när vi steg i på NärCon-området första dagen var det cirka 35 grader varmt. Och jag som bestämt mig för att ha Yuri första dagen. I helsvart och peruk. Smart.
Men det var så värt det för jag kände mig snyggast! 

Inte helt illa som Yuri Lowell!
Och mängden vatten jag hällde på mig under dagen var enorm


Första dagen gick vi mest bara runt, kollade på alla fina cosplayare och lärde oss hitta. Det var som en dröm fylld av allt jag älskar: Anime, manga och K-pop.
Jag hann även föreläsa två gången under första dagen, en om Sverok och spelkultur och sen om tjejer i spelkulturen.

Prata om Sverok i cosplay är en 10 på nördighetsskalan!
Foto: Gill Edgar.

Fredagen var dagen då jag skulle hålla i fem av sex politikersamtal. NärCon fick nämligen tidigt idén om att bjuda in politiker till NärCon som kunde prata kort om sig själva men framförallt finnas tillgängliga på scen för frågor från publiken.
Det är verkligen en så bra idé. Många av de som åker på NärCon är unga och att då ge de tillfälle att ställa vilka frågor som helst till landets politiker ger de en chans att få direkta svar och en insikt i de olika partierna.
Och det är också en så bra chans att visa upp hur viktig spelkulturen är för politikerna i landet och att det är här stora delar av landets unga hittar en gemenskap.
NärCon hade bjudit skickat ut en inbjudan om att delta till nästan alla partierna och de som tackat ja fick komma.
Ja jädrar NärCon vad ni är bra. Och ännu bättre för att ni har ryggrad att inte bjuda in partier med en rasistisk och HBTQ-fientlig agenda.
Så när NärCon frågade mig om jag vill hålla i samtalen och moderera frågorna efteråt sade jag såklart ja! Sen blev jag nervös över hur jag skulle klara det för det blir nog varje människa. Men så insåg jag att om jag körde det i cosplay som Avasarala skulle det bli:
1) nördigt
2) svalt i 30-graders värmen
3) jag skulle känna mig coolast i världen.


Som Chrisjen Avasarala kan ju inget gå fel!


Med den attityden och med mest svala kläder kastade jag mig in i lördagen!

Först ut var Miljöpartiet med Amanda Lind,partisekreterare, och Marléne Tamlin, gamingpolitisk talesperson.

Foto: Gill Edgar

Sen var det dags för Magnus Ek, ordförande för Centerns ungdomsförbund.

Foto: Gill Edgar
Efter det var Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet och då var det enormt fullt.

Foto: Gill Edgar

Panoramabild, klicka för att se hela.
Foto: Gill Edgar
Efter det fick jag en paus innan det var dags för Anna Horn, vice ordförande för Liberala ungdomsförbundet.

Foto: Gill Edgar

Sist ut för dagen var ett debattsamtal mellan Henrik Malmroth, ordförande för Ung Vänster och Joar Forssell, ordförande för Liberala ungdomsförbundet. Och då hade min fötter givit upp så jag återgick till shorts och T-shirt.

Foto: Gill Edgar

Det var en fantastisk dag och jag kände mig grymt hedrad över att få hjälpa NärCon med detta. Och att höra publikens frågor och funderingar samt se hur intresserade unga var av politik. Det gav mig hopp om framtiden.

På lördagen så var jag i min cosplay som Sailor Moon och modererade även det sista politikersamtalet. Det var med Gita Nabavi, en av två partiledare för Feministiskt initiativ, där togs det tyvärr ingen bild.
Men sedan på kvällen så var det dags för släpp av den Uppförandekod för Cosplay som Sverok och NärCon arbetat på tillsammans! Otroligt stort och fint!

Sindre Lind från NärCon och jag presenterar och förklarar hur arbetet med uppförandekoden gått till.

Sedan på kvällen så gick jag, Svart och Oskar från Nordsken och såg Nordic Cosplay Championship. Så jädra coolt att äntligen få se så många av de cosplayare jag beundrat på riktigt!
Jag var så trött när vi rullade hemåt på söndagen men samtidig så glad. NärCon var allt jag trodde att det skulle vara och mer därtill. Det var gemenskap, inkludering och öppenhet. Det var nördighet, samtal och en vilja att upptäcka mer.
Jag och Svart ville aldrig gå och lägga oss på kvällarna utan vi gick runt till midnatt och senare och bara åt mat, tittade på allt som pågick och hade det så trevligt!
Det var en plats där mitt 14-åriga jag hade dött av glädje och där mitt 32-åriga jag kände att detta var en plats för henne med.
Det var som att komma hem.
Och jag var så imponerad av NärCon-gänget som jag redan sedan innan visste var sjukt bra människor. Men nu att se hela logistiken och roddandet på plats... det var stort. David, Sam, Sindre, Sabina, Tilde, Emily, Daniel och alla jag glömt. Vilka hjältar ni är.

Och det sista jag måste nämna: När jag var i min cosplay som Sailor Moon kom det fram en person som ville ta bild på mig. För att hens väninna som varit så tveksam till att börja cosplaya på grund av sin hudfärg skulle se att det fanns fler rasifierade som cosplayade.

Och från en av utställarna fick jag den här bilden. För att representation spelar roll.

Så glad och rörd <3

Tack NärCon och vi ses på NärCon Vinter och såklart sommaren 2019 <2

söndag 16 december 2018

Klimatfrågan och Nerds for Future

Notera: Denna post har inget med Sverok att göra och Sverok som organisation har inte tagit ställning i detta.

Jag är inte en partipolitisk person.
Men jag är däremot rätt politisk och helt orubblig när det gäller frågor jag brinner för.
Dessa är främst intersektionell feminism, antirasism och på senare år även miljöfrågan.
De senaste åren har väl världen gjort sitt bästa för att verkligen fucka upp de frågorna rejält. Rasismen gör segertåg i världen, jämställdhet ifrågasätts och gällande miljön har vi tio år kvar innan det är kört på allvar.
Och trots detta fortsätter vi att rulla i samna destruktiva spiral.
Det är helt fucking sjukt.
Här i Sverige är detta mer brännande frågor än någonsin då vi är i ett läge utan regering och där en budget just klubbades som inte går miljöns vägar.
Och det är just miljön jag vill fokusera på med denna post.
Greta Thunberg, världens coolaste 15-åring, strejkar varje fredag utanför stadshuset i Stockholm för att uppmärksamma miljöfrågan och för att visa politikerna att detta aldrig får glömmas bort. Allt under parollen Fridays for Future.
Flera är på plats med henne, däribland Sara Bergmark Elfgren som står bakom initiativet Writers for Future.
När vi träffades där i fredags så kom Sara på idéen att varför inte Nerds for Future?
Och varför inte?
Ju fler som strejkar och manifesterar desto bätte och vi kan på allvar inte vänta.
Så med denna post vill jag säga:
Älskade nördar över hela Sverige. Häng på och strejka med mig, Greta och Sara över hela landet. Stå under Nerds for Future och visa att detta är en fråga som vi engagerar oss i. Och ta med det i vardagen och gör de där klimatsmarta valen. Vi kan göra skillnad, vi är många och vi måste agera nu.
För klimatet kan inte vänta.

Vi kan göra skillnad.
Låt oss göra det. För vår planet.

torsdag 13 december 2018

En bok om civilsamhället, en bok till alla politiker.

Please note: The bloggpost are in swedish but the video is in english :)

Jag har sällan varit så stolt som idag. Det är lite som att ha sprungit ett maraton och gått i mål som etta.
Fucking amazing.
Tidigare i vår kallade Idealista förlag till möte med flera förbund. De hade en idé om att göra en bok för att lyfta vikten av ett starkt och fritt civilsamhälle i Sverige. Den boken skulle sedan gå ut till alla landets valda politiker som information och som en påminnelse till de om att föreningar  är en av grunderna i samhället idag.
Jag var inbjuden som representant för Sverok och blev genast helt såld på iden. Det är så ofta våra föreningar och distrikt i landet ställs inför total oförståelse och ofta ignorans i vad de håller på med.
Detta var kort sagt en gyllene chans att lyfta Sverok och spelkulturen på en ny nivå.
Alla inblandade förbund fick välja en fokusfråga och Sveroks fråga var rätt självklar:

Varför spel är kultur och varför spel ska tas på allvar.

Jag satte mig och skrev, petade och skrev lite mer. Det var ett arbete som tog en del tid men Idealista gav otroligt bra redaktörsstöd.
Och nu är boken ute och klar! 12 förbund har skrivit om vikten med ett starkt och fritt civilsamhälle och deras mest brinnande frågor och boken är skickad till landets alla valda politiker. Det är otroligt stort detta.

I made this text! 

Det finns inte en vald politiker i landet som inte kommer kunna säga att de inte har koll på civilsamhället eller Sverok.
Och nu när Sveroks medlemmar går till ett kommunhus eller träffar en politiker kommer de kunna hänvisa till boken och att sagda politiker kanske har läst om Sverok.




tisdag 11 december 2018

Sverok-galan och varför vi behöver hylla varandra

För exakt en vecka sedan firade Sverok sin födelsedag! För den 4:e december 1988 så grundades Sverok i några lokaler uppe vid Observatorielunden.
Och hela året har vi uppmärksammat att Sverok firar 30 år, främst genom vår stora fest vi höll på Tekniska museet tidigare under hösten.

Men vi ville också börja uppmärksamma vår födelsedag mer regelbundet. För när skulle vi annars få tillfälle att känna oss som sverokare, nördar och spelkulturfantaster om inte på förbundets egen dag?

Jag funderade lite och tänkte på vad som gjordes av andra aktörer i spelkulturens Sverige. Och tillslut landade jag i att vi borde ha en Sverok-gala!



NärCon har SCCA, Swedish Cosplay Community Awards, som delas ut till eldsjälar och inspiratörer i cosplaySverige och Fenix har varje år Fenixgalan på Gothcon där de uppmärksammar spelskapare, kreatörer och fantastiska människor i rollspelssverige.
Varför skulle inte Sverok göra något liknande? Vi har så många fina föreningar, arrangemang och engagerade människor och vi är lite dåliga på att hylla och lyfta upp varandra ibland.


Så sagt och gjort. Det blev en nomineringsprocess där alla fick nominera sin favoritförening, sitt favoritarrangemang, årets talesperson, årets hjälte och såklart årets konvent.
Redan när jag satte mig och gick igenom nomineringarna så stod det klart att det fanns otroligt mycket arrangemang jag inte kände till och så många drivna personer över hela Sverige.
Fantastiskt kul att se!
Sedan lades nomineringarna ut för röstning och det var enormt många som röstade under de två veckor som allt låg ute, över 700 personer.
Det var helt klart att det var tvunget att bli ett första pris och ett andra pris i varje kategori.

Och den 4 december körde Sverok en födelsedagsuppesittarkväll där vi pratade minnen från året, läste upp anekdoter från 30 år tillbaka, kollade vad vi gjorde när vi firade 20 år och svarade på frågor från tittare.
Och vi avslöjade såklart vilka som vann! Hela alltet kan ses på SverokTV som är vår nya twitchkanal, kolla gärna och framförallt, följ kanalen för mer roligheter framöver! Och vinnarna hittar ni såklart nedanför videon :)
Sverok-galan kan vara en av de mest spontana och bästa idéer jag haft och jag hoppas så att den fortsätter under åren som kommer. Inte bara för att det är kul att få pris men för att vi, alla som sysslar med spelkultur och skapar konvent och driver föreningar, vi behöver bli bättre på att se hur bra vi är ute i landet. 
För att det skapar pepp och engagemang och framförallt är det något en bär med sig de där dagarna då allt kaosar. När vi lyfter varandra kan vi skapa storverk och framförallt så ser vi till att de som gör saker, de orkar längre och vet att deras verk uppskattas.
Det är värt allt.
Så, grattis alla vinnare och alla nominerade och tack alla fina människor som arrangerar, skapar och driver spelkulturen i Sverige, ni är fantastiska.


                                                                       

Årets hjälte: 
Guld: Andreas Svensson, 
Silver: Gabrielle de Bourg
Årets talesperson: 
Guld: Gabrielle de Bourg, 
Silver: Tjarls Metzmaa
Årets konvent: 
Guld: Nordsken, 
Silver: QueerCon
Årets arrangör: 
Guld: Stina Färdig (QueerCon),
Silver: Sam Anler (NärCon)
Årets förening: 
Guld: Female Legends 
Silver: QueerNördarna