Att bli avtackad som ordförande

Jag ska inte säga så mycket om Sveroks Riksmöte tänkte jag. Det var mitt sista som förtroendevald i Sverok  och ärligt talat var det rätt jobbigt.
Jag har redan skrivit här om varför jag inte kandiderar om och även om beslutet var taget så är det klart att det alltid är mycket känslor.
Jag älskar Sverok så otroligt mycket och Riksmötet har länge varit en höjdpunkt på året, både för att få träffa vänner och nya bekanta samt såklart för möjligheten att påverka vart förbundet ska gå i framtiden.
Så när jag åkte upp till Sundsvall för några veckor sedan så var jag lika delar pepp och lika delar sorgsen.
Jag var aspepp när jag träffade ombud och när jag pratade med styrelsen och förberedde allt vi skulle gå igenom.
Jag var sorgsen när jag kröp runt på golvet och tejpade sladd kvällen innan mötet eftersom det kändes så tydligt att det snart var slut.

Men när mötet kickade igång hade jag annat att tänka på. Och framförallt så hade jag en avtackning att se fram emot. Eftersom jag var rätt hundra procent säker p att en avtackning inte skulle dyka upp ur tomma intet så bad jag tidigt två av de bästa människorna jag vet att hålla i min avtackning, nämligen Alexander Hallberg och Tjarls Metzmaa.
De är inte bara tidigare arvoderade i Sverok utan också två av de vänner jag litar och älskar mest i världen.Jag gav de fria händer och fick inte veta något men resultatet blev amazing. Jag blev så glad och rörd över hur mycket de lyckades hitta att säga. Så pass mycket att jag är glad att jag klarade mig igenom mitt tacktal utan att börja grina. 

Svart filmade tack och lov allt så om ni vill kan ni se hela min avtackning och sedan mitt tacktal. Och även hur glad jag blev över min fina present!

Tack Alexander och Tjarls för att ni är fantastiska <3