söndag 31 juli 2016

Proud and Nerdy & Stockholm Pride 2016

Med värkande axlar, kramp i fötterna och en trötthet som går att ta på sitter jag här efter en fantastisk helg på Stockholm Pride och framförallt då i Prideparaden! Varning för ett extremt rörigt och känslosamt inlägg.

Detta året så har jag arbetat en del för Sveroks räkning med just pride eftersom jag varit kontaktperson för Sverok arbete med Pride. Det har varit extremt kul att jobba med, bland annat sattes det ihop en arrangemangsguide för distrikten som jag hoppas kommer funka bra. Och det är långt ifrån slut på året!

Sverok Stockholm hade detta året satsat rejält på Pride och anställt bästaste Yousef som projektledare för hela sin pridesatsning. Jag har fungerat som kontaktperson från förbundsstyrelsen och det har blivit en del skypemöten, mailande och peppande mellan oss.
Sidospår: Yousef är fantastisk och alla projekt han tar i blir på allvar till guld!

När prideveckan väl sparkade igång tog jag och Svart i vanlig ordning och åkte upp för att hjälpa till med paraden. Trist nog som vanligt på fredagen (något år kanske jag lyckas ha ledigt under hela prideveckan men chansen är nog större att älgar börjar flyga....).

På lördagen begav vi oss till paraden och uppstyrning och peppande av flaket. Min roll på plats var att sköta musiken och vara dansledare medans Svart var vattenutdelare och allmän allt-i-allo. Yousef, Sebastian och Alex var guld på plats och vi alla hjälptes åt att peppa hjulvakter, kolla så allt funkade och framförallt vara gladast i världen.

Jag och min ordförande Alex tar en selfie innan paraden!
Jag träffade flera fina vänner, @Normalniklas sprang i vanlig ordning runt och fotade massor och @aidsbrain, @SamsonWiklund och @missdeliana var med på flaket. Fina människor som jag ser för sällan.
Proud and Nerdy-flaket hade nummer 152 av 191 så i vanlig ordning så fick vi vänta långt efter starttid på att komma iväg. Och till råga på allt var det på allvar 100 grader varmt och stekande sol. Men när vi väl började rulla och musiken kom igång så spelade det ingen roll. Peppen var på topp!

Inte ens när himlen öppnade sig och dränkte oss alla i ett iskallt regn så slutade folk. Det skrattades, det tjoades, det skapades gemenskap och det dansades.
Jag stod nästan hela tiden ihop med två jättefina människor i form av Pippi Långstrump och Grumpy cat/Captain America och dansledde de som gick bakom flaket till att ge 220% och lite till.
När vi gick i mål flera timmar senare så bara vek sig benen under mig och jag kände i varenda nerv hur dyblöta mina skor var och hur ont jag hade i axlarna och nacken. Men under tiden paraden var? Noll ont! Så det blir när man fylls av energi och bara vill le, gråta och skratta för att detta med pride och HBTQ är något av det viktigaste som finns att lyfta fram och kämpa för.

Det var så otroligt mycket fina människor som gick med oss, av alla åldrar och i så mycket fina kläder. Jag blev på allvar tårögd av att se hur fint det var. Acceptans, styrkan i att vara sig själv, att våga visa sin kärlek till den man älskar helt öppet och styrkan i att få pepp från andra.

Nu när jag kom hem på kvällen så fick jag veta det allra bästa:

Att Proud and Nerdy och Sverok vunnit publikens pris! Det är helt fantastiskt (ja, jag grät lite när jag fick reda på det)!
Förra året vann vi utroparnas pris och att nu i år vinna detta... Det är så otroligt stort och för mig så peppar det att jobba ännu hårdade med att lyfta HBTQ-frågan i spelvärlden och dels är det ett kvitto på att allt det arbetet som lagts ned av eldsjälar under året i Sverok, både på förbunds-, distrikts-, förenings- och individnivå har gett resultat och bidragit till en förändring.
Jag är så stolt, glad och hedrad för att få vara en del av detta, så glad att få ha äran att jobba med Sverok och med pride och så jädra glad att få jobba med Yousef, Sebastian, Alex, Erland och alla andra som roddat detta.
Framförallt är jag stolt över hur långt Sverok har kommit i sitt arbete med HBTQ-frågor, ett arbete som är långt ifrån klart och som aldrig kommer att vara det.

Nu kör vi lika bra under resten av året och in i framtiden. 220% coolare och fyllda med pepp!

Bästaste Niklas tog den här bilden av mig, i full färd med att sjunga och dansleda på flaket.

torsdag 28 juli 2016

Ghostbusters!

Så, igår hade äntligen nya Ghostbusters premiär. Och jag ska försöka att hålla mig någorlunda balanserad i vad jag säger om den men det kommer inte bli så lätt.

Mycket för att den var allt jag ville ha och lite till.


Efter en lagom läskig och bra uppbyggnad får vi snabbt träffa på Erin, en professor som jobbar på ett sjukt snobbigt universitet där hon som bäst håller tummarna för att blir befordrad.
Problemet är att back in the days så skrev Erin, ihop med sin dåvarande bästa vän Abby, en bok om det paranormala och om spöken. Något som Abby nu postat som E-bok och även börjat ge ut. Mindre bra att ha i sin googlingshistorik för Erin.
Ett misslyckat försök från Erin att övertala Abby att ta ned boken från nätet leder till att de två forna vännerna ihop hamnar i ett hus där det verkligen spökar.
Här möter vi även Holtzmann som är ett slags galet geni när det gäller teknik och bygga saker.
Det är dock ingen som tror på att spöken finns så de tre bestämmer sig för att starta upp en firma för att samla bevis för att spöken och det paranormala finns. Och här kommer Patty in på scenen med en stor bunt humor och streetsmarthet- samt en bil.
I sitt nya högkvarter bygger de grejer, äter pizza samt ventilerar frustration över att ingen, trots flera händelser, vägrar inse att spöken finns och att de är farliga.
Lägg därtill en något blåst och sexig sekreterare vid namn Kevin som precis lyckats lista ut hur telefonen fungerar….

Nu till vad jag tyckte!
Först och främst så älskar jag de fyra huvudkaraktärerna! De är alla väl utvecklade karaktärer med sin egen agenda och som alla får bra med scen tid.
Jag älskar Erin för hennes kamp mellan tron på det paranormala och viljan att bli tagen på allvar.
Abby är en fantastisk karaktär som verkligen gått sin egen väg och som är rapp i käften och skiter i vad folk tycker.
Erin och Abbys vänskap och relation till varandra är en så fin stöttepelare i filmen. Viktigare är att den känns genuin och äkta. För handen på hjärtat -visst känns det som att vi alla har haft en vän som vi glidit ifrån pga olika intressen?
Patty för mig är fantastisk. En kaxig, sassy och streetsmart kvinna som snabbt blir en i gänget och som bidrar med kunskap som de andra inte har. Visst är det inte är det mest banbrytande konceptet som en afroamerikansk kvinna får spela. Men det är sällan jag får se en sådan karaktär ta så mycket plats och ha en huvudroll på samma villkor som vita huvudkaraktärer.
Min favorit är nog ändå Holtzmann. Inte bara för hennes galna uppfinningar utan för att hon var så härligt hämningslös och hade en fuckít attityd till allt. Galet cool på ett sätt som måste ses och inte läsas om.

Alla fyra huvudkaraktärerna bidrar med massor med humor på sitt eget sätt och bygger upp berättelsen sjukt bra. Men det som är det viktigaste är att rollerna känns nyskapande och fräscha. Det har inte gjorts sådana här karaktärer innan. Här har vi kvinnor som drivs av egen agenda, som får vara sig själva och som inte är skapade för att vara sexiga och snygga för den manliga blicken.
Eller ja, en rättelse, det har gjorts men då handlar det ofta om EN kvinna per film. Inte som här, där det är fyra som har huvudrollerna.
Unikt och jag är så glad att det funkar! Ät det alla som säger att det blir för tröttsamt med för många kvinnor i huvudrollerna!
Plus i kanten för att inte någon av de fyra huvudkaraktärerna har en plott som är beroende av en man (HURRA!!)

Storyn då, håller den?

Oh ja, den håller mer än väl!

Efter en bra inledning som bygger upp stämningen och förankrar karaktärerna så är det bara en enda stor åktur av humor, rapp dialog, tuffa vändningar och bra effekter.
Präglingen från gamla Ghostbusters (ettan, tack och lov inte tvåan)lyser igenom ibland men det märks främst i cameos och hintar. Storyn lyckas att vara kul och överraskande och framförallt är detta en film som har glimten i ögat och vågar driva med sig själv.

För att citera min svägerska

“Jag har skrattat bort min mascara!”

Jag behöver väl knappast poängtera vad de fyra huvudkaraktärerna Erin, Abby, Patty och Holtzmann betyder för vikten av representation.? Hur coolt det är med ett gäng kvinnor som är kickass i fula overaller, har astuffa vapen, är smarta och som är sig själva och ÄGER sin film? Detta är en dröm för mg som nörd och jag önskar att jag fick vara åtta år igen och ha dessa som förebilder när mina killkompisar sa att bara män fick jaga spöken.



Ghostbusters är en film som varit extremt omskriven och spottad på enda sedan första trailerna släpptes. Det har varit de gamla vanliga argumenten om att ”WÄÄÄÄ, Kvinnliga Ghostbusters kan vi ju inte ha!!” till ” Detta sabbar ett av min av mina bästa barndomsminnen..och tjejerna är inte ens sexigt klädda!!”
Män som gnäller på nätet, alltså inget nytt.
Det som var spexigt var hur aversionen mot filmen tog sig en helt ny form där män gick in på IMDB och betygsatte ned filmen – långt innan den ens hade haft premiär.
de ville att den skulle vara dålig och att alla andra skulle få den uppfattning med – baserat på att det var kvinnor i huvudrollerna.
Något som är mindre roligt att Leslie Jones som spelar Patty fick så mycket rasistiska hot, hat och påhopp på twitter att hon tvingades stänga ned sin twitter helt och håller.
Rasism och sexism på sitt allra värsta.

Well, haters gonna hate men faktum kvarstår att Ghostbusters är en riktigt bra film. Rakt igenom.
Vad vi får är en bra och underhållande film som både är en utmärkt reboot av den gamla Ghostbusterfilmen men som samtidigt lyckas vara nyskapande och fräsch.

onsdag 27 juli 2016

Dagens Pusheen!

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev igen. Jag jobbar mycket och det har varit rätt stressigt.

Men kort:  Jag och Svart planerar nya resor, både till hösten och till våren. Fnatten har börjat väcka mig genom att slicka på mitt hår (tydligen smakar min hårfärg omnomnom). Jag har varit ute i skogen en sväng och plockat blåbär. Jag har börjat köpa på mig gamla seriealbum jag minns från min barndom (det är dyrt). Jag har börjat hobbypyssla med pärlplattor.

Och på den lilla tid som blir över? Ja då jagar jag pokemon!


söndag 17 juli 2016

Pokemon GO och mina två cent om det

PokemonGo alltså. Det är rätt överskattat. Ett slöseri med tid och totalt meningslöst. Jag är verkligen... i fascination över hur överhypat ett spel kan vara.
Lita på att jag aldrig kommer spela det.

.......

Och seriöst, trodde ni att jag menade allvar med det där så har ni inte alla hästar hemma i kanoten.

JAG ÄLSKAR DET!

Jag var så pepp på det när det släpptes att jag höll på att hoppa ur skinnet men jag ville vänta på den svenska releasen. Mycket för att min paranoida nerv inte var förtjust i tanken på att stänga av alla säkerhetsinställningar på min telefon som vissa vänner fått göra.  Jag har tänkt att jag får sjukt mycket poäng på mitt karmakonto av att vänta på den riktiga releasen. Fråga mig inte hur.
Sedan var det ju bara frågan om NÄR den svenska releasen skulle ske. Om en timma? I mitten av juli? I slutet av juli?
Tusen källor och jag visste inte vad som var rätt. Det kändes väldigt löst.
Men så i lördags, när jag satt i en bil på väg ned mot söderlandet så sa Svart: "Nu är det släppt i Sverige."
Tack och lov att jag är bra på att köra bil och kunde hålla huvudet kallt. Inte ens när vi kom fram laddade jag ned det.
Jag borde få pris i tålamod.
På söndagen åkte jag och Svart och köpte en ny telefon till mig,sedan handlade vi mat, städade och SEN så satte jag mig ned, installerade allt på min nya telefon och började spela Pokemon Go.
Det är verkligen roligt trots att det laggar något enormt ibland. Att gå runt och leta pokemon, fånga dem, levla upp dem... det är allt jag drömde om som barn och lite till.
Och har jag väntat i tjugo år på att få spela pokemon så gott som IRL så kan jag leva med lite lagg.

Vilket team jag ska välja?

Det kanske jag säger sedan :)



onsdag 6 juli 2016

Dagens Pusheen!

Jag har faktiskt lite ledigt denna veckan!

Och i vanlig ordning innebär det att jobba ikapp på de områden jag släpar efter på, lite frilanssaker och fixa och pyssla hemma. Men jag har även hunnit ta lite fikor med vänner jag inte träffat på aslänge och det är sjukt nice.
Jag är ofta så trött efter jobbdagarna att det efter en avslutad dag bär raka vägen hem (eller till gymmet). Så det är sällan jag hinner träffa så mycket vänner som jag vill. Trist men så är det.
På en plussida gör det att jag verkligen umgås med mina vänner när vi ses men minus är såklart att det blir rätt sällan.

Men jag ska se om jag hinner klart med det mesta nu i veckan för att faktiskt hinna skriva lite vanliga saker. Samt läsa böcker och bara vila lite. Sen drar sommarjobbet igång på allvar.
Oh, på plussidan är att Svart fixat min dator så att vi kan spela massor med datorspel ihop igen. Episkt!




måndag 4 juli 2016

Tänk inte som en våldtäktsman

Efter det att flera tjejer blivit våldtagna och sexuellt trakasserade på Bråvalla-festivalen så tänkte jag skriva något om det. Om hur trött jag är på män som inte kan bete sig på festival och om hur trött jag är på att skulden alltid måste läggas på offret.
 Men sedan så hittade jag @Nieszkas väldigt bra rant på twitter som sade allt. Läs den och följ gärna henne på twitter!













söndag 3 juli 2016

Stockholm och konventet Fantastika

För två veckor sedan reste jag upp till Stockholm för att vara med på fantastiskkonventet Fantastika och Swecon.
Det var sjukt spännande eftersom jag dels inte varit där förut och dels skulle sitta med i ett panelsamtal om appropriering och exotisering.
Och vad är då Swecon? Jo det är en kongress för science fiction- och fantasylitteratur som arrangeras varje år på en ny plats där olika kongresser får äran att vara Swecon. Detta året hölls Swecon på Fantastika och platsen var Dieselverkstaden i Sickla i Stockholm mellan fredag till söndag. Jag var tyvärr bara där på lördagen.

Jag fick reda på Fantastika genom Anna Davour som pingade mig på tiwtter och tyckte att jag borde komma. Och när jag kollade upp det lät det som en sjukt intressant och vettigt kongres som jag verkligen borde åkt på tidigare.

Så sagt och gjort, jag och MsMemberger tog vårt pick och pack och åkte upp till Stockholm efter jobbet på fredagskvällen. Vi kom upp så sent att det enda vi hann med var att stuva in oss i boendet och sedan ge oss ut på jakt efter mat.

På lördagen så begav vi oss mot kongressen i ösregn. Vi hade kollat upp vilka programpunkter vi ville gå på och hann med en jätteintressant föreläsning om Nya utgrävningar i östgötska riddarborgar som hölls av Martin Rundkvist. Synd att tiden gick så fort för den var riktigt bra och gav mig massor med ny information om borgar jag inte hade koll på. Eter det lyssnade vi på ett jättebra panelsamtal om Moderna utopier. Alla deltagarna hade bra åsikter och intressanta inputs på sin version av utopier och vad som gör de intressanta respektive tråkiga. Boel Bermann hade som alltid jättebra synpunkter!
Sedan så blev det ett till panelsamtal på temat Could Sweden take the lead in the new space race. Många bra och olika synvinklar. Eftersom rymden är ett favvotema inom Sci-fi (duh!) så var det kul att höra veklighet kopplas ihop med hur det påverkar bokskrivandet.

Sedan var det dags för mitt panelsamtal om appropriering och exotifiering.

Så här beskrevs panelsamtalet i foldern:

När vi kommunicerar allt mer, och världen därmed krymper, upptäcker många att främmande folkslag inte är sagovarelser. De är verkliga kulturer, som ibland har blivit marginaliserade och missförstådda. Varför uppstår problem här? Vad kan en utomstående låna från någon annans kultur? Hur ska en kultur beskrivas för att respektera dem som tillhör den? Hur kan författare undvika att göra karikatyrer eller feltolkningar? Vilka är de vanliga stereotyperna?

Jag hade vid det här laget  hunnit bli lite nervös trots förberedelser. Jag hade inte koll på någon av de andra paneldeltagarna, det enda jag visste var att tre av oss hade samma namn plus dubbla efternamn. Förvirringen var stor. Och mina nerver gick upp i taket när det blev helt fullsatt på panelsamtalet och folk stod ute i gången för att lyssna.
 Men det gick väldigt bra. Det är ju ändå något jag har rätt mycket åsikter om och som jag kan. Och jag började fnissa rejält när det visade sig att en av de andra paneldeltagarna tog upp en exempelbok som jag hade i väskan. Vad är oddsen för det?
Det tråkiga var väl att vi pratade på så mycket att det inte blev någon tid över för frågor alls. Fick prata massor efter panelsamtalet med folk på temat och det var trevligt. Mer om samtalet kan läsas här.

Innan panelsamtalet. En deltagare saknas tyvärr på den här bilden.
Foto: Nettan Memberger

Efteråt hann jag precis slänga mig in på panelsamtalet om Förälskad i en fiktion men då var jag så sen och dessutom hungrig så jag uppfattade inte mycket tyvärr.

Något både jag och MsMemberger sett framemot riktigt mycket var panelsamtalet Feminist sf in the 70s and today  och det var riktigt bra. Mycket fokus på queerscenen och inkludering och för mig hade det samtalet gärna fått vara länge!
Sist på lördagen hann vi med ett sjukt mysigt och trevligt panelsamtal That´s why I killed him! där författare pratade om att ge sina karaktärer en bakgrundshistoria. Så många vettiga människor och jag blev framförallt imponerad av Maria Turtschaninoff och Mats Strandberg.

Utöver det hann vi med att äta mat, ta en cider, prata med vettiga människor och ha massa trevligt. Jag gillade Fantastika skarpt och det var helt olika alla andra konvent jag varit på. Det var verkligen en kongress där det var mer fokus på intellektuellt utbyte i samklang med att umgås och det var en otroligt inspirerande miljö.

Plus för: Jättebra organiserat. Bra blandning av föreläsningar, workshops och intressanta panelsamtal, Otroligt cool lokal som verkligen passade för ändamålet. Bra blandning av åldrar och könstillhörighet (även fast det var en övervikt män). Jag som paneldeltagare kände mig väldigt bra mottagen och fick bra återkoppling innan, under och efter konventet. Sist men inte minst: att det var okej att ta sig en cider/öl och att alla klarade av att hantera drickandet

Minus för: Män som ska ta allt talarutrymme på frågestunden efter panelsamtal och liknande för att prata om vad de kan och inte ens ställer någon fråga. Eller som ska försöka sätta dit paneldeltagarna och visa att de minsann vet bättre. Så trött på mansplaining.

Men trots det kommer jag helt klart att satsa på att komma tillbaka till nästa års Swecon vilket blir Kontur i Uppsala. Det var lite för kul för att jag ska kunna låta bli!