Så, igår hade äntligen nya Ghostbusters
premiär. Och jag ska försöka att hålla mig någorlunda balanserad i vad jag
säger om den men det kommer inte bli så lätt.
Mycket för att den var allt jag ville ha
och lite till.
Efter en lagom läskig och bra uppbyggnad
får vi snabbt träffa på Erin, en professor som jobbar på ett sjukt snobbigt
universitet där hon som bäst håller tummarna för att blir befordrad.
Problemet är att back in the days så skrev
Erin, ihop med sin dåvarande bästa vän Abby, en bok om det paranormala och om
spöken. Något som Abby nu postat som E-bok och även börjat ge ut. Mindre bra
att ha i sin googlingshistorik för Erin.
Ett misslyckat försök från Erin att
övertala Abby att ta ned boken från nätet leder till att de två forna vännerna
ihop hamnar i ett hus där det verkligen spökar.
Här möter vi även Holtzmann
som är ett slags galet geni när det gäller teknik och bygga saker.
Det
är dock ingen som tror på att spöken finns så de tre bestämmer sig för att
starta upp en firma för att samla bevis för att spöken och det paranormala
finns. Och här kommer Patty in på scenen med en stor bunt humor och
streetsmarthet- samt en bil.
I
sitt nya högkvarter bygger de grejer, äter pizza samt ventilerar frustration
över att ingen, trots flera händelser, vägrar inse att spöken finns och att de
är farliga.
Lägg
därtill en något blåst och sexig sekreterare vid namn Kevin som precis lyckats
lista ut hur telefonen fungerar….
Nu
till vad jag tyckte!
Först
och främst så älskar jag de fyra huvudkaraktärerna! De är alla väl utvecklade
karaktärer med sin egen agenda och som alla får bra med scen tid.
Jag
älskar Erin för hennes kamp mellan tron på det paranormala och viljan att bli
tagen på allvar.
Abby
är en fantastisk karaktär som verkligen gått sin egen väg och som är rapp i
käften och skiter i vad folk tycker.
Erin
och Abbys vänskap och relation till varandra är en så fin stöttepelare i
filmen. Viktigare är att den känns genuin och äkta. För handen på hjärtat
-visst känns det som att vi alla har haft en vän som vi glidit ifrån pga olika
intressen?
Patty
för mig är fantastisk. En kaxig, sassy och streetsmart kvinna som snabbt blir
en i gänget och som bidrar med kunskap som de andra inte har. Visst är det inte
är det mest banbrytande konceptet som en afroamerikansk kvinna får spela. Men
det är sällan jag får se en sådan karaktär ta så mycket plats och ha en
huvudroll på samma villkor som vita huvudkaraktärer.
Min favorit är nog ändå Holtzmann. Inte bara för hennes galna uppfinningar utan för att hon var så härligt hämningslös och hade en fuckít attityd till allt. Galet cool på ett sätt som måste ses och inte läsas om.
Min favorit är nog ändå Holtzmann. Inte bara för hennes galna uppfinningar utan för att hon var så härligt hämningslös och hade en fuckít attityd till allt. Galet cool på ett sätt som måste ses och inte läsas om.
Alla
fyra huvudkaraktärerna bidrar med massor med humor på sitt eget sätt och bygger
upp berättelsen sjukt bra. Men det som är det viktigaste är att rollerna känns
nyskapande och fräscha. Det har inte gjorts sådana här karaktärer innan. Här
har vi kvinnor som drivs av egen agenda, som får vara sig själva och som inte
är skapade för att vara sexiga och snygga för den manliga blicken.
Eller
ja, en rättelse, det har gjorts men då handlar det ofta om EN kvinna per film.
Inte som här, där det är fyra som har huvudrollerna.
Unikt
och jag är så glad att det funkar! Ät det alla som säger att det blir för tröttsamt
med för många kvinnor i huvudrollerna!
Plus
i kanten för att inte någon av de fyra huvudkaraktärerna har en plott som är
beroende av en man (HURRA!!)
Storyn
då, håller den?
Oh
ja, den håller mer än väl!
Efter
en bra inledning som bygger upp stämningen och förankrar karaktärerna så är det
bara en enda stor åktur av humor, rapp dialog, tuffa vändningar och bra
effekter.
Präglingen från gamla Ghostbusters (ettan, tack och lov inte tvåan)lyser igenom ibland men det märks främst i cameos och hintar. Storyn lyckas att vara kul och överraskande och framförallt är detta en film som har glimten i ögat och vågar driva med sig själv.
Präglingen från gamla Ghostbusters (ettan, tack och lov inte tvåan)lyser igenom ibland men det märks främst i cameos och hintar. Storyn lyckas att vara kul och överraskande och framförallt är detta en film som har glimten i ögat och vågar driva med sig själv.
För att citera min svägerska
“Jag har skrattat bort min mascara!”
Jag behöver väl knappast poängtera vad de
fyra huvudkaraktärerna Erin, Abby, Patty och Holtzmann betyder för vikten av representation.? Hur
coolt det är med ett gäng kvinnor som är kickass i fula overaller, har astuffa
vapen, är smarta och som är sig själva och ÄGER sin film? Detta är en dröm för
mg som nörd och jag önskar att jag fick vara åtta år igen och ha dessa som
förebilder när mina killkompisar sa att bara män fick jaga spöken.
Ghostbusters är en film som varit extremt
omskriven och spottad på enda sedan första trailerna släpptes. Det har varit de
gamla vanliga argumenten om att ”WÄÄÄÄ, Kvinnliga Ghostbusters kan vi ju inte
ha!!” till ” Detta sabbar ett av min av mina bästa barndomsminnen..och tjejerna
är inte ens sexigt klädda!!”
Män som gnäller på nätet, alltså inget
nytt.
Det som var spexigt var hur aversionen mot
filmen tog sig en helt ny form där män gick in på IMDB och betygsatte ned
filmen – långt innan den ens hade haft premiär.
de ville att den skulle vara dålig och att
alla andra skulle få den uppfattning med – baserat på att det var kvinnor i huvudrollerna.
Något som är mindre roligt att Leslie
Jones som spelar Patty fick så mycket rasistiska hot, hat och påhopp på twitter
att hon tvingades stänga ned sin twitter helt och håller.
Rasism och sexism på sitt allra värsta.
Well, haters gonna hate men faktum
kvarstår att Ghostbusters är en riktigt bra film. Rakt igenom.
Vad vi får är en bra och underhållande
film som både är en utmärkt reboot av den gamla Ghostbusterfilmen men som
samtidigt lyckas vara nyskapande och fräsch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar