tisdag 22 maj 2012

En paus, ett ögonblick.

Gästsängen är bäddad. Vita fina lakan täcker ena halvan av dubbelsängen. Det enda som ska göras är att stoppa in täcket i påslakanet. Men det kan hon inte göra själv. Händerna darrar för mycket, armarna värker. Hon har torkat golven själv, skurat balkongen och förgäves väntat på att hemtjänsten ska hämta smutstvätten. Två veckor har den rosa påsen stått innanför dörren. Två veckor har hon ring och bett att de ska komma. På måndag kommer vi säger damen i andra änden av luren. Men de kommer inte. Och påsen står kvar.
I frysen i det lilla köket ligger en påse med syltfyllda wienerbröd och hon har fyllt kylen med extra ägg och juice. 
Hon har inte sett sin syster på över tio år. De bor i olika länder, lever olika liv. Men de har hållit kontakten. Alla tummade brev, telefonsamtalen, blommorna och de omsorgsfullt inslagna paket till varandras födelsedagar och till julafton. 
Nu ska de ses. Systern har bokat tågbiljett. Måndag kl 15 i Göteborg. De ska gå på stan, långsamt för hennes onda bens skull.Äta wienerbröd, sitta i parken under körsbärsträden. Hon är så glad att de slog ut sent i år så att hon kan få visa dem för sin syster.
Men nu sitter hon vid köksbordet med en kopp kaffe. Kroppen har klappat ihop. Salterna är för låga och går de ner mer kan det blir livshotande. Telefonsignalerna går fram en efter en. Till Danmark. Till ett tungt samtal
Det blir inget besök från systern. Ögonen är blanka men hon vet att när kroppen säger ifrån så måste hon lyssna. 
Systern förstår. Det var inte längesen hon själv miste sin man och hon vet att man inte ska anstränga sig för mycket. Inte i deras ålder. Inte nu.
Det är tungt men hon ler när hon haltar runt i sin lilla lägenhet. Ställer fram juice, skär upp bröd. 
Om två veckor ska hon till läkaren igen. Salterna, bröstet, lungorna. Det ska nog gå bra säger hon.
Utanför de nerfällda persiennerna skiner solen och körsbärsblommorna faller genom luften.
Wienerbröden får hon äta upp själv.


måndag 21 maj 2012

Nu blir det reklam!

Eller nej, inte riktigt...men lite bilder från mitt liv den senaste tiden, enjoy!  

Regnbågsflickan och Princess hade kalas och bjöd på episka tårtor!

Jag och Captain gjorde stan och hamnade på Bishop Arms

Det spelades Game of Thrones: Brädspelet och jag kom fetsist som Greyjoy.


Jag tog mig till cupcakebutiken ett stenkast från skolan och konstaterade, efter att ha smakat ,ett framtida beroende och en mycket mindre plånbok.

söndag 20 maj 2012

Tiger Lillies i Göteborg!!!

Ikväll var jag och Svart och såg en fantastisk, underbar, galen teaterföreställning på Göteborgs stadsteater. Nämligen  Republique- The Tiger Lillies preform Hamlet. 
Jag tänker kallt utgår från att alla känner till Shakespeares Hamlet och för er som inte känner till Tiger lillies så är det ett av de mest galna, bästa banden ever. Lite som klassiska musik på såg, dragspel och trummor fast på knark. Och sångaren,Martyn , har ett helt otroligt röstregister. Det borde teoretiskt sätt inte vara möjligt att så enkelt växla mellan tonlägen som han gör. Men han kan och det är helt awesome.


Men men...föreställningen var det och det börjar med en historia....


Eftersom jag är som jag är så plöjer jag jämt hela tidningen när jag läser. Ledare, artiklar, notiser, dödsannonser, you name it. Och när jag läser igenom del 3 i Göteborgsposten så ser jag, längst upp i ett hörn, en liten ruta där det står "Tiger Lillies preform Hamlet" lördag den 19 maj och söndag den 20 maj.


Totalstopp i min hjärna.
Tiger Lillies. THE Tiger Lillies? Som i det underbart knäppa  musikalt genialiska bandet Tiger Lillies? Nej seriöst...det kan inte... Jag vet att de inte varit i Sverige på evigheter(jag har tilloch med mailat dem och frågat flera gånger)
Och nu skulle de alltså helt plötsligt uppträda på Göteborgs stadsteater?? No way.
Men jag lade ändå lugnt ner tidningen, gick lugnt upp på övervåningen och googlade på stadsteatern för att få slut på mina misstankar.
Nåväl, in på stadsteaterns hemsida, scrolla ner, in på rätt sida...


"Det grammynominerade, brittiska kultbandet The Tiger Lillies är med i Republiques version av Shakespeares stora klassiker Hamlet. //
The Tiger Lillies började med att sjunga om livet bland prostituerade, ficktjuvar och missbrukare i Londons Soho. Sedan starten har de vunnit flera priser och turnerat runt hela världen. Själva beskriver de sin musik så här: "Om du befann dig på en karusell i Satans trädgård, är det den här typen av musik som du skulle höra medan du nervöst åkte runt, runt på en plastkyckling."


Oh. My. God.


Tiger Lillies. I Göteborg. I kväll och i morgon.


Jag känsloexploderade i ett GLIIIIIIIIIII och rusade nerför trappan, ut på balkongen och tjöt till Svart att " VET DU VILKA SOM UPPTRÄDER I MORGON OCH IDAG?? TIGER LILLIES!!!"
Eftersom Svart är Svart så svarade han " Jo jag vet, jag hörde det i torsdags."
Ännu en känsloexplosion från mig " VA????? OCH DU HAR INTE SAGT NÅGOT? VI MÅSTE KOLLA OM DET FINNS BILJETTER KVAR!!!"
"Jo, jag vill gå..men vi är ju panka."


Antiklimax fick ett nytt ansikte, dvs mitt. För en minut hade jag glömt den karga verkligheten som innebar inga pengar på kontot.
Fuck this. Tiger Lillies i Sverige, i Göteborg, jag tänkte gå och se dem!!
Men min kära mor ryckte in,lånade både mig och Svart pengar och det fanns faktiskt biljetter kvar på söndagkvällen!


Så idag gick vi glada i hågen dit, peppade till tusen och vi blev inte besvikna. Jag var som en sol när vi gick ut därifrån och Svart såg ut som en nöjd katt som druckit fem liter grädde.
Jag har sett Hamlet innan men inte så här bra.Scenografin var fenomenalt snygg och enkel och alla skådespelarna var jättebra. Särskilt Hamlet och Ofelia hade en enorm kemi mellan sig i kroppsspråket. Luftakrobatik flätades in med slowmotionscener och genom allt, som en tung bas på dragspel så ledde Tiger Lillies oss genom tragedin med sin musik och sångerna. Jag älskade att bandet för det första var med på scen och spelade och för det andra var en aktiv del i skådespelet genom att röra sig runt och inte bara stå på en plats hela tiden.
Och sången...ahh, det var så fantastiskt att höra den rösten i verkligheten och jag fick rysningar över hur bra han var!


Jag är lyrisk, jag är i extas, det här var fucking awesome!!!



måndag 14 maj 2012

Som att skrapa en trisslott

Mitt stora magsår den här våren har varit praktikplatsen. Eller borde jag kanske skriva PRAKTIKPLATSEN. För det är så viktigt det har varit och så stor del i mitt liv den här lilla frågan har spelat.
Jag tar ju min kandidat i sommar och i höst börjar jag på magisterprogrammet. Vilket också innebär ett halvårs praktik på en tidning/tvstation/radiostation. Och platsen detta har tagit i mitt liv.
Först våndan över att skriva ansökningsbrev(hur katten framställer man sig själv på ett bra och vettigt sätt när man bara vill skriva Pick me, pick me över hela brevet?) , efter det sålla i sitt CV, för att tillslut kunna skicka iväg breven och sedan..väntan. På ett samtal, en kallelse till intervju, ett mail som bekräftat.
Och man är väl medveten om att man tävlar mot X antal unga journaliststudenter som just då känns tusen gånger mer erfarna och säljande.
Hjärtklappningen varje gång telefonen ringt från ett nummer man inte känt igen.
Och besvikelsen. Över att inte bli kallad, att ha varit på intervju och inte blivit vald. Rädslan över att stå i höst utan en praktikplats eller ännu värre, en man inte ville ha.

Men så.

Plötsligt händer det.

Och nu har jag praktikplats i höst. Ett berg föll från mina axlar. Hur glad jag blev? Tja, så här glad x 1000!

Fuck yeah!!

måndag 7 maj 2012

Ale vikingamarknad

Och så blev det dags för Ale vikingamarknad i år igen. Den markerar för mig starten på vikingaåret och brukar i regel vara awesome. Det var lite kallt men det var en jättebra helg i övrigt. Jag och Svart har fortfarande inte lyckats skaffa ett eget tält men vi har egna kökssaker, hurra!!
Grytor, trefötter och stekpanna och det underlättade matlagningen massor, krångliga som vi är då han bara äter kött och jag är vegetarian.
Marknaden i år var lika bra som alltid, jag hade tänkt att inte köpa något alls för att spara pengar tills i sommar..Men det gick ju åt fanders.
Som vanligt så var det tyg jag köpte, den här gången grönt ylle som ska bli en vacker 1300-tals klänning med massor av knappar!
Det är svårt att sammanfatta helgen på ett bra sätt.Men det var massor av vackra vikingar, sol, glada vänner, matlagning och sånger över lägereld vid världens kanske största måne.
Det var kullerbyttor nedför en slätt i månskensljus, promenader hand i hand, kramar av vikingaflickor jag inte kände alls, det var nya sånger och en varm känsla i bröstkorgen.
Nu är det verkligen vår!


Frukost på det fina stekfatet!

Vikingahäng i väntan på maten

Så länge solen var framme var det ruskigt varmt och skönt :)


tisdag 1 maj 2012

The Avengers


Jag får börja med att säga att jag inte är ett troget Marvelfan. Jag upptäckte Marvelvärlden rätt sent genom vänner som läste serierna och tyckte det var bra men jag har ingen lång kärlekshistoria med världen och inte heller med Avengers. 
Men trots det så har jag hoppat runt i lycka sedan det blev klart att det skulle bli en Avengersfilm och jag har räknat ner till premiären och jag har varit sjukt pepp på att se filmen. Att sedan Joss Whedon, skaparen av Firefly(och Buffy med men jag är inget Buffyfan) regisserade den minskade inte min pepp!
Så nu i söndags var det dags. Skulle The Avengers leva upp till förväntningarna som byggts upp genom Iron Man 1 och 2, Captain America och Thor?(som jag still inte sett tyvärr)

Svar ja.
Varför?
Det kan bero på att jag är actionjunkie och älskar en bra actionfilm. Eller bara att jag älskar superhjältar.
Eller en välskriven dialog och bra skådespeleri och gruppdynamik. Eller för att det var snygga specialeffekter.
Jag vet inte men jag blev glatt överraskad och hade väldigt kul när jag såg den.
Handlingen var bra uppbyggd och int framstressad. Saker fick ta tid, alla superhjältar behövde inte introduceras första fem minuterna och det gavs gott om tid för plotten att både byggas upp och föklaras, utan att karaktärerna hamnade i bakgrunden.
Det verkade som skådespelarna hade riktigt kul när de spelade in filmen, de var bekväma i sina roller och det syntes lång väg. Och jag har sagt det och jag säger det igen men inget är så bra som att låta karaktärer gnabbas om man vill få fram detaljer om deras relationer och syn på varandra. Way bättre än tusen tråkiga tillbakablickar.
Robert Downey Jr (Iron Man) stod för den i mitt tycke bästa skådespelarinsatsen. Väldigt bra, intensivt spel som höll hela vägen. Överlag var skådespelarinsatserna bra, ingen sjönk för djupt ner och det kändes som att de olika superhjältarna fungerade bättre ihop än var för sig.
Efter att ha sett de tidigare Marvelfilmerna så vet jag ju att det är bra skådespelare men det hela lyfte ett snäpp nu får jag säga. Captain Americas genuine good guy funkade ännu bättre i kombo med Iron Mans dryghet och vassa repliker, Hulkens sårbarhet och inre kaos stod sig bra mot Thors hjältekomplex och så vidare.
Tuffast får jag nog säga var Hawkeye, menar..killen slåss med pilbåge!Det är hardcore och väldigt coolt (Ja, det är min Robin Hood dyrkan som sticker upp huvudet igen men det får den göra)
Jag var inte imponerad av Loke som skurk men det låg helt på det visuella planet...gudars vilken miss.
Han såg ut som de tagit Lucius Malfoy, färgat om hans hår svart, gett honom Prins Nuadas spjut och hållning samt klätt honom i en alvrustningt från LoTR.... Inte snyggt alls och störande som fan.
 Men skådespelarmässigt så höll han måttet fint, inte lätt att gestalta en käpptokig gud med storhetsvansinne och paranoia.
En rolig sak som jag var nyfiken på vad hur Cobie Smulders som jag hittils bara sett som Robin i "How I meet your mother" , skulle funka i långfilmsformat. Skådespelare som är med i en långkörande tvserie tenderar att fastna rejält i den rent skådespelarmässigt...
Jag var rädd att det skulle vara så nu med, för att citera från fb :

"Dear kids, it was the summer of 2012 when your aunt Robin decided to join the Avengers"

Men tack och lov så blev det inte så! Bra skådespelarinsats från Cobie! Och väl var väl det eftersom hon var en av två kvinnliga roller som märktes. Den andra var Scarlett Johanssons Black Widow som var superbt spelad, stark roll med tuff yta och lagom dos sårbarhet.
Lite trist att det var så lite kvinnor med men jag hoppas på uppföljaren. Avengers har ju flera starka kvinnor så förhoppningsvis så dyker de up i nästa film. Nu fick Cobie och Scarlett dra ett väldigt stort lass för att väga upp mot alla män. Visst, de gjorde en kanon insats men lite tråkigt är det. Jag hade väntat mig liite bättre av Joss Whedon som jag tycker brukar ha ett bra och vettigt kvinnotänk i sina serier.
Men överlag är jag nöjd och jag kommer förmodligen se om den flera gånger!