Jag tar ju min kandidat i sommar och i höst börjar jag på magisterprogrammet. Vilket också innebär ett halvårs praktik på en tidning/tvstation/radiostation. Och platsen detta har tagit i mitt liv.
Först våndan över att skriva ansökningsbrev(hur katten framställer man sig själv på ett bra och vettigt sätt när man bara vill skriva Pick me, pick me över hela brevet?) , efter det sålla i sitt CV, för att tillslut kunna skicka iväg breven och sedan..väntan. På ett samtal, en kallelse till intervju, ett mail som bekräftat.
Och man är väl medveten om att man tävlar mot X antal unga journaliststudenter som just då känns tusen gånger mer erfarna och säljande.
Hjärtklappningen varje gång telefonen ringt från ett nummer man inte känt igen.
Och besvikelsen. Över att inte bli kallad, att ha varit på intervju och inte blivit vald. Rädslan över att stå i höst utan en praktikplats eller ännu värre, en man inte ville ha.
Men så.
Plötsligt händer det.
Och nu har jag praktikplats i höst. Ett berg föll från mina axlar. Hur glad jag blev? Tja, så här glad x 1000!
 |
| Fuck yeah!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar