Himeji och slottet som fick stå kvar

Efter några dagar i Kyoto så tog jag och Svart vårt pick och pack för att bege oss söderut till staden Himeji. Det är ingen märkvärdig stad enligt guideböckerna, den beskrivs som sömnig och även som en stad som alla ungdomar vill fly från då den är så liten

(Realitycheck här: Staden har ungefär 500 000 invånare)

Trots det svischade vi snabbt ned med tåget! 

Vädret var varmare här än i Kyoto och vi var inte här för att festa, vi var här för att se slottet. Eller SLOTTET för att verkligen beskriva hur coolt det var!

Det finns ett flertal medeltida (medeltida som byggda ca 1500 eller äldre) slott i Japan men majoriteten av de är rekonstruktioner i betong eftersom de brunnit ned eller bombades under WWII

Himeji är annorlunda. Det är inte bara ett av de mest kända slotten i Japan (något av de vanligaste en kan se på guideböckerna är Himejis vackra vita slott omgivet av blommande körsbärsträd) utan det är också det största samt ett världsarv. Slottet är också ett av få slott i Japan som inte bombades till spillror under WWII. Något som är rätt mirakulöst med tanke på att över 60% av själva staden Himeji förstördes i bombräder under 1945.

Himeji slott har genomgått en restaurering under fem år och öppnades i mars 2015. Och det är en fantastisk syn och upplevelse. Från försvarsverken och portarna till de sex våningarna i huvudbyggnaden.

Vi ramlade in till slottet rätt sent på dagen, typ två timmar innan stängning och ingen av oss hade väl riktigt greppat hur mycket folk det skulle vara som köade för att komma in i själva slottet. Kanske för att det var rätt lugnt när vi betalade och traskade in genom portarna.
När jag som bäst stod där och lyckades hitta en guidebroschyr på svenska så kommer en japansk herre fram och frågar nyfiket om vi är svenskar.

"Hai, we are from Sweden!"
"Ohhh, Sweden, I´ve been there! Thank you for a lovely country! Please hurry up to the castle so you can see my country, it´s a long line so hurry!"

Vilka var vi att säga emot den väldigt trevlige och leende herrn?
Vi skyndade upp mot slottet och tur var väl det. Det var en enorm kö från nedre porten och hela vägen upp och in. Men tack och lov rörde sig kön ganska snabbt så vi kunde gå i lagom tempo i folkmassan, fota och ändå hinna se allt.
Inne i huvudbyggnaden så klättrade vi upp för alla våningarna ihop med resten av folkmassan. Vi fick köa ett tag för att komma upp till de två högsta våningarna men det var det värt. Fantastiskt utsikt från toppen och enormt vackra rum med gott om information på engelska, både om slottet men även om restaureringsprojektet.

Inga körsbärsblommor när vi var där men sjukt vackert ändå!

Yours truly uppe på våning sex i huvudbyggnaden. Snällt att de tänkt på att matcha mitt hår!

De kunde bygga på 1300-talet.

Jag rekommenderar verkligen att ni tar er tid att åka ned till Himeji och slottet om ni är i Japan. Det var en väldigt mäktig upplevelse som verkligen satte spår. Att se det vackra slottet stå kvar ger en extra bitter smak i munnen vid tanke på att detta som sagt är ett av få slott som klarade sig från bombningarna.
Krig är aldrig någonsin en bra sak men jag ska inte ranta om det här.

Himeji bjöd annars på fantastiskt god Tonkatsu, jättenommiga crepes och en atmosfär som mer andades lugn och rofylldhet än tristess.
Så ungdomarna har fel och jag har rätt!
Eller så börjar jag bara bli gammal.

Mer läsning om resan:

• Japan del 2 (eller den blästa resan)
• Nara och de bugande hjortarna