Vila i frid Rob Stewart

Det gör alltid jätteont när hjältar dör och den här gången gjorde det lite extra ont.

Rob Stewart, skaparen och regissören av dokumentären Sharkwater är död. Det dök upp i mitt facebookflöde för några dagar sedan att han saknades efter en dykning. Herregud var jag önskade, hoppades, ville att han skulle hittas vid liv men så bra fick vi inte ha det.
Inatt så gick hans familj ut med att hans kropp hade hittats.

Det gör så ont att han inte finns mer för han var en sådan viktig hjälte och en sann eldsjäl för hajarna och för haven. Det arbete han gjorde med att lyfta upp och synliggöra det enormt skadliga med hajfens-industrin och hur det inverkar, inte bara på hajarna utan även på världshaven, var och är helt ovärderligt.

Både Sharkwater och även hans senare dokumentär Revolution var på många sätt en slag i ansiktet på många som både blundat för havens tillstånd men även för hur hajfiske bedrivits. Och det ändrade garanterat mångas bild av hajar till en mer nyanserad bild av dessa fina djur.

För mig var Sharkwater definitivt en ögonöppnare. Jag hade innan jag såg den inte koll på hur många hajar det var som faktiskt dödades per år eller hur brutalt och vidrigt hajfensfiske faktiskt är.
Min historia med hajar går rätt långt tillbaka i tiden och är rätt komplicerad. Jag har alltid älskar och på samma gång varit helt livrädd för hajar.
Jag skyller på morfars stora bok om hajar som jag satt och läste varje gång jag var där som liten. Jag lärde mig allt om hajar och hur det var att dyka med de, hur viktiga de var, vilka intelligenta varelse de var och vilka viktiga rovdjur de var.
Jag fick massor med kunskap men också enormt stor respekt för de.
Allt på en och samma gång.
Robs arbete med att lyfta fram hajar och deras betydelse för haven gav mig den där sista pusselbiten jag behövde för att faktiskt inse hur viktiga de är.

Jag har gråtit en stund nu men vill bara säga att:
Tack för allt Rob. Tack för allt du gjorde, för dina filmer och tack för att du var en fantastisk hjälte som outtröttligt kämpade för hajar och för haven.
Vi hade behövt dig i många år till men vi får kämpa vidare.
Tack för att du orkade, för att du gick först och vila i frid.

Sharkwater

Måste slå ett slag för dokumentären Sharkwater eftersom jag insåg att jag inte gjort det innan.
Fantastisk dokumentär av Rob Stewart om hajar och den inverkan hajfensindustrin har på dem. Jag har sett den minst en tio gånger, dels för att det är ont om bra hajdokumentärer som inte framställer de som blodtörstiga monster och dels för att den visar hur hemskt och fel hajfensindustrin faktiskt är.
Mycket av filmen är filmad med en dold kamera och det gör att man får en väldigt brutal insikt i hur det hela går till.Inga fina omskrivningar eller censurer alls.
 "Hej herr haj, vi tänkte fiska upp dig, skära av dina fenor och sen slänga tillbaka dig i havet...Va nej, vi behöver bara dina fenor för att göra soppa på, inte ditt kött. Vi låter nog bli att döda dig med, du kommer ju ändå förblöda till döds sen..."
Jag mådde så illa efter jag sett den första gången. Hur många hajar som dödas och hur lite som görs för att faktiskt skydda dem. Det är helt sjukt. 
Jag har till min stora skam ätit hajfenssoppa en gång och det var det vidrigaste jag någonsin smakat, detta innan jag ens visste vad det var jag åt. Så jag kan intyga om att det verkligen inte är en kulinarisk upplevelse att äta hajfenssoppa.Det är enbart en statussymbol att kunna äta den. Man äter det för att man har pengar vilket gör hela industrin ÄNNU mer vidrig.Miljontals hajar dödas bara för att vi ska få tillfälle att glänsa med hur mycket pengar vi har... Way to go mänskligheten.
Rob berättar också att hajarna behövs i havets ekosystem för att de spelar en viktigt roll i att stoppa den globala uppvärmningen vilket är ett väldigt bra argument att lyfta fram för att folk bättre ska förstå varför hajarna behövs skyddas om man nu inte kan ta till sig argumentet att de ska skyddas för att hajfensindustirn håller på att utrota dem.
Svårt att beskriva Sharkwater på ett vettigt sätt, den behöver ses för att man ska förstå.
Kan nämnas att jag är hysteriskt rädd för hajar vilket kan ha något att göra med en stor vacker bok om hajar jag läste som barn. Den var visseligen väldigt positiv mot hajar och rekommenderas starkt men man skulle nog inte läsa den som femåring(och att sedan fortsätta läsa den varje gång jag såg den var väl inte inte så smart). Kort sagt:Jag tycker hajar är fantastiska varelser som ska fortsätta finnas i haven samtidigt som jag är så rädd för dem att jag knappt klarar av att dyka i varmare vatten.
Men någongång vill jag ändå simma med en valhaj.