Kulturell appropriering i lajv del 2: Etnicitet, historiska lajv och kläder

En sak som ofta kommer upp när det pratas om kulturell appropriering inom lajv är frågan om vad en får och inte får spela.

Lajvsverige är en väldigt vit hobby som jag har sagt så många gånger och när frågan om rasism och kulturell appropriering dyker upp i samma veva som detta med att spela roller av annan etnicitet så tenderar folk att:

1. Börja skriva om omvänd rasism (vilket är det kanske sämsta argumentet någonsin)
2. Låsa sig helt och inte vilja spela något annat än sin egen etnicitet eller hudfärg.

Så här är mina fem cent om det hela.

Först och främst: Du kan spela vilken etnicitet eller ras(alv, orch, troll, väsen,halvalv....your name it) du vill på lajv. Hur du ser ut offlajv ska inte ha någon inverkan på vilka roller du kan spela inlajv.
Kodordet här är att du inte gör det på ett sätt som är rasistiskt eller respektlöst.

Hur du gör fel:

Du ska spela en karaktär från en lajvkultur som tydligt har inspirerats av Indien. Arrangörerna är tydliga med att den lajvkulturen har alla hudfärger och att offutseende inte spelar någon roll.
Du väljer att spela din karaktär genom att måla dig brun och köra på att du är född till krig och dyrkar en blodtörstig gudinna som kräver människohjärtan i offer. (typ som alla indier porträtterades i filmen Indiana Jones and the Temple of Doom, rena rama stereotyp-bingot med rasism som grädde på kakan)
Mindre bra

Hur du gör rätt:

Du ska spela en karaktär från en lajvkultur som tydligt har inspirerats av Indien. Arrangörerna är tydliga med att de som hör till lajvkulturen har alla hudfärger och att offutseende inte spelar någon roll.
Du läser på om kulturen, syr dina kläder enligt arrangörernas vision och skriver din roll så att den inte baserar sig på rasistiska stereotyper. Du ändrar inte din hudfärg.

"Okej, jag förstår ungefär hur du menar... men hur gör jag vid ett historiskt lajv?"

Historiska lajv är en avdelning för sig när det gäller rasism och kulturell appropriering. Jag gillar när det görs historiska lajv eftersom det för mig kombinerar min älskade lajvhobby med mitt favoritämne historia.
På ett större plan ser jag historiska lajv som en chans att dyka ned i en historisk händelse eller period och få en insikt i könsroller, vardagsliv, status och dräktskick på den tiden.
Det har funnits flera historiska lajv som hanterat detta med rasism och slaveri. Jag åker väldigt sällan på den typen av lajv eftersom rasism är något jag upplever i vanliga livet och att se det på lajv skulle få mig ur min roll och rakt tillbaka till verkliga världen.

Men jag följer de ändå på avstånd eftersom det är intressant för mig hur arrangörerna väljer att lösa det med med att folk ska ha olika hudfärg på lajv eftersom lajvsettingen innehåller rasistiska strukturer mot folk som inlajv ska spela rasifierade.

Två bra metoder:

• Ett av de bättre sätten jag fått uppfattning om var lajvet St. Croix där det på hemsidan står följande:

"Hudfarge

Vi kommer til å spille på rasisme blant annet basert på hudfarge på denne laiven. Dette skal symboliseres ved at alle som spiller slave har et tørkle på hodet. Man kan se hvor mørk/lys rollen er ved å se på tørklet.

Sort=veldig mørk
brunt=mellom (mest vanlig)
hvitt=veldig lys

Dette er forhåpentligvis selvsagt, men spillernes hudfarge eller andre fysiske attributter er ikke noe vi spiller på."

Kort sagt: Hudfärg symboliserades av att de som spelade slavar hade en sjalett på huvudet, ju mörkare sjal, desto mörkare hud.
För mig kändes det som ett bra och vettigt sätt att påvisa annan hudfärg på ett sätt som både var respektfullt och lätt att göra.Notera att jag inte åkt på St. Croix men just hur de hanterade hudfärgs-frågan på hemsidan gjorde bra intryck på mig.

• Det andra bra sättet jag vill lyfta fram gjordes på det svenska lajvet Häxorna på Ästad gård som jag åkte på i höstas.

Hemsidan är tyvärr inte uppdaterad men eftersom jag åkte på lajvet kan jag berätta hur etnicitetsfrågan löstes.

Vilken etnicitet din roll hade (antingen helsvenskt eller annat) bestämdes själv av dig som spelare och du kunde besluta det antingen i förväg eller direkt på plats.
Om en ville spela en roll som var helsvensk så markerades detta genom en blågul tygbit bredvid ens namnskylt.
Enkelt och bra samt ett oväntat grepp att märka upp de som skulle uppfattas som normen, alltså helsvenska.

"Men om det är en viktig karaktär som lajvets skapare har bestämt ska ha en viss hudfärg som inte matchar min? Får jag inte vara den då?"

Ja du, det är en fråga som kan debatteras i evigheter så kom ihåg att detta är min åsikt om det hela. Om du arrangerar ett historiskt lajv och har skrivna roller så är mitt råd: Casta inte etnicitet i första vändan utan lägg den extra tiden och kolla av med spelarna hur de känner och vilka som vill spela andra etniciteter.

Och om det är spelare som ska spela en etnicitet som har en hudfärg som inte matchar deras. Då är det ditt ansvar som arrangör att ha ett bra sätt som detta kan visas som inte innebär blackface och dylika sunkigheter.

Det är ditt ansvar som spelare att ha koll på att lajv du åker på inte använder sig av rasistiska stereotyper. Om det finns krav på att vissa roller ska ha specifika hudfärger så är det ditt ansvar att kolla så att dessa krav fyller en funktion på lajvet och inte bara är där för skojs skull.

Sist, om du som spelare vill vara med på ett lajv som har roller med vissa specifika hudfärger men där dessa inte verkar fylla någon annan funktion än en exotisk krydda på lajvet Kom ihåg att det går att kontakta arrangörerna och fråga om de inte kan ta bort hudfärgs-kravet.

När det gäller kläder är det ett annat kapitel. Om det är en lajvkultur som är inspirerad av Indien och arrangörerna säger att det är okej att köpa färdiga indiska kläder skulle jag säga att använd dig inte av kläder som har en religiös eller helig betydelse. Detta är för att visa respekt.
Detta gäller även i historiska lajv som innehåller andra kulturer.
Läs på om vilka kläder som används/användes i den kulturen och bär de på rätt sätt. Det finns inget som stör mig så mycket som att se en sari bäras på fel sätt
Kom ihåg att en kulturs kläder inte är maskeradkostymer och när det gäller en existerande kultur så är detta ännu mer viktigt att komma ihåg.


Så för att sammanfatta:

• Du måste inte lajva din egen etnicitet eller din egen hudfärg, lajva vad du vill. Om du lajvar en annan etnicitet än din egen se bara till att du gör det med respekt och att lajvet du åker på hanterar etnicitetsfrågan på ett bra sätt.
  Viktigt:  Använd aldrig blackface eller måla inte din hy för att spela en annan etnicitet.

• Du kan lajva vilken lajvkultur som helst så länge den är gjord på ett respektfullt sätt. Undvik lajv som bygger stereotypa lajvkulturer med rasism i. Det kommer inte bli bra, vare sig för lajvet eller för dig.
• Det är arrangörernas ansvar att se till att hudfärg porträtteras på ett bra och respektfullt sätt och ditt ansvar som spelare att ha koll på att lajv du åker på inte använder sig av rasistiska stereotyper.
• En kulturs kläder är inte maskeradkostymer. Läs på och visa respekt genom att ha kunskap om hur de bärs och vad som är heligt

Här någonstans brukar också detta trista argument dyka upp:

"Öhhh, det är bara lajv! Varför blir du så jävla kränkt när det bara är på låtsas? Jävla PK/feminist/SJW!"

Ja det är bara lajv och kanske verkar det inte så farligt för dig du vita lajvare. Men för mig är rasism och kulturell appropriering något som jag lever med i mitt dagliga liv. Jag tycker inte om att bli reducerad till en stereotyp i mitt vardagsliv och jag vägrar acceptera att det finns på lajv.
Jag har inte tolkningsföreträde på vartenda kultur men jag kommer blir fly förbannad och arg om jag ser min kultur approprieras på ett lajv och jag kommer bli minst lika arg när jag ser att andra kulturer blir reducerade till buskis och rasistiska stereotyper för att vita lajvare ska få ha det lite roligt.

Jag blir arg och kränkt för att den här lajvhobbyn är den hobbyn jag har att röra mig i och när rasism och kulturell appropriering står oemotsagt så tränger det ut mig och andra rasifierade som inte orkar mer.
Det är inte kul att bli hånad och det är inte kul med rasism.

Det jag vill se är en inkluderande lajvhobby som välkomnar alla. Att göra narr av andras kulturer är inte coolt och det bidrar inte till en bra och inkluderande stämning, snarare tvärt om.

Sist men inte minst: Lyssna på rasifierade lajvare om vad de anser om ett lajvs porträttering av olika etniciteter. Om det är mycket varningstecken och ilska så har något gått rejält fel.
Det är inte meningen att rasifierade lajvare ska vara ett alibi men det är viktigt att lyssna på oss eftersom när något går fel, både med kulturell appropriering av vår kultur och med porträttering av andra etniciteter i lajv - Då är det vår lajvlust som minskar och det är då vi känner att lajv inte är något för oss.
Lajv ska vara inkluderande för alla och en viktig sak är att få fler rasifierade att känna sig hemma i hobbyn. Om den inkluderingen får stå tillbaka för folks vilja att lajva vad de vill och slänga sig med rasistiska stereotyper, då har vi allvarligt misslyckats.

Tack Natalia Batista för genomläsning och input!

Mer läsning på temat:

• Kulturell appropriering i lajv del 1: Att bygga lajvkulturer
• Tips för hur lajvarrangörer kan tänka för att inkludera rasifierade lajvare
• En feg inställning till rasism (eller en fråga om att se sina egna privilegier)
• Hantering av rasism i lajvvärlden

Youtubevideos (med Eva Wei)

• Etnicitet och lajv
• Etnicitet och lajv 2.0

Tips för hur lajvarrangörer kan tänka för att inkludera rasifierade lajvare

Då var det dags igen.
Det är ju inte första gången jag påpekar att lajvhobbyn i Sverige är för vit för sitt eget bästa och det lär inte bli den sista heller.
Och precis som tidigare år när jag dragit detta så inser jag med åren att förändring inte kommer ske om jag själv inte sparkar upp dörren. Mycket eftersom lajvsverige är en så vit hobby så att kunskapen om hur detta ska ändras helt saknas.

Denna gång tänker jag fokusera på hur lajvarrangörer kan blir bättre på att inkludera rasifierade lajvare.

Varför är då detta så viktigt?

Jag har uppfattningen att ett av de enklaste sätt en lajvarrangör kan göra för att dels inkludera rasifierade i sitt lajv och dels visa utåt att lajvet välkomnar andra än vita lajvare är att se till att ha olika etniciteter representerade i sitt bildmaterial.

Så, här är mina grundtips över hur arrangörer kan bli bättre när det gäller att inkludera rasifierade på sina lajv.

• Ha rasifierade tydligt med i bildmaterialet och på foton. Bara lös det genom att fråga dina rasifirade lajvarvänner eller leta efter nya rasifierade lajvare du inte känner.
  Ursäkten att du inte känner några rasifierade lajvare är inte godtagbar. 
• Inkludera rasifierade, exotifiera inte. Detta innebär att det är ett stort nej på att låta rasifierade enbart finnas representerade på bilder som den "onda" lajvkulturen. Du vill få rasifierade att komma på ditt lajv, inte bygga på skadliga stereotyper.
• Ha aldrig ever med blackface i något. 
• Skriv tydligt och klart att rasister och nazister inte är välkomna på lajvet. Och nej, argumentet att de lämnar sina privata åsikter hemma är bullshit. Vill du få rasifierade lajvare att känna sig trygga så måste du kunna sätta ned foten mot rasister och nazister.
• Skriv att rasism riktad mot off-etniciteter är helt förbjudet innan, under och efter lajvet och inte tolereras i något form. Har ni rasism med i er spelvärld, skriv ut hur denna tar sig uttryck.
• Många arrangörsgrupper i lajvsverige idag består ofta av vita. Därför är det ännu viktigare med att ni är tydliga med att ni vill inkludera rasifierade, genom att ha ett bra tänk i texter och bildmaterial men också att det står klart och tydligt på hemsida,/forum/facebook-grupp.
• Ha en inkluderingspolicy. Jag kan inte nog understryka vikten av detta och de positiva signaler detta skickar ut.

Till lajvarrangörer som arrangerar lajv inom skalan historiskt korrekt (HK) men vill att rasifierade ska vara välkomna på deras lajv:

• Skriv att hudfärg saknar betydelse när det gäller att välja roller. Som arrangörer strävar ni efter ett bra och inkluderade lajv vilket går före HK, detta är viktigt att vara tydlig med.

Inget får mig som rasifierad att känna mig så inkluderad som när jag ser mig själv i bildmaterial, när jag ser rasifierade personer finnas representerade på stämningsfoton och i tecknade bilder på ett naturligt och bra sätt
Notera att detta gäller enbart när det görs på ett bra sätt.
Inget får mig idag att känna mig mer avskräckt av ett lajv som enbart har rasifierade personer representerade i lajvets "onda" sida.
Bara tanken på det får mig att vilja ta fram mitt bingo över "Alla-stereotyper-rasifierade-personer-kan-tryckas-in-i-på-lajv."

Ett vanligt argument som brukar dyka upp här är detta:

"Men jag annonserade om mitt lajv i massa grupper men inga rasifierade dök ändå upp! Borde de inte dyka upp om de var intresserade?"

Både ja och nej. Klart att alla lajvare väljer vilka lajv de vill åka på och alla lajv tilltalar inte alla.
Men om du som lajvarrangör inte ens tänkt till när det gäller att ha med rasifierade i bildmaterial, foton, pintrestboards eller liknande så kommer det också få effekten att rasifierade kanske inte känner sig välkomna.
Sedan spelar det in att de som hänger i många svenska lajvgrupper på facebook är.... wait for it.... vita lajvare. Vill du dra in rasifierade lajvare får du aktivt arbeta för det genom att tänka utanför boxen.
Detta är ditt ansvar som arrangör, representation måste arbetas för men jag är övertygad om att det går att göra.
Det enda som krävs är lite medvetenhet och en rejäl dos vilja.

Mer läsning på temat:

En feg inställning till rasism (eller en fråga om att se sina egna privilegier)
Hantering av rasism i lajvvärlden


Youtubevideos (med Eva Wei)

Etnicitet och lajv
Etnicitet och lajv 2.0

Läs även:

Hur ska man få fler befäl som spelas av icke-män på lajv?

Häxorna på Ästad gård och hur jag hittade min lajvlust igen.

Det tog bara ungefär bara två år men i helgen var jag äntligen på lajv igen.

Jag besökte år 1941 som internerad häxa i Sverige under lajvet Häxorna på Ästad gård.
Lajvet arrangerades av min fina vän Wonderkarin och  utspelade sig i en alternativ historia i Sverige i vilken magi och häxor länge varit något erkänt och accepterat. Fram tills nu

"In 1941, 25 witches were interred at the former children’s colony of Ärsta Farm, situated outside Varberg. The Farm was their home for the duration of the war.
This is their story.

When the Great War ended, there was an agreement signed, saying no nation-state would employ witches as weapons of war. The memory of the terrible deeds done in war, fuelled by the occult still burned bright. All nation-states who signed would take responsibility for any witches who were within their borders.Sweden chose to round up all witches found to be residing in Sweden at the start of the war and put them in internment camps until the end of the war."

Detta var ett väldigt intensivt lajv som behandlade tunga frågor som hur mänskliga rättigheter hanteras i krigssituationer, tvångsarbete, rasexperiment, mobbing samt att bli internerad utan annat skäl än att man är född till något, i detta fall häxa.
Det går väl närmast att jämföra detta med arbetslägren för japansk-amerikaner under WWII.

För mig som rasifierad var det extra viktigt att detta med rasism hanterades bra.
Trots att lajvet utspelade sig i en alternativ historia 1941 så hade det behållit många element från verkligheten, som detta att det fanns mycket rasism i det verkliga Sverige riktad mot icke-svenskar. Det är en viktig sak och det hade känts konstigt att ignorera det faktumet.

Så hur spela på det snyggt utan att begränsa spelare utifrån off-utseende?

Här hade det lösts genom att etnicitet inte var något som bestämdes av spelarens off-utseende utan istället på vilket nationalitet som man uppfattade att rollen hade. Detta fick man bestämma själv och det markerades av att de som ville spela helsvenska, alltså att man hade ett utseende som uppfattades som typiskt svenskt, hade en liten blågul tygbit vid sin namnskylt genom hela lajvet.
Och detta, att det inte är de som ska utsättas för rasism som märks ut utan istället de som inte ska det är en sådan liten detalj men det gör en värld av skillnad för mig.
Jag har svårt att beskriva känslan men det var underbart att se hur man märkte ut de rollerna som skulle uppfattas som typiskt svenska. Det är ett bra och vågat sätt att göra det på, detta att flytta märkningsfokus från den utsatta gruppen och istället lägga det på majoriteten - det gör att man enklare spelar upp de vars roller uppfattas som etniskt svenska och samtidigt trycker ned de vars roller inte uppfattas som det. Plus det för mig viktiga faktum att man undviker fällan där man jämt ska märka upp den utsatta gruppen på lajv. Detta systemet i kombination med att jag som spelare själv fick välja på plats vilken nationalitet min roll skulle uppfattas som innebär ett enormt spelrum för mig.
Jag valde föga förvånande att spela på att min roll uppfattades som helsvensk, för mig som rasifierad person som utsätts för en del rasism i verkliga världen var det enormt skönt kunna ta det beslutet själv.

Trots det tunga temat (eller kanske tack vare det) så hade jag ett fantastiskt lajv. Jag kan helt klart räkna det till ett av mina topp-tre lajv och utan tvekan var detta det mest väldesignade jag varit på när det kommer till roller, spelmekanik, världssyn och inte minst inkludering.

För mig så gav detta lajvet något mer, det gav mig min lajvpepp tillbaka och det betyder otroligt mycket.
Lajv har varit en självklar del av mitt liv sedan jag fyllde 18. Det har för mig alltid varit en hobby som förenar många av mina intressen, (främst historia, klädsömnad och teater) men också en möjlighet för mig att utveckla mig själv som människa och våga saker jag aldrig skulle våga i verkliga livet.
Lajv har gett mig så många insikter om mig själv och lett till att jag både lärt känna mig själv bättre men också växt i min självvalidering.
Just därför har det känts så enormt trist och ledsamt över att min lajvlust varit helt död sedan nästan två år tillbaka på grund av att jag inte känt mig välkomnad i lajvvärlden längre. Och jag har inte heller inte haft orken eller energin till att orka brotta mig tillbaka till en lajvscen där jag känt mig som en paria. Det fanns en klar gräns på hur länge jag orkade banka huvudet mot andras misstag och jag gav rätt och slätt upp.

Så när jag åkte på Häxorna på Ästad gård så åkte jag inte bara på ett lajv, jag gav mitt lajvande en chans till och tvingade mig själv att våga mig på något jag hållit mig borta från länge på grund av ångest, bristande självförtroende och en känsla av att jag inte var välkommen.
Men som sagt, jag fick tillbaka med råge. Lajvet var inte bara helt underbart från början till slut utan det gjorde också att jag hittade min lajvlust igen.
Jag vill lajva igen och mer och kanske börjar det som flera av mina vänner sagt till mig så ofta sjunka in: Att lajvscenen är stor och det finns platser där jag kan vara mig själv utan att dömas ut i förväg.
Tack Wonderkarin för ett fantastiskt lajv och tack alla fina människor jag spelade mot och med. Merparten av er kände jag inte men ni skapade ren magi (no pun intended... eller jo)!
Jag hoppas att Häxorna på Ästad gård sätts upp fler gånger så att fler kan åka!

Min karaktär Gunborg Åsestedt. Jobbigt trevlig, karismatisk och rik som ett troll.
Internerad på gården i nästan två år utan annat brott än att vara född som häxa.

Gästinlägg: Det är ingen komplimang när du kallar mig guling

Detta är speciellt för det är det första gästinläggen någonsin på bloggen! Det är skrivet av en vän sedan många år till mig och jag visste inte när jag bad henne skriva hur jädra stark hennes berättelse skulle vara.

---------

När jag var liten, så var jag ute och gick med mamma nere i centrum och såg då en annan person med asiatisk härkomst. Min första spontana reaktion var att säga ”Mamma! Hon ser ju ut som Linda!

Linda, det är min tre år äldre syster, som är precis som jag är adopterad från Korea.

Detta var före stämpeln hade satt sig på mig ordentligt med uttryck som jävla invandrare, guling,tjing-tjong, svartskalle, blattefitta, thaihora och många fler ord som gör så otroligt ont att höra.

Men vid denna tiden hade jag ännu sluppit dem.

De första som jag fick slåss med – bland annat på grund av mitt ursprung - var två pojkar. Det var Jimmy med sina fula tänder och glosögon och Bengt med korsbettet.

Det var lera ute och de båda brottade ned mig i värsta geggan, satte sig på mig och - för att förnedra mig ännu mer -smetande in geggan i ansiktet på mig och talade om att jag var mindre värd på grund av min etnicitet och de ville att jag skulle åka hem.

Hem. Det var det enda stället som jag ville till då.


Det var första gången jag fick höra orden tjapanes och jävla guling till och om mig.

Tiden när detta utspelades var när människor flydde för sina liv undan det hemska krig i Vietnam. 
I samma veva dök de numera vanliga traditionella kränkande tillmälena upp i mitt liv för att stanna.

Skillnaden mellan då och nu är bland annat att jag idag vågar stå upp och är också tryggare i mig själv, i alla fall när det gäller vardagsrasism, även om orden gör lika ont idag, drygt 30 år senare.

En skillnad till är att jag aldrig mer kommer att få huvudet nedtryckt i en toalett av 4 stycken pojkar och den 5:e spolade. Det var Jimmy.

Samma jävla Jimmy som gned in mitt ansikte med lera några år tidigare när jag hade min gröna

overall och min vita fina luddiga mössa.

De kränkande orden efter det blev fler och de blev värre och grövre.

Ord.

Ord som sårar och äter upp mig. Det självförtroendet som jag bygger upp  kan så många gånger raseras av ett enda ord.

För ett tag sedan råkade jag hamna i en diskussion om kinapuffar. Bråket handlade om huruvida det var kränkande att tillverkaren hade tagit bort det mycket stereotypa knallgula asiatiska ansiktet från förpackningen och endast låtit rishatten vara kvar.

Ett argument som dök upp så var bland annat:

”Det är ju förjävligt! Vi får inte ens ha kvar kinesen på kinapuffarna. Jävla pk Sverige!!

Plus en lång monolog huruvida en ska få använda n-ordet och inte säga och skriva chokladboll.

Personligen har jag inte haft något problem med att det har varit ett glatt tecknat ansikte med rishatt på kinapuffspåsen , men jag har fått för mig att tillverkarna ville vara lite förutseende om det nu skulle bli bråk.

Saken är den att jag möter väldigt många människor som öppnar munnen innan de tänker och inte inser hur korkade och okänsliga deras frågor är.

Kanske gör de det för att skapa kontakt, ha något att prata om (istället för vädret) eller också kan det vara ett otroligt tragiskt och patetiskt sätt att ragga.

“Jag kan inte se nån skillnad mellan kineser och japaner!”

Nähä. Jag ser inte någon större skillnad mellan tyskar och norrmän heller.

“Jag har ätit kimchi. Det är skitstarkt.”

Jaha.

Detta drabbar mig hela tiden och dialogen nedan är ett typexempel (med vissa variationer).

Person X:  Var kommer du ifrån?

Jag: Jag kommer från Mjölby.

Person X:Nä asså.. Var kommer du ifrån?

Jag: Från Mjölby, som jag just redan sagt.

Person X: Meh, faan! Det syns ju att du inte är härifrån! Förresten så pratar du jättebra svenska!

Jag: Syns det så väl att jag är från Mjölby? Ja, jag tycker att jag har en bra utvecklat vokabulär,

så tack för komplimangen.

Person X: Nä asså, hur ska jag säga det här då. Jag är absolut INTE någon rasist, men det syns att du är från ett annat land.

Jag: Jasså var det du menade? Jag blev adopterad från Korea när jag var 9 månader och jag har en adoptivsyster som är tre år äldre än jag.

Person X: Ah, Korea! Jag visste det! Nord eller syd? Kommer du ihåg något därifrån? Känner du din riktiga mamma? Är din syrra din riktiga syster? Du kan prata koreanska va? Lärde du dig äta med pinnar före du kunde äta med kniv och gaffel? Visst är svensk mat skittrist?

Jag: Jasså, (Varför frågade du då?) Gissa, vad exporteras från Nordkorea förutom information om den Store Ledaren? Hur mycket minns du från när du var en 9 månader gammal bäbis? Några klara minnen du vill dela med mig? Nej, jag talar inte koreanska och jag lärde mig faktiskt att äta med vanliga bestick före jag lärde mig att äta med pinnar. Nä, det tycker jag inte. Det är oftast otroligt gott. Självklart har jag inte hittat på min syster utan hon är fullkomligt riktig och inte någon låtsasfigur.

Person X:Varför blir du så snäsig för?

Snäsig ja.

Många som har raggat på mig upplever mig som väldigt snäsig. Men att bli raggad på enbart på grund av min etnicitet och inte för den personen som jag är, det får mig att bli väldigt trött på många människor.

“Du är ju jättestor för att vara kines, men det ska nog gå att ligga med dig iaf!”

“Alla gula tjejer är så himla söta. Du vet, japaner spelar in jättekonstiga porrfilmer.”

“Va? CosPlay:ar inte du? Varför inte? Jag vet EXAKT vad du skulle vara för en figur.

Dessutom är den kostymen lätt att få av också  *blink blink*”

“Jag har alltid velat ligga med en thailändska.”

“Du har väl också sådär gnällig engelska som alla asiater har? *Höhö*”

“Låt mig få känna på håret *Känner på min kalufs* Jag visste det! Det är som tagel! Stenhårt!”

Detta och många fler mer eller mindre vulgära saker är vanliga "komplimanger".

Det som känns ledsamt i allt detta är att det är så många som verkligen bevisar hur korttänkta de är och hur mycket fördomar som finns.

Det vi behöver fundera över, är hur vi ska verka för en förändring.

-------------

Om gästskribenten:

Jenny Häll  som skriver detta är en adopterad, medelålders, kattägande, rökandes och tedrickandes ingenjör som många gånger klurar på livets väsentligheter.