Ni kan kalla mig Magister.

Jag höll nästan på att glömma att berätta att jag har tagit min magisterexamen!

Hurra hurra hurra för mig!
Jag är nu en fullfjädrar journalist och en väldigt stolt sådan. Dagen då vi samlades nere i skollobbyn, fick bubbelvin och jordgubbar och blev avtackade med mycket konstiga diplom var en av de finaste i mitt liv. Jag var rörd och så jädra glad över vad jag åstadkommit. Så många års studier och nu, nu är jag äntligen färdig.
Vi hade en stor fest och middag på kvällen och om sanningen ska fram så minns jag väldigt lite av senare delen av kvällen. Men trevligt var det!
Och jag är godkänd på min magisteruppsats med, det är ännu bättre!
Om tre dagar börjar jag på mitt sommarvikariat nere i Halmstad, det kommer bli en helt underbar sommar!

Bäst i världen!!

Magisteruppsats!

Det var ruskigt länge sedan jag bloggade nu. Orsaken till det stavas magisteruppsats. Eller exjobb, Välj vilket ni vill men krävande är det.
Jag tillbringar dagarna pluggande hemma och på kvällarna har jag försökt att ha någon form av socialt liv eller i alla fall kramar och middag med Svart.
Men nu är det slut med det med. En vecka kvar tills första deadlinen och en månad kvar till inlämning. Mitt liv får än en gång läggs på hold och jag får bosätta mig på skolan.
Det här ska gå!

Ett examensbevis!

Det tog sin lilla tid det här.
Jag tog min kandidatexamen i journalistik redan i våras. Men eftersom Göteborgs universitet är så sega så tog det dryga tre och en halv månad för mitt examensbevis att dyka upp.
Men här är det äntligen.

Och ja, jag är stolt. Det här har jag förtjänat.

Som att skrapa en trisslott

Mitt stora magsår den här våren har varit praktikplatsen. Eller borde jag kanske skriva PRAKTIKPLATSEN. För det är så viktigt det har varit och så stor del i mitt liv den här lilla frågan har spelat.
Jag tar ju min kandidat i sommar och i höst börjar jag på magisterprogrammet. Vilket också innebär ett halvårs praktik på en tidning/tvstation/radiostation. Och platsen detta har tagit i mitt liv.
Först våndan över att skriva ansökningsbrev(hur katten framställer man sig själv på ett bra och vettigt sätt när man bara vill skriva Pick me, pick me över hela brevet?) , efter det sålla i sitt CV, för att tillslut kunna skicka iväg breven och sedan..väntan. På ett samtal, en kallelse till intervju, ett mail som bekräftat.
Och man är väl medveten om att man tävlar mot X antal unga journaliststudenter som just då känns tusen gånger mer erfarna och säljande.
Hjärtklappningen varje gång telefonen ringt från ett nummer man inte känt igen.
Och besvikelsen. Över att inte bli kallad, att ha varit på intervju och inte blivit vald. Rädslan över att stå i höst utan en praktikplats eller ännu värre, en man inte ville ha.

Men så.

Plötsligt händer det.

Och nu har jag praktikplats i höst. Ett berg föll från mina axlar. Hur glad jag blev? Tja, så här glad x 1000!

Fuck yeah!!