The Empress of China del 3: Censur och farliga bröst

Så där! Sista delen i min serie om The Empress of China! Jag har tidigare skrivit varför serien inte var något vidare, om de få ljuspunkter som fanns men nu ska jag gå in på något som serien inte rår för.

Nämligen CENSUREN!

När jag insåg att The Empress of China var hetaste och snyggaste serien att se på när det gällde kinesiska kostymdraman så vile jag såklart få tag i den via någon streamingsajt.
Men det stötte snabbt på problem när jag insåg att serien blivit gravt censurerad när den släpptes i Kina.

Orsaken stavas bröst.

Ja ni hörde rätt. När serien släptes i Kina så tog det bara en vecka innan serien tvingades göra ett uppehåll på grund av tekniska problem. När den väl började sändas igen (från början) så var det uppenbart att tekniska problem var ett kodord för "OMG, det är för mycket exponering av bröst i dramat!!"
Så för att lösa det så tog kinesisk tv helt enkelt och klippte om serien, ungefär så här:

Bild hämtad härifrån

Ja, ni ser ju själva att detta ser för jävligt ut och censureringen togs inte alls väl emot av kinesiska tv-tittare som inte alls var nöjda med hur det hanterades. För seriöst, det är inte nakna bröst vi talar om, det är lite urringning och pushup. Inget mer än så.

Inte ens i närheten av farlig urringning. Plus helt historiskt korrekt tydligen.

Sist jag kollade var bröst inte farliga och jag vill inte ens poängtera att censureringen gör att man ser mindre av de underbara kostymerna. Någonstans efter censureringen satt det en massa kostymörer och grät ögonen ur sig.
Just Tangdynastin var också känd för att kvinnornas kläder i eliten var urringade och överlag visade mer hur än tidigare. Så helt historiskt ok alltså. Sedan så är all form av kyssar och tillgivenhet bortklippt med i den ursprungliga kinesiska versionen så fysisk romantik kan jag ju se i stjärnorna efter. Just att fysisk romantik är bortklippt förstår jag inte heller eftersom det visas kyssar och annat i flera andra kinesiska kostymdraman.
Passade det inte in i serien?
Bröt det för mycket mot historien med kyssar?
Jag är förvirrad och framförallt över bristen på logik.

Men efter att ha insett att jag inte skulle hitta en version med kyssar så ville jag såklart hitta det näst bästa - alltså en version där brösten inte var censurerade. Jag ville se den oklippta versionen med vackra kläder!
Det visade sig vara lite svårt. Lägg därtill att jag behövde en version med engelsk textning och det blev nästan omöjligt.
Men efter ett tag hittade jag det näst bästa: Serien släpptes nämligen i Hong Kong och där gjorde man en medelväg. Istället för att censurera allt till fåniga närbilder så lade man massa pengar på att lägga en CGI-remsa med tyg över urringningen. Det är fånigt men bättre att missa alla snygga kläder. Och det ser helt okej ut.

Bäst att täcka över de farliga brösten. Bild hämtad härifrån

Hong Kong-versionen tog även och kortade ned serien genom att klippa bort ungefär tio avsnitt. Jag har läst lite synopsis och utvärderingar från folk som sett båda versionerna och det verkar som att det som blev bortklippt var plotter som inte förde handlingen framåt alls. Och med tanke på hur splittrad handlingen är som det är kanske det var bra att jag såg den nedkortade versionen. Den är rätt kasst klippt när det gäller övergångar men jag slipper se en serie där de enda kroppsdelar som visas på kvinnor är deras huvuden.
Jag är ändå så nöjd som jag kan vara men en del av mig vill se den ocensurerade versionen så långt det är möjligt.
Mitt hopp står till Taiwan som har visat den helt ocensurerade versionen av serien, komplett med bröst och fulla avsnitt (men förmodligen ingen romantik)  Den har jag inte lyckats hitta alls med engelsk textning men någon gång bör den väl dyka upp.
Av det jag har sett (otextat) på youtube och liknande så är den ocensurerade versionen mycket bättre när det gäller både övergångar, klippning och även bakgrundsmusik,
Så hittar ni en länk med den ocensurerade taiwanesiska versionen med engelska undertexter... släng den hitåt :)

Och där har ni det! Min totala genomgång av The Empress of China.
Trots att jag inte är så förtjust i den själv så skulle jag säga att den kan vara värd att se, mycket för de visuella. Men om ni ser den, kom ihåg att den brister på många punkter och att det finns bättre kinesiska kostymdraman!

Om ni är nyfikna på serien så rekommenderar jag att se den via NewasianTV, där hittas Hong Kong-versionen på 76 avsnitt.

Tidigare delar om vad jag tycker om serien hittas här:

The Empress of China del 1: Så mycket potential, så lite resultat
The Empress of China del 2: Ljuspunkterna som gör det värt allt

Här har jag även skrivit om fler kinesiska kostymdraman

The legend of Zhen Huan
The virtuous queen of Han

The Empress of China del 2: Ljuspunkterna som gör det värt allt

Efter den förra totalsågningen av The Empress of China så är ju då frågan, varför stannade jag kvar och såg klart serien?

Ja du... En alldeles speciell form av masochism?

Nej faktiskt inte för oavsett hur kass vissa delar av serien är så har den enorma ljuspunkter som gjorde mig både enormt investerad i serien och även i karaktärerna. De ljuspunkterna gjorde det värt att se vidare.

Varning för massiva spoilers!


Först och främst: Fan Bingbing.
Hon spelar huvudroller Wu Zetian och även om jag är mindre nöjd med hur Wu Zetian porträtteras så går det inte att förneka att Fan Bingbing gör ett grymt arbete med det hon har att jobba med. Jag känner verkligen hennes smärta, glädje, upprymdhet, mod och kärlek genom varje bildruta hon är med i.

Jag har inte tänkt på innan hur otroligt uttrycksfulla ögon hon har och det ihop med ett underbart kroppsspråk så lyckas hon verkligen gestalta Wu Zetian genom hennes liv på ett bra och trovärdigt sätt, från det att rollen är 14 år gammal tills väl över 80.
Jag ler åt henne som en sprallig 14-åring som blir kär, jag gråter med hennes sorg över missfall och bortgångna vänner och jag hejar på henne som medelålders kejsarinna.
Det är särskilt i de sista 27 episoderna som Fan Bingbing verkligen får lysa då hon dels har lite karaktärsutveckling och dels får vara den som driver på serien med en egen agenda och väldigt mycket styrka. Just då är det mäktigt att pausa serien och gå tillbaka till episod 1 för att verkligen kunna ta in hur stor skillnad det är mellan den storögda, oskyldiga flickan vi träffade första gången och den skickliga politikern som vi ser nu. (synd att det tog så lång tid bara....)
Fan Bingbing spelar verkligen ut hela sitt register när hennes roll väl får lite karaktärsutveckling, hennes röst, kroppsspråk och leende är helt annorlunda och det känns trovärdigt.
Genom alla avsnitt så lyckas Fan Bingbing ge karaktären liv men också få mig att älska hennes rollprestation, vilket säger en hel del om hur duktig hon är. Det är mer imponerande att få mig att älska en skådespelare som jobbar med en karaktär som gjort mig besviken än någon som har en karaktär jag redan älskar.


Orsak nummer 2 är såklart de andra starka skådespelarinsatserna. För trots många omotiverade roller och en hel del roller som jag inte fattar vad de gör där alls så är det generellt väldigt bra skådespelarinsatser. De jobbar verkligen hårt med vad de har att arbeta med.

Zhang Ting som Noble Consort Wei gör en fantastisk roll som antagonist genom första halvan av serien. Hon är allt jag vill ha av beräkning, elegans, ädelhet och falskhet. Hennes plotter gör serien levande på ett väldigt bra sätt och visar tydligt på komplexiteten i haremet. Ett felsteg och du är ute. Serien blir sig inte riktigt lik när hon försvinner.

Zhang Ting som Noble Consort Wei 

Som motpol (eller?) till henne finns Kathy Chow som Pure Consort Yang i en mycket bra roll och skådespelarinsats. Det är underbart att se vilket spel hon spelar och hur skickligt hon gjort det under flera år och lyckats överleva. Enklar favorit för mig för alla känslorna hon väcker i mig och hur starkt jag känner för henne på slutet. Så mycket desperation och ett liv som aldrig blev levt till fullo.

Kathy Chow som Pure Consort Yang

Slutligen är det också en liten roll som fastnat hårt i mitt hjärta och det är Gao Yuans roll som eunucken Rui An. Han är på flera sätt hjärtat genom stora delar av serien med sin öppenhet, sin orubbliga tro och lojalitet till Wu Zetian och han är också del i en av plotterna som faktiskt har ett syfte att driva storyn framåt. Jag gillar varje scen han är med i och älskar hur han utvecklas genom seriens gång. Heja!

Gao Yuan som Rui An

Tredje orsaken är såklart kostymerna! Här märks det vilken enorm budget serien hade! Enligt wikipedia så hade serien 260 kostymer enbart för Fan Bingbing och mer än 3000 kostymer för resten av skådespelarna. Och det är inte billigt krimskrams inte! Jag sitter och jublar över hantverket och alla tusen detaljerna, för att inte tala om SIDENET!! Sedan älskar jag håruppsättningarna med. Jädrar vilket jobb!

Låt mig bildbomba er lite....

Färgmatchningen! Och hennes hårprydnader!

Snyggaste kapporna!

Så mycket guld och bling! <3

Viann Zhang som Consort Xiao är tyvärr med rätt lite
men oj vad snygga kläder hon har de stunder hon är med!

Påfågelskappa!

Dyraste plagget i serien, drakkappan som lär ha kostat över 70 000 dollar. 

Jag kan sitta i timmar och bara njuta av vilken visuell fest den här serien är. Det är synd att de inte lade lite av budgeten på att tvätta upp manuset lite så det hade blivit vettigt.


Fjärde orsaken till varför jag hänger kvar vid serien är jag lite tveksam till att ta upp men den stavas kärlekshistorien. Och vilken av de undrar ni då? Ja det där är knivigt. Wu Zetian var konkubin åt två kejsare, först kejsar Taizong och sedan åt hans son kejsar Gaozong.

Kejsar Taizong, Wu Wetian och kejsar Gaozong.

I seriens trailers så är kärleksdramat som höjs till skyarna det mellan Wu Zetian och kejsar Gaozong. Det förankras tidigt i serien vilken crush han har på henne och hur hon genom hela livet är hans stora kärlek. Det är rätt fint och hålls från hans sida på en helt oskyldig nivå så länge hon är hans fars konkubin medans hon då ser honom som en vän alternativt lillebror. Det blir inte alls så läskigt som det låter eftersom de två är rätt lika i ålder, max tre- fyra års skillnad, vilket jag har för mig att det var i verkligheten med (Eftersom det inte längre finns några uppgifter om när Wu Zetian är född så tänker jag killgissa på det).
Det är en otrolig kärleksstory som det bäddas upp för här och jag önskar jag kunde engagerat mig mer i det när de tillslut får varandra. Men tyvärr blir det rätt lamt eftersom största krutet i serien läggs på en annan kärlekshistoria.
Nämligen den mellan Wu Zetian och kejsar Taizong, något som det inte finns några belägg för att det fanns i verkligheten. Den får 60 avsnitt (!!!!) på sig att blomma ut. Och här har vi en åldersskillnad på 27 år ungefär.
Denna är alltså den som bär seriens första och största del och den som jag blir mest investerad i. Inte så överraskande eftersom den 1) får mest tv-tid och spelrum och 2) Fan Bingbing och Zhang Fengyi som spelar kejsar Taizong har en otroligt kemi mellan sig. Mycket mer än vad Fan Bingbing och Aarif Rahman som spelar kejsar Gaozong har.

Jag blir lite förvirrad igen hur manusskaparna tänkt. Om de vill bädda upp för tidernas kärleksdrama där kejsaren tillslut får kvinnan han drömt och om och de regerar tillsammans (vilket det känns som de vill göra om man tittar på trailers och annat) så känns det totalt ologiskt att lägga 60 avsnitt på en annan kärlekshistoria som det 1) inte fanns belägg för och 2) som let´s face it, var en ungdomskärlek där han ofta behandlade henne kasst.

Jag blir kränkt.
Men eftersom detta var delen där jag hyllar serien så låt mig säga att jag gillar kärlekshistorierna som finns. Även om det kanske hade räckt med en.

Femte och sista orsaken till varför jag hängde kvar vid serien så länge är musiken! Både de instrumentala slingorna som spelas genom hela serien men även för intro och outro-låtarna. De är otroligt genomarbetade och sätter verkligen tonen för serien (som den inte lever upp till men men....)
Det är olika intron och outron beroende på om man ser den kinesiska versionen av serien eller Hong Kong-versionen. Jag älskar alla lika mycket!

Kinesiska introt:

Och outrot:

Introt i Hong Kong-versionen:

Och outrot:

Så där! Det var orsakerna till varför jag hängde kvar vid serien!

I nästa del ska jag berätta varför jag valde att se på Hong Kong-versionen och varför bröst är så skadligt att se på!

Läs även Empress of China del 1: Så mycket potential, så lite resultat

Ps: Vilken av låtarna tyckt ni var bäst?

The Empress of China del 1: Så mycket potential, så lite resultat

Jag har äntligen lyckats se klart på The Empress of China! Och det var inte det lättaste ska jag säga. Bara det att hitta en vettig streaminglänk med hyfsat bra undertexter, hitta en version som inte var censurerad och till sist...orka mig igenom en serie som lovade så bra men som föll på så många punkter...

Jag försökte från början skriva detta som ett enda inlägg men sedan insåg jag att det skulle bli för långt. Så detta är första delen i en serie på tre!

Och såklart, varning för spoilers!

The Empress of China är en kinesisk tv-serie från 2014 och till dags datum den absolut dyraste tv-serie som gjorts i Kina - någonsin. Ungefär 49 miljoner dollar dyr. Manus sägs ha tagit flera år att skriva.
Serien är lång, 82 avsnitt om man ser den kinesiska versionen (där de har censurerat bort brösten) och 74 episoder om man ser Hong Kongs version där brösten är kvar(typ) men de har klippt bort lösa plotttrådar som inte ledde någon vart. Jag såg Hong Kongs version och varför jag valde den kommer i ett senare inlägg!

Ung Wu Zetian. Och noll karaktärsutveckling i 60 episoder.

Serien handlar om Kinas enda kvinnliga kejsare, Wu Zetian . Hon spelas i serien av Fan Bingbing och vi möter den unga Wu Zetian i det ögonblick då hon som 14-åring stiger in det kejserliga palatset som en av kejsar Taizongs nya konkubiner. Här skaffar hon sig fiender och vänner, påverkar politiken, träffar den framtida kejsar Gaozong (hennes framtida make) och lär sig att det sista som världen tar hänsyn till är kärlek, tillit och vänskap.
Vi får sedan följa henne genom livet och genom två äktenskap med två kejsare. Från mindre rankad konkubin till nunna, till återkomsten till palatset som en av de främsta konkubinerna i palatset, hur hon blir kejsarinna och hustru och slutligen kejsare.

Detta låter så otroligt bra och jag hoppade lite ur skinnet när jag hörde talas om serien första gången. Både på grund av att Fan Bingbing är fantastisk och jag ville verkligen se henne äga som Wu Zetian och sedan såklart eftersom det är rätt coolt att det görs en såpass påkostad produktion om en kvinnlig kejsare.
Lägg också till att jag älskar kinesiska kostymdraman och ni kan gissa hur pepp jag var!
Mina förhoppningar på serien var minst sagt höga men ack så de föll platt till marken.

IGEN, VARNING FÖR SPOILERS!!

Mitt första problem med serien är att den inte håller ihop rent plottmässigt. Det är många svaga karaktärer som dyker upp och försvinner utan att jag som tittare blir engagerad, plotter som drar ut på tiden och nya element introduceras utan bra förankring. Sedan så känns det som att serien inte kan bestämma sig för om den vill vara ett haremsdrama, alltså fokusera på livet i palatset och kvinnorna där, eller om den vill vara ett storslaget intrigdrama med krigsfokus. Som det är nu så vill den lite av varje och det hade nog gått att få ihop alldeles utmärkt men det hade krävt en smula mer smidighet och framförallt en tydligare röd tråd.


Mitt andra problem med serien är att den inte vet vad den vill. Det känns som att ursprungsmålet har varit att göra ett historiskt drama men att lusten att göra ett kärleksdrama och kasta in massa plotter som inte fanns i verkligheten blev för stor.  Det gör det rätt förvirrande, särskilt när bitar av verklig historia trycks in mitt i det hela.

Haremsdrama, politikdrama, historiskt epos?
Vem vet?

Jag kan helt förstå argumentet att inte vilja hålla sig helt till historien och göra en fristående historia men när det varken blir något av det utan någon slags konstig mix så håller det inte för mig.
Detta visar sig främst i ett av de stora plottholen i serien.
Wu Zetian visar sig en bra bit in i serien vara gravid. Detta sker efter det att kejsar Taizong har gått bort men inte avskäckande långt efteråt. Men i serien så läggs det fram som att fadern till hennes barn skulle vara den nye kejsar Gaozong. Jag var tvungen att titta om tre avsnitt för jag hittade ingen, asbolut ingen ledtråd till när de två skulle ha haft sex eller något. Och min förvirring fortsatte genom den plottlinen då hon under hela sin graviditet inte sa något till kejsar Gaozong som var bredvid henne 90% av tiden och då han i sin tur reagerade på hennes graviditet som att det var hans fars barn hela tiden.  Inte en enda gång slog det honom att det kunde varit hans barn vilket det borde ha gjort.
Saker gick inte ihop, varken när det gällde klippning, skådespeleri eller något alls.
Inte förrens jag googlade lite på detta och fick höra en teori på ett forum så blev det klart varför det var så rörigt. Teorin var att när det filmades så var tanken att barnet skulle vara kejsar Taizongs men detta ändrades sedan då de inte ville ta sig för stora historiska friheter med serien (Wu Zetian fick aldrig barn med kejsar Taizong). Eftersom allt redan var filmat så valde de att lägga på en voice-over i en scen där Wu Zetian tänker att det är kejsar Gaozangs barn.
Suck.
Först, jag är helt beredd att köpa den teorin med hull och hår eftersom den förklarar en krystad plott (pun intenden) och allt konstigt skådespeleri runt om.
Men för det andra så sammanfattar detta så mycket av mitt problem med serien. En graviditet var för stort brott mot historien men inte typ tusen andra fånigheter och karaktärer?


Mitt tredje problem är hur Wu Zetian porträtteras. Jag har läst på en del om henne, både innan serien och såklart nu under och hon var en härskare av sin tid. Precis lika hänsynslös och med ett starkt grepp om landets roder som de manliga kejsarna.

Så kickass... men detta får vi se så lite av!!

I en tid i Kina (Tang-dynastin beskrivs som en av de mest framstående på sin tid när det gäller kvinnors rättigheter, adelskvinnors vill säga! ) då kvinnor inom eliten hade stora rättigheter, red ut på jakt med män, talade till de som jämlikar om politik och mycket väl kunde inneha maktpositioner så var hon ett utmärkt produkt av sin tid. Hon var intelligent, manipulativ, taktisk, viljestark, välutbildad och framförallt ambitiös. Hon tog sig till makten genom ambition och behöll den sedan.

Men i serien så porträtteras hon konstant som en snäll och vänlig person som tror gott om alla och som är så blåögd att hon borde ha strukit med i seriens tredje avsnitt. Hon visas visserligen upp som modig, självuppoffrande och intelligent men hon har noll karaktärsutveckling i större delen av serien och noll egen agenda. Det är frustrerande eftersom det känns som en nedvärderande porträttering av en av de mest fascinerande kvinnorna i historien.

Det är som att manusförfattarna inte vill visa upp "dåliga" sidor av henne (läs ambitiös, manipulativ och smart med ett bra grepp om verkligheten) utan hon måste porträtteras som en oskyldig kvinna med noll insikt i sin egen situation och som sedan bara råkar hamna i maktposition. Så trött på detta eftersom det rimmar så väl ihop med hur vi vill se på kvinnor med makt, de ska inte vara starka och självständiga, de ska vara söta och snälla så vi kan tycka om dem.
Snark.

Inte förrens efter episod 47(!!!!!!!!!!!!!!) börjar Wu Zetian visa lite drivkraft och eget initiativ och det är en fröjd att se. Det är enormt att se hur kompetent hon styr, hur smart hon är och hur hon växer som karaktär. Det är skönt att se henne spela spelet och ha total kontroll och koll på allt som händer.
Men det får hon bara vara i typ 20 episoder vilket leder mig in på....

Mitt fjärde problem! 
Serien säger sig vilja berätta historien om Wu Zetian , Kinas första och enda kvinnliga kejsare. Då hade det varit kul OM VI FÅTT SE LITE AV HENNES TID SOM KEJSARE!!
Jag är så kränkt över bristen på detta att jag höll på att vräka datorn i golvet när jag insåg hur det låg till.

Så här cool får vi se Wu Zetian i
 typ... sex minuter. 

Av 74 episoder så ägnas 47 av dem åt en helt påhittad kärlekshistoria mellan Wu Zetian och kejsat  Taizong (det finns inga bevis över att de någonsin stod varandra så nära som det porträtteras i serien, snarare verkar hon haft en extremt låg ställning i hans harem och de verkar ha interagerat väldigt lite med varandra förutom sex några gånger ).

Resterande 26 episoder ägnas åt hur Wu Zetian dels blir nunna (det stämmer att hon blev det), hur hon tas ur klostret på grund av att hon väntar barn (det stämmer inte),blir konkubin åt kejsar Gaozong (det stämmer däremot), utmanövrerar hans nuvarande kejsarinna (det stämmer även fast det porträtteras mycket snällare i serien), blir kejsarinna och styr tillsammans med sin man (det stämmer) men genom hela livet ändå sörjer sin första kärlek, kejsar Taizong (det stämmer inte).

Först i de sista 20 minuterna i den sista episoden så får vi se henne styra helt själv, först som änkekejsarinna (det stämmer) och slutligen som kejsare i egen kraft (det stämmer) innan hon blir avsatt (det stämmer).
Sju års tid som regerande änkekejsarinna hopträngt på minuter,
15 års regeringstid som sammanfattas i en flashig kröning och en palatskupp på drygt tio minuter.
Det är allt vi får.
Inget om hur hon regerade eller vad hon utförde.

Jag måste seriöst djupandas för det gör mig så upprörd.
Varför blev det så här? Spökar det här månne en rädsla för starka kvinnor?
Nja, jag är inte helt övertygad. Serien levererar i sin senare del starka feministiska budskap och Wu Zetian får själv säga mycket utav det:

Så mycket potential i en serie som bara slängs bort. Så mycket som vi aldrig får se.

Men jag hängde mig ju ändå kvar vid den här serien så länge. Och varför, det får ni reda på i nästa del!

The virtuous queen of Han

Jag lyckades fastna på ännu ett kinesiskt historiedrama! Denna gången blev det av någon anledning serie The virtuous queen of Han från 2014.
Mycket för att jag hittade den i bra upplösning och med bra textning på en stremingsajt.

Fyra av de fem huvudpersonerna.
Från vänster: Duan Hong, Wei Zifu, kejsare Wu och prinsessan Pingyang

"47 avsnitt episkt kostymdrama är inte så farligt!"tänkte jag och kastade mig in.

The virtuous queen of Han utspelar sig cirka 128 BC och handlar om Wei Zifu och hennes väg från lågättad danserska till Kinas kejsarinna och hennes liv efter det.
Jag är klassiskt svag för snygga kostymdraman satt i historisk miljö och introscenen på den här serien var så snygg att jag ramlade av stolen.
Och nu efter alla 47 avsnitten är slut kan jag säga att den var bra, sevärd men ingen solklar vinnare hos mig.

Historien om Wei Zifu är välberättad och lätt att följa med i. Man blir väldigt tidigt introducerad till de viktigaste personerna i serien, inte bara huvudpersonen Wei Zifu, hennes halvbror Wei Qing och deras barndomsvän Duan Hong utan även kejsare Wu och hans syster Pingyang.
Dessa fem är de serien kretsar kring och de är alla spelade av bra skådespelare som gör att serien håller. Karaktärerna i sig är dock mer eller mindre intressanta.

Huvudpersonern Wei Zifu(spelad av Wang Luo Dan) i början av serien

Jag har faktiskt lite problem med huvudkaraktären Wei Zifu själv. Hon är verkligen en bra person: genomsnäll, dygdig och med en stor ödmjukhet inför sitt öde vilket i kombo med smarthet och kvicktänkthet gör henne till en väldigt bra hjältinna. Men medans berättelsen händer runt henne så står hon liksom stilla och är nästan lite för perfekt för att det ska funka. Hon utstår så mycket men ändras inte och kanske ska det symbolisera hennes rena hjärta men för mig blir det inte trovärdigt.
Det hade varit kul att följa hennes resa från troskyldig flicka till kejsarinna genom att hon utvecklas som person och inte bara genom kläderna.
Hon blir som mest intressant i relation till sina barn då hon får visa riktigt mycket känslor på ett annat plan är bara genomgod och mild.

Jag blev paradoxalt nog väldigt förtjust i hennes och kejsarens kärlekshistoria. Till skillnad från The legend of Zhen Huan där kejsaren faktiskt inte är så trevlig eller vettig alls i sina kärleksrelationer så är kejsare Wu här både empatisk och omtänksam. Bandet mellan honom och Wei Zifu blir väldigt trovärdigt och många av ögonblicken de har lyser som några av seriens finaste ögonblick.
Kejsar Wu är överlag helt okej, han får en rätt bra personlig utveckling i början av serien då han kämpar med att slå sig fri från diverse släktingar som vill styra honom för att sedan bli en enväldig kejsare som ändå är lyssnande och medveten om att han kan göra misstag. Jag hade stunder då jag ville strypa honom för att han betedde sig korkat men låt mig bara säga att han överraskade mig mer än en gång.

Jag har svårt för barndomskamraten Duan Hong med, mest för att ska spelas på ett slags triangeldrama mellan honom, Wei Zifu och kejsare Wu. Ett triangeldrama som inte finns där eftersom Wei Zifu och kejsare Wu bara bryr sig om varandra. Det blir mest att Duan Hong slänger trånande hundögon efter Wei Zifu och minns deras barndomsdagar. Snark. Då nämner jag inte  ens det faktum att detta med att han går och öppet trånar efter kejsarinnan är nog för dödsstraff men vem är jag att peka ut när folk beter sig korkat...
Tack och lov är han rätt bra när han inte ägnar sin tid åt att vårda sitt krossade hjärta.

Och sen sist.... Wei Qing och prinsessan Pingyang. Jag älskar de här två så jädra mycket så att det är löjligt. Här har vi seriens två stora stöttepelare. Dels för att deras kärlekshistoria utgör en av drivkrafterna i serien men också för att de båda två är bra och intressanta personer med starka drivkrafter. De har båda storylines utanför sin gemensamma kärlekshistoria och de är båda är handlingskraftiga personer som i många fall fungerar som förnuftets röster för Wei Zifu och kejsare Wu.
Jag är lite kär i båda två!

Prinsessan Pingyang och Wei Qings kärlekshistoria är en av grundpelarna i serien.

Serien sträcker sig över ungefär tjugo år och ett problem jag har är de många återblickarna. Det är inget fel med återblickar och på vissa ställen funkar de väl (och får mig att grina)  men ofta blir de lite väl många och långdragna vilket gör att berättelsen saktar ned.
Men annars fungerar serien bra, den är snygga och med välgjorda miljöer och kläder (älskar kläderna!!) samt att det är mycket intressanta saker som händer och som håller handlingen igång. Och som sagt, de fem huvudpersonerna får det att funka mer än väl!

När jag läste på insåg jag att detta överraskande nog är en serie med rätt klara historiska förankringar. Wei Zifu och hennes make, kejsare Wu har funnits på riktigt och många av de aspekter i deras relation som visas i serier verkar stämma. Samma sak med många av de personerna som är med, båda Wei Qing och prinsessan Pingyang för att inte tala om många av de personerna som finns i haremet och även vid hovet. Det var sjukt intressant att upptäcka. Att veta det gjorde det mer intressant att se på serien, jag lade märke till vilka ändringar som gjorts för att handlingen skulle flyta på bra, vad man haft med, vad man byggt ut och vad som tagits bort helt.
En serie som faktiskt har en bra historisk grund att stå på och som gör att jag kan lösa på mer får alltid plus i kanten!
Så The virtuous queen of Han är helt klart en sevärd serie. Den är inte helt hundra men absolut något som jag kan rekommendera!

Kläderna som Wei Zifu har på sig!! Dör lite av episkhet!

The legend of Zhen Huan eller hur jag riktigt fastnade på en bra serie.

Jag snubblade för en tid sedan över en fantastisk serie, The legend of Zhen Huan eller Empresses in the palace som den också kallas.
Den utspelar sig i det kejserliga palatset under kejsar Yongzhens regeringstid ca 1722 och följer livet i det inre palatset bland de unga kvinnor som utsågs till att bli konkubiner.

Några av huvudpersonerna i serien,
från v: Hua Fei, Mei Zhuang, Zhen Huan, An Ling Rong och Kejsarinnan YiXiu 

Jag fastnade direkt för de vackra kläderna, huvudpersoner Zhen Huan och för mängden avsnitt, 76 stycken lovade väldigt bra!
Eftersom youtubes textning av serien var så dålig att jag ville slita ut ögonen ur mig hittade jag efter ett tag en bättre textad version av serien (den kan man hitta här) och kunde dyka ned i den kinesiska hovlivet på allvar.
Nu sitter jag här, 76 avsnitt senare med en klump i halsen och är så tagen av serien att jag knappt vet vart jag ska börja.
Först låt mig säga att The legend of Zhen Huan inte är en episk storslagen serie med slag och vapen, inte en serie om mod som går till historien. Det är mer lågmält, mer sublimt men det är mer gripande än om tusen man vrålat till kamp. För att här lyfts det fram personer som sällan får en röst eller sin historia berättad. Det är kvinnorna i det kejserliga palatset som driver historien framåt och det är deras öden och berättelser som får ta upp tiden.
Det är intriger, känslor, regeringsbestyr och framförallt är den en gripande berättelse om kvinnoöden och det ansvar man inte kan fly undan, hur gärna man än vill.

Huvudpersonen Zhen Huan , spelad av Sun Li

Om vi tar huvudpersonen, Zhen Huan först. 17 år gammal så blir hon tillsammans med en rad andra kvinnor utvald till att ingå i kejsarens inre palats, en ära hon inte vill ha. Hon har en enda önskan, att få åldras och få gråa hår tillsammans med den hon älskar och den som kommer att älska henne tillbaka. Hon börjar som en vänlig person med ett hjärta som vill tro gott om alla men hon lär sig snabbt att i det inre palatset så finns det inte plats för godhet.
Vi har hennes bästa väninna Mei Zhuang som även hon blir utvald till att ingå i kejsarens inre palats och som finner att mellan den högsta lyckan och äran som kejsarens favorit så är steget inte långt till ensamhet och onåd.
Vi har kejsarinnan Yi Xiu som styr med mild hand och järnhård blick över ordningen i det inre palatset och vars huvudansvar är att se till att kejsaren får fler barn med sina konkubiner. Tuff skit eftersom hon är en av få som verkligen genuint älskar honom.
Och sist så har vi Hua Fei, kejsarens absoluta favorit som länge gjort sina egna regler i det inre palatset och kommit undan med det på grund att hon har kejsarens beskydd men också för att hennes bror är sjukt inflytelserik. Hon är inte helt nöjd med den nya konkurrensen och gör sitt bästa för att säkra sin position.

Serien följer dessa personer under mer än tio år och även fast huvudfokus ligger på Zhen Huan och hennes liv så får de andra gott om utrymme och deras historier och känslor får ta plats. För det är ingen lätt värld de lever i, dessa kvinnor som är utifrån sett är de mest privilegierade i hela Kina.
Det säkraste sättet att överleva i det inre palatset är att bli sedd av kejsaren och vara en av hans favoriter. Det innebär högre rank, mer privilegier och i förlängningen trygghet för ens familj utanför palatset. Men att stiga i rankerna gör att man löper stor risk att bli mördad.
Så hur överlever man och säkrar sin position utan att samtidigt förlora sin medmänsklighet?
Svaret är att det gör man inte.
Det är bara en fråga om hur långt man är beredd att gå.

Det bästa med The legend of Zhen Huan är att fokus ligger helt på kvinnorna och deras liv. Det finns en en handfull manliga huvudpersoner, däribland kejsaren, men de får trots den enorma roll de spelar i kvinnornas liv ändå finna sig i att ta ett steg tillbaka. Det är välkomponerade karaktärer men det är väldigt tydligt att den här serien inte handlar om männens liv. Kanske för att det har täckts in i så många hyllmeter med böcker redan.

Jag kan inte hantera alla dessa vackra kläder!! Vill ha allt!!

The legend of Zhen Huan är inte en historisk serie utan snarare en serie baserad på händelser under kejsar Yongxhens regeringstid.
Jag får dock intrycket att man lagt ned mycket tid på research när det gäller kläder, smycken, hår och liknande, allt ser fantastisk ut!
Och det är nya hårbonader, kläder, skor och liknande i nästan varje avsnitt.
Serien enorma genomtänkthet när det gäller detta och även när det gäller titlar och liknande slängde ned mig i en nya värld att upptäcka och jag började i vanlig ordning läsa in mig på all dold symbolik i kläderna och vem vilka titlar i det inre palatset som rankas högst. Det är inte ofta en serie inte bara är så bra utan även väcker så mycket vetgirighet i mig.

Jag kan lugnt rekommendera serien till alla, den är så värd att se och jag räknar The legend of Zhen Huan som en av de bästa jag sett och ett riktigt mästerverk

Detta är slutsången för varje avsnitt, sjukt vacker sång av Lui Huan

Jag upptäckte senare att serien fanns på Netflix men i en variant omgjort för att passa en amerikansk/västerländsk publik. 76 episoder på 45 minuter vardera hade klippts ned till sex episoder på 90 minuter vardera.
Nästan mer än 75% av serien tas alltså bort.
Epic fail på den.
Jag kollade en smula på den nedklippta versionen och visst, den är fortfarande helt sebar men åh, det är så mycket fantastiska scener och subtila små händelser som helt ignoreras och försvinner. Det är så många karaktärer som känns ytliga och inslängda  för att mycket av deras historia är bortklippt. Netflix-versionen är visserligen fortfarande en vacker berättelse men den saknar helt orginalseriens charm och djup. De har även ändrat på musiken vilket för mig stör något enormt.
Jag gillar inte heller de pålagda scenerna i varje netflix-version som ska förklara så mycket självklart. Det är som att man inte litar på att västerländsk publik ska fatta varför kvinnorna agerar som de gör och det ger serien en helt annan, mycket sämre dramaturgi.
Kort sagt så saknar netflix-versionen av The legend of Zhen Huan själ, närmare bestämt 75 % av en sådan.