Visar inlägg med etikett internet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett internet. Visa alla inlägg

söndag 10 juni 2018

Det skadliga debattklimatet (eller du har inte rätt för att du är elak)

När jag säger att dagens debattklimat på internet oroar mig så låter det som att jag är minst 100 år gammal.

Men det är faktiskt sanning och för att jag ska bli orolig så ska det ha gått rätt långt. Som ni vet så har jag haft min beskärda del av näthat, jag har arbetat som digital redaktör och modererat kommentarsfält samt att jag haft en tendens att slänga mig in i debatter och stå upp mot rasism och sexism mer ofta än sällan.
Så det är inte så att jag inte vet att debattklimatet på nätet kan variera från trevligt och fluffigt till kränkningar och rena dödshot.
Det är ett problem, men det som oroar mig nu är inte hoten utan det är hur vi pratar med varandra på nätet.

Vi tolkar varandra på sämsta möjliga sätt och det känns som att det inte finns en vilja att nå fram till varandra utan enbart en vilja att:
  1. Få så många likes som möjligt 
  2. Trycka till den andra personen med spydigheter och en attityd av "detta ska du ha koll på annars är du en kass person"
Jag ska inte säga att jag inte har gjort mig skyldig till detta så många gånger. Jag har varit den som varit sjukt spydig och den som vägrat förklara. 
Jag har tappat tålamodet och fräst åt folk på världens mest okonstruktiva sätt. Jag gör det fortfarande ibland. 
Men jag har börjat funderar allvarligt hur vi kommunicerar med varandra på nätet och vart den här viljan att vinna debatter genom att tolka varandra så dåligt som möjligt kommer ifrån. Jag vet ärligt talat inte men den gör mig rätt nedstämd.

Vi har ett internetklimat där det är lätt att vara anonym och där det är lätt att både dreva mot folk och även att spy ur sig hat på ett sätt som är helt bisarrt.
Det finns en orsak till att jag har hårda kommentarsregler, det är för att det behövs och för att jag inte vill ge hatet en plattform. Det är mitt ansvar att se till att det inte sprids.

Och missförstå mig rätt, det finns tillfällen då folk förtjänar att bli frästa åt på nätet, som när folk som slänger sig med sexism, rasism och liknande och inte slutar trots att de blivit uppmärksammade på att deras beteende är skadligt och dåligt.
När upprepade dåliga beteenden vägrar rättas till kan mitt blodtryck gå i taket. 
Men jag försöker (och oj vad jag försöker) att tänka på att inte gå till personangrepp utan avsluta med att bara säga min mening om att beteendet är sunkigt och skadar andra och sedan lämna debatten för att spara mig själv.

Jag har märkt att de jag har mest respekt för på nätet är de som klarar av att hålla sig konstruktiva och förklarar för en person som beter sig kasst på nätet varför den personens beteende är dåligt. 
Det är jag på allvar så imponerad av.
Jag är mindre imponerad av arga människor som skriver att personer är dumma i huvudet och startar drev mot dessa så att hela saken går överstyr. Jag förstår helt hur de tänker men det känns som att det inte vinns något som helst på det och det skapar bara en samtalsklimat, både på nätet och IRL, där det handlar om ett vi och ett de som är skadligt och flyttar fokus från det som är viktigt.
Och det som är viktigt är hur vi ska uppnå våra mål snarare än att slå ned våra motståndare och peka på deras fel. För gör vi det har vi en sandlådedebatt och ärligt talat, jag ser nog av den typen i kassa politikerdebatter.

Det förekommer enormt mycket hat och hot på nätet men jag vill inte att vi sjunker till den nivån. Jag tror att vi kan göra bättre, bli bättre och vara bättre. Jag försöker fortfarande ge mig in i debatter men jag väljer mina strider och jag försöker numera tänka på att hålla en bra nivå. Ibland lyckas jag och ibland inte. Men jag tänker att jag når fram till mitt mål en dag.

Så mina små tips för att vara bra på nätet:

  • Tolka varandra välvilligt. Alla har inte alltid benkoll på all terminologi eller varför något kan vara kränkande och den okunskapen kan ibland leda till att folk säger fel eler gör misstag de inte är medvetna om. Var snälla och fråga alltid "Hur menar du nu?" innan du bestämmer dig för att säga att att någon är en idiot. 
  • Värna om ett bra samtal. Om du går in i ett samtal/diskussion med målet att ni ska nå varandra så se till att vara den som håller en bra ton. Och kom ihåg att det är okej, mer än okej, att lämna diskussionen när den tar för mycket tid. Hellre det än att det blir en smutskastning.
  • Du ska inte alltid vara den som förklarar. Det orkar ingen människa och dessutom så har du inte betalt för det (särskilt inte som kvinna). Men ha kanske ett bra gäng länkar förberedda du kan länka in när någon inte har koll. Det gör så mycket för att se till att folk har koll och det sparar på din egen energi.
  • Läs på om #jagärhär. Det är en riktigt bra grupp och förening
  • Kritisera och analysera men angrip inte personen som skriver genom personangrepp och hat.
  • Ha koll på dina fakta och läs på innan du börjar skrika om att saker eller personer har fel. Det är jävligt hett att ha orkat kolla fakta, mindre hett att inte ens orka googla med en smula källkritik.
  • Persondrev är aldrig en bra grej. Oavsett vad det gäller. Ingen vinner på det överhuvudtaget. 
  • Jaga inte likes genom att försöka skriva spydiga och kaxiga saker.

Det kanske inte alltid är lätt att komma ihåg detta när känslorna flammar högt på nätet. Jag kommer inte alltid ihåg det själv och jag applicerar det aldrig ever när det gäller personpåhopp på mig eller mina närmaste. Eller rasister som säger att jag borde skjutas. De kommer jag behandla med blockknapp och en oförsonlighet som inte är av denna värld.
Men de speciella människorna som enbart vill skada mig och de jag älskar är i ett kapitel för sig.

Min poäng är att i vanliga diskussioner så försöker jag så gott jag kan idag och jag tänker att du kan göra det med.



Mer läsning på temat:


måndag 3 oktober 2016

Vikten av separatistiska rum

Det finns många saker jag trodde jag aldrig skulle behöva försvara men likväl så blir det så ändå.
Denna gång handlar det om vikten av separatistiska rum. Jag har inte helt hängt med i allt som sagt, mycket för att det gör mig så förbannad och irriterad.
Men i korthet handlar det om att separatistiska rum, fysiska eller chattrum på nätet, ifrågasätts eftersom de anses uteslutande samt rum som uppmuntrar till våld.
Främst när det gäller separatistiska rum som riktar sig mot kvinnor eller rasifierade. Det är märkligt att så fort det finns en grupp/konto/samlingspunkt som enbart riktar sig till någon av de här två grupperna så går manliga internettroll bananas och kräver att bli insläppta. I min erfarenhet inte för att de har något att tillföra (det är trots allt rum som de har noll erfarenhet av) utan för att bara tanken på att det finns ett rum dit de inte har tillträde är helt orimlig. Argumenten jag brukar se de använda är diskriminerande, uteslutande samt rasistiskt mot vita (oh yes, tanken om omvänd rasism vill aldrig dö ut)
Det är klart att det finns risker när det gäller separatistiska rum. Precis som det finns med hela internet.

Men att män och vita klagar på att det finns separatistiska rum för kvinnor och för rasifierade är så bisarrt att det nästan blir komiskt.
Nästan.
Jag kan förstå att det är jobbigt att det finns rum på nätet som inte är till för män eller vita. Men så jag önskar att de som protesterar och hatar kunde se att det inte handlar om dem utan det handlar om något annat.
Vikten av att ha ett rum där man får prata ifred.
Vikten av att få dela erfarenheter med andra som har samma erfarenheter.
Vikten av att få prata utan att bli ifrågasatt på grund av andra har bristande kunskap om sexism och rasism.
En av de viktigaste separatistiska grupperna jag är med i är en grupp som heter Larp Women Unite- Sverige. Det är en grupp för alla som helt eller delvis identifierar sig som kvinnor och den fokuserar på lajv och alla frågor som rör lajv, vare sig de påverkar kvinnor eller ej.
En frizon och innan gruppen skapades 2014 så fanns det ingen liknande på nätet. I gruppen känner jag att jag kan bolla tankar alla tankar som rör lajv och lajvkulturen, vare sig det är stora eller små grejer.
Men är en grupp som också blivit så attackerad och påhoppad genom åren eftersom det är en grupp som är till enbart för kvinnor. Det är mycket tal från män om att gruppen inte borde finnas eftersom samtalen inte är öppna för alla, det är mycket skitsnack samt att grundaren och huvudadmin av gruppen, Wonderkarin, har fått ta enormt mycket skit genom åren. Slutligen har det även varit en del män som försökt ta sig in i gruppen för att läcka information.
Och detta är alltså en grupp för lajv men ändå så finns det män som inte kan ta att det finns en frizon där kvinnor kan tala med varandra ostört.

Jag är även med i flera grupper för rasifierade för att kunna tala ostört med andra rasifierade om rasism, diskriminering samt ursprung.
Även dessa grupper stör enormt många vita människor, främst män men även vita kvinnor, som hävdar att grupper som inte är öppna för alla etniciteter handlar om rasism mot vita.
Och igen, det handlar inte om dem utan om att ha ett eget rum att få byta erfarenheter i.
Frågor om rasism, diskriminering och ursprung är frågor som påverkar mig i allra högsta grad. Därför vill jag kunna prata om de utan att vita ska förklara för mig att det 1) inte existerar rasism i Sverige 2) det inte är något för mig att bry mig om och 3) att vita minsann också drabbas av rasism.
För mig som kvinna och som rasifierad är separatistiska rum ett andningshål och en plats att kunna prata med folk som har samma erfarenheter som jag själv.
Det handlar om att ha en frizon där man kan hitta sig egen röst och sin egen styrka i kombination med att bli uppmuntrad och dela upplevelser med andra som har samma bakgrund och erfarenheter.
I bästa fall leder det till ett självförverkligande, som kvinna att man vågar kräva bättre rättigheter och stå upp för sig själv och som rasifierad till att våga säga ifrån mot rasism och också en insikt om att man inte är ensam.


Separatism och separatistiska rum är enligt mig ett verktyg för att få samtala, utvecklas och umgås ifred och på sikt göra sin röst hörd utanför det rummet.
Det är något jag som kvinna och rasifierad inte vill vara utan för allt i världen.

Foto: Iduna Pertoft