Kvinnofridsmyten- Får vi be om största möjliga tystnad

"Det är en oerhört ensam väg att vandra som misshandlad kvinna i ett samhälle som säger sig veta hur utsatta kvinnor och barn har det utan att handla. Kan man veta utan att förstå?"

Kvinnofridsmyten- Får vi be om största möjliga tystnad, sid 203

Egentligen ska man väl vänta till slutet med att säga vad man tycker om en bok men jag tänkte inleda med att säga att Kristina Lovebys bok "Kvinnofridsmyten- Får vi be om största möjliga tystnad" är en av de starkaste och mest gripande böcker i ämnet jag läst. 

Inte för att Kristinas berättelse om övergrepp och våld i nära relationer är unik eller att hon är ensam i sitt slag utan för att boken inte slutar med hennes berättelse. Den andra delen av boken är en slags välbehövlig handbok i hur man kan hjälpa och stötta de kvinnor som blir utsatta för våld.

Efter att ha läst igenom första delen av boken är det väldigt tydligt att en sådan handbok behövs.

Kristina skriver rakt på sak utan inlindande ord om hur hon i sex år levde i en våldsam relation med psykisk och fysisk misshandel, otrohet och en skavande känsla av att det när som helst kan smälla.
Hennes berättelse om hur hon träffade och föll för charmige Marcus som lovade henne världen men sedan gav henne ett rent helvete är som att dyka ned i en isvak med kallt vatten. Hon berättar om sin situation på ett rakt och brutalt sätt som gör att det inte går att sluta läsa 

Det skär i hjärtat av att läsa hur ensam hon var i sin utsatthet när till och med hennes egen familj tog Marcus parti och köpte hans ursäkter rakt av.

Botten för mig på den punkten är när Kristina ligger på sjukhus efter en operation och har bett om att inte få träffa Marcus för att hon är rädd, så fruktansvärt rädd för vad han ska göra mot henne och deras nyfödda dotter. Men Marcus lyckas ändå med sitt flörtiga sätt få en sjuksköterska att släppa in honom eftersom hon tycker att "En så trevlig man kan väl inte vara farlig." 

En sak som griper mig mycket är öppenheten i Kristinas berättelse. Hon skonar inte sig själv när hon berättar om hur hon gång på gång hoppas att nu, denna gången, så ska Marcus hålla vad han lovar, nu ska det äntligen blir bättre. Hon skriver tydligt om sitt hopp, sin besvikelse och om sin inre konflikt då hon älskar Marcus och vill ha ett liv med honom och samtidigt vet att detta är en situation som kommer döda henne.

Så hur funkar då upplägget med att boken är indelad i två delar?

Svaret är att det fungerar överraskande bra.
Del två av boken riktar sig till dig som privatperson och ger bra information om vad du kan göra om du misstänker att en vän till dig är utsatt eller om du själv är i en våldsam relation
Jag kan inte nog understryka att detta är den del av boken som verkligen kan göra skillnad för den som vill hjälpa till.
Här finns information om sjukhus och kvinnojourer och vad som är viktiga att tänka på från det att det uppdagas fram till vad som är bra att tänka på i en domstolsprocess.
Det som gör den här biten så viktig är att den information som står här ges av någon som varit med. Det är inga skönmålningar om ett samhälle som alltid stöttar utan här ges en bild av hur en kvinna blir bemött och det är ovärderlig information att ha med sig när man tänker igenom detta med kvinnor och våld i nära relationer.

Och det är just skönmålningarna av hur en våldsam relation som jag tror att den här boken kan hjälpa till att krossa.
För en misshandlad kvinna beter sig inte på ett visst standardsätt, det går inte att säga vem som är en kvinnomisshandlare (en bra ledtråd är att det är inte måste vara ett monster utan det kan lika gärna vara den charmige killen som alla älskar eller den blyge killen som verkar lite nördig.)
och varje våldsam relation ser inte alltid ut på ett visst sätt.

Det här var i övrigt en extremt jobbig bok för mig att läsa på ett rent personligt plan men bara det tyder på att den har lyckats, både i att beskriva Kristinas situation och att fungera som handbok.

Jag inser att jag har väldigt lite negativt att säga om den här boken och kanske skulle det vara att det känns som det saknas en annan röst i boken. Någon som inte är Kristina.
Den här boken är baserad på erfarenheter och skriven ur ett jag-perspektiv vilket gör att den har styrkan att vara personlig och nära. Samtidigt så hade jag gärna fått in en annan röst som kunde berätta om hur det såg ut, kanske från någon av de vänner som Kristina berättar om i boken.
Det är väl det enda negativa men kort sagt:
Som en överlevare till en annan så välkomnar jag starkt den här boken och jag vill verkligen rekommendera alla att läsa den.

För att återkoppla till inledningscitatet: Kan vi veta utan att förstå? Svaret är nej, det går aldrig att förstå utan att ha levt det men ett bra första steg för att skapa mer förståelse är att läsa Kristina Lovebys bok.

*Kvinnofridsmyten- Får vi be om största möjliga tystnad av Kristina Loveby ges ut av Idus förlag.

Sagan om Isfolket-podden!

Om någon har missat det så har jag och bästaste Dan startat en SAGAN OM ISFOLKET-PODD!
Ja det krävs banne mig capslock för att säga det för det är så jädra grymt!!

Vi började prata om det i somras och plötsligt så var vi helt uppe i att planera, hitta en awesome artist som kunde måla en header, bråka med Itunes och hinna läsa om första boken(igen och igen)

Vad är då Sagan om Isfolket?

Det är en bokserie på 47 böcker. Kort sagt är det en släkthistoria som spänner över 500 år. Man får följa Isfolket genom historien och det blev ännu mer spännande i och med att släkten har sitt arv att slåss med. En ättling i varje generation föds nämligen med gula ögon och övernaturliga krafter och ibland vissa tendenser till att vilja använda sin kraft för dåligheter

Och nu är första avsnittet släppt! Det känns på allvar jättekul och på samma gång väldigt kravlöst. Sagan om Isfolket (och alla Margit Sandemos böcker för den delen) har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. De har funnits där under hela min tonårstid och utan de böckerna hade jag inte träffat Dan som i sin tur släpade  med mig på mitt första lajv.

Nu, nästan 17 år senare så poddar jag och Dan om den bokserie som betytt mest för oss båda och planen är att vi ska ta oss igenom alla 47 böckerna, ett nytt avsnitt varannan vecka!
Så jag varnar er, i drygt två år kommer ni att få höra en del av den här podden ;)

Man får hemskt gärna klicka in på vår poddsida och lyssna, den är inte uppe på Itunes än för att de har något fånig tidsläggning första gången man ska ladda upp något men den finns på sidan jag länkade till samt på youtube.

Och jag vill även jättegärna peka alla som har läst Isfolket till Sagan om Isfolket-forumet där vi lägger upp diskussionstrådar för att få hjälp av våra lyssnare med att veta vad som är bäst och sämst med varje bok!
Facebookdiskussioner i all ära men att ha allt samlat på ett forum gör livet så mycket lättare :)
Redan nu så ligger tråden inför nästa avsnitt uppe så ni som har läst Häxjakten, bok nummer två i serien, in och lämna en kommentar eller fyra :)


 Oh jag höll på att glömma, vi har även en facebooksida! Gilla den gärna:)

Vår fanatiskt snygga facebookheader som är tecknad av Elin J

Min åsikt om senaste Game of Thrones, Red Wedding

Jag har väl bara en sak att säga....

I SAW IT COMING!!!!


Ha ha hahahhahahahah, jag har väntat i evigheter på att se internet explodera i ett burning rage av ångest och hat på det här viset. Och det var lika fint som jag drömt om. Åh vad fint och hurra hurra för George R.R Martin som är så elakt och bra!


Nej, jag är ingen hjärtlös jäkel.


Jag har bara läst böckerna.

Polyamori i bokvärlden

En blogg jag börjat följa är bloggen Kärlighet. Den är vettig, bra skriven och handlar om polyrelationer och alternativ till monogama förhållanden.
Jag ramlade in på den via twitter då jag började följa skaparna Max och My.
De skrev för ett tag sedan ett inlägg där de undrade vad för polyböcker det finns.
Jag fick tänka till lite men kom sedan på några böcker som betytt mycket för mig under mina tonår, även fast jag inte visste det då. Nu tänkte jag att jag skulle dela med mig av dessa till er.

Den första boken är Felicias resa av Canni Möller. Det är del 2 i serien om Felicia och för att vara ärlig så har jag inte läst den första boken. Jag plockade ner Felicias resa ur bibliotekshyllan för att omslaget var fint.. Och det som jag inte visste då var att den innehåller en polyrelation med tre personer. Men det var det som fick mig att fastna för boken och det som gör att jag idag minns den med värme.

Det som främst rörde mig när jag läste den var respekten och ömheten som de tre personerna visade varandra samtidigt som boken inte förnekade att det var svårt att ha den relation de hade. Det är kanske den bästa och mest äkta skildringen av en polyamorös relation jag läst.

Sedan är det en hel bokserie som präglat mig mycket och som jag helt läste sönder under tonåren.
Böckerna Året då hästarna kom, Hästarna vid porten och Våreldar av Mary Mackey.
Alla tre böckerna  som utspelar sig i Europa under tidig bronsålder. Hela Europas befolkning dyrkar jordmoden eller den stora gudinnan och människorna lever i ett matrarkat där barnen räknas från mödrarna och där kvinnor och män inte lägger vikt vid äktenskapliga band och traditionella relationsformer utan älskar med vem och vilka de vill då kärlek och sex är ett av sätten man visar sin kärlek till gudinnan på.
Jag minns när jag först läste bokserien då jag var 13-14 år så tänkte jag att jag hade velat vara född i den tidsåldern då kärlek var enkel och kravlös och innefattade hur många man ville. Jag minns att jag älskade respekten gudinnans folk visade mot varandra och hur mycket böckerna tryckte på att man skulle vara öppna, ärliga och hedra varandra som människor och att kärleken var gränslös.
Jag minns att jag drömde om att leva i ett sådant samhälle där jag fick älska vem och vilka jag ville oavsett normer och regler.


Det här är bra, välskrivna böcker med bra handling utöver polybiten jag tar upp här.
Så spring till biblioteket, låna och läs vare sig ni vill veta mer om polyamorositet eller bara läsa bra böcker!