Minisemester!

Eller ja, Svart hävdar bestämt att detta med att bara åka iväg över en helg inte är någon semester. och han har väl rätt. Men i min brist på en riktig semester i år så är jag helt övertygad om att detta med att åka iväg till sommarstället, mysa med middag och cider, tillbringa en dag på vikingamarknad och avsluta med bad och fotande visst räknas som semester.

Vi säger så.

Hur som helst så åkte jag, Svart och MsMemberger direkt från jobbet på fredagen upp mot mina föräldrars sommarställe vid Bohuskusten.
Eftersom ingen av oss ska till medeltidsveckan i år och är så där lagom bittra över det så hade vi beslutat oss att vi i alla fall skulle få oss lite vikingamarknad i form av Hornbore ting.
Fredagskvällen spenderades med att laga sjukt god mat, dricka cider och öl samt prata om livet och filmer och en smula lajv.

På lördagen så svor vi alla tre över det idiotiska i att vi 1)alla har mist två lager ylle i våra vikingakläder 2) att vi är för HK för att vilja gå i enbart linnesärk och 3) det faktum att det var drygt 28 grader och stekande sol ute.
Men vi var garanterat snyggast på tinget när vi vandrade runt. Visserligen blev det långa pauser i skuggan med saft och smarrig ost men vi hann med att vandra runt på marknaden, träffa vänner som var där och ha trevliga diskussioner.


Svart och jag i Vargklämman. Vi är nog snyggast i världen. Bild: MsMemberger

För mig var det första gången på Hornbore ting och det var trevligt. Visst, det märks att det är en marknad av vikingar för gemene man, alltså för familjer och människor som inte är vikingar.  Det är en mindre marknad och det som fanns var i många fall inte så intressant för en vikingare-enactare.
Men jag har nog sällan sett en marknad med så bra aktivitetstänk för just vanliga besökare. Det var en rad små workshops för barn, gott om mat, två teaterskådespel samt musik och sagoberättande. Det kändes som att ed vanliga besökarna fick mycket för sitt inträde.
Och säkerhetstänket var väldigt bra. Det har ju varit extremt torrt och varmt på sista tiden så brandrisken är rätt hög, men jag tyckte att Hornbore Ting var bra förberedda med väl utplacerade och tydligt uppmärkta hinkar för eldsläckning över området.
Vi stannade på sent och åkte sedan hem till stugan där det blev matlagning, uteätning och sedan pyssel och chipsätande till "Firefly".

På söndagen så gjorde vi en rätt cool grej. Vi tog och svidade upp oss igen i våra varma vikingakläder och tog oss sedan till Kungsklyftan mitt i Fjällbacka. Eller som jag mer vill kalla den, Vargklämman från filmen "Ronja Rövardotter". Där fotade vi varandra lite hobbyaktigt med våra mobilkameror, mycket till turisternas nöje.
Trots värmen var det extremt tufft att stå mitt i Vargklämman i vikingakläder och fota. "Ronja Rövardotter" har varit en av mina favoritfilmer så länge jag kan minnas och det gav en speciell känsla att vara viking på samma plats som en del av filmen spelades in.
Men det skönaste var nog att gå ner till havet innan vi åkte hem och njuta av en härligt havsbad. Jag har saknat det i sommar.

"ISIS - Nördfeminism i kubik" på Gothcon 2014

Jag sitter helt utslagen i solen och kan andas igen. Årets ISIS - Nördfeminism i kubik på Gothcon är över för i år och jag kunde inte varit mer nöjd eller stolt.
Jag valde att göra ett kortare ISIS än förra året, dels för att det är rätt slitigt att dra i allt själv och dels för att jag ville hinna spela spel på Gothcon för en gångs skull (min nördnerv behöver det så mycket!).
Så i år blev det mellan 14-19 på fredagen.
Men låt mig börja från början. Först var det detta med fotoutmaningen jag pratat om innan. Jag vill ju gärna att ISIS ska innehålla olika saker som folk kan delta i även fast de inte kan åka på Gothcon. Förr året gjorde jag en webbenkät för kvinnliga nördar och efter lite tänkande så beslutade jag mig att detta årets göra en fotoutställning. Så jag skapade ett facebook-event och postade ut det i alla grupper där jag trodde att det skulle vara intressant samt såklart på twitter. Alla var fria att skicka in bilder,enda kravet var att man skulle vara nörd och feminist samt att jag ville se ansiktet på bilden.
Jag öppnade eventet där jag uppmanade folk att skicka in bilder den 26 mars. När jag stängde det kl 23.50 den 16 april så hade jag fått in 197 bilder. Det var enormt mycket mer än vad jag trodde att jag skulle få in.
En sak som slog mig när jag gick igenom alla bilderna på onsdags-,och torsdagskvällen var den enorma kreativitet, glädje, engagemang och bredd som finns inom nördfeminism. Alla bilder var helt fantastiska, alla gjorde mig fånigt glad och vartenda en visade fantastiska människor som älskade feminism och sin nördhobby.
Och jag hade helt underskattat hur mycket en fotoutställning drar folk eller hur mycket besökare som skulle komma till ISIS.
Jag, Svart och Khazad stod och satte upp alla bilderna en timma innan öppning så dök Gnistrar (som skulle hålla i två föreläsningar) upp.

– Anna, du vet att det är typ kö utanför?
– VA?
*öppnar dörren på glänt och tittar ut på alla förväntansfulla människor utanför. Stänger långsamt dörren igen*
– Jag får nog be om en större sal tills nästa år...

När jag slog upp dörren till ISIS kl 14 på fredagen så vällde det in folk, det var konstant full inne i salen och utanför med. Jag stod i dörröppningen och gjorde under två timmar i princip inget annat än att tala med folk om feminism, kvinnor i spelkulturen och blev generad över att folk gav komplimanger över hur bra det var att ISIS fanns.
När sedan föreläsningarna körde igång så var det fullsatt konstant och då smög det ändå in lite folk under tiden och satt på golvet eller stod upp.
Föreläsningarna ja... Jag saknar ord lite för hur bra alla tre var. Först ut var Josefin Westborg (mer känd i min blogg som Gnistrar) som föreläste om "Nördfeminism - Vad är det?". Efter det höll coola Natalia Batista föreläsning om sin manga Sword Princess Amalthea där hon vänt på könsrollerna. Mycket spnnande och bra med en manga som krossar kroppsnormer, könsnormer OCH har tänkt till rejält när det gäller etnicitet. Ja jädrar, riktigt bra!
Sist så höll Josefin sin arga föreläsning "Nördfeminism - Shit people say" där hon tog upp de vanliga dåliga argumenten feminister brukar få höra(som den gamla godingen: "Jag är inte feminist, jag är humanist") och bara krossade dem.

Natalia Batista, jag själv och Josefin Westborg på årets ISIS på Gothcon. Foto: Gill Edgar

När jag tillslut kunde plocka ner och stänga med hjälp av Khazad och Svart så var jag så jädra slut men samtidigt så glad för den fina och givande respons som fåtts och som fortsatte att strömma in under hela konventet, både till mig och till föreläsarna.
För att citera Natalia på facebook senast idag:
"Det bästa med ISIS och satsningen är att diskussionerna är igång. Jag hade minst 3 feminism-samtal med andra som sett föreläsningarna eller hört talas om ISIS. Yes!"

Jag är glad att ISIS lyckas med att väcka tankar och bidra till givande samtal. det behövs för att få bort den sexism och den sunkiga attityd som fortfarande finns i nördvärlden. ISIS behövs, inte bara på Gothcon men för spelkulturen i stort och jag vill fortsätta att få det att växa.

Något som också gjort mig väldigt glad är den mediala täckning som ISIS har fått. Gothcon själv ahar varti sjukt grymma på att lyfta ISIS och alla tidningar som har skrivit om G
I torsdags morse så var jag och Frk Karlsson med i P4 Göteborg och jag pratade om ISIS, en kortversion av inslaget kan ni hitta här.
Och mitt när jag stod som bäst och riggade i ordning fotoutställningen en timma innan öppning i fredags så sa Gothcon att SVT Västnytt ville prata med mig vilket de fick. Det inslaget sändes sedan nationellt i Rapport på Påskafton vilket jag fick reda på via Facebook och massa sms och mail som damp in.
Jag är inte jätteförtjust i hur de lagt upp inslaget, detta att de vill lyfta fram nördfeminism och andelen tjejer på konventet men enbart talat med manliga besökare förutom mig. Jag förstår att de talar med Alexander Hallberg (Gothcon-general deluxe), annat hade jag blivit sur över för han är extremt vettig och bra men är det så svårt att grabba några av de kvinnliga spelarna på Gothcon och prata med dem?
Sedan så är ISIS inte en förening utan ett initiativ drivet av mig vilket de kunde kolat upp men det är lätt hänt att sådana fel görs.
Journalisten i mig vet sjukt väl hur jobbigt det är att skickas ut på något med uppmaningen "Filma/banda allt du ser så bestämmer vi vinkel sedan" vilket det känns som det har blivit här". Men Susanne Jungmar och fotografen var trevliga, vettiga och bra att prata med och jag är glad för att de ville lyfta fram ISIS. Inslaget kan ni hitta här. 

Det är nu spikat och klart att det blir ett ISIS på 2015 års Gothcon så jag kommer ägna våren åt att planera inför det, sätta ihop en rejäl hemsida och en ny logga. Men jag vill även få ISIS till andra konvent och platser i Sverige så det ska jag titta på mer också.
Detta kommer bli ett bra år. Mer ISIS, mer nördfeminism och mer feminism överlag!

Spetsmaskiner, vävstolar och silkestråd!

Göteborg är en rätt stor stad. Inget snack om den saken. Jag har bott här i kanske fem år och det är inte så länge. Men jag blir ändå förvånad över hur jag lyckats missa en sådan underbar plats som Göteborgs Remfabrik.
Jag har gått förbi den lilla tegelfabriken vid vattnet flera gånger men inte tänkt mer över vad som döljer sig bakom den öppna rödmålade grinden.

Men när Ami en kväll över en trevlig fika lyfte stället till skyarna så blev jag nyfiken. Jag tror att ordet hon använde var magiskt

Och första gången jag steg in där var just magiskt. Det var som att kliva rakt in i ett stycke fabrikshistoria som sträcker sig från 1860-talet fram tills slutet av 1970-talet. Tro inte att det var som ett museum,det här var ett ställe som fortfarande levde och som andades. Inte för att det arbetade någon där men för att föreningen som driver det ser till att sköta om stället och hålla det vid liv på bästa sätt, nämligen genom att använda maskinerna och uppmuntra fler till att lära sig hantverket.
Där spetsmaskinerna lät Ka-Klonk-Ka-klonk när de tillverkade den finaste spets, där rullar med sidentråd dansade runt och flätade fyrkantiga och åttakantiga band och där det fortfarande vävdes på de gamla maskinvävstolarna.
Jag var lyrisk och gick bara runt som en mätt katt och andades, kände på silkesnoddar och ville direkt börja lära mig hantera apparaterna.
Nu i måndags släpade vi dit en bunt vänner och gick den guidade turen. Jädrar vad fräckt. Så nu är jag fast, jag kommer nog att hänga där en del i höst och vinter och förhoppningsvis lära mig hantera några av maskinerna.

Remfabrikens gamla förråd av konstsilke.

Maskinknypplad spets

Röd snodd till min kampfrauklänning!

Favoritmaskinen! Silkestråd som dansar!

Tusen minnen i en rad armband

"Oj vad många armband du har" Min chef var den senaste personen som kommenterade min vänsterarms blingprakt.

Jag gillar mina armband väldigt mycket och närhelst jag orkar så har jag dem på mig. De är vackra och en del av mig
Men de är också en rad med minnen jag alltid bär med mig och jag tänkte berätta lite om dem.



Om vi börjar från vänster:
Armbandet med nitar – Ett minne från när jag åkte till Sydkorea och hälsade på min Angel
Armbandet med träpärlor och armbandet med blå glasparlor – De här gjorde en vän till mig som nu inte finns mer, men jag saknar hen ibland och bär med mig armbanden som minne av en tid då livet var lite mer falskhet och lite mindre äkta.
Fancypancyplastpärlor – Det här är min senaste älskling, en väns dotter som gjorde det åt mig som spontanpresent, är sjukt fäst vid det och den stora "diamanten".
Armband med kors – Detta fick jag av min nästanmamma från Sri Lanka, en gång var det hennes eget men jag fick det som ett skydd och lyckotalisman mot allt ont.
Silverarmband – Ännu ett armband från Sydkorea och Angel.
Blingblingarmband x 6 – De här har jag köpt i lite olika omgångar när jag var i Thailand.
Två små snörarmband – Snubblade över de här i en butik i Stockholm och köpte dem som ett minne av min underbara höst och praktikperiod.

Jag tror det var alla. Jag byter ut några ibland, tappar några men när jag lägger till armband så symboliserar de nästan alltid nya, värdefulla minnen i mitt liv.

Chibi-Setsuna!

Via facebook så kom jag i kontakt med en otroligt charmig liten deviantsida där man kan göra sig själv som chibi-figur.
Chibi betyder liten på japanska och chibi-figurer används ofta i manga och anime för att gestalta känslor eller när huvudpersonen gör något dumt eller överdrivet.
Och med mitt enorma intresse för allt japanskt så kunde jag inte motstå att göra mig själv som chibi-figur!
(seriöst, det är som att ställa fram ett bord med cupcakes framför mig!)

Tada! Setsuna som chibifigur!

Im a moviestar!!

Att vakna av att den j-dra väckarklockan ringer 05.45 för att det är dags att gå till jobbet suger verkligen stenhårt. Fick famla mig fram i mörkret efter kläder som hade gömt sig och sedan ut och balansera nerför den snorhala trappan. Tur att jag har mina stentuffa kängor som ger mig ninjagreppet på is(i alla fall hindrar mig från att vurpa och slå ut tänderna)

Efter sedvanlig koma på spårvagn, tåg och buss anländer jag till jobbet, loggar in på datorn och se där!Jobbfilmen, i vilken jag är speaker,ligger uppe på mailen, trodde aldrig den skulle bli klar. Det blev bättre än vad jag trodde, jag har inte så dåligt röst i alla fall.
Önskar bara att jag inte var med i bild, jag ser sjukt sliten ut efter sex timmars färd till Norge kl 04.00 på morgonen som det var när jag läste in allt.
Inget jag kommer skriva in i mitt CV direkt men när jag blir gammal och grå kan jag skryta för grannarna att i min ungdom, då var jag minsann med i en film