Ett nytt hopp för framtiden

Jag vaknade upp till nyheten att Sri Lanka numera har en ny president. Den sittande presidenten Mahinda Rajapaksa förlorade valet och oppositionsledaren Mithripala Sirisena är ny president och han har svurit ämbetseden.
Det var den bästa nyheten jag kunde få och värmen från den har hängt med hela dagen. Jag har traskat runt i ett snöblaskigt Göteborg med frysande fingrar och regndroppar innanför kragen men det har inte spelat någon roll.
När jag läser rapporteringen så känner jag ett hopp för Sri Lanka som jag inte känt på ett bra tag. En känsla av att det kanske kommer att börja gå uppåt från och med nu. Att mänskliga rättigheter kommer att respekteras, att tamilerna får det bättre och övergreppen från militären slutar.
Kanske är det mycket att lägga detta på en enda man men det är faktiskt så mycket jag väntar mig och det verkar som att resten av Sri Lanka väntar sig det av honom med.

Jag tänker med spänning följa utvecklingen nu och se om Mithripala Sirisena håller sina löften om att dels stärka landets band med till exempel FN och dels arbeta för att presidentämbetet inte ska innebära totalitär makt, något som stegvis har skett under förre presidentens styre
Om han håller detta och samtidigt kan arbeta för rättvisa och jämlikhet är det ett stort steg framåt.
Jag hoppas att Sri Lanka kommer att arbeta för att bli en demokrati i praktiken och inte bara på pappret.
Och vad viktigare är, det känns som att landet numera har en framtid.

Valet i Sri Lanka - Sista chansen för demokrati?

Idag är det val i Sri Lanka. Jag hade helt missat detta eftersom det tidigarelagt valet med två år men Svart hörde det på P1. Så nu följer jag valet på alla kanaler jag kan.
Det är ett extremt viktigt val som hålls och när jag lyssnar på P1 reportage och hör meningen "Detta kan vara sista chansen för demokrati för Sri Lanka så kan jag inte annat än hålla med.
Det är nu ett tag sedan jag var nere i Sri Lanka, sist var väl 2009 och då skrev jag detta blogginlägg.
Jag har dock stadig kontakt med mina vänner och viktigare av allt, mina nästan föräldrar. De bekräftar att det inte blivit mycket bättre sedan jag var där, snarare sämre.

Misstolka mig rätt. Jag är väldigt glad att kriget är slut och att landet kan börja resa sig själv. Men jag är inte nöjd med hur freden uppnåddes, det priset var för högt. Och jag är inte alls nöjd eller lycklig med hur sittande president Mahinda Rajapakse efter krigsslutet utnyttjat sin position.
När all trafik stoppas och vägar stängs av för att en man ska ut och åka genom stan, det är det ett rätt stort tecken på att demokratin har knuffats åt sidan.
Lägg då till att större delen av regeringen samt viktiga poster numera innehas av denne mans släktingar, bara för att understryka det lite extra.
Detta i kombination hur han rider på vågen  som så kallad "fredspresident" rimmar för mig väldigt illa med hur en bra ledare ska bete sig.
Saker har inte varit bra på länge rent demokratimässigt i Sri Lanka. Visst, det var inte bra under kriget alls och det var väl naivt att våga tro att det skulle bli bättre efter det att kriget tog slut. Men det gick mer illa än vad jag trodde. Det är fortfarande så mycket skada som aktivt pågår fortfarande i de norra delarna, mycket orsakat av militären som är stöttad av regeringen

Med det sagt så hoppas jag att valet idag ger en ny president. Mycket för att det inte kan bli så mycket sämre än vad det är nu och för att det behövs en ändring om landet ska kunna gå framåt och inte fastna i något som på sikt blir en ren diktatur.

Jag är på ett journalistiskt plan imponerad av P1s bevakning av valet, Margita Boström gör ett kanonjobb här med att ge en bra, nyanserad och välinformerad bild av hur utvecklingen av valet sett ut med bra röster från väljare och experter.
Det är så värt att lyssna igenom allt som finns om detta, oavsett hur väl insatt man är i Sri Lankas politiska situation.
Oavsett hur valet går så behövs detta uppmärksammas, det behövs lyftas och det behövs synliggöras så att det inte