Fairweather Manor 5 del 2: Att spela tonåring och blir friad till sent en kväll

Please note: Blogpost is in swedish but the video is in english. Enjoy!

Så blev det äntligen dags för mig, Svart och Gråskäggsdotter att packa ihop våra saker och åka till Polen och lajvet Fairweather Manor 5!

Innan middagen där jag pysslar med mina örhängen.
Foto: Nadina Dobrowolska

Herregud vad peppa vi var. Jag och Gråskäggsdotter har ju liksom aldrig kommit ur hur bra det var på Fairweather Manor 4 förra året, vi har hållit kontakten med folk vi träffade där och framförallt varit experter på att se till att vi båda ramlade ned i lajvminnena hela tiden.

Nu var vi ännu mer peppa för vi visste vad vi hade att vänta.

Lajvet Fairweather Manor utspelade sig 1917 i ett Europa som brann av krig och konflikter. lajvet i sig utspelade sig i England på godset Fairweather Manor som ägdes av familjen Fairweather. Under helgen samlades familjemedlemmar från hela världen på godset för att fira bröllopet mellan hertigens dotter och sonen till den irländske earlen.

Det var ett lajv där det skulle vara rikedom och maktkamp men där vetskapen om att världens förändring stod bakom hörnet gjorde allt skört och bitterljuvt.

För adeln var det en tid av skörhet och bitterljuva minnen, av heder och ära och för tjänarna en tid då förändringens vindar blåste starkt med ett löfte om en bättre värld.

Rollerna till lajvet var färdigskrivna och castades efter önskemål och denna gång var det smockfullt, jag tror vi var 150 på lajvet vilket innebar att det inte var en lugn stund.

Och den stora frågan för mig och Gråskäggsdotter var... Skulle det vara lika bra som sist eller skulle vi kanske bli besvikna?

Dessutom skulle vi detta år spela kusiner i samma familj, vi skulle spela i samma ålder och som också hade en hård rivalitet mellan sig. En klar skillnad mot förra året då vi visserligen var i samma familj men i olika åldrar och med olika mål.

Och såklart skulle vi båda spela adel, främst för de vackra klädernas skull!

Svart var med på sitt första internationella lajv och han skulle spela underbutler och var minst lika spänd och pepp som jag och Gråskäggsdotter. Men eftersom han hade en helt annan upplevelse av lajvet så fokuserar denna post mest på mig och Gråskäggsdotter :)

Vårt äventyr började sådär när vi höll på att missa två plan på raken, först det från Göteborg och framförallt det från Köpenhamn. Herregud, jag får fortfarande ont i magen av det. Men vi hann med båda och vi och all vår packning anlände tryggt till Mozna slott.

Lajvet med workshops började på torsdagen men för att undvika stress och hinna packa upp, sy klart och framförallt hänga lite med folk hade vi bestämt oss för att resa dit redan på onsdagen. 

Så bra beslut.

Jag och Gråskäggsdotter hann ha en jättebra familjeträff med vår familj, alltså den belgiska. Vår familj bestod av en äldre patriark, hans två döttrar och den enas man, två dotterdöttrar, en betjänt samt en konstnärsvän. Jag hade alltså rent familjemässigt både en kusin, en mamma, moster och morbror samt en morfar. Det var fantastiskt kul och ännu mer eftersom spelarna var otroligt bra och duktiga och såklart även de som spelade betjänt och konstnärsvän.

Det lite roliga var att nästan alla var från Skandinavien så vi hade riktigt kul på onsdagen när vi satt i vårt samlingsrum och åt choklad och bestämde hur vi skulle ha det mellan våra roller. Vi landade i hjärtligt men också med en underton av att vi måste se till att behålla vår ställning.

Foto på nästan hela vår familj tagen med Eskils kamera från 1910. Hyfsat coolt.
Från vänster: Kusin Evelien, Morbror Augustin, Moster Marie, Morfar Peter, Mamma Mathilde, jag och konstnären Hilde.

När lajvet drog igång så var det så mycket att göra! Vid den här tiden var Belgien ockuperat av Tyskland och även om min roll och hennes mamma hade bott i England hela tiden så hade resten av familjen tvingats fly från Belgien och godset där.

Kort sagt var vi en familj i stort behov av att vinna rikedomar och status.

En del av familjen i slutet av lajvet där vi har vunnit det mesta.
Foto: Nadina Dobrowolska

Ett sätt att göra det var att gifta bort de unga kusinerna, vilket var mig och Gråskäggsdotter.

Jag var så kluven när jag valde roll till lajvet. Jag ville uppleva något nytt och jag ville inte spela något jag brukade. Jag ville ha en utmaning.

Så jag valde att spela en ung flicka som var mycket traditionell, smart och medveten om sin plikt mot familjen men som samtidigt var en romantiker och som drömde om att få det alla kvinnor drömde om - nämligen ett perfekt giftermål. Kombinera med en rätt stor dos naivitet och att hennes favoritbok var Ivanhoe.

Louise D'Ursel var kort sagt väldigt mycket jag inte är och det var helt klart en utmaning. Plus att hon pratade nonstop, skrattade och visste att hon var vackrast. Och hela tiden med det här mörka molnet i bakhuvudet att hon var tvungen att göra ett bra giftermål, för sin mamma och morfars skull och för att rädda familjen.
Herregud, jag kan knappt ens fatta att jag lyckades spela henne men hon var topp 5 roligaste roller jag någonsin spelat.
Det var otroligt härligt att släppa kontrollen över mitt egen öde och lämna det helt i min familjs händer och få vara tonåring med tusen känslor och idéer och med en naivitet som inte var av denna värld.

Gråskäggsdotter i sin tur spelade min kusin Evelien som var radikal socialist som drömde om kvinnors rättigheter och lika rättigheter för alla...  Vi hade båda pressen på oss att göra ett bra giftermål och vi gjorde det mesta av det på våra sätt, jag genom att prata med alla unga män jag kunde och drömma om den perfekte och hon genom att prata socialism med de unga männen och påpeka (det visserligen sanna faktumet) att hela grejen med giftermål var en stor köttmarknad.
Vi var verkligen ett par härliga kusiner som båda avundades den andra så mycket och som slängde käft när vi kunde.

Jag fick verkligen ha ett härligt lajv där jag fick vara en bricka i ett äktenskapsspel, en flicka mitt i tonåren, ha kärleksbekymmer, familjeproblem och allt däremellan.

Under möhippan på fredagen.
Foto: Nadina Dobrowolska

Hade jag skrivit allt som hände på lajvet skulle det bli flera hyllmeter men några citat:

During a family meeting with me horrible upset about never being the first choice for any young man and all my emotional drama:
Uncle Augustin: Now now, less feelings and more rational thinking!
Me: But it’s all feelings!

Me in a breakdown and Uncle Augustin calmly reading his newspaper:
Me:You realize, I´m the friend! Me, the friend!! I don´t want to be Rebecca, I want to be Rowena!
Uncle Augustin: Well, then you have to have a different battleplan. Suggest you work on that.

Samt några höjdpunkter:

• Alla familjemöten där jag fick vara emotionell tonåring och vara kränkt över att aldrig vara någons förstaval.
• Att trösta min morfar under morgonen när hans PTSD tar honom tillbaka till krig och död.
• Alla samtal med tjänsteflickorna Connie och Alice om kärlek, livsval och att hitta sin egen plats i livet.
• Två gånger se den jag trodde skulle bli min fästman fria till en annan mitt framför ögonen på mig.
• Att gråta vilt av tanken på att min älskade morfar kanske blir inkallad till kriget och sen bli friad till av en man som går ned på knä. Då blev det tårar igen och lycka för min karaktär.
• Hålla om min nya fästman ute på terrassen när hans PTSD rasar som värst under fyrverkerierna och sedan gå in med hans hand i min.
• Att få säga "You can put that in your pipe and smoke it" till Evelien sista timmen på lajvet när vi jämför ringar vi fått av våra nya trolovade.

Här är jag svintrött och har ont i fötterna men spela roll.
Timmar innan lajvet slutar och nyförlovad!
Foto: Nadina Dobrowolska

Det var ett fantastiskt lajv och jag är så glad för att vi vågade åka en andra gång. För om första gången var bra var denna helt fantastisk på alla sätt.
Detta lajv kan nog vara det bästa jag varit på och det säger inte lite. Efteråt var jag slutkörd men så lycklig och festade tills sent på natten med samtal och vin.

Tack hela min underbara belgiska familj för att ni var bäst. Tack alla jag lajvade med och tack Gråskäggsdotter för att du är du. Massor med kärlek <3

Mer läsning på temat:

• Fairweather Manor 5 del 1: Att sy allt på en vecka
• Fairweather Manor 4 del 1: Det totala kaoset och att ta på sig för mycket 
• Fairweather Manor 4 del 2: Att delta på ett internationellt lajv och alla känslorna

Fairweather Manor 5 del 1: Att sy allt på en vecka

Förra året åkte jag till Polen med Gråskäggsdotter och hade en underbar tid på det Downton Abbey-inspirerade lajvet Fairweather manor.
Det var så kul att direkt när vi kom hem så köpte vi biljetter till nästa års uppsättning.  Och eftersom lajvet sålde slut snabbare än jag kunde säga flaskhals så var det tur att vi gjorde det.
Vi fick våra roller och därmed var det bara att vänta i månader på att åter sätta oss på planet till Polen.
Och med så mycket tid borde jag sluppit min systress eller hur?

Totalt fel.

Jag köpte visserligen en del tyger när jag var nere på Sri Lanka tidigare under året men sedan har de bara blivit liggande. Jag har rest för mycket och varit hemma för korta perioder för att hinna sy (stor nackdel när jag arbetar i en stad under större delen av månaden och är hemma i mitt riktiga hem kanske två-tre dagar under en månad.

Och sedan allt jobb under sommaren och förberedelser inför Närcon och Blodsband gjorde att jag inte hann börja alls.
En månad innan lajvet tog jag och handlade de sista tygerna jag behövde på Göteborgs Textil och jag satte igång att sy exakt en vecka innan lajvet.

Jag kan lugnt säga att min stressnivå var bisarr.

Min ursprungsplan var att sy två kjolar, en blus, en ny aftonklänning samt en morgonrock, ett nattlinne och nya mamelucker.
Jag hade sådan tur att min korsett från förra året satt ännu bättre än sist (heja chips och mackor i ett år) så den kunde jag använda vilket var tur!

Men jag fick skära rätt rejält i min ursprungsplan. Två kjolar blev en där Svart fick klippa ut allt för att jag panikade så mycket och sedan sy ihop. Och i sista stund insåg både han och jag att tyget var på tok för stelt för en kjol.
Trist men jag kunde ta min gamla och den är fantastiskt fin.
Nattlinnet skrotade jag rätt tidigt ihop med nya mamelucker och tog mitt gamla set.
Morgonrocken klippte Svart ut och jag sydde ihop sista kvällen.

Det jag lade fokus på var en ny blus och en ny aftonklänning.  Jag ville ha det för att få till min look som skir och väldigt ung.

Blusen skulle vara i två lager, ett underlager och sedan skirt tyg över och det var ett härke att sy och få till rätt. Jag har fortfarande ingen aning om hur jag lyckades få till en blus som blev så bra men det är på allvar det jag är mest stolt över. Den ser så fin ut! Och knapparna och spetsen från Knappkarlsson blev verkligen pricken över I:t!

Manschetttyget är även det tyg som finns i det understa lagret av blusen. 

Så var det aftonklänningen då. Jag hade hittat det perfekta tyget på Sri Lanka och visste ungefär hur jag ville ha den. Sen hittade jag underbar spets på Göteborgs Textil och sen var det bara att dra igång. Byggde mönstret utifrån en känsla (som alltid eftersom jag inte kan mäta eller något i den stilen) och fick verkligen trixa och fixa för att få det helt perfekt. Men den blev verkligen bra och sitter helt perfekt!

Halvvägs igenom när saker börjar falla på plats.
Det blev mycket fållande och sicksackande.

Så när det var dags att åka på lajvet så hade jag lyckats få ihop alla grejer jag minimalt behövde. Dels genom att sy, dels genom att återanvända gammalt och dels genom att köpa hatt, cape och smycken samt ny tiara. Det är inget lajv i Polen utan tiara.

I nästa del så blir det mer om själva lajvet, min roll och hur det var att uppleva en saga.

Mer läsning på temat:

• Fairweather Manor 4 del 1: Det totala kaoset och att ta på sig för mycket 
• Fairweather Manor 4 del 2: Att delta på ett internationellt lajv och alla känslorna

Mitt år 2017

Så drar sig 2017 mot sitt slut och det har blivit dags för mig att sammanfatta året och vad som har hänt. Det är en hel del!

Redo?

Först och främst blev jag tant åt världens kanske sötaste lilla unge. Det är fantastiskt fint och hon är så jädra underbar. Att se henne växa har varit något av det bästa detta året.

Vårt första möte.

Jag och Svart tog våra sparpengar och åkte till Japan IGEN! Vi älskar verkligen det landet och denna gång fick vi se lite mer av det.

Vi fick se slottet i Hime-ji, sjukt vackert och magiskt.

Efter fem år så tog jag och avslutade mitt initiativ #isisnerdfeminism.  Det har varit fina år på Gothcon och fina år för mer jämställdhet i spelkulturen, en kamp som inte tar slut för mig på långa vägar än!

Jag är så glad för allt som #isisnerdfeminism har gjort.

Proud and Nerdy i Göteborg hände och det var vackrast <3

Mer färg, mer kärlek och mer rätt att vara den en vill och frihet att älska den/de en vill.

Jag fortsatte spela PokemonGo, det är det roligaste spelet ever och mängden människor jag knyter korta kontakter med genom spelet är fantastiskt.

Team Instinct är bäst även när det regnar!

Jag tog och åkte på postapocalyptiskt lajv i en värld där allt var vackert och fullt av airsoft. Sjukt roligt och jag hoppas kunna åka under 2018 igen.

Jag älskade airsoft-delen i lajvet och främst att jag fick vara snygg och cool. Foto: Gill Edgar

Jag och bästa Elin tog och höll kurser i Fake news och källkritik och fick jättebra respons! Det kändes så fint och bra plus att det verkligen behövs att folk lär sig mer om hur de ska ha källkritiskt tänkande. Hurra för oss!

Har du koll på fake news? Om inte så gå vår kurs :D

Jag upptäckte Sing-Along och det blev tre tillfällen med underbara jobbkompisar under året, Sound of music, här Mamma Mia och sist Molin Rogue.

Peppen innan Mamma Mia, två av oss kunde alla sångerna utantill!

Bokmässan hände igen och jag stod för Sverok hela helgen där vi bland annat promotade Fantastikens månad.

Mer fantastik åt folket!

London hände med fina vänner där vi såg på tok för mycket museum, vandrade i soliga parker och hade det sjukt trevligt. Där gick jag även på konsert och fick se min idol G-Dragon live!

London var episkt baby! #resaivästerled

G-Dragon var allt jag drömde om och mer.

Jag åkte på Downton Abbey-lajv i Polen och var rysk adel i en tid då världen rasade samman. Det var helt fantastiskt.

When russian, you need fur and tiaras. Photo by Benjamin Tarp
#dziobaklarpstudios #fmlarp #fairweathermanor

Jag och Dan som gör Isfolkspodden gjorde en roadtrip nedåt land och jag fick träffa min författaridol Margit Sandemo!

Margit var helt fantastisk, full av energi och massa berättelser.

Jag började videologga, sjukt läskigt men kul!

Följ mig gärna, allt på engelska (typ) och väldigt fånigt.

Och som vanligt hände Sverok under hela året vilket var fantastiskt och detta året lite mer intensivt eftersom jag siktade på att bli ordförande. Något jag även blev!

Det är MIN ordförandeklubba <3

Sist men inte minst så firade jag och Svart åtta år ihop. Det är rätt coolt och det känns bara bätre för varje år som går <3.

Vi är rätt jädra asbra ihop!

Så tack 2017. Du var ett helt okej år och jag är nöjd!

Fairweather Manor 4 del 2: Att delta på ett internationellt lajv och alla känslorna.

Please note: Blogpost is in swedish but the video is in english. Enjoy!

Så efter att paniksytt och fått klart all min utrustning, fått handlat det jag behövde samt misslyckats med att stylea en peruk och bestämt mig för att färga mitt eget hår svart så grydde äntligen dagen för avfärd mot Polen och lajvet Fairweather Manor.

Eller grydde och grydde. Det var fortfarande kolsvart ute när Svart skjutsade mig och Gråskäggsdotter till flygplatsen vid drygt 05.00 på morgonen.Vi hade efter råd från Darkxxfaerie bestämt oss för att ta ett flyg som gjorde att vi hade gott om tid på oss i Köpenhamn innan nästa flyg lyfte mot Wroclaw.
Så halvt döda av trötthet landade vi i Köpenhamn och tryckte i oss frukost. Sedan började vi prata och spekulera om lajvet.
Det var mitt första internationella lajv och det var Gråskäggsdotters allra första lajv någonsin så vi hade båda en del att vara nervösa över. Kanske var hon en smula mer nervös än vad jag var men å andra sidan hade hon helt fantastiska kläder till lajvet.

Men vi kom fram till Wroclaw i ett stycke, våra väskor kom med och vi mötte upp massa andra lajvare och tillsammans satte vi oss på bussen mot Moszna castle där lajvet skulle hållas.

Ja, lajvet var på ett slott och det visste vi men varken jag eller Gråskäggsdotter var helt beredda på att slotten skulle vara 1) ett riktigt slott från 1600-talet och 2) vara så imponerande som det var.
Vi squeeade så högt när vi efter en timmas färd äntligen såg det!

KOLLA SLOTTET! Och det fanns tre vita katter som bodde där med :D

Och detta fantastiska ställe skulle vi under en helg alltså lajva på! 

Fairweather Manor utspelade sig som sagt i England 1917 under WWI (då kallat det stora kriget) på adelsfamiljen Fairweathers stora hus/slott. Trots kriget och svårigheterna så samlades familjen, deras många släktingar samt inbjudna gäster under en helg för att fira bröllop, en ljuspunkt i en värld som blev allt mörkare.

Och till varje adelsfamilj så hörde det många tjänare som var fullt upptagna under dagarnar, både med skvaller men även med insikten om att världen som var på väg kanske innebär något bättre för deras samhällsklass.

Rollerna till lajvet var färdigskrivna och castades efter önskemål, vilken roll en fick bestämdes alltså av arrangörerna efter att en fått lämna in önskemål på sina topp tre roller efter att ha kollat på en lista.

Jag och Gråskäggsdotter visste att vi ville spela i någon del av familjens släktingar och helst i samma familj. Vi hade tur och hamnade båda i den ryska delen av familjen som var vår favorit och vi fick  våra första, respektive andrahandsval när det gällde rollerna.
Gråskäggsdotter spelade den yngsta dottern i familjen Petrova och jag var hennes ingifta moster som var änka. Resten av vår ryska familj på lajvet bestod av Gråskäggsdotters två inlajvbröder, en syster samt deras mamma. Jag hade alltså en hel bunt med brorsbarn och en svägerska på plats vilket kändes sjukt bra.
Alla vi fyra kvinnor i familjen delade på ett stort rum med sovloft, enorma fönster med utsikt mot parken och mörkröda gardiner och heltäckningsmattor. Mycket pampigt!
Vi fyra klickade väldigt bra från första stund och det gjorde även de manliga medlemmarna av familjen. Tillsammans var vi en väldigt dysfunktionell men sammansvetsad familj och offlajv kändes det så stabilt!

Men tillbaka till det praktiska.

Under torsdagen så ägnades hela eftermiddagen åt välkomnade, workshops och briefing mellan våra familjegrupper vilket kändes enormt stabilt. Jag har nog aldrig varit på ett lajv där det känts som formatet varit så väl genomtänkt och där hög standard på ett lajv kunde kombineras så enkelt med bra nybörjartolerans. 

En viktig sak som gjorde enormt mycket för mig var att arrangörerna innan lajvet gjorde det solklart att rasism mot hudfärg och liknande inte fick förekomma samt att det fanns små knappar att fästa på kläderna med ens föredragna pronomen. 

Så små saker men de gör en värld av skillnad för mig!

Alla frågor och funderingar jag hade besvarades av sig själv under workshops och under övningsmiddagen vi hade (där tjänarna fick öva sig i att servera tre rätters och vi andra fick äta och öva oss i att konversera våra middagsgrannar). Dansworkshopen sent på kvällen var guld för mig som är född med två vänsterfötter.

Dansworkshop och jag hade sådan tur att jag fick dansa med ett riktigt proffs, både här och även inlajv.
Foto: Dagmara 

Torsdagens workshops avslutades nära midnatt med ett öppningstal som ekade vackert i själen när jag gick och lade mig.

Och dagen efter så vaknade jag inlajv i det stora rummet av att höra mina brorsdöttrar viska och fnittra i sina sängar på sovloftet. Sedan knackade det på dörren och tjänarna dök upp för väckning och påklädning...Lajvet hade börjat och sedan var inget sig likt.

Under den helgen så levde jag helt som Willhelmina "Mina" Petrova och fick känna med henne och resten av familjen.

• Jag fick uppleva bröllop, familjegräl, dricka vin när jag blir insnörd i korsett, ha en falk på min arm och skjuta prick med gevär. 
• Jag fick ha djupa diskussioner om livet och om klasskillnader, recitera Shakespeare och skälla ut alla mina brorsbarn. 
• Jag uppmuntrade kvinnor att skilja sig, jag uppmuntrade kvinnor att göra karriär och jag uppmuntrade kvinnor att gifta sig för familjens skull. 
• Jag fick förklara hur man hade sex och vad som hände på en bröllopsnatt för ovetande unga kvinnor. 
• Jag klädde mig i päls och siden och dansade i en balsal tills min sko trollade av och en man knäböjde för att sätta den på plats. 
• Jag fick känna hur en era gick i graven med fyverkerier och glam och den nya världen stormade in. Bitterljuvt som champagne och citron men ack så vackert.

Ja, alla som har sett Downton Abbey (eller läst mangan Emma av Kaori Mori) vet vilken stämning det var. Mycket yta, mycket familjens heder och ära framförallt och mycket skvaller och känslor i korridorer och bakom stängda dörrar.

Det som var så fantastiskt under hela lajvet var hur lätt det gick att lajva mot alla och hur givande alla var med sitt spel. Det var lätt att prata med alla och få reda på deras problem, det var lätt att skvallra och veta att det spreds vidare och det var underbart att se hur alla bjöd på sig själva. Det är något jag har saknat i flera svenska lajv (hej Vampire, jag tittar på DIG!) där det är mer regel än undantag att lajvare inte vill sprida vidare sina plotter eller dödar av spel helt genom att spela sitt eget spel utan att involvera andra.
Så var inte fallet här och jag är så tacksam för det.

När lajvet slutade nära midnatt på lördagen var jag så trött men samtidigt så lycklig. Fantastiska lajvare och underbart spel gör så mycket! Och sedan var det efterfest med mat, vin (och utan vin om en ville det) och prata prata prata med alla underbara människor. Ett överraskande stort antal var nybörjarlajvare vilket gjorde mig så sjukt glad och som bekräftade mig upplevelse av att detta ett lajv som verkligen hade tänkt till.

Jag hade varit orolig att det skulle vara för svårt att åka på ett internationellt lajv, att det skulle vara för höga krav, att det skulle vara en krock mellan olika lajvkulturer men istället hittade jag en värld med öppen lajvkultur, hög nybörjartolerans och med underbar speldesign.

Kära Fairweather Manor, jag saknar dig fortfarande och jag kommer tillbaka till dig!

Familjelunch under första dagen. Allt är frid och fröjd i den ryska familjen...
Foto: Dagmara 

Lördagens middag härjades av en flygräd så vi fick släcka ned allt. Min karaktär höll ihop men allt kokade på insidan.
Foto: Dagmara 

Ginny var en trevlig bekantskap som ville följa sina drömmar och inte familjens krav. Vi pratade mycket.
Foto: Dagmara 

Vad avslutar ett bröllop bättre än fyrverkerier?
Foto: Dagmara 

Och lajvet avslutades med en stämningstext om var som komma skall. Revolution och mer krig. Men dessa dagar på Fairweather Manor ska vi alltid minnas.
Foto: Dagmara 

 My lovely Willhelmina "Mina" Petrova. She had a heart of stone but oh was she ever so elegant.
Foto: Benjamin Tarp 

Gråskäggsdotters role Anastasia Petrova. So young and with her whole life in front of her.
Also, look at her clothes! So amazing!
Foto: Dagmara 

Please check out my V-log from after the larp. It is in english and I talk more about why Fairweather Manor is such a good larp!

Är du nyfiken på lajvet, kolla in länken här!

Mer läsning på temat:

• Fairweather manor del 1: Det totala kaoset och att ta på sig för mycket

Fairweather Manor 4 del 1: Det totala kaoset och att ta på sig för mycket.

Det finns en första gång för allt och för två helger sedan så tog jag steget och åkte på mitt första internationella lajv.
Det var minst sagt ett stort steg för mig. Jag har lajvat sedan 2003 men enbart i Sverige och medans många av mina lajvvänner på senare år har utforskat den internationella lajvscenen i Europa så har det för mig aldrig funnits vare sig tiden eller lusten.
Det har känts för meckigt med att hinna med, för stressigt och för överhypeat. Lägg där till att jag inte känt mig helt säker på att jag skulle kunna lajva på engelska på ett bra sätt. Eller om det skulle vara kul. Eller om jag skulle ha någon att lajva med. Eller....

Ja ni hör. Jag hade tusen argument till varför detta med att åka på ett internationellt lajv skulle vara en dålig idé.

Men det var ett lajv som fångade mitt intresse rätt tidigt och det var Fairweather Manor. Ett lajv som var baserat på tv-serien Downton Abbey, som sattes upp av Dziobak Larp Studios som hade väldigt bra rykte om sig att göra fantastiska lajv och som kändes.... ja lockande.
Jag hade inte sett Downton Abbey alls men jag hade läst Kaori Moris underbara mangaserie Emma som utspelar sig vid 1900-talets början och älskat varje bildruta av den.

Tyvärr var det så att varje gång Fairweather Manor sattes upp så fick jag höra om det såpass sent att det var omöjligt att 1) ha råd och 2) ha tiden att åka. Jag visste att min fina vän Gråskäggsdotter också var sugen men vi fick verkligen aldrig till det.

Men så... plötsligt stod stjärnorna rätt. Biljetterna till Fairweather Manor 4 skulle släppas och jag insåg att jag kunde åka! Och Gråskäggsdotter kunde åka och fortare än någon hann säga flaska så hade vi bokat och betalt våra biljetter!

Och eftersom vi köpte biljetterna i januari och lajvet var först i november så hade vi ju gott om tid att fixa kläder och ordna allt.
Planeringen var på topp.

Men eftersom jag officiellt är sämst och dessutom skulle 1) jobba i Halmstad hela sommaren och 2) åka på lajvet Blodsband Reloaded i augusti samt 3) suger på att läsa mönster och kunna sy enligt instruktioner på papper så... Ja ni kan ju gissa hur det gick med min planering.

Den dog. En smärtsam död som resulterade i sönderstuckna fingrar och på tok för många sömnlösa nätter.

För Fairweather Manor var inget vanligt lajv där jag kunde rota fram något ut min vanliga lajvgarderob.
Det är ett lajv som utspelar sig 1917 i England, mitt under WWI och med strikta uppdelningar mellan adel och tjänstefolk. Jag och Gråskäggsdotter valde såklart att spela adel eftersom det gav möjlighet att sy snyggare kläder men det innebar också sjukt höga krav på mig själv att se snygg ut.

Och eftersom det var ett internationellt lajv så skulle det vara på engelska med deltagare från hela världen. Samt på ett slott i Polen.

Japp. Min stressnivå var på topp när jag äntligen satte mig ned i SEPTEMBER! (alltså, någon måste på allvar tvinga mig att börja sy tidigare) och började pyssla ihop mina kläder.

Syrummet hemma förvandlades snabbt till ett kaos utan dess like fyllt med tyg, spets, band samt nålar över hela golvet. Fnatten var missnöjd.

Det är svårt att klippa ut sin kjol när Fnattriarkatet vill annat.

Trots all stress så blev det ändå bra!Totalt så sydde jag följande till lajvet:

• En korsett
• En undersärk
• En enklare underkjol
• En underkjol med pärlbård (dummaste idén ever)
• En dagkjol
• Två aftonklänningar
• Två löstagbara ärmar
• En pälsstola i fuskpäls

Min egensydda korsett! Den drar in en del och viktigare är att den gör världens bästa bas för kläderna. Allt ser snyggare ut med bra underkläder. Notera att jag inte hade det bandet i slutänden. 

Min fina underkjol med pärlbård. Tog en evighet att sy på och gav mig nackvärk.

Jag köpte även en hatt och ändrade om den så att den såg bättre ut.

Varje dam behöver en hatt! Jag hade behövt en större.

Gråskäggsdotter var till enorm hjälp genom hela processen. Hon är inte bara en underbar vän som villigt lät mig släpa med henne på hennes första lajv utan hon är också skräddare som kunde förklara för mig hur jag skulle göra med allt. Hon är i sanning bäst.
Jag vet inte hur stor hjälp jag var för henne med min lajvhype och pepp samt mina förklaringar av vad lajv är och hur hon skulle lajva på bästa sätt (" Släng alla kärleksbreven omkring dig!") men jag intalar mig att vi hade ett bra utbyte!
Även Darkxxfaerie var till enorm hjälp för oss båda. Hon hade varit på två tidigare uppsättningar av Fariweather Manor och kunde låna ut mönster och smycken, lyssna på vår stress och ge god råd.

I slutänden kunde jag packa ned alla mina kläder i min resväska och känna min hyfsat nöjd inför lajvet!

I nästa bloggpost får ni veta mer om vad jag tyckte om själva lajvet, om internationella lajv är något att åka på samt om ett slott i Polen är så imponerande ändå.