Bokmässan 2018 (eller året då Sverok fick en egen scen)

Herregud vad mina fötter inte läkt än. Fyra dagar på en mässa ger smärta i flera veckor senare.
Men det var så värt det.

Sverok närvarade även detta år på Bokmässan i Göteborg, precis som vi har gjort flera år tidigare. Skillnaden denna gång var att nu hade vi inte en monter utan vi roddade den nystartade Fantastikscenen i Fantastikgränd!
Det var stort.

Redo för besökare! 

Sverok har som sagt funnit på Bokmässan i flera år och jag har stått i montern i minst tre år eller så. Det är för mig alltid otroligt trevligt och peppigt men nu, med en ny ekonomi som seglar upp och där vi måste prioritera vad vi ska närvara på, var Bokmässan farligt nära att åka ut.
För krasst sett, det är inte många ungdomar som vill starta förening som går på Bokmässan. Det är en plats för att handla böcker och de skolungdomar som är där är som regel mer intresserade av godis och gratisstuff än att bilda förening.
Med en vild killgissning så har vi nog fått några föreningar genom åren från att vara på Bokmässan men framförallt har vi lyckats skapa oss en närvaro i litteraturrummet vilket gett oss en tyngd när vi driver frågan att spel ska vara kultur.
Vi har knutit kontakter med författare, förlag och med skolor samt bibliotek genom vår närvaro på mässan och framförallt har vi under flera år varit Fantastikgränds beskyddare,  det är guld.
10/10 så värt.
Men inför detta året så ville vi väl mer, vi ville se att det gav något och framförallt ville vi byta fokus.
Först landade vi i att inte vara på Bokmässan alls. Men sedan ville Bokmössan gärna att vi skulle sköta den nya Fantastikscenen. Det ändrade allt. Efter mycket om och men och kanske så landade vi i att Sverok skulle ha hand om och sköta program och upplägg för nya Fantastiskscenen.
Detta spikades en månad innan Bokmässan.
Stressen och den vilda omplaneringen för alla.
Men Anna Westerling, som är marknadsansvarig på Sverok, gjorde ett enormt jobb med att fylla fyra dagars program och fick till en underbar blandning av heta författare, förlag, panelsamtal och såklart Sverokpunkter och Sveroks kommunikatör Nicholas Ranégie fixade en otroligt snygg scen.
Så när Bokmässan öppnade stod vi där, med allt på plats och en snygg scen och fler Sverok-loggor än vi kunde räkna. Men jag var lite nervös. Skulle någon komma på våra programpunkter?
Min oro kom helt på skam för under de fyra dagarna hade vi rejält med folk som kom och lyssnade. Det var otroligt kul att se.

Vårt program på mässan såg ut så här:

Som ni ser var det en blandning av panelsamtal, föreläsningar och presentationer och intervjuer. Varje punkt var ungefär 20 minuter långa så det var högt tempo.

Samtal mellan mangatecknarna Natalia Batista och Elise Rosberg från Nosebleed Studio

Fullsatt när Josefin Westborg intervjuar författaren Mats Strandberg.

Jag och Anna Westerling turades om att presentera och även moderera vissa av panelssamtalen. Jag höll dessutom i tre punkter: Sverok och Fantastikens månad, Spelkulturens betydelse för biblioteken och Tjejer i Spelkulturen. Sedan satt jag med i en panel med, om jämställdhet i rollspel.
Det var riktigt nice.

Framförallt var det kul att höra hur besökarna uppskattade Fantastiskscenen och hur en uttryckte det:

"Detta är vad som saknats för mig."

Sedan var det så fint att se hur förlagen, butikerna och övriga som stod i Fantastikgränd tyckte att scenen var det perfekta tillskottet till gränden. Alla som stod i Fantastikgränd hade chans att skicka in en egen programpunkt till scenen och det var rätt många som gjorde det.
Resultatet var att de fick en plattform för att prata med sina besökare från, de kunde bidra med intressanta punkter och göra lite reklam för sitt eget skrivande och sina böcker.
Framförallt, att de stod på scen och pratade drog besökare till deras montrar och skapade liv och rörelse i hela Fantastikgränd, från stora och små montrar.
Jag tror det var otroligt värdefullt och viktigt att Sverok och Bokmässan kunde ge framförallt de mindre förlagen en scen och en plattform att nå ut från.
Det sätter svensk fantasty-, och sciencefiction- litteratur lite mer på kartan och förhoppningsvis kan den växa ännu mer.
Och krasst sett, utan alla de skulle Fantastikgränd på Bokmässan vara rätt tom och ödslig.

En annan kul sak som hände på Bokmässan var att jag och Max Horttanainen , ordförande för Svenska E-sportsförbundet, var med på Respektscenen som arrangerades av Forum för Levande Historia och pratade.
Max pratade om E-sport och inkludering och jag pratade om Sveroks HBTQ-satsning Proud and Nerdy.
Båda samtalen filmades och kan ses här nedan :)

E-sport - en väg till gemenskap from Levandehistoria on Vimeo.

Kort sagt var jag helt slut efter Bokmässan och mina fötter hatade mig och hatar mig fortfarande. 

Men det var så värt det.

Vi hade en egen scen, vi lyfte fram Sverok och Fantastiken och vi syntes på flera andra plattformar på Bokmässan.

Jag hoppas verkligen att vi får rodda Fantastikscenen nästa år med. Det är en så naturlig sak för Sverok att göra och jag vet att det lyfter Fantastiken till nya höjder.

Ni vet hur jag pratat mycket om hur jag vill se Sverok som "En samlare av spelkultur i Sverige" där vi fungerar som plattform och paraply och samlingspunkt för spelföretag, konvent och spelutvecklare i Sverige.
Detta var ett viktigt steg.

Dette er en fin scen, den hvill vi gjerna he, Mange Tak!
(I bakgrunden ser ni Max Horttanainen prata med forskaren Carl Heath)

Mer läsning på temat:

• Vi får aldrig backa för nazisterna
• Bokmässan, Sverok och kaffe
• Bokmässan del två (eller hur man inte ska arrangera ett panelsamtal)
• Bokmässan 2014 och lite nördfeminism

Bokmässan del 2 eller Hur du inte ska arrangera ett panelsamtal

CW: Innehåller n-ordet utskrivet flera gånger i texten

Det hände inte bara bra och peppiga saker på bokmässan. Det är väl få som har missat hur det har stormat om rasister och nazister innan mässan och tyvärr även under.

En av de saker som det stormat mest om var ett panelsamtal på bokmässan som arrangerades av Svenska Författarförbundet och Författarcentrum
Panelsamtalet hade titeln "Får man lov att använda n-ordet?"
(Observera att n-ordet här syftar på ordet neger)
Det är ett samtal som, trots en jättekonstig rubrik som baserar sig på en oförståelse för rasistiska strukturer och uttryck, kunde hanterats bra och blivit intressant. Istället blev den respektlös och osmaklig. Mycket för att alla personerna utom en i panelen var vita och den personen som rasifierades inte var mörkhyad.
Jag hade turen att missa panelen (tack och lov för annars hade jag nog spräckt ett blodkärl i ilskan) så jag tänker inte kommentera vad som sades.
Men låt oss tänka ett varv runt felet och respektlösheten i att arrangera en sådan här panel. Först och främst, att alla paneldeltagarna utom en är vita gör att förutsättningarna för att diskutera ett kränkande och rasistisk ord inte fungerar.

Jag anser att vita människor kan engagera sig anti-rasistiskt och vara väldigt bra på det, 
Men de kan inte veta hur det känns att få n-ordet slängt i ansiktet och inte heller sätta sig in på ett personligt plan vad ordet betyder och hur det upplevs av mörkhyade rasifierade.
Att ha en panel där alla utom en är vita gör att samtalet kommer att handla om vita människors syn på rasism och rasistiska strukturer. Detta anser jag leder till ett abstrakt och världsfrånvänt samtal.

Detta är något jag trycker på i väldigt många ämnen: Att man inte ska prata OM den drabbade gruppen utan med denna. Lyfta in i samtalet och lämna plats för de rasifierade med mörk hy som har erfarenhet och upplevelse av hur n-ordet används.
Att en panel med en majoritet vita får prata om ett sådan här ämne befäster även en annan bild. 
Den av att frågor om rasism är något som vita människor älskar att prata om och problematisera men där de inte är intresserade av att lyssna på de som utsätts. Jag känner verkligen med den rasifierade person som satt i panelen och som hamnade i en skitstorm som hen inte förtjänade alls.
Min invändning mot en sådan här panel med ett sådant ämne är just att resten av personerna var vita. 
För att inte tala om att när något sådan här görs på bokmässan så förstärker det bara bilden av en vit kulturelit som ser frågor som anti-rasism som ett charmigt och uppiggande ämne som det går att fnissa åt.

Jag är så trött på att vita människor ska normalisera och bortförklara rasistiska uttryck. Trött på att det som borde vara en icke-fråga måste lyftas,stötas,blötas samt nedvärderas av vita människor som inte ser det känslomässiga utan enbart ser till hur akademiskt det kan bli.

Jag använder nuförtiden n-ordet enbart i texter om rasism och för att citera saker folk sagt till mig. 
Två människor på jorden har min tillåtelse att säga n-ordet till mig men inga andra. I övrigt så är det ett rasistiskt ord för mig och det sårar och skär i mig varje gång jag får det slängt i ansiktet.
Jag är inte okej med att vita människor bestämmer över i vilken omfattning det ska få användas och det kommer jag aldrig att vara.

En panel där en majoritet vita människor sitter och diskuterar "Får man lov att använda n-ordet?" blir  extra ironiskt. Mycket eftersom det detta år förekom en stor närvaro av nazister som tog sig in på mässan och som bland annat demonstrerade utanför. I skenet av det så blir det helt bisarrt att det ens hålls ett panelsamtal bestående av en majoritet vita människor som sitter och bestämmer om man får uttrycka sig rasistiskt.

Foto med tillstånd av Eliasabeth Ohlson Wallin och även hennes text till: "Årets tema var ju yttrandefrihet på bokmässan, det vet vi alla.
Vi vet också att på litteraturscenen arrangerade Författarcentrum och Sveriges Författarförbund ett samtal där frågeställningen är om vi kan använda N-ordet. Problemet med det samtalet var att ingen Afrosvensk var med utan endast en vit kulturelit.
Nedanför scenen gick Samuel och tömde deras papperskorgar.

p.s jag hade ett samtal med Samuel om varför jag tog bilden och fick mitt medgivande. Bara så ni vet om någon undrar."

Det har varit mycket snack inför årets bokmässa om hur rasismen normaliseras så slutligen, hur märkte jag av det personligen?

Jag såg till att hålla mig fokuserad på jobbet och höll mig till mina montrar men visst uppmärksammade jag att det var en hel del poliser på mässan, just för att hålla koll.
På lördagen på väg ned mot mässan så fick jag reda på via twitter att Nordiska motståndsrörelsen delade ut flyers och stod med flagga utanför bokmässan.
Jag och flera rasifierade stod vid spårvagnsdörrarna och tittade ut mot hållplatsen när vagnen svängde in mot korsvägen.
I mitt huvud rörde sig tusen tankar på säkerhet (det är dagtid, det är en plats med massor med folk, det borde finnas poliser på plats, om jag hänger mitt bokmässepass runt halsen kanske det blir en säkerhet, vilket tur att jag har gympaskor på mig om jag måste springa...) och när vagnen stannade pluggade jag in mina hörlurar hårdare, drog på högsta volym på musiken och gick rakt fram mot bokmässan utan att möta någons blick.
Det gamla tricket: Visa inte att du är rädd, det känner de och det är då som de blir farliga.
Mitt ansvar för att hålla mig själv trygg och tröttheten och energidragningen det tar.
Rädslan som ändå finns och som ger mig sendrag under fötterna och som får det att sticka i munnen av torrhet och smärta.

Bokmässan, Sverok och kaffe

Bokmässan kom och gick och jag försvann i en virvel av nörderier och jobb. Och böcker....Så mycket böcker.

Jag på söndagen, precis innan nio timmars arbete

Jag har varit en rätt kass besökare på bokmässan tidigare år. I regel går jag bara dit när:
1) Jag blir ditdragen av en vän
2) Det är något awesome författare där som jag ÄLSKAR!
3) Jag jobbar

Detta året så var jag tre av fyra dagar på bokmässan och..... jobbade! Främst för Sverok i vår fina monter på Fantastikgränd. Där peppade vi för spelhobbyn, fantastik i alla dess former, mer nörderier på bibliotek och i skolor, bjöd in till brädspel och pärlplattande samt arrangerade fanfiction-workshop.
Det var fantastiskt trevligt, älskar att göra sådant för Sverok och träffa många engagerade nördar!
Andra halvan av tiden stod jag i montern för Göteborgs Fria Tidning/Fria Tidningar vilket var sjukt bra och kul!
Men trots allt jobb så hann jag med att köpa på mig väldigt mycket bra böcker, en del gamla som jag velat ha länge (Katitzi-serien av Katarina Taikon som nu finns i nytryck), en present till Svart (The Dark North), samt ett flertal nya böcker ( Maresi och Nanodel av Maria Turtschaninoff, de två första böckerna i Talon-serien av Julie Kagawa samt Nordiska väsen av Johan Egerkrans)

Kort sagt en fullspäckad mässa! Jag har insett att när det är så här stora event så trivs jag bäst med att just jobba och ha kortare pauser på en eller två timmar. Mycket för att har jag ett jobb att göra så blir jag mer fokuserad samt kan planera min tid bättre. Är jag på mässan utan att jobba blir jag väldigt överväldigad av allt och blir lättare trött på det.

Men med så mycket kul jobb funkade årets mässa helt perfekt. Nackdelen är att jag bröt min två månaders detox på kaffe och föll som en fura när SF-bokhandeln bjöd mig på jättegott, fairtrade-rostat kaffe.
Lätt värt det!

Mingel med underbara sverokare på torsdagen! Så fina människor!