Bokmässan del 2 eller Hur du inte ska arrangera ett panelsamtal

CW: Innehåller n-ordet utskrivet flera gånger i texten

Det hände inte bara bra och peppiga saker på bokmässan. Det är väl få som har missat hur det har stormat om rasister och nazister innan mässan och tyvärr även under.

En av de saker som det stormat mest om var ett panelsamtal på bokmässan som arrangerades av Svenska Författarförbundet och Författarcentrum
Panelsamtalet hade titeln "Får man lov att använda n-ordet?"
(Observera att n-ordet här syftar på ordet neger)
Det är ett samtal som, trots en jättekonstig rubrik som baserar sig på en oförståelse för rasistiska strukturer och uttryck, kunde hanterats bra och blivit intressant. Istället blev den respektlös och osmaklig. Mycket för att alla personerna utom en i panelen var vita och den personen som rasifierades inte var mörkhyad.
Jag hade turen att missa panelen (tack och lov för annars hade jag nog spräckt ett blodkärl i ilskan) så jag tänker inte kommentera vad som sades.
Men låt oss tänka ett varv runt felet och respektlösheten i att arrangera en sådan här panel. Först och främst, att alla paneldeltagarna utom en är vita gör att förutsättningarna för att diskutera ett kränkande och rasistisk ord inte fungerar.

Jag anser att vita människor kan engagera sig anti-rasistiskt och vara väldigt bra på det, 
Men de kan inte veta hur det känns att få n-ordet slängt i ansiktet och inte heller sätta sig in på ett personligt plan vad ordet betyder och hur det upplevs av mörkhyade rasifierade.
Att ha en panel där alla utom en är vita gör att samtalet kommer att handla om vita människors syn på rasism och rasistiska strukturer. Detta anser jag leder till ett abstrakt och världsfrånvänt samtal.

Detta är något jag trycker på i väldigt många ämnen: Att man inte ska prata OM den drabbade gruppen utan med denna. Lyfta in i samtalet och lämna plats för de rasifierade med mörk hy som har erfarenhet och upplevelse av hur n-ordet används.
Att en panel med en majoritet vita får prata om ett sådan här ämne befäster även en annan bild. 
Den av att frågor om rasism är något som vita människor älskar att prata om och problematisera men där de inte är intresserade av att lyssna på de som utsätts. Jag känner verkligen med den rasifierade person som satt i panelen och som hamnade i en skitstorm som hen inte förtjänade alls.
Min invändning mot en sådan här panel med ett sådant ämne är just att resten av personerna var vita. 
För att inte tala om att när något sådan här görs på bokmässan så förstärker det bara bilden av en vit kulturelit som ser frågor som anti-rasism som ett charmigt och uppiggande ämne som det går att fnissa åt.

Jag är så trött på att vita människor ska normalisera och bortförklara rasistiska uttryck. Trött på att det som borde vara en icke-fråga måste lyftas,stötas,blötas samt nedvärderas av vita människor som inte ser det känslomässiga utan enbart ser till hur akademiskt det kan bli.

Jag använder nuförtiden n-ordet enbart i texter om rasism och för att citera saker folk sagt till mig. 
Två människor på jorden har min tillåtelse att säga n-ordet till mig men inga andra. I övrigt så är det ett rasistiskt ord för mig och det sårar och skär i mig varje gång jag får det slängt i ansiktet.
Jag är inte okej med att vita människor bestämmer över i vilken omfattning det ska få användas och det kommer jag aldrig att vara.

En panel där en majoritet vita människor sitter och diskuterar "Får man lov att använda n-ordet?" blir  extra ironiskt. Mycket eftersom det detta år förekom en stor närvaro av nazister som tog sig in på mässan och som bland annat demonstrerade utanför. I skenet av det så blir det helt bisarrt att det ens hålls ett panelsamtal bestående av en majoritet vita människor som sitter och bestämmer om man får uttrycka sig rasistiskt.

Foto med tillstånd av Eliasabeth Ohlson Wallin och även hennes text till: "Årets tema var ju yttrandefrihet på bokmässan, det vet vi alla.
Vi vet också att på litteraturscenen arrangerade Författarcentrum och Sveriges Författarförbund ett samtal där frågeställningen är om vi kan använda N-ordet. Problemet med det samtalet var att ingen Afrosvensk var med utan endast en vit kulturelit.
Nedanför scenen gick Samuel och tömde deras papperskorgar.

p.s jag hade ett samtal med Samuel om varför jag tog bilden och fick mitt medgivande. Bara så ni vet om någon undrar."

Det har varit mycket snack inför årets bokmässa om hur rasismen normaliseras så slutligen, hur märkte jag av det personligen?

Jag såg till att hålla mig fokuserad på jobbet och höll mig till mina montrar men visst uppmärksammade jag att det var en hel del poliser på mässan, just för att hålla koll.
På lördagen på väg ned mot mässan så fick jag reda på via twitter att Nordiska motståndsrörelsen delade ut flyers och stod med flagga utanför bokmässan.
Jag och flera rasifierade stod vid spårvagnsdörrarna och tittade ut mot hållplatsen när vagnen svängde in mot korsvägen.
I mitt huvud rörde sig tusen tankar på säkerhet (det är dagtid, det är en plats med massor med folk, det borde finnas poliser på plats, om jag hänger mitt bokmässepass runt halsen kanske det blir en säkerhet, vilket tur att jag har gympaskor på mig om jag måste springa...) och när vagnen stannade pluggade jag in mina hörlurar hårdare, drog på högsta volym på musiken och gick rakt fram mot bokmässan utan att möta någons blick.
Det gamla tricket: Visa inte att du är rädd, det känner de och det är då som de blir farliga.
Mitt ansvar för att hålla mig själv trygg och tröttheten och energidragningen det tar.
Rädslan som ändå finns och som ger mig sendrag under fötterna och som får det att sticka i munnen av torrhet och smärta.