Vikten av separatistiska rum

Det finns många saker jag trodde jag aldrig skulle behöva försvara men likväl så blir det så ändå.

Denna gång handlar det om vikten av separatistiska rum. Jag har inte helt hängt med i allt som sagt, mycket för att det gör mig så förbannad och irriterad.

Men i korthet handlar det om att separatistiska rum, fysiska eller chattrum på nätet, ifrågasätts eftersom de anses uteslutande samt rum som uppmuntrar till våld.
Främst när det gäller separatistiska rum som riktar sig mot kvinnor eller rasifierade. Det är märkligt att så fort det finns en grupp/konto/samlingspunkt som enbart riktar sig till någon av de här två grupperna så går manliga internettroll bananas och kräver att bli insläppta. I min erfarenhet inte för att de har något att tillföra (det är trots allt rum som de har noll erfarenhet av) utan för att bara tanken på att det finns ett rum dit de inte har tillträde är helt orimlig. Argumenten jag brukar se de använda är diskriminerande, uteslutande samt rasistiskt mot vita (oh yes, tanken om omvänd rasism vill aldrig dö ut)

Det är klart att det finns risker när det gäller separatistiska rum. Precis som det finns med hela internet.

Men att män och vita klagar på att det finns separatistiska rum för kvinnor och för rasifierade är så bisarrt att det nästan blir komiskt.
Nästan.

Jag kan förstå att det är jobbigt att det finns rum på nätet som inte är till för män eller vita. Men så jag önskar att de som protesterar och hatar kunde se att det inte handlar om dem utan det handlar om något annat.
Vikten av att ha ett rum där man får prata ifred.
Vikten av att få dela erfarenheter med andra som har samma erfarenheter.
Vikten av att få prata utan att bli ifrågasatt på grund av andra har bristande kunskap om sexism och rasism.

En av de viktigaste separatistiska grupperna jag är med i är en grupp som heter Larp Women Unite- Sverige. Det är en grupp för alla som helt eller delvis identifierar sig som kvinnor och den fokuserar på lajv och alla frågor som rör lajv, vare sig de påverkar kvinnor eller ej.
En frizon och innan gruppen skapades 2014 så fanns det ingen liknande på nätet. I gruppen känner jag att jag kan bolla tankar alla tankar som rör lajv och lajvkulturen, vare sig det är stora eller små grejer.
Men är en grupp som också blivit så attackerad och påhoppad genom åren eftersom det är en grupp som är till enbart för kvinnor. Det är mycket tal från män om att gruppen inte borde finnas eftersom samtalen inte är öppna för alla, det är mycket skitsnack samt att grundaren och huvudadmin av gruppen, Wonderkarin, har fått ta enormt mycket skit genom åren. Slutligen har det även varit en del män som försökt ta sig in i gruppen för att läcka information.
Och detta är alltså en grupp för lajv men ändå så finns det män som inte kan ta att det finns en frizon där kvinnor kan tala med varandra ostört.

Jag är även med i flera grupper för rasifierade för att kunna tala ostört med andra rasifierade om rasism, diskriminering samt ursprung.
Även dessa grupper stör enormt många vita människor, främst män men även vita kvinnor, som hävdar att grupper som inte är öppna för alla etniciteter handlar om rasism mot vita.
Och igen, det handlar inte om dem utan om att ha ett eget rum att få byta erfarenheter i.
Frågor om rasism, diskriminering och ursprung är frågor som påverkar mig i allra högsta grad. Därför vill jag kunna prata om de utan att vita ska förklara för mig att det 1) inte existerar rasism i Sverige 2) det inte är något för mig att bry mig om och 3) att vita minsann också drabbas av rasism.
För mig som kvinna och som rasifierad är separatistiska rum ett andningshål och en plats att kunna prata med folk som har samma erfarenheter som jag själv.

Det handlar om att ha en frizon där man kan hitta sig egen röst och sin egen styrka i kombination med att bli uppmuntrad och dela upplevelser med andra som har samma bakgrund och erfarenheter.
I bästa fall leder det till ett självförverkligande, som kvinna att man vågar kräva bättre rättigheter och stå upp för sig själv och som rasifierad till att våga säga ifrån mot rasism och också en insikt om att man inte är ensam.

Separatism och separatistiska rum är enligt mig ett verktyg för att få samtala, utvecklas och umgås ifred och på sikt göra sin röst hörd utanför det rummet.
Det är något jag som kvinna och rasifierad inte vill vara utan för allt i världen.

Foto: Iduna Pertoft