The legend of Zhen Huan eller hur jag riktigt fastnade på en bra serie.

Jag snubblade för en tid sedan över en fantastisk serie, The legend of Zhen Huan eller Empresses in the palace som den också kallas.
Den utspelar sig i det kejserliga palatset under kejsar Yongzhens regeringstid ca 1722 och följer livet i det inre palatset bland de unga kvinnor som utsågs till att bli konkubiner.

Några av huvudpersonerna i serien,
från v: Hua Fei, Mei Zhuang, Zhen Huan, An Ling Rong och Kejsarinnan YiXiu 

Jag fastnade direkt för de vackra kläderna, huvudpersoner Zhen Huan och för mängden avsnitt, 76 stycken lovade väldigt bra!
Eftersom youtubes textning av serien var så dålig att jag ville slita ut ögonen ur mig hittade jag efter ett tag en bättre textad version av serien (den kan man hitta här) och kunde dyka ned i den kinesiska hovlivet på allvar.
Nu sitter jag här, 76 avsnitt senare med en klump i halsen och är så tagen av serien att jag knappt vet vart jag ska börja.
Först låt mig säga att The legend of Zhen Huan inte är en episk storslagen serie med slag och vapen, inte en serie om mod som går till historien. Det är mer lågmält, mer sublimt men det är mer gripande än om tusen man vrålat till kamp. För att här lyfts det fram personer som sällan får en röst eller sin historia berättad. Det är kvinnorna i det kejserliga palatset som driver historien framåt och det är deras öden och berättelser som får ta upp tiden.
Det är intriger, känslor, regeringsbestyr och framförallt är den en gripande berättelse om kvinnoöden och det ansvar man inte kan fly undan, hur gärna man än vill.

Huvudpersonen Zhen Huan , spelad av Sun Li

Om vi tar huvudpersonen, Zhen Huan först. 17 år gammal så blir hon tillsammans med en rad andra kvinnor utvald till att ingå i kejsarens inre palats, en ära hon inte vill ha. Hon har en enda önskan, att få åldras och få gråa hår tillsammans med den hon älskar och den som kommer att älska henne tillbaka. Hon börjar som en vänlig person med ett hjärta som vill tro gott om alla men hon lär sig snabbt att i det inre palatset så finns det inte plats för godhet.
Vi har hennes bästa väninna Mei Zhuang som även hon blir utvald till att ingå i kejsarens inre palats och som finner att mellan den högsta lyckan och äran som kejsarens favorit så är steget inte långt till ensamhet och onåd.
Vi har kejsarinnan Yi Xiu som styr med mild hand och järnhård blick över ordningen i det inre palatset och vars huvudansvar är att se till att kejsaren får fler barn med sina konkubiner. Tuff skit eftersom hon är en av få som verkligen genuint älskar honom.
Och sist så har vi Hua Fei, kejsarens absoluta favorit som länge gjort sina egna regler i det inre palatset och kommit undan med det på grund att hon har kejsarens beskydd men också för att hennes bror är sjukt inflytelserik. Hon är inte helt nöjd med den nya konkurrensen och gör sitt bästa för att säkra sin position.

Serien följer dessa personer under mer än tio år och även fast huvudfokus ligger på Zhen Huan och hennes liv så får de andra gott om utrymme och deras historier och känslor får ta plats. För det är ingen lätt värld de lever i, dessa kvinnor som är utifrån sett är de mest privilegierade i hela Kina.
Det säkraste sättet att överleva i det inre palatset är att bli sedd av kejsaren och vara en av hans favoriter. Det innebär högre rank, mer privilegier och i förlängningen trygghet för ens familj utanför palatset. Men att stiga i rankerna gör att man löper stor risk att bli mördad.
Så hur överlever man och säkrar sin position utan att samtidigt förlora sin medmänsklighet?
Svaret är att det gör man inte.
Det är bara en fråga om hur långt man är beredd att gå.

Det bästa med The legend of Zhen Huan är att fokus ligger helt på kvinnorna och deras liv. Det finns en en handfull manliga huvudpersoner, däribland kejsaren, men de får trots den enorma roll de spelar i kvinnornas liv ändå finna sig i att ta ett steg tillbaka. Det är välkomponerade karaktärer men det är väldigt tydligt att den här serien inte handlar om männens liv. Kanske för att det har täckts in i så många hyllmeter med böcker redan.

Jag kan inte hantera alla dessa vackra kläder!! Vill ha allt!!

The legend of Zhen Huan är inte en historisk serie utan snarare en serie baserad på händelser under kejsar Yongxhens regeringstid.
Jag får dock intrycket att man lagt ned mycket tid på research när det gäller kläder, smycken, hår och liknande, allt ser fantastisk ut!
Och det är nya hårbonader, kläder, skor och liknande i nästan varje avsnitt.
Serien enorma genomtänkthet när det gäller detta och även när det gäller titlar och liknande slängde ned mig i en nya värld att upptäcka och jag började i vanlig ordning läsa in mig på all dold symbolik i kläderna och vem vilka titlar i det inre palatset som rankas högst. Det är inte ofta en serie inte bara är så bra utan även väcker så mycket vetgirighet i mig.

Jag kan lugnt rekommendera serien till alla, den är så värd att se och jag räknar The legend of Zhen Huan som en av de bästa jag sett och ett riktigt mästerverk

Detta är slutsången för varje avsnitt, sjukt vacker sång av Lui Huan

Jag upptäckte senare att serien fanns på Netflix men i en variant omgjort för att passa en amerikansk/västerländsk publik. 76 episoder på 45 minuter vardera hade klippts ned till sex episoder på 90 minuter vardera.
Nästan mer än 75% av serien tas alltså bort.
Epic fail på den.
Jag kollade en smula på den nedklippta versionen och visst, den är fortfarande helt sebar men åh, det är så mycket fantastiska scener och subtila små händelser som helt ignoreras och försvinner. Det är så många karaktärer som känns ytliga och inslängda  för att mycket av deras historia är bortklippt. Netflix-versionen är visserligen fortfarande en vacker berättelse men den saknar helt orginalseriens charm och djup. De har även ändrat på musiken vilket för mig stör något enormt.
Jag gillar inte heller de pålagda scenerna i varje netflix-version som ska förklara så mycket självklart. Det är som att man inte litar på att västerländsk publik ska fatta varför kvinnorna agerar som de gör och det ger serien en helt annan, mycket sämre dramaturgi.
Kort sagt så saknar netflix-versionen av The legend of Zhen Huan själ, närmare bestämt 75 % av en sådan.

#målarlajvet (eller världens kanske bästa bröllop)

Obs! Varning för enormt sötsliskigt romantiskt inlägg. Jag tar inget ansvar för hur fluffrosa ni känner er efter att ha läst detta ;)

Och så hände den där speciella helgen i maj 2015. Den som jag och Svart planerat och roddat över i så lång tid.
Vårt eget #målarlajv.
Eller kanske mer känt som vårt bröllop.
Innan jag går in på hur den stora dagen var så låt mig först säga hur extremt svårt det är för två kontrollfreak som mig och Svart att planera en fest in i minsta detalj och två dagar innan vara tvungna att släppa allt och bara lita på att allt blir bra. Det var....svårt minst sagt och jag kan lugnt säga att vi båda var något stressade och sov för lite sista veckan. Lägg därtill att jag jobbade två dagar i Halmstad veckan innan så vet ni på vilken nivå jag var på.

Men när fredagen väl grydde och vi hade lämnat av allt på lokalen så var jag rätt lugn.
Angel kom hem till oss och jag och hon begav oss till hotell för en kväll med mys, bubbel och choklad kombinerat med ansiktsbehandling och måla naglarna. Det gjorde under för mina nerver!

På lördagen så åt vi frukost och sedan dök Anouk upp och vi fixade håret, sminkade oss och pratade massor. Svart och hans best man RH anlände senare och vi alla åt lunch och bytte om innan vi åkte mot lokalen.
Jag hade i övrigt världens finaste brudklänning som Gåskäggsdotter sytt. Ja jädrar, den är det vackraste i världen i klädväg.

Sedan var dagen bara fantastisk! Det regnade men det kunde inte spelat mindre roll. Twootwo höll en så sjukt fin vigselceremoni för oss, att välja honom till vår präst var ett så bra beslut. Från start till mållinje så höll han oss uppe och guidade oss i genom alla turer.

Svart och jag hade skrivit egna löften till varandra som vi läste upp och jag kan ärligt säga att jag aldrig varit så lycklig som när vi sagt ja till varandra.
Att gifta sig för mig är en stor grej men vårt #målarlajv bottnar ju i att jag och Svart dels ville ha en stor fest för våra vänner och dels att det är så sjukt mycket lättare juridiskt att vara gifta med tanke på allt vi delar och kommer att dela i framtiden.
Men att leva varje dag och dela livet med honom gör jag redan och jag vet att jag kommer att vilja ha varje dag med honom så länge vi älskar varandra.
Vandrade i en kärleksbubbla hela dagen, inte bara av all kärlek jag kände att jag ville ge Svart och den jag kände från honom. Men också från våra fantastiska vänner och familj som var där på vår dag.

Som hjälpte till med dekoration av lokalen
Som roddade mat och betalade när vår budget inte ville vara med längre
Som höll fantastiska tal som fick både mig och Svart helt tårögda
Som skrev sånger till oss och som gjorde fina flashmobs.
Som dansade med oss och blåste såpbubblor över hela lokalen.

Det är så många jag vill tacka, så många jag vill krama om igen och igen. För att ni var där och för att ni är vänner och familj, de allra bästa som finns i världen.

Ett så här romantiskt inlägg kräver en episkt bröllopsbild!
Foto: Frida Selvén

Möhippa i Malmö!

2015 är för mig de många bröllopens år. Många jag känner gifter sig, jag är bjuden till en del av deras bröllop och tack och lov har de lyckats undvika att lägga sina stora dagar så att de krockar med varandra.

I helgen var det dags för finaste Anouk att bli firad med sin möhippa! Så mycket hemlighetsmakeri och smygande. Jag och Caelra kom ned till Malmö sent på fredag kvällen och det kändes plötsligt som att vi skulle stöta på Anouk bakom varje gathörn när vi gick runt.
Men det gjorde vi tack och lov inte. Tidigt på lördagmorgon så mötte vi upp resten av det glada möhippagänget och kidnappade Anouk på gymmet. Och sedan rullade dagen bara på till tonerna av strålande solsken och värme. Malmö visade sig från sin vackraste sida och med champagne och massor med mat och skratt blev staden ännu bättre.

Anouk blev dagen till ära uppklädd som Princess Bubblegum
från serien Adventure Time

Det var studioinspelning av en sång, det var picknick i park med mat, vin och godsaker, det var frågesport, achivementlista, , nybakade croissanter med choklad och jordgubbar och slutligen middag och en mordgåta. Den var rolig, att puffa ihop ett gäng lagom fulla lajvare och ge oss en mordgåta att lösa med uppmaningen att "mingla och improvisera- var era karaktärer!"
Hahahahaha! Ja den mordgåtan lyckades vi inte lösa, vem hade tid för sådant när det fanns karaktärsutveckling att göra, relationer att bygga och pengar att tjäna?
Sedan blev det fest på kvällen med massa prat, öl och härligt häng.
Dagen efter var... seg men inte för seg. Jag och Caelra blev bortskämda av hennes kusin med pannkaksfrukost, glass och kaffe. Lägg då till att vi satt på en filt ute i solen med allt detta så förstår ni vilken episk söndag det var!

Så mycket nom!!

Kort sagt, det var en väldigt fin och bra möhippa och det bästa var att se Anouk så glad och lycklig, att se henne fnittrig och glad inför sitt bröllop som är så snart!

Trailern för Star Wars VII-The Force Awakens

"Ohhh, ny trailer ute för "Star Wars- The force Awakens!"
Jag orkade inte ens resa mig från datorn. Inte för att jag inte var exalterad över trailer utan för att jag var trött. Så jag satt stilla och hörde när min partner drog igång trailer på sin mobil.
"The force is strong in my family...."
Sedan var jag tvungen att titta på den. Det gick liksom inte att låta bli. Den intresserade läsaren kan notera att jag höll mig i cirka två minuter innan jag såg den.
Sedan såg jag om den. Igen och igen. När jag var uppe på tio gånger kunde jag lugna ned mig tillräckligt mycket för att min puls skulle vara normal igen.
När jag först fick höra att det skulle göras en ny Star Wars film så var jag till en början djup skeptisk.
Inte för att jag inte älskar Star Wars, snarare tvärtom. Min relation till ursprungstrilogin går tillbaka när jag var liten och råkade få se början av Return om the Jedi. Jag blev helt fängslad. Men precis när det mest spännande skulle hända (Rancorn skulle gå till attack) så kom en vuxen och stängde av med förklaringen att jag var för liten för att se.
Min besvikelse gick att ta på.
Det dröjde några år innan jag lyckades övertala mina föräldrar att se hela trilogin och när jag väl fick det vad jag fast övertygad om att det aldrig gjorts något bättre i världshistorien. Jag ville vara Leia, jag ville vara Han Solo och jag önskade mig en ljussabel mest av allt.
Det var då.
Senare så var jag så besviken på de tre nyare filmerna så jag väntade mig inte så mycket av ännu en film. När det sedan läckte ut att de händelser som otaliga författare skrivit om i Star Wars-universumet inte längre skulle vara en del av den officiella tidslinjen utan klassas som legends så välte jag nästan ett bord i ilska.
Jag har så många karaktärer ifrån böckerna jag verkligen älskade, främst Mara Jade, och att hon nu inte längre skulle få räknas "på riktigt" med fick mig en smula gråtfärdig. Men mest arg.
Kort sagt, jag var inte direkt på topphumör för att välkomna en ny film med öppna armar. Jag var snarare ungen som tjurar i hörnet med korslagda armar för att jag inte fick mitt favoritgodis.
Den ungen som svor på att allt var förstört och att inget någonsin skulle bli bra igen,
Jag är väl rätt lättköpt för som sagt, den här nya trailern fick mig att se stjärnor- på det bra sättet.
Här fanns stämningen och andakten från de gamla filmerna, (4:an, 5:an och 6:an) blandat med löftet om något nytt och samtidigt väldigt mörkt. Det är precis vad jag vill ha, jag vill ha mitt Star Wars fullt av misär och episka krig.
Något som gjorde mig extra lättsåld när det kommer till den nya trailern var den tydliga frontningen av en kvinna OCH av en rasifierad man. Hur ofta händer det i en film? Hur ofta händer det i en Sci-fi film?
Jag satt bara och fånlog när jag tittade igenom den samtidigt som jag inser att jag inte har ett hum om handlingen eller om detta blir en lika stor besvikelse för mig som de tre senaste filmerna.
Kanske händer det.
Eller så kanske jag får grina ögonen ur mig till den mest episka av sagor ännu en gång.

December är hur som helst för lång bort.

 

Vart katten hände med min tid?

När jag har mycket att göra så är det bloggandet som nedprioriteras. Det är ett väl känt faktum. Men jag trivs inte alls med det.

För att göra en lång historia kort:
Det hände lite stress över GothCon.
Och över Sverok.
Och över #målarlajvet.
Asch, det hände stress över allt!!

Någonstas där så glömde jag helt bort att blogga men jag ska i helgen göra ett tappert försök att komma ikapp. Det har hänt så episkt mycket bra i mitt liv att det inte riktigt förtjänas att stå obloggat. Så bered er på massor med blogginlägg som täcker de senaste två månaderna,
Jeez, detta kommer att kräva energidryck!

Helg med Sverok och lite födelsedagsfirande

En av mina största grejer jag fasade för när jag blev ledamot i Sveroks förbundsstyrelse  var resorna jag måste göra. Inte för att de är många, det är huvudsakligen resor till och från styrelsemötena och kanske lite små saker däremellan, utan för att jag på senare år börjar bli åksjuk när jag åker tåg. Jag vet inte om det är åldern eller något fel med mitt balanssinne men för typ ett år sedan så sa det bara smack. Jag kunde inte äta på tåg och jag var tvungen att sitta blickstilla och antingen stirra ut genom fönstret eller se på film på min laptop för att inte må karateilla.
Fail på den.
Så jag var lite orolig när 2015 inleddes och det var dags för att börja åka till styrelsemötena.
Men första resan till styrelsemötet har gått bra och nu när det var dags för möte nummer två gick det över förväntan, åksjuketabletter i kombo med att sova mycket gör mirakel.

Styrelsemöte nummer två innebar att vi också hade teambuilding med kansliet, något som jag såg fram emot. Inte bara för att jag skulle få chans att krama massor på Emyrlin, som är en fantastisk människa jag träffar på tok för sällan, utan för att jag inte träffar kanslipersonalen alls. Det blir så när de sitter i en stad och jag i en annan. Jag har visserligen mailkontakt med en del av dem rätt regelbundet men träffas på riktigt... nej, det har inte hunnits med. Förrens nu.

Jag var lite sen till mötet på fredagen efter SJ i vanlig ordning levererade förseningar så min två timmars marginal åts upp i ett nafs.
Men sedan blev det en jättetrevlig kväll med utbildning i normer, beteende och attityder som följdes av middag och sedan en jättebra träning i hur man ska hantera media som var grym. För mig som journalist så var det en väldigt speciella upplevelse att lära sig hur man ska hantera media när de ringer. Vi gick igenom det lite på JMG men då från andra hållet mest, alltså hur man bemöter folk man vill intervjua eller ha reda på information ifrån. Så att vara på den andra sidan så att säga var förvirrande men jag insåg efter två minuter att jag har klara fördelar av mitt yrkesval då jag kan läsa av situationer på ett annat sätt. Jag har liksom facit i handen och det gör det lättare.
Spännande var det!
Dagen efter så var det möte hela dagen och det råkade även vara min födelsedag. Yey.
Jag brukar inte bry mig massor om min födelsedag men när jag vaknade på hotellrummet på morgonen så kändes det lite tomt.
Jag kom osökt att tänka på Sveorks tidigare ordförande Rebecka Prentell och hennes ord till sig själv:"Nu är det du och jag Sverok"
Med det citatet i huvudet gick jag, mest ensammast i världen, ned till frukost och satte mig vid ett bord med mina ägg och bacon.
Där satt jag själv innan finaste Emyrlin kom och attackkramade mig och sa grattis och sedan var dagen bra igen!
Dagen blev ännu en smula bättre efter lunch då Wingate, vår fina ordförande, ihop med Emyrlin,  roddade tårta till mig och jag fick kramar, sång och marsipankycklingar. Om nom nom!

Jag vill inte säga att jag var röd men jag var rörd. Massor. Bild: Jennie Larsson

Mötet i övrigt rullade på, vi tog oss sakta igenom högen med beslutsunderlag och diskussionsunderlag. Mina två första beslutsunderalg jag skrivit för Sverok klubbades igenom vilket för mig var enormt kul!
Vi fick en otroligt rolig överraskning med då Sverok fick ta emot pris från RFSL Ungdom. Otroligt hedrande och fint! Hela motiveringen och vår fina videohälsning kan ni hitta här.

Sedan på kvällen var det teambuilding med massor med kul lekar i lag och sångskrivande samt frågesport! Sjukt kul och givande!

Gladast lag tar selfie efter frågesporten!

Dagen efter så satt vi i förbundsstyrelsen och gick igenom resten av vad som skulle göras och när klockan slog slut för helgen så hade vi faktiskt hunnit med allt! Ja jädrar vad bra vi är!
När tåget rullade hemåt var jag astrött men också sjukt nöjd med helgen. Jag lär mig så mycket på varje möte och lär känna så sjukt mycket fina människor.
Sverok är på riktigt något av det roligaste jag gjort!

Etnicitet och lajv 2.0

Just det, jag har glömt att blogga om årets Prolog! Det var så mycket bra att jag fortfarande inte smält det helt så jag kommer vara tvungen att ta det i omgångar under året.

Jag tänkte börja med att berätta om min och Zinweis föreläsning "Etnicitet och lajv 2.0"

Kort beskrivning av vår föreläsning:
En genomgång av hur den framskridande främlingsfientligheten i samhället påverkar lajvhobbyn och individer med utomnordiskt utseende. Under föreläsningen varvas personliga anekdoter med en genomgång av ett antal för diskussionen relevanta termer och tips på antirasistiska handlingar och varför dessa är så viktiga för ett inkluderande klimat

För två år sedan, på mitt första Prolog, så höll vi vår första föreläsning på temat och tänkte att det skulle räcka. Men icke, vi hade glöm detta med att rasismens växande framfart i samhället och den inverkan detta har på lajvsverige. Så någongång förra sommaren så bestämde vi oss för att göra en uppföljare. En arg och bitter sådan.
Och det gjorde vi. När vi satt och skrev och drog igenom föreläsningen så insåg vi att vi aldrig varit så arga och besvikna på våra medlajvare och på den växande acceptansen mot rasism. Det märks när vi pratar men det blev bra i slutänden.

Både jag och Zinwei har bloggat en del om detta innan och för läsning som rör en del av det som vi pratar om så rekommenderas följande av våra blogginlägg!

Setsuna

En feg inställning till rasism (eller en fråga om att se sina privilegier)


Zinwei

Ljudet av inget ljud: Den tysta majoriteten
Rasifiering - En förklaring