måndag 7 augusti 2017

Game of Thrones: The spoils of war (eller I see fire)

Dags för avsnitt fyra av säsong 7 av Game of Thrones. Nu börjar jag få separationsångest. Så få episoder kvar på denna säsong och sedan mer väntan! Ja, jag tar ut saker i förskott. Hantera det.

Som vanligt är detta inlägg fullt med spoilers så läs inte om ni inte har sett avsnittet!



Redo? Då drar vi igång!


Jag har så mycket känslor att jag inte känner något alls.

"You died in that cave" Meera Reed
Vi kan börja med att konstatera att Littlefingers manipulationskonster rinner av Bran som vatten på en gås. Det fungerar inte att smöra med titlar eller gåvor.
Jag undrar hur mycket Bran har sett av Littlefingers görande och om Bran vet hans roll i Neds fall. Det måste han nästan göra men jag tror att Bran håller på den karamellen till rätt tillfälle.
Bran är i övrigt supermegaläskig. Men det är väntat, vi fick hans reaktioner på hur han hanterade visionerna i en tidigare säsong. Nu är det noll känslor och full uppkoppling till Westeros-Wifi.  

Vintern är vacker... än så länge


"I´m Arya Stark, this is my home" -Arya Stark
Jag trodde jag skulle gråta här men icke. Kanske för att Aryas hemkomst till Winterfell var så cool men samtidigt så mycket hon.
Det blir inget trött bedjande eller uppgivenhet här utan hon gick bara in.
Samma sak med hennes återseende med Sansa, det var glädjefyllt men samtidigt avvaktande. Inte för att de ogillar varandra utan för att de inte är samma personer som innan.

Återseendet med Bran var samma sak. Bran är fortfarande superläskig men jag gillar hur Sansa reagerade på vad han berättade om Arya.
Det var främst Sansas lilla leende som gjorde hela scenen ute vid trädet för mig. Så litet men det ryms så mycket i det. Stolthet och ett erkännande, en insikt om att Arya är den hon blivit.


"Låt oss kolla på Dragonglass. och de här asgamla målningarna ingen någonsin hittat."
Seriöst, vad gjorde Stannis på ön?

"The first men made these" -Jon Snow
Hej och hå!
Ibland dyker bra argument upp ur jorden. Bokstavligt talat. Här kändes det som att Daenerys faktiskt börjde tro på Jon, inte bara för bildernas skull utan för att han var mycket mer övertygande här än vad han var innan.
Här talade han med både röst och med ögonen, han vädjade, bad och det märktes tydligt hur mycket detta betydde inte bara för honom men för alla i Norden. Alla de vars liv han bär på sina axlar.
Det var fint. Jag glömmer att jag gillar Jon så fort han slutar gnälla.
I övrigt fick jag lite questvibbar av när de talade med Missadei. Det är detta med att : “Gå och prata med Daenerys vänner för att ta reda på hur hon är”
*Done*
“DING! Du låste precis upp ännu en dott på ditt kunskapsträd”
Och det är klart att det måste gå till så men jag fnissade lite åt det.
MEN NEJ!  INGEN ROMANS!!! VILL INTE!
Jon, sluta titta och fokusera på målet! Jag lovar att om det bli en romans kommer jag att riva en vägg i rent raseri.
Men jag blev glad när det äntligen rörde på sig mer och Daenerys ÄNTLIGEN tog befälet och visade att hon både vet vad som krävs av henne som härskare (inte sitta och låta armén göra allt) och även att hon kan lyssna på råd.
Heja Daenerys för att hon är en drake och heja Jon för att han säger vettiga saker.


Styrka vs snabbhet ftw!

"I want to train with you" -Arya Stark
Jag älskar övningstriden mellan Arya och Brienne, mycket för att det är kul att se hur långt Arya har kommit och vilken skillnad det är mot när hon sist tränade med svärd då någon ur hennes familj såg på.
Plus att jag älskar Brienne. Jag vill ha mer Brienne.
Jag är lite osäker på Sansas blick dock, ska jag tolka den som att hon uppfattar Arya som ett hot eller är hon bara orolig?

Nej , jag kan inte göra något rätt. Alls

"I should be"
-Theon Greyjoy

Du vet den där känslan när du övergett din syster, genomgått full reaktion på din PTSD och tagit dig över havet för att träffa din allierade... Som inte är där utan du möter din fly förbannade fosterbror?

Den känslan är: Ohhhhhh fuck.

Det är en jädra tur för Theon att Sansa berättar för Jon om deras flykt från Winterfell. Annars hade han varit hackebiff!
Men oavsett, Jag tycker fortfarande synd om Theon. Döden kommer vara en tröst för honom.


Episkt. Mer än episkt.

"Dracarys"
-Daenerys Targaryen
Bronn och Jamie är en kombination jag uppskattar och det livar upp den sega hemfärd jag trodde jag skulle få se....Men icke!
Vänta lite… hur snabbt går det här egentligen? Hur hann kunde 100 000 dothrakier ta sig fram så snabbt?
Fuck logik, jag gillar detta! Jag vill fortfarande inte se krigsporr men jag vill se lite strid och jag vill se det gå askasst för Cersei.
Och sedan grät jag och fick gåshud på samma gång när Daenerys dök upp. Ja jädrar. Slaget utanför Harrenhal måste varit en syn med tre drakar. Detta är magnifikt.
Jag älskar varje minut av den här striden. Det är vackert med eld.
Och summan av detta är: Cersei har guld men ingen arme.
Men hörde jag viskningen om något mer gyllende på väg? OH YES!!


Övriga tankar:


Det här var ett avsnitt som var lite segdraget för mig på ett sätt men på samma gång var helt klockrent. Först och främst, efter allt runthoppande så kändes det konstigt att fokus låg nästan helt på Winterfell, Reach och Dragonstone. Det var som att vi inte tog oss någonvart alls vilket bidrog till en känsla av stillasittande samt en känsla av att avsnittet tog slut alldeles för snabbt.
Men oj vad mycket det gav i fråga om karaktärsutveckling och interaktion mellan viktiga karaktärer.
I övrigt är det väldigt mycket vi inte får se, till exempel plundringen avd The Reach. Det känns som lagren på en lök detta där manusförfattarna långsamt skalar bort de onödiga yttre lagren (Hej Dorne och Sandsnakes!) för att kunna fokusera på kärnhistorien.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar