Okej, lite mer samlade tankar om ett visst uttalande om att invandring är en belastning för Sverige.
Först och främst, jag har läst hela uttalandet och funderat många vändor över det hela.
Min första reaktion var en blandning av kalldusch och trötthet. Ett kalldusch över att se samma rasistiska retorik jag sett om och om igen nu upprepas av landets näst största parti. Och det på ett helt självklart sätt, som att inget är fel med det.
Sedan en trötthet över hur långt samtalet förskjutits sedan 2014 och att det gått från att handla om att rasism är oacceptabelt till att tumma mer och mer på det och att det nu handlar om att det är helt okej att kläcka ur sig rasistiska uttalanden utan att ha den minsta analys bakom vad detta har att göra med för strukturer eller vad det gör med Sverige.
Helvete vad trött jag blir. Och arg.
Och här är det säkert flera av er som tänker efter en vända och säger…” Hey Anna, du är ju adopterad, det är ju inte DIG som uttalandet gäller.”
Korrekt, jag är adopterad och har bott här hela mitt liv.
Men vem kan säga det när de ser mig på bussen eller ute på en promenad? Hur särskiljer vi vilka som har rätt att vara här och inte?
Svaret är att det kan vi inte. Utan istället så skapar uttalande som detta en uppdelning i vilka som är riktiga svenskar och det ger också rasisterna vatten på sin kvarn i sin tro att “Bara riktiga svenskar har rätt att vara här och få jobb!”
För när det sägs saker som detta, att invandringen är en belastning för Sverige, så gör det återigen något med hur Sverige ser på människor med utomnordisk bakgrund.
Vi alla ses som mindre värda och det blir ett synsätt som ges legitimitet.
Sedan har vi den andra biten. Det är denna att när ett sådant här uttalande sker så skapar det också en vilja att försvara mig. Jag vill bevisa hur mycket jag har jobbat, hur mycket jag tillför till det svenska samhället för att säga att jag inte är en belastning och att jag är lika mycket svensk som alla andra. Som alla vita.
Men det är en känsla som varar i cirka en minut för sedan inser jag att jag inte ska behöva försvara mig. Jag ska kunna vara sjukskriven, kass på mitt jobb, sno din jädra flickvän och ändå känna att jag inte är mer av en belastning på samhället bara för att jag är utomnordisk.
Min första känsla är en känsla jag inte kan rå för men jag önskar så att den hade kunnat försvinna. Både för att jag inte ska behöva försvara mig men för att detta också lägger debatten helt fel.
För det får inte bli ett samtal som handlar om “Den duktiga invandraren” VS “Den lata invandraren” för då kommer debatten att handla om vem som gör tillräckligt mycket för att inte vara en belastning. Och vi som inte ser tillräckligt svenska ut kommer ALDRIG kunna göra tillräckligt mycket för att inte vara en belastning. För det handlar inte om det utan det handlar om att vi inte är tillräckligt svenska.
Men ett uttalande om att invandring är en belastning delar upp oss som pekas ut i två läger, de som är tillräckligt bra och de som inte är det.
Vem klarar ribban och vem får vara med?
Det splittrar, skapar osäkerhet och framförallt flyttar det fokus till oss istället för vart det ska vara: Nämligen att detta är ett rasistiskt uttalande och att det inte är okej. Vi har rätt att vara här på samma villkor som alla andra och vi har rätt att göra exakt så mycket eller lite vi kan utan att det ska skrikas om utvisning eller lathet.
Och att detta återigen skapar en situation där svenskar med utomnordisk bakgrund känner sig fast i en rävsax där vi inte kan göra rätt.
Vi kan inte vara tillräckligt bra för att inte vara en belastning för vi måste alltid var TUSEN gånger bättre än vita svenskar.
Men är vi tillräckligt bra så är vi för bra och då ska vi veta vår plats och den är inte i de vita rummen eller jobben.
Känn tacksamhet mot det land som tagit emot dig. Känn skuld om du inte tillför. Men gör inte för mycket för då snor du rimliga svenskars jobb, flickvänner och levebröd.
I slutändan känner jag en enorm ilska över att sådan här uttalande kommer från landets näst största parti som valt att haka på en rasistisk retorik till den milda grad att de numera ser detta som ett helt okej sätt att uttrycka sig på.
Jag är inte en belastning för att jag finns här. Ingen ska känna sig som en belastning för att de bor här och ingen ska känna att de ska behöva försvara sin existens gentemot ett måttstock som är byggd på rasism.
