Blodsband Reloaded 2018

Och så blev det den tiden på året igen. Den tiden då jag tar mitt pick och pack, åker över halva landet i en bil utan aircondition för att lajva i postapokalypsens vackra vildmark och skjuta airsoft.

I postapokalypsen är allt vackert. Foto: Mårten Bydén

Kort sagt: Det var dags för Blodsband Reloaded.

Jag åkte ju redan förra året som en del av er kanske minns och fastnade helt för detta med kombinationen airsoft och lajv.

Då förra lajvet mest var en inkänningsperiod på många sätt så var denna mer intensiv. Nu visste jag vad jag ville uppleva och jag visste vad jag ville satsa på.

Är det inte slitet och
smutsigt är det inte coolt!

Jag ville uppleva Blodsbland, prata med många människor, ha lajvrelationer, skjuta mer airsoft och springa runt och göra allt.
Och det lyckades över förväntan, jag hade inte tråkigt en enda minut.

Men låt mig börja från början. Detta året var lättare än förra gällande utrustning för jag körde på samma roll och kunde ha samma grejer. Det enda jag fixa var en ny jacka, armvärmare, väska och bytte ut en del remmar på arm och benskydd. Samt sydde på mer bling eftersom min roll Maw älskar allt som glittrar och blänker.
Det var väldigt lite arbete vilket var skönt.
Jag patinerade såklart allt och även min gamla saker eftersom jag inte var helt nöjd med hur det blev förra året, det var lite för rent och helt.
Nu hade jag knappt ett helt plagg på mig och mina kläder var så patinerade att de kunde stå av sig själva.

Mums och ja, det är så här det är med lajv, jag gör knasiga grejer för upplevelsen :)

Jag och Svart åkte detta år med en ny grupp bestående av gamla,glada vänner och det var riktigt bra. Vi hade en sådan där härlig gruppkänsla där alla var omtänksamma, ansvarstagande och var öppna för gemensamt spel men där alla samtidigt var fria att göra vad de ville - Och det funkade!
Fantastiskt!

Titta vad fräcka vi är! Och ja, vi hade en robot. Fler frågor?
Foto: Mårten Bydén.

Vi kallades Underhuggarna och tillsammans lajvade vi oss igenom tre dagar på Sinterverket. Vi var sämst och bäst och hade väldigt kul ihop.
Jag fick åka bilbilbil, skjuta allt, eskortera karavaner, vara med på all wreckning (tänk Catch-the-flag), tjuta halsen av mig vid arenan när jag fick se coolaste Alpha slåss (SÅ FRÄCKT!), bli skjuten i ryggen, operera knät på sjukhuset (inlajv) och ha diskussioner om varför kolbulle är den mest delikata maträtten någonsin. Samt skriva den mest stela ursäkten någonsin till ett inlajvex för att jag dumpade henne på hennes födelsedag.

Jag hade ett fantastiskt lajv där jag fick det jag ville ha och jag fick träffa så mycket fina människor både inlajv och offlajv.
Det var guld.

Jag har ju som ni kanske vet haft svårt att vara med på lajv i Sverige. Det känns fortfarande stundvis som att folk hatar mig och att jag är paria. Den känslan dyker upp mer sällan nu men den finns.
Och den dödades lite mer på det här lajvet när jag träffar människor som är snälla och vänliga. De som säger att jag skriver bra saker, de som säger att jag arbetar på bra för Sverok och de som.... tja ser mig som jag är.
Tack alla ni som sade fina saker till mig. Det värmer så mycket. Och tack
En dag kanske jag slipper känslan av att vara paria helt.
Vem vet? Just nu tar jag ett steg i taget och är glad att kunna åka hem från ett lajv dödstrött och sliten men lycklig.

Så tack Blodsband för att postapokalypsen får vara vild och vacker, tack arr för att ni gör detta med bravur och tack till min grupp Underhuggarna.

Jag kom till och med ihåg att v-logga en smula efter lajvet och gå runt lite på området och prata med folk.!

Mer läsning på temat:

• Blodsband Reloaded och att våga skjuta allt

Mitt år 2017

Så drar sig 2017 mot sitt slut och det har blivit dags för mig att sammanfatta året och vad som har hänt. Det är en hel del!

Redo?

Först och främst blev jag tant åt världens kanske sötaste lilla unge. Det är fantastiskt fint och hon är så jädra underbar. Att se henne växa har varit något av det bästa detta året.

Vårt första möte.

Jag och Svart tog våra sparpengar och åkte till Japan IGEN! Vi älskar verkligen det landet och denna gång fick vi se lite mer av det.

Vi fick se slottet i Hime-ji, sjukt vackert och magiskt.

Efter fem år så tog jag och avslutade mitt initiativ #isisnerdfeminism.  Det har varit fina år på Gothcon och fina år för mer jämställdhet i spelkulturen, en kamp som inte tar slut för mig på långa vägar än!

Jag är så glad för allt som #isisnerdfeminism har gjort.

Proud and Nerdy i Göteborg hände och det var vackrast <3

Mer färg, mer kärlek och mer rätt att vara den en vill och frihet att älska den/de en vill.

Jag fortsatte spela PokemonGo, det är det roligaste spelet ever och mängden människor jag knyter korta kontakter med genom spelet är fantastiskt.

Team Instinct är bäst även när det regnar!

Jag tog och åkte på postapocalyptiskt lajv i en värld där allt var vackert och fullt av airsoft. Sjukt roligt och jag hoppas kunna åka under 2018 igen.

Jag älskade airsoft-delen i lajvet och främst att jag fick vara snygg och cool. Foto: Gill Edgar

Jag och bästa Elin tog och höll kurser i Fake news och källkritik och fick jättebra respons! Det kändes så fint och bra plus att det verkligen behövs att folk lär sig mer om hur de ska ha källkritiskt tänkande. Hurra för oss!

Har du koll på fake news? Om inte så gå vår kurs :D

Jag upptäckte Sing-Along och det blev tre tillfällen med underbara jobbkompisar under året, Sound of music, här Mamma Mia och sist Molin Rogue.

Peppen innan Mamma Mia, två av oss kunde alla sångerna utantill!

Bokmässan hände igen och jag stod för Sverok hela helgen där vi bland annat promotade Fantastikens månad.

Mer fantastik åt folket!

London hände med fina vänner där vi såg på tok för mycket museum, vandrade i soliga parker och hade det sjukt trevligt. Där gick jag även på konsert och fick se min idol G-Dragon live!

London var episkt baby! #resaivästerled

G-Dragon var allt jag drömde om och mer.

Jag åkte på Downton Abbey-lajv i Polen och var rysk adel i en tid då världen rasade samman. Det var helt fantastiskt.

When russian, you need fur and tiaras. Photo by Benjamin Tarp
#dziobaklarpstudios #fmlarp #fairweathermanor

Jag och Dan som gör Isfolkspodden gjorde en roadtrip nedåt land och jag fick träffa min författaridol Margit Sandemo!

Margit var helt fantastisk, full av energi och massa berättelser.

Jag började videologga, sjukt läskigt men kul!

Följ mig gärna, allt på engelska (typ) och väldigt fånigt.

Och som vanligt hände Sverok under hela året vilket var fantastiskt och detta året lite mer intensivt eftersom jag siktade på att bli ordförande. Något jag även blev!

Det är MIN ordförandeklubba <3

Sist men inte minst så firade jag och Svart åtta år ihop. Det är rätt coolt och det känns bara bätre för varje år som går <3.

Vi är rätt jädra asbra ihop!

Så tack 2017. Du var ett helt okej år och jag är nöjd!

Blodsband Reloaded och att våga skjuta allt

Ni vet den där drömmen om att lajva Mad Max och vara coolast i världen i en postapocalyptisk värld utan zombies men med känslan av att allt är förgängligt och att världen är din?

Att lajva i postapocalypsen kräva en airsoftbössa samt nitar.
 Foto: Gill Edgar

Just exakt det gjorde jag i förra veckan på lajvet Blodsband Reloaded.

Så vad var då Blodsband?

"The year is 2146 and civilization as we might have known it came to a grinding halt 103 years ago in what is fondly thought of as "the great calamity". "The sky was torn asunder and war swallowed the earth", and all that jazz. Nature has since reclaimed much if not most of the land once domesticated and developed by people. Most of the planet is to be considered unexplored wasteland.

The human (and post-human) population has been much reduced. Inhabitants of the new world often live as nomads or as citizens of smaller communities built on top of or inside the ruins of the old world."

Jag kan tillägga att Blodsband senaste åren även varit ett av Sveriges mest hypeade lajv och biljetterna till lajvet har vanligtvis sålt slut på timmar.
Och det är klart att både jag och Svart varit ruskigt sugna på att åka (Han älskar Mad Max och jag älskar Borderlands) och ännu mer på detta i år… tills vi båda insåg att datumet då biljetterna släpptes låg under våran stora Japan-resa.
Hej då Blodsband. Vi visste att det skulle vara kört att få tag i biljetter med sju timmars tidsskillnad och noll wifi.

Men så blev vi meddragna av ett gäng vänner i deras grupp och inte bara det, de löste vår anmälan genom att anmäla oss när biljetterna väl släpptes!

HURRA!

Så med det sagt började vi planera för att åka på ett ascoolt lajv!

Blodsband Reloaded är ett stort lajv med runt 700 deltagare och det var för mig en helt ny typ av lajv, nämligen där airsoftvapen och strider med dessa spelar en stor roll.

Så det första jag och Svart gjorde inför lajvet var att traska och köpa lite airsoftvapen och få ett hum om hur dessa används.

Ett styck hölster byggt i Wobla

En sydd yllerock får bling

Steg två var att börja pyssla med våra dräkter.

Svart ville vara en robot och jag ville köra på stilen Kpop-star goes Ranger (för varför inte vara snyggast och mest fab i postap-öknen när jag kan?)

Postapokalypslajv är enligt mig enklare än andra lajv eftersom det går att köpa mycket på secondhand eller bara rota i garderoben efter saker som går att använda. 

Det hindrade inte mig från att sy och bygga saker för att få exakt den look som jag ville ha. Dumma mig. 

Men det skulle inte vara postapocalyps utan att ta hänsyn till att allt ska se slitet, smutsigt och trasigt ut. I korthet ska det verkligen se ut som att en har bott och levt i sina kläder i en halv livstid.
Så min största utmaning var först att bygga/pussla ihop en dräkt som 1) gick helt i grått eftersom det var min färg i gruppen Omega 13 jag åkte med 2) sy en del och blinga den till max med nitar och färg så att den blev unik samt steg 3) slita sönder allt med fil, sandpapper och raspar och patinera den med färg, sand, damm och plaster.

Det är en speciell känsla att bygga en dräkt och sedan lägga dagar på att göra sönder den och få den dammig och skitig.

En känsla av: Jag måste vara helt jädra dum i huvudet.

Men det var överraskande kul även fast jag typ vred sönder armen av allt raspande och filande.

Tips från mig: Yllerockar är asvåra att slita på utan en vinkelslip (vilket jag inte hade). Använd vinkelslip. Eller vad som helst som inte innebär att du måste göra det för hand.

Men i slutänden blev det rätt bra trots att jag nog hade behövt slita sönder mina tröjor mer samt fixera smutsen bättre med spray.

Själva lajvet var för mig en studie i tre delar.

Den första var att jag stod på balkongen och bara tog in lajvet och alla deltagare. Jag var så imponerad av så många fräcka dräkter, koncept och av alla coola fordon (34 stycken om jag räknade rätt)

Jag slöpratade med folk på gatan och var helt nöjd med att låglajva för att få ett hum om vad jag ville göra senare.

Den andra var när jag gick ut, på egen hand eller med några i min grupp, och pratade, upptäckte och hade kul på lajvet genom att vara nyfiken, jobbig, skrikandes och en förnuftets röst blandat med pepp.

Den tredje var airsoftdelen som var askul. Jag borde gissat att jag skulle gilla airsoft med tanke på hur mycket jag gillar laserdome.

Så när jag kunde drog jag ut och pangade saker och såg till att vara med på kvällsräderna som var en avancerad variant av Catch the flag. Det gjorde att jag fick springa över sanddyner i solnedgång, smyga med främlingar och planera bakhåll och försvara “The flag” genom att skjuta och hålla vår position tills tiden var slut.

Så här en vecka efter lajvet hade jag nog velat ta mig ut mer, ha mer relationer och spel med folk för att råda bot på min rastlöshet som satte in ibland men det är något att ta med mig till nästa Blodsband.
I korthet är jag supernöjd med mitt första Blodsband, med settingen, med arrangörerna och med all coolhet.

På ett väldigt personligt plan var detta mitt första stora lajv sedan min lajvdipp 2015 då det kändes som att jag inte var välkommen i lajvvärlden längre.

Jag åkte ju i vintras på lajvet Häxorna på Ästad går och fick tillbaka min lajvlust men detta var det första stora lajvet som jag åkte på som jag dessutom inte hade koll på.

Det var väldigt nervöst att åka på ett sätt men samtidigt otroligt skönt att sparka sig ut och våga.

Och med allt det i bagaget var det det var otroligt skönt att känna att allt fungerade och framförallt att jag kände mig som en del av lajvsverige igen.

Jag ska inte förneka att mycket berodde på alla de underbara människor jag inte kände alls som kom fram till mig innan och efter lajvet för att tacka mig för mina bloggtexter, för mina facebooktexter och för allt jag skriver och gör.

Jag blev rörd bortom alla gränser. För det är så lätt för mig att glömma att det finns folk som uppskattar det jag gör, det är lätt att glömma bland hatmail och personliga påhopp.

Det är skönt att inte känna sig hatad och det är skönt att känna att jag kanske kan vara tillbaka och lajva i Sverige.

Så tack Blodsband och alla fina människor jag träffade där. Både för ett fint lajv men för allt det som ni gav.

Onwards till framtiden och kanske en framtid som är mindre drabbad av radioaktivitet men lika underbar, vild och fri.

Min slutliga outfit på lajvet.
Mitt airsoftvapen är av modell hagelbössa som bara skjuter plastkulor.
Foto: Gill Edgar

Mer info om lajvet kan hittas här