Proud and Nerdy på West Pride!

Och så blev det slutet på West Pride (som jag i vanlig ordning jobbade mig igenom) och därmed var det dags för regnbågsparaden!

Sverok Väst arrangerade Proud and Anerdy i paraden och jag och Svart gick självklart i den delen av tåget.
Proud and Nerdy var en fantastisk del med massor av glada nördar, flaggor och kärlek. Samt godis som jag och Sam delade ut längst hela vägen till både barn och vuxna. Jag lärde känna massor med nya vänner, hejade på folk jag inte sett sedan förra året och vandrade fram med massa glädje och stolthet.

Det är svårt för mig varje år att sätta ord på varför Pride är så viktigt. Varför det betyder så mycket att det finns i varje stad, vad det betyder med alla regnbågsflaggorna.
Jag och Svart har flaggan uppe hela året men det är något speciellt att se hela staden flagga med världens finaste flagga.
För mig är det en självklarhet att alla ska ha rätt att älska vem/vilka de vill och vara den som de vill vara.
Men världen ser inte ut så på långa vägar än och varje Pride så laddas batterierna för att jag ska orka kämpa lite till och inte tappa hoppet.

Och jag vill fortsätta kämpa, hela vägen in i kaklet och ut på andra sidan.

Proud and Nerdy & Stockholm Pride 2016

Med värkande axlar, kramp i fötterna och en trötthet som går att ta på sitter jag här efter en fantastisk helg på Stockholm Pride och framförallt då i Prideparaden! Varning för ett extremt rörigt och känslosamt inlägg.

Detta året så har jag arbetat en del för Sveroks räkning med just pride eftersom jag varit kontaktperson för Sverok arbete med Pride. Det har varit extremt kul att jobba med, bland annat sattes det ihop en arrangemangsguide för distrikten som jag hoppas kommer funka bra. Och det är långt ifrån slut på året!

Sverok Stockholm hade detta året satsat rejält på Pride och anställt bästaste Yousef som projektledare för hela sin pridesatsning. Jag har fungerat som kontaktperson från förbundsstyrelsen och det har blivit en del skypemöten, mailande och peppande mellan oss.
Sidospår: Yousef är fantastisk och alla projekt han tar i blir på allvar till guld!

När prideveckan väl sparkade igång tog jag och Svart i vanlig ordning och åkte upp för att hjälpa till med paraden. Trist nog som vanligt på fredagen (något år kanske jag lyckas ha ledigt under hela prideveckan men chansen är nog större att älgar börjar flyga....).

På lördagen begav vi oss till paraden och uppstyrning och peppande av flaket. Min roll på plats var att sköta musiken och vara dansledare medans Svart var vattenutdelare och allmän allt-i-allo. Yousef, Sebastian och Alex var guld på plats och vi alla hjälptes åt att peppa hjulvakter, kolla så allt funkade och framförallt vara gladast i världen.

Jag och min ordförande Alex tar en selfie innan paraden!

Jag träffade flera fina vänner, @Normalniklas sprang i vanlig ordning runt och fotade massor och @aidsbrain, @SamsonWiklund och @missdeliana var med på flaket. Fina människor som jag ser för sällan.
Proud and Nerdy-flaket hade nummer 152 av 191 så i vanlig ordning så fick vi vänta långt efter starttid på att komma iväg. Och till råga på allt var det på allvar 100 grader varmt och stekande sol. Men när vi väl började rulla och musiken kom igång så spelade det ingen roll. Peppen var på topp!

Inte ens när himlen öppnade sig och dränkte oss alla i ett iskallt regn så slutade folk. Det skrattades, det tjoades, det skapades gemenskap och det dansades.
Jag stod nästan hela tiden ihop med två jättefina människor i form av Pippi Långstrump och Grumpy cat/Captain America och dansledde de som gick bakom flaket till att ge 220% och lite till.
När vi gick i mål flera timmar senare så bara vek sig benen under mig och jag kände i varenda nerv hur dyblöta mina skor var och hur ont jag hade i axlarna och nacken. Men under tiden paraden var? Noll ont! Så det blir när man fylls av energi och bara vill le, gråta och skratta för att detta med pride och HBTQ är något av det viktigaste som finns att lyfta fram och kämpa för.

Det var så otroligt mycket fina människor som gick med oss, av alla åldrar och i så mycket fina kläder. Jag blev på allvar tårögd av att se hur fint det var. Acceptans, styrkan i att vara sig själv, att våga visa sin kärlek till den man älskar helt öppet och styrkan i att få pepp från andra.

Nu när jag kom hem på kvällen så fick jag veta det allra bästa:

Att Proud and Nerdy och Sverok vunnit publikens pris! Det är helt fantastiskt (ja, jag grät lite när jag fick reda på det)!
Förra året vann vi utroparnas pris och att nu i år vinna detta... Det är så otroligt stort och för mig så peppar det att jobba ännu hårdade med att lyfta HBTQ-frågan i spelvärlden och dels är det ett kvitto på att allt det arbetet som lagts ned av eldsjälar under året i Sverok, både på förbunds-, distrikts-, förenings- och individnivå har gett resultat och bidragit till en förändring.
Jag är så stolt, glad och hedrad för att få vara en del av detta, så glad att få ha äran att jobba med Sverok och med pride och så jädra glad att få jobba med Yousef, Sebastian, Alex, Erland och alla andra som roddat detta.
Framförallt är jag stolt över hur långt Sverok har kommit i sitt arbete med HBTQ-frågor, ett arbete som är långt ifrån klart och som aldrig kommer att vara det.

Nu kör vi lika bra under resten av året och in i framtiden. 220% coolare och fyllda med pepp!

Bästaste Niklas tog den här bilden av mig, i full färd med att sjunga och dansleda på flaket.

Regnbågsparaden och att orka kämpa vidare

West Pride svepte in över Göteborg som en regnbågsfärgad våg av awesomeness.
Och jag?
Jag jobbade. Konstant och intensivt typ hela tiden. Och sen sov jag. Det verkar vara någon förbannelse som vilar över detta med West Pride för mig. Jag är antingen inte i stan, jag är sjuk eller så jobbar jag så mycket att jag är helt slutkörd.

Men trots massiv trötthet på söndagen så packade jag och Svart in oss i våra vikingakläder och begav oss ned till regnbågsparaden och Proud and Nerdy. Det var Sverok Väst som arrangerade den delen i tåget och den delen slutade på ett femtiotal fina och stolta nördar.
Det blev en jättebra parad med många nya vänner och massor med stolthet och lycka. Vi hade fått låna regnbågssköldar från Edgar och Mårten och det kändes verkligen snyggt!

Foto: Martin Brosser/Sverok Väst

Foto: Martin Brosser/Sverok Väst

 Efter paraden så fick jag reda på vad som hänt i Orlando. 50 döda ihjälskjutna på en gayklubb. Ett terrorbrott och ett hatbrott riktat mot HBTQ-communityt. Det var på något sätt overkligt att komma hem från regnbågsparadens kärlek och stolthet och läsa om hatet och all död.
Det är inget ovanligt att HBTQ-personer dödas men det gör det inte mindre hemskt. Det som hände i Orlando var i en så stor skala att det knappt gick att ta in och det tog mig flera timmar att greppa vidden av vad som hänt.

Det som hände i Orlando är en påminnelse om varför arrangemang som Pride behövs. Det är inte en självklarhet att vi får älska vilka vi vill och än mindre ha privilegiet att kunna visa det öppet. Pride ger det utrymmet och ger en möjlighet att lyfta upp frågor som det borde vara självklart att vi kämpar för hela året.

Det är så jädra tungt nu men vi måste fortsätta kämpa.

För kärleken och rätten att älska vem man vill och vara den man vill.

Jag hoppas vi ses i sommar på alla pridefestivaler. Och jag hoppas ni flaggar med regnbågsflaggan jämt. Det är det minsta som kan göras.

Proud and Nerdy & Stockholm Pride 2015

Normalniklas: ”Visst är det fantastiskt?”

Jag: ”Ja, det är det. Men när man kommer hem är det så tomt och vad gör man då?”

Normalniklas: ”Man fortsätter kriga och slåss. Detta laddar en för hela året. Så att man orkar”

(Konversation mellan mig och @normalniklas när vi står på flaket och tittar ut över alla som preppar inför paradavgången.)

Jag är fortfarande helt kärleksfylld och laddad efter Prideparaden så följande inlägg kan bli en smula rörigt. Det får ni ta.

Regnbågströja med bästa animen Sailor Moon i paraden!

I lördags åkte jag och Svart upp till Stockholm Pride för att hjälpa till att rodda inför Prideparaden och delen Proud and Nerdy. Det är den delen i paraden som ordnades av Sverok, i samarbete med SF-bokhandeln och Studiefrämjandet, under parollen Nörd på Pride.
Jag har som en del av mitt Sverokarbete jobbat ihop med bästaste Linnea Risinger under året, främst med att ta fram Sverok <3 Pride, men jag får erkänna att inför Stockholm Pride så hann jag inte engagera mig ens hälften så mycket som jag velat.
Mycket beroende på bästa sommarjobbet på radion som tagit all min tid och dels för att lajvdrama hände och det tvingade ned mig på knä.Kort sagt, jag har haft lite energi och det kändes som ett mindre under att vara på plats när tåget stannade i Stockholm på lördagen några timmar innan paraden.

Men min trötthet flög magiskt bort och väl på plats körde jag till 100% och det var så enormt skönt att göra det.

Linnea, Sebastian och Chris hade gjort ett enormt jobb med att rodda vårt ekipage på plats och väl på plats i väntan på att tåget skulle gå så var det bara att se till att allt bli bra, hålla koll på att all kommunikation gick fram, leta upp allt som skulle på plats (som vatten, resorb, sånghäften och vattenpistoler) och få kollat att högtalarna på bilen funkade.  Vi hade startnummer 177 så vi fick vänta rejält länge innan vi äntligen rullade iväg till startlinjen och kunde påbörja paraden.

I väntan på att tåget ska börja rulla!

Men sen… oj jädrar, sen var det bara kärlek och pepp hela vägen och inget organisatoriskt att tänka på mer för det var fucking PRIDE!

Jag var så jädra stolt och glad över alla som åkte och gick i Proud and Nerdy, alla fina nördar som slöt upp i episka cosplays, kostymer och t-shirts.

Det var allsång, såpbubblor, dansande och hurrarop.

Tusen tack till alla som gick i paraden i lördags! <3 <3 <3 Ni var fantastiska, så pass bra att VI VANN PRIS FÖR PARADENS BÄSTA EKIPAGE! Imponerande med tanke på att det fanns 180 stycken, men inte så svårt att förstå med tanke på att det såg ut så här hela vägen. Nu fortsätter Nörd På Pride i Malmö, missa inte det, det finns massa roligt planerat!
Posted by Nörd på Pride on Monday, August 3, 2015

När paraden var över så hatade mina fötter, mina armar och min nacke mig efter allt dansande. Svart som var duktig hjulvakt och gick hela vägen hade rätt ömma vader men det spelade ingen roll för någon av oss.

För Stockholms prideparad var kärlek och färglatt och acceptans och jag önskar att det vore så jämt. Denna känsla att kunna vara den man är helt öppet utan att gömma sig och sin kärlek

En annan sak som betydde otroligt mycket för mig var de fantastiska människor jag fick träffa i verkligheten. De facebookvänner och twitterkompisar som jag känt länge men aldrig mött i verkliga livet.

Nu fick jag träffa en bunt av dem och krama om dem och jädrar, de var lika fantastiska som jag trott. Lite underbara Megazinare i form av @aidsbrain och @normalniklas  

Megazinereunion

Ett foto publicerat av David Grundström (@aidsbrain) Aug 1, 2015 kl. 4:10 PDT

Sedan mötte jag också en rad andra nördiga och härliga människor som @maria_s, @SamsonWiklund, @whoiskajsa, @fenrishi, @vildvittra, @LKYelisabeth  samt @francesBlaxell (som jag visserligen träffat innan men hon är awesome!)
Sedan så har vi hela Sverokgänger med Alex,Linnea, Chris, Sebastian, Nicolas
Jädrar vad det laddade upp mina batterier ytterligare av att få träffa dem, skratta ihop och få pepp och stöttning!

Här kan ni se Sveroks egna bilder från paraden!

Inte nog med att prideparaden var awesome och jag träffade massor av episkt folk. Sverok gick och vann pris för bästa ekipage med! Jag kan inte riktigt hitta ord för att säga hur stolt jag är över att vara en del av Sverok och hur stolt jag är över hur de stora steg för framåt för att stötta HBTQ i spelkulturen som förbundet tagit och ska fortsätta ta. Det är något episkt som jag hedrad över att få vara en del av.

Kort sagt, Stockholm Pride var en fantastisk prideparad med fantastiska människor och jag åkte hemåt med mer energi och mer pepp.

Nu fortsätter vi kämpa resten av året. På alla fronter.

Inget Pride i Stockholm för mig

Förra året så lovade jag mig själv att jag skulle vara på Stockholm Pride. Något som jag verkligen svor på ännu mer när jag träffade fina Tildedrinkstea på Göteborg Pride.

Men så hände jobb. Massor med jobb och min semester flög ut genom fönstret för att aldrig synas till igen. Det är helt okej men visst sitter jag i värmen och känner att en del av mitt hjärta längtar till regnbågsfärgerna i Stockholm.
Jag märker att det gå framåt med LBTQ - acceptansen i Sverige. Så sent som igår så bestämde Svenska Akademins Ordlista, SAOL, att ordet hen numera från och med april 2015 ska ingå i ordlistan.
Ja, ni hörde rätt. Det är officiellt och fruktansvärt awesome!

Men det är fortfarande så mycket kvar att göra, så mycket diskriminering som pågår, så mycket oförståelse och hat.
Vi behöver Pride, inte för att festa, utan för att minnas att människor fortfarande diskrimineras, förföljs och dödas för sin sexuella läggning och vilja att vara sig själva. Både i Sverige och i resten av världen.
Ni som är i Stockholm, ta er till Pride, gå dit, gå på föreläsningarna och panelsamtalen. Gå i paraden, inte för att det är en kul grej, men för att det är viktigt. För er som är nördar så organiserar Sverok en egen del i tåget, Proud and Nerdy.

Jag får försöka igen nästa år att ta mig till Stockholm Pride helt enkelt. Tills dess så bär jag idag min nya Sailor Uranus-tröja. Resten av året så kämpar jag för att folk ska förstå att all kärlek är vacker och bra. Och att alla människor ska har rätt att älska vem de vill.

Bär stolt tröjan med en av mina främsta LBTQ-förebilder. Bild: Lisa Hedström Arvidsson.

West Pride 2014 (eller hur jag äntligen fick dansa för min egen skull)

I helgen och förra veckan så var det West Pride i Göteborg. Hela stan kläddes i regnbågsflaggor och mitt favoritställe Haket flyttade till Bältesspännarparken för att servera öl och mat. Så på onsdagskvällen vandrade jag dit med Captain för att ta en öl och filosofera över livet.
Det är alltid trevligt att umgås med Captain, det blir intressanta samtal och en bra blandning av allvar och skoj. Denna gånger pratade vi mest arkeologi och hur man vet att något är korrekt inom historiska kläder blandat med vad som hänt i våra liv.

Sedan hörde Tildedrinkstea, en twitterkompis, av sig och frågade om jag skulle till Prides invigningsfest. Jag hade inte planerat för den men nu kände jag att "hell yeah, det kommer nog bli askul!"

Och det blev en sjukt kul kväll, spontanitet kan bli så himla bra ibland! Vi dansade loss rejält på dansgolvet, talade anime, manga, feminism och serier och hade rejält kul.
Jag blir lite förundrad hur spännande det är med de vänner jag har på twitter, merparten av dem känner jag inte i verkliga livet men de gånger jag träffat på dem så har jag bara blivit positivt överraskad hur vettiga och bra de varit även i verkligheten.
Exakt så var grejen med Tildedrinkstea, enormt trevlig människa och skärpt som fan. Det blev till och med så att när det väl var dags för regnbågsparaden på söndagen så möttes vi upp och gick med Svart, Zinwei och en bunt glada vänner genom Göteborg.

De som säger att internetkontakter inte är på riktigt har inte koll för fem öre.

Jag hann inte med så mycket mer än så på West Pride, jag tillbringade fredagen med Svart och arrangerade ihop med Zinwei en episk överraskningsfest för att fira att han är klar med sin utbildning. Glad och överraskad blev han och det blev en fin och härlig fest med vännerna. Vilket såklart straffade sig rejält på lördagen då jag vaknade upp och var sjukt med feber och halsont.
Men det blev som sagt regnbågsparaden på söndagen och lite sushi i solen.

Jag gillar West Pride något enormt mycket, gillar hur Göteborg blir en bättre plats och hur acceptans och kärlek hamnar i fokus. Jag älskar att se hela stan prydas med regnbågsflaggor och jag önskar att de satt uppe resten av året med och inte bara en vecka.

Jag inser att i onsdag var första gången jag dansade ute på ett ställe, drack öl och kände mig helt trygg. (Bortsett från Haket men det är dels världens bästa ställe och dels väldigt HBTQ.)
Orsak?
Det kom inte massor av fulla killar och ville tafsa eller ragga. Inga jag behövde fräsa av eller sätta upp handflatan i ansiktet på när de vägrade ta ett nej.
Och det var så.jävla.skönt.
Friheten för mig att veta att min kropp är min egen, att jag dansar för min egen skull och inte behöver försvara mig eller känns mig som ett objekt.

Tack West Pride för friheten och kärleken, jag önskar att den kunde finnas hela året.

Så det lämnar en lite bitter eftersmak i munnen och en väntan på nästa West Pride (eller Stockholm Pride) där jag kan dansa och ha kul med mina vänner utan att behöva fräsa av killar som vill tafsa på mig.

Nörd på Pride

Den här veckan pågår Stockholm Pride- Skandinaviens största pridefestival.
Jag kommer inte åka dit för jag jobbar och det är jag lite ledsen över. Men jag får trösta mig med att jag var på pridefestivalen i Göteborg och jag ska försöka ta mig till Stockholm nästa år.

För er som är på plats så finns det en bra sak jag vill tipsa om och det är Nörd på Pride. Om det är något ni ska boka in tid på så är det detta. Fenomenala Ina Bäckström och Elaine Boström håller bland annat i en kväll med panelsamtal där diskussioner hålls om t ex "Vad gör spelmedia? Har den ett ansvar?" och "Queer Historia vs rollspel, lajv och spel".'
I panelen om spelmedia sitter bland annat Megazine med, den spelsajt jag börjat podda för.

En länk till Barcrafts sida där många av programpunkterna finns hittar ni här, där finns även en länk till Nörd på Prides facebooksida.

Om ni kan gå dit. Låt oss kämpa för lika rättigheter för alla och visa att all kärlek är vacker och fin.

Michiru och Haruka från Sailor Moon, två favoriter för mig när det gäller HBTQ-karaktärer inom anime. För att inte tala om att de var två väldigt viktiga förebilder för mig under mina tonår.

Min första regnbågsparad (West Pride 2013)

Jag brukar var vara en rätt duktig besökare på West Pride, i alla fall när det gäller att dricka öl och träffa trevligt folk. I år så har jag dock suttit inne på skolan hela tiden och pluggat tills mina ögon gått sönder så detta med att hela Göteborg varit en glad regnbåge har jag liksom missat.
Och idag började som en riktigt kass dag med ångestkänningar och en ovilja att göra något alls förutom att bara stanna hemma och stirra in i väggen.
Men tack vare mina fina vänner Luna och Wonderkarin som kom över, tog med mig på promenad över hela stan och fick mig att vara lycklig igen så kunde jag idag gå i min första Regnbågsparad.
Det beräknas ha gått ca 15.000 personer i årets parad och det var episkt på alla nivåer.
Under paraden så var jag i lyckochock över all kärlek jag bara ville ge och som jag kände från alla runtomkring mig. Wonderkarins partner Pentragram med barnen BB och CC vandrade också med bredvid oss och när vi väl landade på Liseberg så tog vi alla och åt ett mål mat och vilade upp oss. Vi hann titta en del på galan med. Jag och Luna blev något starstruck över Martin Rolinskis helst fantastiska röst och utstrålning.
Sedan tog BB och CC mig och Luna med ut i Kaninlandet på upptäcktsfärd och dagen slutade med att vi alla lekte i Kaninhuset och hade det väldigt trevligt.
När jag vandrade hem genom Göteborg så var jag på bra humör, nynnade för mig själv och kände att livet faktiskt är jäkligt bra.

Luna, jag och Pentagram på Liseberg efter Regnbågsparaden