West Pride 2019

Sommaren rullade in och West Pride hände som vanligt. Och för en gångs skull jobbade jag i samma stad och hade lite tid över.
En guldsituation men trots detta hann jag inte gå på en enda av de föreläsningar jag ville gå på. Sådant är livet.

Men mitt West Pride detta året kan ha varit det vackraste någonsin. Det var för det första en ny situation för mig att vara på West Pride eftersom jag verkligen bestämt mig för att göra vad jag ville och där jag också var besluten att ha riktigt roligt med vänner och de jag brydde mig om.

Och det resulterade i två dagars dans, prideparad och massor av intressanta samtal om sexualitet, relationer. Det gav mig massor av nya insikter och gjorde mig mycket smartare.

Alltid med mig.

Jag fick vara mig på ett sätt som jag sällan får vara och det är helt ovärderligt.

Framförallt fick jag lära känna nya människor på ett plan som gjorde mig lycklig och fri. Jag fick dansa massor och jag fick gå i prideparaden med världens bästa Proud and Nerdy som vanligt.

Vackra underbara människor innan paraden.

Det var ett Pride som gav mig så mycket positivt. Samtidigt så hade jag hela tiden en känsla av sorgsenhet. För att det är så få veckor jag ser min stad klädd i regnbågsflaggor och känner mig trygg när jag kysser en vacker flicka.
Det är så många dagar annars som jag vet att den friheten inte finns för så många HBTQ+ -personer, både i Sverige och i världen.

Pride för mig är på ett sätt en fest. Det är ett ställe där jag får leva lite mer och känna allt. Men framförallt är det en påminnelse om att kampen inte slutar när paraden lagt sig.
Varje Pride är för mig en påminnelse om att samla energi för att fortsätta kämpa resten av året. För de som inte kan eller får älska vem eller vilka de vill. För att de som kämpar med sig själva och som inte tillåts vara sig själva.

Bästaste Proud and Nerdy

Mer läsning på temat:

• Lite Europride i Stockholm och Göteborg
• Pride month och varför jag går i Pride
• Proud and Nerdy på West Pride
• Proud and Nerdy 2016
• Regnbågsparaden och att orka kämpa vidare
• Proud and Nerdy & Stockholm Pride 2015
• Inget Pride i Stockholm för mig
• West Pride (eller hur jag äntligen fick dansa för min egen skull)
• Nörd på Pride
• Min första regnbågsparad (West Pride 2013)

Pride month och varför jag går i pride

Juni har rullat in och det innebär att det är Pride month. Under hela månaden så uppmärksammas betydelsen och vikten av HBTQ+ vilket är fantastiskt och välbehövligt.

Jag är bisexuell och har varit sedan ett antal år tillbaka. Av allt jag gör så är det kanske den sidan av mig som syns minst. Både för att jag inte hållit mina kvinnliga relationer så synliga och framförallt för att jag numera är i ett straight-passing monogamt förhållande med Svart.

Jag började inse att jag var attraherad av kvinnor rätt sent. Visst hånglades det vilt tjejer emellan på fester redan i gymnasieåldern men det var mer som en grej vänner emellan och inget något tog seriöst.
Allra minst jag som då hade ett förhållande.
Visst tyckte jag att tjejer var otroligt vackra och fina men jag reflekterade inte över det.
Sedan gick det några år och då hände det något.
Jag hade precis gett mig in i polyvärlden och där fanns det för det första en fria syn på detta med hångel och känslor och framförallt så fanns det utrymme för mig som tjej att för första gången analysera mina känslor för andra tjejer.
Var det bara en grej på fyllan eller var det något mer?

Jag minns inte riktigt när det blev klart för mig att det inte var en fyllegrej utan mer en fråga om äkta attraktion och känslor.

Kanske var det när du hånglade upp mig på den där klubben och jag inte ens visste vem du var men när jag såg in i dina ögon så visste jag att du var det vackraste jag sett.

Var det när jag föll handlöst för ditt skratt och dina vackra klänningar. Och hur rätt det var att kyssa dig och hur vackert ditt färgglada hår var i min hand.

Eller var det när vi pratade om rosor och vackra minnen.  Senare vaknade jag av att du krupit upp ovanpå mig i sömnen och sov med händerna inflätade i mina. Dina ögon var så svarta och vackra och jag visste att du alltid skulle skaka om min värld.

Jag minns allvarligt talat inte men någonstans där så insåg jag att jag var bisexuell och drogs väldigt mycket till kvinnor.

Det är något som finns kvar även om jag idag är lyckligare med Svart än jag någonsin varit i en relation.

Det tog ett tag för mig att hitta varför jag skulle gå i pride för det kändes länge väldigt konstigt, särskilt som varande i ett straight-passing förhållande.
Det var lite extra konstigt när jag var ansvarig för Sveroks HBTQ+, satsning Proud and Nerdy under flera år. Inte för att jag inte älskade det och verkligen brann( och brinner för det) men för att det ibland var lite jobbigt att höra kommentarer om varför en straight tjej skulle rodda en HBTQ+ satsning.
Det kändes som att jag behövde försvara mig och jag stängde mest bara öronen och ignorerade.
För jag insåg rätt snabbt att oavsett vilken relation jag har så är jag alltid mig själv.
När jag går i Pride varje år gör jag det både för mitt unga jag som kände tusen fjärilar i magen när hon insåg hur kär hon var i en annan tjej och även för mitt jag som jag är idag.
För den sidan av mig som alltid kommer finnas och som jag är stolt att det finns utrymme för idag.
Att jag får älska vem jag vill och framför allt att jag får vara den jag är.

Jag kommer aldrig skämmas och jag kommer aldrig försvara mig när någon undrar varför jag går i Pride. För jag vet varför jag går och jag vet att jag hör hemma där.

Proud and Nerdy på West Pride!

Och så blev det slutet på West Pride (som jag i vanlig ordning jobbade mig igenom) och därmed var det dags för regnbågsparaden!

Sverok Väst arrangerade Proud and Anerdy i paraden och jag och Svart gick självklart i den delen av tåget.
Proud and Nerdy var en fantastisk del med massor av glada nördar, flaggor och kärlek. Samt godis som jag och Sam delade ut längst hela vägen till både barn och vuxna. Jag lärde känna massor med nya vänner, hejade på folk jag inte sett sedan förra året och vandrade fram med massa glädje och stolthet.

Det är svårt för mig varje år att sätta ord på varför Pride är så viktigt. Varför det betyder så mycket att det finns i varje stad, vad det betyder med alla regnbågsflaggorna.
Jag och Svart har flaggan uppe hela året men det är något speciellt att se hela staden flagga med världens finaste flagga.
För mig är det en självklarhet att alla ska ha rätt att älska vem/vilka de vill och vara den som de vill vara.
Men världen ser inte ut så på långa vägar än och varje Pride så laddas batterierna för att jag ska orka kämpa lite till och inte tappa hoppet.

Och jag vill fortsätta kämpa, hela vägen in i kaklet och ut på andra sidan.

Proud and Nerdy & Stockholm Pride 2016

Med värkande axlar, kramp i fötterna och en trötthet som går att ta på sitter jag här efter en fantastisk helg på Stockholm Pride och framförallt då i Prideparaden! Varning för ett extremt rörigt och känslosamt inlägg.

Detta året så har jag arbetat en del för Sveroks räkning med just pride eftersom jag varit kontaktperson för Sverok arbete med Pride. Det har varit extremt kul att jobba med, bland annat sattes det ihop en arrangemangsguide för distrikten som jag hoppas kommer funka bra. Och det är långt ifrån slut på året!

Sverok Stockholm hade detta året satsat rejält på Pride och anställt bästaste Yousef som projektledare för hela sin pridesatsning. Jag har fungerat som kontaktperson från förbundsstyrelsen och det har blivit en del skypemöten, mailande och peppande mellan oss.
Sidospår: Yousef är fantastisk och alla projekt han tar i blir på allvar till guld!

När prideveckan väl sparkade igång tog jag och Svart i vanlig ordning och åkte upp för att hjälpa till med paraden. Trist nog som vanligt på fredagen (något år kanske jag lyckas ha ledigt under hela prideveckan men chansen är nog större att älgar börjar flyga....).

På lördagen begav vi oss till paraden och uppstyrning och peppande av flaket. Min roll på plats var att sköta musiken och vara dansledare medans Svart var vattenutdelare och allmän allt-i-allo. Yousef, Sebastian och Alex var guld på plats och vi alla hjälptes åt att peppa hjulvakter, kolla så allt funkade och framförallt vara gladast i världen.

Jag och min ordförande Alex tar en selfie innan paraden!

Jag träffade flera fina vänner, @Normalniklas sprang i vanlig ordning runt och fotade massor och @aidsbrain, @SamsonWiklund och @missdeliana var med på flaket. Fina människor som jag ser för sällan.
Proud and Nerdy-flaket hade nummer 152 av 191 så i vanlig ordning så fick vi vänta långt efter starttid på att komma iväg. Och till råga på allt var det på allvar 100 grader varmt och stekande sol. Men när vi väl började rulla och musiken kom igång så spelade det ingen roll. Peppen var på topp!

Inte ens när himlen öppnade sig och dränkte oss alla i ett iskallt regn så slutade folk. Det skrattades, det tjoades, det skapades gemenskap och det dansades.
Jag stod nästan hela tiden ihop med två jättefina människor i form av Pippi Långstrump och Grumpy cat/Captain America och dansledde de som gick bakom flaket till att ge 220% och lite till.
När vi gick i mål flera timmar senare så bara vek sig benen under mig och jag kände i varenda nerv hur dyblöta mina skor var och hur ont jag hade i axlarna och nacken. Men under tiden paraden var? Noll ont! Så det blir när man fylls av energi och bara vill le, gråta och skratta för att detta med pride och HBTQ är något av det viktigaste som finns att lyfta fram och kämpa för.

Det var så otroligt mycket fina människor som gick med oss, av alla åldrar och i så mycket fina kläder. Jag blev på allvar tårögd av att se hur fint det var. Acceptans, styrkan i att vara sig själv, att våga visa sin kärlek till den man älskar helt öppet och styrkan i att få pepp från andra.

Nu när jag kom hem på kvällen så fick jag veta det allra bästa:

Att Proud and Nerdy och Sverok vunnit publikens pris! Det är helt fantastiskt (ja, jag grät lite när jag fick reda på det)!
Förra året vann vi utroparnas pris och att nu i år vinna detta... Det är så otroligt stort och för mig så peppar det att jobba ännu hårdade med att lyfta HBTQ-frågan i spelvärlden och dels är det ett kvitto på att allt det arbetet som lagts ned av eldsjälar under året i Sverok, både på förbunds-, distrikts-, förenings- och individnivå har gett resultat och bidragit till en förändring.
Jag är så stolt, glad och hedrad för att få vara en del av detta, så glad att få ha äran att jobba med Sverok och med pride och så jädra glad att få jobba med Yousef, Sebastian, Alex, Erland och alla andra som roddat detta.
Framförallt är jag stolt över hur långt Sverok har kommit i sitt arbete med HBTQ-frågor, ett arbete som är långt ifrån klart och som aldrig kommer att vara det.

Nu kör vi lika bra under resten av året och in i framtiden. 220% coolare och fyllda med pepp!

Bästaste Niklas tog den här bilden av mig, i full färd med att sjunga och dansleda på flaket.

Regnbågsparaden och att orka kämpa vidare

West Pride svepte in över Göteborg som en regnbågsfärgad våg av awesomeness.
Och jag?
Jag jobbade. Konstant och intensivt typ hela tiden. Och sen sov jag. Det verkar vara någon förbannelse som vilar över detta med West Pride för mig. Jag är antingen inte i stan, jag är sjuk eller så jobbar jag så mycket att jag är helt slutkörd.

Men trots massiv trötthet på söndagen så packade jag och Svart in oss i våra vikingakläder och begav oss ned till regnbågsparaden och Proud and Nerdy. Det var Sverok Väst som arrangerade den delen i tåget och den delen slutade på ett femtiotal fina och stolta nördar.
Det blev en jättebra parad med många nya vänner och massor med stolthet och lycka. Vi hade fått låna regnbågssköldar från Edgar och Mårten och det kändes verkligen snyggt!

Foto: Martin Brosser/Sverok Väst

Foto: Martin Brosser/Sverok Väst

 Efter paraden så fick jag reda på vad som hänt i Orlando. 50 döda ihjälskjutna på en gayklubb. Ett terrorbrott och ett hatbrott riktat mot HBTQ-communityt. Det var på något sätt overkligt att komma hem från regnbågsparadens kärlek och stolthet och läsa om hatet och all död.
Det är inget ovanligt att HBTQ-personer dödas men det gör det inte mindre hemskt. Det som hände i Orlando var i en så stor skala att det knappt gick att ta in och det tog mig flera timmar att greppa vidden av vad som hänt.

Det som hände i Orlando är en påminnelse om varför arrangemang som Pride behövs. Det är inte en självklarhet att vi får älska vilka vi vill och än mindre ha privilegiet att kunna visa det öppet. Pride ger det utrymmet och ger en möjlighet att lyfta upp frågor som det borde vara självklart att vi kämpar för hela året.

Det är så jädra tungt nu men vi måste fortsätta kämpa.

För kärleken och rätten att älska vem man vill och vara den man vill.

Jag hoppas vi ses i sommar på alla pridefestivaler. Och jag hoppas ni flaggar med regnbågsflaggan jämt. Det är det minsta som kan göras.

Proud and Nerdy & Stockholm Pride 2015

Normalniklas: ”Visst är det fantastiskt?”

Jag: ”Ja, det är det. Men när man kommer hem är det så tomt och vad gör man då?”

Normalniklas: ”Man fortsätter kriga och slåss. Detta laddar en för hela året. Så att man orkar”

(Konversation mellan mig och @normalniklas när vi står på flaket och tittar ut över alla som preppar inför paradavgången.)

Jag är fortfarande helt kärleksfylld och laddad efter Prideparaden så följande inlägg kan bli en smula rörigt. Det får ni ta.

Regnbågströja med bästa animen Sailor Moon i paraden!

I lördags åkte jag och Svart upp till Stockholm Pride för att hjälpa till att rodda inför Prideparaden och delen Proud and Nerdy. Det är den delen i paraden som ordnades av Sverok, i samarbete med SF-bokhandeln och Studiefrämjandet, under parollen Nörd på Pride.
Jag har som en del av mitt Sverokarbete jobbat ihop med bästaste Linnea Risinger under året, främst med att ta fram Sverok <3 Pride, men jag får erkänna att inför Stockholm Pride så hann jag inte engagera mig ens hälften så mycket som jag velat.
Mycket beroende på bästa sommarjobbet på radion som tagit all min tid och dels för att lajvdrama hände och det tvingade ned mig på knä.Kort sagt, jag har haft lite energi och det kändes som ett mindre under att vara på plats när tåget stannade i Stockholm på lördagen några timmar innan paraden.

Men min trötthet flög magiskt bort och väl på plats körde jag till 100% och det var så enormt skönt att göra det.

Linnea, Sebastian och Chris hade gjort ett enormt jobb med att rodda vårt ekipage på plats och väl på plats i väntan på att tåget skulle gå så var det bara att se till att allt bli bra, hålla koll på att all kommunikation gick fram, leta upp allt som skulle på plats (som vatten, resorb, sånghäften och vattenpistoler) och få kollat att högtalarna på bilen funkade.  Vi hade startnummer 177 så vi fick vänta rejält länge innan vi äntligen rullade iväg till startlinjen och kunde påbörja paraden.

I väntan på att tåget ska börja rulla!

Men sen… oj jädrar, sen var det bara kärlek och pepp hela vägen och inget organisatoriskt att tänka på mer för det var fucking PRIDE!

Jag var så jädra stolt och glad över alla som åkte och gick i Proud and Nerdy, alla fina nördar som slöt upp i episka cosplays, kostymer och t-shirts.

Det var allsång, såpbubblor, dansande och hurrarop.

Tusen tack till alla som gick i paraden i lördags! <3 <3 <3 Ni var fantastiska, så pass bra att VI VANN PRIS FÖR PARADENS BÄSTA EKIPAGE! Imponerande med tanke på att det fanns 180 stycken, men inte så svårt att förstå med tanke på att det såg ut så här hela vägen. Nu fortsätter Nörd På Pride i Malmö, missa inte det, det finns massa roligt planerat!
Posted by Nörd på Pride on Monday, August 3, 2015

När paraden var över så hatade mina fötter, mina armar och min nacke mig efter allt dansande. Svart som var duktig hjulvakt och gick hela vägen hade rätt ömma vader men det spelade ingen roll för någon av oss.

För Stockholms prideparad var kärlek och färglatt och acceptans och jag önskar att det vore så jämt. Denna känsla att kunna vara den man är helt öppet utan att gömma sig och sin kärlek

En annan sak som betydde otroligt mycket för mig var de fantastiska människor jag fick träffa i verkligheten. De facebookvänner och twitterkompisar som jag känt länge men aldrig mött i verkliga livet.

Nu fick jag träffa en bunt av dem och krama om dem och jädrar, de var lika fantastiska som jag trott. Lite underbara Megazinare i form av @aidsbrain och @normalniklas  

Megazinereunion

Ett foto publicerat av David Grundström (@aidsbrain) Aug 1, 2015 kl. 4:10 PDT

Sedan mötte jag också en rad andra nördiga och härliga människor som @maria_s, @SamsonWiklund, @whoiskajsa, @fenrishi, @vildvittra, @LKYelisabeth  samt @francesBlaxell (som jag visserligen träffat innan men hon är awesome!)
Sedan så har vi hela Sverokgänger med Alex,Linnea, Chris, Sebastian, Nicolas
Jädrar vad det laddade upp mina batterier ytterligare av att få träffa dem, skratta ihop och få pepp och stöttning!

Här kan ni se Sveroks egna bilder från paraden!

Inte nog med att prideparaden var awesome och jag träffade massor av episkt folk. Sverok gick och vann pris för bästa ekipage med! Jag kan inte riktigt hitta ord för att säga hur stolt jag är över att vara en del av Sverok och hur stolt jag är över hur de stora steg för framåt för att stötta HBTQ i spelkulturen som förbundet tagit och ska fortsätta ta. Det är något episkt som jag hedrad över att få vara en del av.

Kort sagt, Stockholm Pride var en fantastisk prideparad med fantastiska människor och jag åkte hemåt med mer energi och mer pepp.

Nu fortsätter vi kämpa resten av året. På alla fronter.