I helgen och förra veckan så var det West Pride i Göteborg. Hela stan kläddes i regnbågsflaggor och mitt favoritställe Haket flyttade till Bältesspännarparken för att servera öl och mat. Så på onsdagskvällen vandrade jag dit med Captain för att ta en öl och filosofera över livet.
Det är alltid trevligt att umgås med Captain, det blir intressanta samtal och en bra blandning av allvar och skoj. Denna gånger pratade vi mest arkeologi och hur man vet att något är korrekt inom historiska kläder blandat med vad som hänt i våra liv.
Sedan hörde Tildedrinkstea, en twitterkompis, av sig och frågade om jag skulle till Prides invigningsfest. Jag hade inte planerat för den men nu kände jag att "hell yeah, det kommer nog bli askul!"
Och det blev en sjukt kul kväll, spontanitet kan bli så himla bra ibland! Vi dansade loss rejält på dansgolvet, talade anime, manga, feminism och serier och hade rejält kul.
Jag blir lite förundrad hur spännande det är med de vänner jag har på twitter, merparten av dem känner jag inte i verkliga livet men de gånger jag träffat på dem så har jag bara blivit positivt överraskad hur vettiga och bra de varit även i verkligheten.
Exakt så var grejen med Tildedrinkstea, enormt trevlig människa och skärpt som fan. Det blev till och med så att när det väl var dags för regnbågsparaden på söndagen så möttes vi upp och gick med Svart, Zinwei och en bunt glada vänner genom Göteborg.
De som säger att internetkontakter inte är på riktigt har inte koll för fem öre.
Jag hann inte med så mycket mer än så på West Pride, jag tillbringade fredagen med Svart och arrangerade ihop med Zinwei en episk överraskningsfest för att fira att han är klar med sin utbildning. Glad och överraskad blev han och det blev en fin och härlig fest med vännerna. Vilket såklart straffade sig rejält på lördagen då jag vaknade upp och var sjukt med feber och halsont.
Men det blev som sagt regnbågsparaden på söndagen och lite sushi i solen.
Jag gillar West Pride något enormt mycket, gillar hur Göteborg blir en bättre plats och hur acceptans och kärlek hamnar i fokus. Jag älskar att se hela stan prydas med regnbågsflaggor och jag önskar att de satt uppe resten av året med och inte bara en vecka.
Jag inser att i onsdag var första gången jag dansade ute på ett ställe, drack öl och kände mig helt trygg. (Bortsett från Haket men det är dels världens bästa ställe och dels väldigt HBTQ.)
Orsak?
Det kom inte massor av fulla killar och ville tafsa eller ragga. Inga jag behövde fräsa av eller sätta upp handflatan i ansiktet på när de vägrade ta ett nej.
Och det var så.jävla.skönt.
Friheten för mig att veta att min kropp är min egen, att jag dansar för min egen skull och inte behöver försvara mig eller känns mig som ett objekt.
Tack West Pride för friheten och kärleken, jag önskar att den kunde finnas hela året.
Så det lämnar en lite bitter eftersmak i munnen och en väntan på nästa West Pride (eller Stockholm Pride) där jag kan dansa och ha kul med mina vänner utan att behöva fräsa av killar som vill tafsa på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar