West Pride 2019

Sommaren rullade in och West Pride hände som vanligt. Och för en gångs skull jobbade jag i samma stad och hade lite tid över.
En guldsituation men trots detta hann jag inte gå på en enda av de föreläsningar jag ville gå på. Sådant är livet.

Men mitt West Pride detta året kan ha varit det vackraste någonsin. Det var för det första en ny situation för mig att vara på West Pride eftersom jag verkligen bestämt mig för att göra vad jag ville och där jag också var besluten att ha riktigt roligt med vänner och de jag brydde mig om.

Och det resulterade i två dagars dans, prideparad och massor av intressanta samtal om sexualitet, relationer. Det gav mig massor av nya insikter och gjorde mig mycket smartare.

Alltid med mig.

Jag fick vara mig på ett sätt som jag sällan får vara och det är helt ovärderligt.

Framförallt fick jag lära känna nya människor på ett plan som gjorde mig lycklig och fri. Jag fick dansa massor och jag fick gå i prideparaden med världens bästa Proud and Nerdy som vanligt.

Vackra underbara människor innan paraden.

Det var ett Pride som gav mig så mycket positivt. Samtidigt så hade jag hela tiden en känsla av sorgsenhet. För att det är så få veckor jag ser min stad klädd i regnbågsflaggor och känner mig trygg när jag kysser en vacker flicka.
Det är så många dagar annars som jag vet att den friheten inte finns för så många HBTQ+ -personer, både i Sverige och i världen.

Pride för mig är på ett sätt en fest. Det är ett ställe där jag får leva lite mer och känna allt. Men framförallt är det en påminnelse om att kampen inte slutar när paraden lagt sig.
Varje Pride är för mig en påminnelse om att samla energi för att fortsätta kämpa resten av året. För de som inte kan eller får älska vem eller vilka de vill. För att de som kämpar med sig själva och som inte tillåts vara sig själva.

Bästaste Proud and Nerdy

Mer läsning på temat:

• Lite Europride i Stockholm och Göteborg
• Pride month och varför jag går i Pride
• Proud and Nerdy på West Pride
• Proud and Nerdy 2016
• Regnbågsparaden och att orka kämpa vidare
• Proud and Nerdy & Stockholm Pride 2015
• Inget Pride i Stockholm för mig
• West Pride (eller hur jag äntligen fick dansa för min egen skull)
• Nörd på Pride
• Min första regnbågsparad (West Pride 2013)

Lite Europride i Stockholm och i Göteborg

Jag hade hoppats ha massor med tid över efter Almedalen för att skriva smarta saker men icke. Jag har haft tid över men jag har gjort annat.

Men nu ska vi se om det blir bättring och vi börjar med Europride som nyss avslutades.

Detta år var ju både Stockholm och Göteborg värdar för Europride under två veckor. Därmed hade Sverok satsat lite extra på vår HBTQ+ satsning Proud and Nerdy.

Förbundssekreterare Alexandra, jag och ledamot Emma under Europrideparaden i Göteborg
(Och ja, såklart jag är Sailor Moon, det borde inte förvåna någon)

I Stockholm var det ett fantastiskt röj när Sverok Stockholm och föreningen Queernördarna roddade panelsamtal, föreläsningar och tillsist Proud and Nerdy i paraden. Jag kunde tyvärr inte åka upp till paraden men jag var med en vända på Queercon. Det är konventet som anordnas av Queernördarna i samband med Stockholm Pride.

Jag satt med i två panelsamtal. Det första var om trygga rum i spelhobbyn och att göra alla röster hörda och det andra handlade om näthat med vinkeln när fans dedikation i en fandom går över i ägandeskap och näthat.

Heja Queercon! Här med Gabrielle de Bourg, ordförande för Queernördarna.

Det var otroligt trevligt att få vara med och att få prata om något av det som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.


Lite senare under månaden var det dags för Europride i Göteborg. Jag jobbade under dagarna så jag hann knappt vara ute men det var med stor glädje i hjärtat som jag såg Sverok Väst ordna föreläsningar, spelträffar och panelsamtal under veckan.

På lördag var det dags för paraden och jag tror aldrig jag sett så stor uppslutning i Göteborg under Proud and Nerdy. Trots att vi fick vänta sjukt länge (vi var nästan sist) och himlen traditionsenligt öppnade sig så var vi över 80 glada och engagerade nördar som gick med flaggor, skyltar och banderoller för allas rätt att älska vem och vilka de vill och för allas rätt att vara den de vill vara.

I väntan på avgång i Göteborg!

Det var fantastiskt och värt min armvärk efter att ha hållit upp min skylt så länge.

Sverok må vara ett spelhobbyförbund och vi älskar vår spelkultur. Men det som gör att vi är unika är den gemenskap och samhörighet vi bygger ihop, både på spelträffar men såklart också genom att ta ställning för HBTQ+.
Vi blir starkare genom att vi vågar stå upp för mänskliga rättigheter på ett självklart sätt och jag blir så glad när jag ser unga som hittar till föreningar och där vågar vara öppna med vilka de är och vilka de älskar.

Jag kommer alltid vara stolt över Sverok för detta och tusen andra saker. Alltid.

Mer läsning på temat:

• Pride month och varför jag går i pride

Proud and Nerdy på West Pride!

Och så blev det slutet på West Pride (som jag i vanlig ordning jobbade mig igenom) och därmed var det dags för regnbågsparaden!

Sverok Väst arrangerade Proud and Anerdy i paraden och jag och Svart gick självklart i den delen av tåget.
Proud and Nerdy var en fantastisk del med massor av glada nördar, flaggor och kärlek. Samt godis som jag och Sam delade ut längst hela vägen till både barn och vuxna. Jag lärde känna massor med nya vänner, hejade på folk jag inte sett sedan förra året och vandrade fram med massa glädje och stolthet.

Det är svårt för mig varje år att sätta ord på varför Pride är så viktigt. Varför det betyder så mycket att det finns i varje stad, vad det betyder med alla regnbågsflaggorna.
Jag och Svart har flaggan uppe hela året men det är något speciellt att se hela staden flagga med världens finaste flagga.
För mig är det en självklarhet att alla ska ha rätt att älska vem/vilka de vill och vara den som de vill vara.
Men världen ser inte ut så på långa vägar än och varje Pride så laddas batterierna för att jag ska orka kämpa lite till och inte tappa hoppet.

Och jag vill fortsätta kämpa, hela vägen in i kaklet och ut på andra sidan.

Mitt år 2016

Nu blir det bildkavalkad över det gånga året! Hurra! 2016 har på många sätt varit dåligt men för mig privat så har det varit mer än bra.
Det har varit ett år då jag känt mig bäst i världen på många sätt, gjort fantastiska saker, träffat så många nya människor och jobbat typ 150 %.

Det bästa och största som händer under 2016 var såklart bröllopsresan med stort B! Heja Japan!

Jag fick pris av Gothcon för mitt initiativ #isisnerdfeminism. Så jädra rörd!

Detta har varit min jobbutsikt under större delen av året. Jag kan inte klaga!

Midsommar firades med världens kanske suraste katt.

Nörd på pride hände i massor! Både i Stockholm... (där vi vann publikens pris!).

Och även i Göteborg! Foto: Martin Brosser

Under hösten höll jag i tre olika kurser i medborgarjournalistik! Lärare, that´s me! #kallamigmagister

Bokmässan hände och jag jobbade konstant, främst för Sverok!

Jag blev tillfrågad om att sitta som konferencier för Spelhjälpen, en ära jag mer än gärna accepterade 

Och Sverok hände över hela året! Det är på allvar något av det roligaste jag gjort!

Vi håller inte bara på med mötesformalia, vi åker karusell också ;D

Tack och lov blir det ett tredje år med Sverok då jag fick riksmötets förtroende och blev omröstad som ledamot. HURRA!

Jag åkte på lajv och var fruktansvärt FAB i 40-talsstil!

Jag blev tillfrågad om att vara i ett panelsamtal om näthat på Internetdagarna! Så stort!

Och ju längre året gick jag ju bättre allt blev så insåg jag att denna knäppa uttern är det bästa som hänt mig <3

Så tack 2016, du var ett as mot världen och jag hoppas att den får tid att repa sig en smula. Men för mig personligen så var året rätt bra.

Regnbågsparaden och att orka kämpa vidare

West Pride svepte in över Göteborg som en regnbågsfärgad våg av awesomeness.
Och jag?
Jag jobbade. Konstant och intensivt typ hela tiden. Och sen sov jag. Det verkar vara någon förbannelse som vilar över detta med West Pride för mig. Jag är antingen inte i stan, jag är sjuk eller så jobbar jag så mycket att jag är helt slutkörd.

Men trots massiv trötthet på söndagen så packade jag och Svart in oss i våra vikingakläder och begav oss ned till regnbågsparaden och Proud and Nerdy. Det var Sverok Väst som arrangerade den delen i tåget och den delen slutade på ett femtiotal fina och stolta nördar.
Det blev en jättebra parad med många nya vänner och massor med stolthet och lycka. Vi hade fått låna regnbågssköldar från Edgar och Mårten och det kändes verkligen snyggt!

Foto: Martin Brosser/Sverok Väst

Foto: Martin Brosser/Sverok Väst

 Efter paraden så fick jag reda på vad som hänt i Orlando. 50 döda ihjälskjutna på en gayklubb. Ett terrorbrott och ett hatbrott riktat mot HBTQ-communityt. Det var på något sätt overkligt att komma hem från regnbågsparadens kärlek och stolthet och läsa om hatet och all död.
Det är inget ovanligt att HBTQ-personer dödas men det gör det inte mindre hemskt. Det som hände i Orlando var i en så stor skala att det knappt gick att ta in och det tog mig flera timmar att greppa vidden av vad som hänt.

Det som hände i Orlando är en påminnelse om varför arrangemang som Pride behövs. Det är inte en självklarhet att vi får älska vilka vi vill och än mindre ha privilegiet att kunna visa det öppet. Pride ger det utrymmet och ger en möjlighet att lyfta upp frågor som det borde vara självklart att vi kämpar för hela året.

Det är så jädra tungt nu men vi måste fortsätta kämpa.

För kärleken och rätten att älska vem man vill och vara den man vill.

Jag hoppas vi ses i sommar på alla pridefestivaler. Och jag hoppas ni flaggar med regnbågsflaggan jämt. Det är det minsta som kan göras.

West Pride 2014 (eller hur jag äntligen fick dansa för min egen skull)

I helgen och förra veckan så var det West Pride i Göteborg. Hela stan kläddes i regnbågsflaggor och mitt favoritställe Haket flyttade till Bältesspännarparken för att servera öl och mat. Så på onsdagskvällen vandrade jag dit med Captain för att ta en öl och filosofera över livet.
Det är alltid trevligt att umgås med Captain, det blir intressanta samtal och en bra blandning av allvar och skoj. Denna gånger pratade vi mest arkeologi och hur man vet att något är korrekt inom historiska kläder blandat med vad som hänt i våra liv.

Sedan hörde Tildedrinkstea, en twitterkompis, av sig och frågade om jag skulle till Prides invigningsfest. Jag hade inte planerat för den men nu kände jag att "hell yeah, det kommer nog bli askul!"

Och det blev en sjukt kul kväll, spontanitet kan bli så himla bra ibland! Vi dansade loss rejält på dansgolvet, talade anime, manga, feminism och serier och hade rejält kul.
Jag blir lite förundrad hur spännande det är med de vänner jag har på twitter, merparten av dem känner jag inte i verkliga livet men de gånger jag träffat på dem så har jag bara blivit positivt överraskad hur vettiga och bra de varit även i verkligheten.
Exakt så var grejen med Tildedrinkstea, enormt trevlig människa och skärpt som fan. Det blev till och med så att när det väl var dags för regnbågsparaden på söndagen så möttes vi upp och gick med Svart, Zinwei och en bunt glada vänner genom Göteborg.

De som säger att internetkontakter inte är på riktigt har inte koll för fem öre.

Jag hann inte med så mycket mer än så på West Pride, jag tillbringade fredagen med Svart och arrangerade ihop med Zinwei en episk överraskningsfest för att fira att han är klar med sin utbildning. Glad och överraskad blev han och det blev en fin och härlig fest med vännerna. Vilket såklart straffade sig rejält på lördagen då jag vaknade upp och var sjukt med feber och halsont.
Men det blev som sagt regnbågsparaden på söndagen och lite sushi i solen.

Jag gillar West Pride något enormt mycket, gillar hur Göteborg blir en bättre plats och hur acceptans och kärlek hamnar i fokus. Jag älskar att se hela stan prydas med regnbågsflaggor och jag önskar att de satt uppe resten av året med och inte bara en vecka.

Jag inser att i onsdag var första gången jag dansade ute på ett ställe, drack öl och kände mig helt trygg. (Bortsett från Haket men det är dels världens bästa ställe och dels väldigt HBTQ.)
Orsak?
Det kom inte massor av fulla killar och ville tafsa eller ragga. Inga jag behövde fräsa av eller sätta upp handflatan i ansiktet på när de vägrade ta ett nej.
Och det var så.jävla.skönt.
Friheten för mig att veta att min kropp är min egen, att jag dansar för min egen skull och inte behöver försvara mig eller känns mig som ett objekt.

Tack West Pride för friheten och kärleken, jag önskar att den kunde finnas hela året.

Så det lämnar en lite bitter eftersmak i munnen och en väntan på nästa West Pride (eller Stockholm Pride) där jag kan dansa och ha kul med mina vänner utan att behöva fräsa av killar som vill tafsa på mig.