To all my male colleagues in the gaming industry - I need you to see

Dear male colleagues in the gaming industry. I’m very tired but I will try to be as nice as possible.

Or rather, I will now be as blunt as it is needed.

I need you to be better when it comes to work for diversity and equality in the industry. I need you to step up and I need you to do active  work all year around.

I need you to see.

Our exhaustion.
Our rage.

Our need to be able to take a break.

Perhaps it is a bit too abstract but let me break it down for you from my point of view.

I am a women, an openly queer person and a Person of Color (PoC). I have been on the barricades for more inclusion and equality in the gaming community most of my life.
Not because I want to but because it is needed and I know that if I want things to change, then I have to do it myself.

But after years of doing this and having great support of my fellow women, queers and PoC, I’m tired.

We are all pretty tired here. We would be less so if we got a lot better support from our male colleagues in the industry.

Read me right, there are some great male allies and feminists out there and I feel proud to call them my friends. They do a huge change everyday alongside us.

But it is not enough. And I feel a never ending rage everytime male colleagues of mine act like the sky has fallen down on them everytime sexism, racism and hate against minorities are brought up.
Like it is a brand new discovery every time. And then, they have the same reaction the next time. And the next.

It is heartbreaking but perhaps even more, their words about “Keep bringing these things up, keep pointing it out to us me”

I just want to scream at you all: “For the love of God, I am not getting paid well enough to be your teacher! EDUCATE yourself!”

But I continue to bring things up.

The result?

I get a reputation as being difficult for always raising these things, for being the angry black women (I’m not black, I’m brown) that never can be content and happy.

“Anna, it is great that you are fighting for these things… Oh, not like that, be nice.”

I do not want your congratulations on this day.
Or any other day. I want you beside me on the barricade.
Photo by Iduna Pertoft Sundarp

I have to shoulder the full responsibility of making my male co-workers see how difficult it can be wor women, PoC and queer persons but with zero thanks and only making it harder for myself in my career.

Yay fucking yay.

It should not be my job as a woman to point these things out time after time after time.

I should not have to be the voice of reason all the time and the one who spots sexism, racism and so on.

It should not be my job to educate my male colleagues how much hate a woman gets for being a public person, the hate comments female streamers can get and that it is not normal that we have stalkers, online or IRL.

I’m tired of being the difficult one in all aspects and repeating myself for ears that do

not hear.

I will still continue to be difficult and point these things out  because I want to gaming industry and the gaming community to be a better place where everyone can feel represented,where we all treat eachother with respect and where I am not the only female, PoC or queer person in the room.

But I will demand so much more from now on.

So, dear male colleagues in the gaming industry, here is a list of things I want you to be better at to support me and many other females, PoC and queers in the gaming indrustry.

• Be the one that points out sexism in early drafts, in video games, in structures at work.
• Be the difficult one. Tell your male co-workers to stop with demeaning jokes. It is not funny.
• If there are sexual harassment on the workplace, talk to the men responsible, back up the ones harassed and don’t be silent. 
• Don’t brush aside your female colleagues,your PoC colleagues, your disabled collegues, your queer collegues when they are telling about hate speach against them. Don ' t tell us that it is fine, don’t tell us to walk it off. Make sure that we are covered, that we get support from HR, from the company. Be a friend here.
• Make sure to lift your female colleagues, your PoC colleagues, your disabled collegues, your queer collegues, with words and action. These include:
   - Giving praise for work done. ALL work done cause we do a lot of invisible work that you are all just assuming.
  - Make sure that it is not only the men in the theme that get a raise or a promotion. If only the men in a team or a group climbs on the career ladder, it is some fundamental wrong. Challenge it and ask why. To your boss.
  - Men often get way more in payment than other groups, no matter experience or time worked at a company. Make sure to be transparent with salary and to check if your female colleague is at the same level as you are getting the same payment. If not, it is a problem. Your problem.
  - Make sure to ensure that your co-workers with a womb feel that they can take parental leave. This is a HUGE issue since the choice today is usually career or children for many childbearers. Make it change by raising these questions. 

Last but not least:

Educate yourself by listening to lectures and to the voices of your female colleagues around you. And make sure to value their time. Don’t ask them to repeat themself over and over again. Show them, show us the respect of remembering our words

Dear male colleagues in the gaming industry,this is what I want from you.

No more silence, no more surprise face when sexism is brought up, no more relying on  your female colleagues, your PoC colleagues, your disabled collegues, your queer collegues to point things out all the time.

And no more shaming uf us for being difficult infringing these questions up. I want you to be difficult with us, with me and that we can have a change here.

Be part of that change. Some more blogpost on this theme( in Swedish)

• Vem orkar vara perfekt för en halv lön?
• Varför måste en kvinnlig ledare le?
• Har en kvinna den frisyren kan hon aldrig bli tagen på allvar
• Kraven vi ställer på män respektive kvinnor
• Varför jag hellre är dryg än spelar glad
• 8 mars och tankar om systerskap
• Att sluta vara den duktiga flickan 
• Säg inte grattis - engagera dig istället 
• #patriarkatetlurademigsombarn 
• Patriarkatet och feminismen
• Kvinnlig ilska och patriarkatets skuldbeläggande

Vem orkar vara perfekt för en halv lön?

Notera: När jag talar om kvinnor menar jag alla som identifierar sig som kvinnor.

Och så blev det 8:e Mars igen. Det blev en till  Internationell Kvinnodag och det blir fortfarande inget grattis. Herregud vad det inte ska bli något grattis. För det är fortfarande så mycket som vi behöver kämpa för.

Jag vill idag prata om lite krav som ställs på kvinnor idag. Krav om att vi ska vara så perfekta om vi ska lyckas i arbetslivet och i privatlivet.

• Vi ska vara trevliga och käcka på jobbet och vi måste le. (För ingen gillar en bitter surkärring som inte ler, oavsett hur grym hon är på sitt jobb)
• Vi måste alltid vara på topp och leverera, oavsett tidpunkt. (Särskilt gällande deadlines och projekt men något tack, det får vi inte. För så länge vi inte gör fel, varför skulle vi få beröm?)
• Vi måste klara att av balansera privatliv och jobb. (För har vi inget jobb saknar vi ambition och drivkraft och vem vill dejta något sådan. Men har vi inget privatliv utanför jobbet så är vi tragiska och vem vill dejta någon sådan. Och ligger vi runt utan mål att hitta någon stadig partner så är vi arbetsfixerade frigida slampor och vem vill dejta någon sådan.)
• Vi måste vara samlade och coola på jobbet. (Men inte för mycket för då är vi för läskiga och kalla och en sådan kvinna är ett hot mot män)
• Vi måste vara engagerade och visa arbetsvilja och framförallt positivitet. (Men i lagom dos för ingen vill hantera emotionella kvinnor)
• Vi måste ha tid att gymma och ha ett eget fritidsintresse. (För inget visar bättre att vi tar hand om vår kropp och älskar oss själva mer än lite hederlig kroppshets.)
• Vi måste älska barn och visa att vi vill ha dem, helst tre stycken! (Men samtidigt inte vara för öppna med det för ingen vill anställa/befordra någon som ska bli gravid. Och Gud förbjude om vi inte vill ha barn, vad är vi för kvinnor!)

Och jag orkar inte räkna upp mer saker....men vi måste också nöja oss med en lön som alltid är lägre än våra manliga kollegor, att vara den som bli befordrade sist och att ofta få den där förstulna frågan om familjebildning och fasa för hur den ska inverka på lönesamtal.

Vi kvinnor är förebilder. Vi kvinnor är människor. Foto: Iduna Pertoft Sundarp

Jag är så så trött på alla måttstockar vi kvinnor måste nå upp till och jag vill ofta vråla och banka saker i en vägg över hur omöjligt det ibland känns att förändra detta.

Med det sagt så vill jag säga följande: 
Kämpa för att kvinnor ska få ha rätt att vila, få lov vara sig själva och att inte gå sönder under tusen krav i hemmet och på jobbet.
Låt det vara okej att kvinnor väljer hemmet och låt det vara okej att kvinnor väljer arbetet.

Sist men inte minst: Tänk på vad för krav ni ställer på kvinnor i er omgivning. Se allt det osynliga arbetet de gör som projektledare för hemmet, som underbetalda medarbetare och som individer. 

Och ge inga hurrarop och rosor. 

Kvinnor är förebilder men vi är också människor. Ge oss rättigheter och kämpa för att vi inte ska gå sönder och för att vi alla få en mer jämställd värld.

Mer läsning på temat:

• Varför måste en kvinnlig ledare le?
• Har en kvinna den frisyren kan hon aldrig bli tagen på allvar
• Kraven vi ställer på män respektive kvinnor
• Varför jag hellre är dryg än spelar glad
• 8 mars och tankar om systerskap
• Att sluta vara den duktiga flickan 
• Säg inte grattis - engagera dig istället 
• #patriarkatetlurademigsombarn 
• Patriarkatet och feminismen
• Kvinnlig ilska och patriarkatets skuldbeläggande

Varför måste en kvinnlig ledare le?

Ännu en 8 mars, ännu en kvinnodag och denna gång tänkte jag prata lite om kvinnliga ledare och kravet på att alltid le.
Jag har talat en del om det innan här på bloggen men eftersom det är ett mönster som upprepas och som gör mig överjävla trött så skadar det inte att prata om det lite till.

Le le le och sluta vara så jädra seriös är en
dålig norm för kvinnliga ledare

Vi börjar med detta med att vara en kvinnlig ledare och vilka normer vi döms efter. Det är en smula komplicerat eftersom det idag finns en uppfattning om att ledare, oavsett könstillhörighet, ska bedömas efter samma ramar. Det är bra men samtidigt har vi inte gjort upp med de könsnormer som gör att vi bedömer till exempel kvinnliga ledare annorlunda.

Den gamla klyschan säger att det är ensamt på toppen men för en kvinnlig ledare blir det ännu mer ensamt. Just för att ramarna och bedömningen blir hårdare.

Vi förväntar oss att en kvinnlig ledare ska vara perfekt.

• Det innebär att en kvinnlig ledare ska vara snyggt klädd, gärna attraktiv och helst ha så mycket kompetens att det inte råder någon tvekan att det inte fanns någon annan (till exempel en man) som kunde fått jobbet istället.
• Det innebär att hon helst ska ha familj som är välfungerande och som hon ska lägga minst lika mycket tid på som sitt jobb. För om det är så att hon har familj men lägger för mycket tid på jobbet så är hon en dålig kvinna som inte månar om familjelivet. Det är en fördom som enligt mig drabbar karriärkvinnor hårdare än andra.
• Det innebär att hon sällan få ha en dålig dag, sällan få göra ett misstag eller vara rolig och avslappnad i intervjuer eftersom detta ses som oseriöst.

Framförallt är det viktigt att en kvinnlig ledare måste vara tillgänglig och vänlig och detta görs bäst genom att le.

För om en kvinna inte ler är hon en bitter surkärring som inte ens kan bjuda på sig själv. Om en kvinnlig ledare inte ler så är det ett tecken på att hon är en bitter surkärring som förmodligen inte är tillräckligt kompetent i sitt jobb.

Just detta krav av den leende kvinnan i ledarposition var något som jag länge inte trodde fanns kvar länge i ett modernt samhälle.

Jag har på tidigare arbetsplatser haft flera kvinnliga chefer, de har alla varit olika men gemensamt för de alla har varit deras enorma kompetens och förmåga men också att de var hårda som stål och inte behövde gömma sitt kunnande bakom att spela dumma eller för den delens skull linda in sina önskemål och krav om hur en arbetsplats ska fungera.
De var och är förebilder för mig eftersom de lyckades skapa fungerade och otroligt bra arbetsplatser.
De kunde komma inspringande med kaffe i handen direkt från dagis vilket gjorde de till människor och jag blev bara med imponerad av dem.
Sedan hade de varma hjärtan och för mig var det självklart att jag alltid kunde vända mig till dem med både arbetsfrågor eller komma in och småprata en stund.
Kort sagt, de var kompetenta ledare som stod starkt i sig själva och som förde arbetsplatserna framåt och det som jag såg räknades var deras förmåga att prestera.
Inte hur de betedde sig och absolut inte deras förmåga att le stort.

För mig blev de här kvinnorna en måttstock jag använde för hur jag ville se kvinnliga ledare och hur jag själv ville bli.

För själva tanken på att det som skulle bedömas inte skulle vara min prestation utan det faktum att jag log, skrattade och var trevlig som skulle räknas högst - den tanken var helt bisarr för mig.

Men jag insåg att när en kvinna står i ledarposition så är det ibland just så. För det skapar tillgänglighet, omtanke och relaterbarhet.

Herregud vad det krossar mitt hjärta i tusen bitar för jag vill inte att det ska vara så.

Det är på samma nivå som att bedöma mina kläder eller mitt utseende (vilket har hänt) men på ett sätt har jag lättare att hantera det. Men just detta krav på att le och vara lite trevligare flyttar hela debatten om platsen kvinnor tar i samhället bakåt med 100 år.
För med det enkla kravet så lägger vi en manlig blick och manliga krav på hur en kvinna måste vara för att bli accepterad i samhället när hon tar en manlig roll, både i sin yrkesroll men också som människa.
Kravet på att le och även vara perfekt i allt är en ohållbar roll som både leder till stress, ångest och utbrändhet eftersom det är orimligt att kräva att människor ska vara perfekta i allt och alltid kunna prestera i kombination med nya krav.

"Men hur farligt är det att bara le lite och inte se så jädra sur och otillgänglig ut?"

Det är absolut inte farligt att le. Men jag vill inte att det ska vara ett krav och jag vill inte att det ska vara något kvinnliga ledare bedöms efter.
Det många missar när de slänger ur sig en sådan otroligt klantig kommentar är att de missar att ett krav på att le ytterligare lägger på sten på en redan slitig jobbbörda.
När du har tusen saker att hålla i huvudet, springer mellan olika jobbmöten samtidigt som du ska tänka långsiktigt och strategiskt för arbetets framtid plus att du måste förbereda presentationer och även vara representativ utåt... Då blir ett så litet krav som att le en grej som gör att du ytterligare tvingas vara ännu mer perfekt.
Det blir ett steg längre från att kunna slappna av, att kunna vara människa och framförallt att känna att det du gör spelar roll.
Det värsta är att det kan skapa tvivel på ens arbetsprestation.

För hur kul är det när du precis har lagt 100 timmar på att jobba häcken av dig och ro iland projekt och det enda du får hör att du ska le mer?

Sen undrar folk varför kvinnliga ledare bränner ut sig. Det är för att det inte bara är arbete som ska hanteras utan också tusen krav på hur vi ska vara och agera.

Det mest tragiska i detta är att vi fortsätter att ställa krav på kvinnliga ledare utan att vi på något sätt analyserar att de män som är i ledarpositioner ofta kommer undan så mycket lättare, både i sin prestation och hur de beter sig. De ursäktas och där kan det räcka med att dra lite roliga skämt för att flytta fokus från månader av försummat arbete.

Detta är otroligt skadligt, både för män men framförallt för kvinnor som tvingas kämpa ännu hårdare för att vara bra ledare i omvärldens ögon och samtidigt inte kan räcka till.

Så med det sagt vill jag att vi denna 8 mars tänker på hur vi bedömer kvinnliga ledare och arbetar för att skapa bättre förutsättningar för dessa

Så hur gör vi det?

1) Bedöm aldrig någonsin en kvinnlig ledare enbart för hennes utseende eller mängden leenden. Titta på hennes arbete och helhetsintrycket.
2) Kvinnliga ledare ska inte behöva få frågan om när de ska slå sig till ro och bilda familj. Genom att fråga detta så förminskar du en kvinnlig ledare och hennes kompetens till att få det att verka som att jobbet enbart är en bisyssla. Det går utmärkt att ha både familj och karriär och det går utmärkt att bara välja karriären.
3) Nedvärdera inte en kvinnlig ledare genom att säga att hon är "för hård" eller "för känslomässigt styrd". Det känns onödigt att påpeka detta men att säga att en kvinnlig ledares personlighet är si eller så är en härskarteknik som nedvärderar och krymper utrymmet för kvinnliga ledare.

Det är klart att kvinnliga ledare inte är felfria. Jag kan lugnt säga från min egen tid att vi gör misstag, precis som alla andra. Men det blir skevt när vi blir bedömda utifrån hur vi ser ut istället för vår prestation, det skapar murar och försvårar för andra att våra ta steget att bli ledare.

Jag vill se mig själv och andra kvinnor bli ledare utan att vi ska behöva tänka på huruvida vi ler tillräckligt mycket. Jag vill se oss vara stenhårda eller med tusen känslor. Jag vill att vi ska uppskattas för vårt jobb och inte för våra kläder. Jag vill att vi ska kunna välja karriär framför familj och jag vill se att vi ska kunna vara föräldrar med karriär.
Kort sagt, jag vill att vi ska vara förebilder som får vara människor, med alla våra styrkor och svagheter.

Det är inte för mycket begärt.

Nej jag tänker inte le för att bevisa mitt värde,
jag har en värld att förändra och ett patriarkat att krossa.
Foto: Gill Edgar

Mer läsning på temat:

• Har en kvinna den frisyren kan hon aldrig bli tagen på allvar
• Kraven vi ställer på män respektive kvinnor
• Varför jag hellre är dryg än spelar glad
• 8 mars och tankar om systerskap
• Att sluta vara den duktiga flickan 
• Säg inte grattis - engagera dig istället 
• #patriarkatetlurademigsombarn 
• Patriarkatet och feminismen
• Kvinnlig ilska och patriarkatets skuldbeläggande

8 mars och tankar runt systerskap

Notera: När jag talar om kvinnor menar jag alla som identifierar sig som kvinnor.

Denna internationella kvinnodag som i vanlig ordning inträffar den 8 mars så tänkte jag att vi skulle prata lite om systerskap.

Kvinnor lär sig redan från tidig ålder att detta med att systerskap är inte något vi kan räkna med.  Det är lite motsägelsefullt eftersom detta med kvinnlig vänskap med förtroende och regelbundna träffar ses som något av det bästa som finns. Och det stämmer.
Men samtidigt så finns synen att kvinnor förväntas tala skit om varandra och backstabba varandra samtidigt som vi delar våra djupaste hemligheter med varandra.
I korthet får vi det bästa och det sämsta på samma gång, detta med att vi uppmanas att prata om allt
och i nästa mening lär oss att lojalitet enbart är en valuta som varar över dagen.

Vi lär oss denna balansgång redan i småskolan när det handlar om att tjejer bara kan leka två och två och aldrig tre och tre.
Vi lär oss vidare när vi växer upp och alla tjejer blir konkurrenter om den vi älskar. Vidare när vi får
jobb och om vi har otur, på en arbetsplats där det finns plats för en eller max två kvinnor och där det gäller att vara hårdast och starkast för att få all respekt från de manliga kollegorna. Och där vi uppnår detta genom att samtidigt sänka våra kvinnliga kollegor, främst genom skitsnack och en vänskap som aldrig är genuin.
För vi har lärt oss sedan unga år att lojalitet är en dagsvaluta och det där med systerskap inte är så  mycket värt ändå.

Det tog flera år för mig innan jag skaffade mig kvinnliga vänner som jag litade på och för mig som så länge enbart haft manliga vänner eftersom jag ansåg att det passade mig bättre plus att jag aldrig varit mycket för smink som mina jämnåriga intresserade sig för.
Jag såg rätt länge ned på andra tjejer samtidigt som jag beundrade de och ville vara lika vacker och framgångsrik som de var.

Notera att jag då inte räknar vänskapen med min underbara Angel men till och med där är det värt att nämna att vi hatade varandra djupt och intensivt under de första sex åren vi kände varandra.

När jag skaffade mig kvinnliga vänner och hittae till den gemenskapen var det en ny värld för mig.
Det gav mig en ny form av vänskap där jag kunde luta mig mot andra kvinnor och känna mig säker även om det var komplicerat och spår av konkurrent och misstro dröjde sig kvar.

Jag ska inte förneka att jag ännu idag har svårt har svårt att lita på andra kvinnor men jag har å andra sidan svårt att lita på människor överlag.
Jag är medveten om det men jag har det rätt bra ändå.

Men trots mitt problem med tillit så skäms jag över hur jag tidigare betraktade andra kvinnor som ytliga, uppmärksamhetssökande och flamsiga.
Jag reflekterar över hur jag var mer kritisk mot mina kvinnliga vänner rörande hur de betedde sig och hur lojala de skulle vara än vad jag var mot mina manliga vänner som ofta betedde sig riktigt kasst.
För att jag hade lärt mig sedan barndomen att kvinnor skulle vara bättre och felfria.

Just detta med att vi måste vara felfria är också något som lägger krokben för att vi ska kunna skapa ett bra systerskap.
För hur mycket kan vi uppskatta varandra när vi konstant är upptagna med att hitta fel på varandra och samtidigt måste vara perfekta själva för att undgå kritik?

Det jag vill komma till är att kvinnor måste blir bättre på att lyfta upp varandra. Framförallt kan vi bli så mycket bättre på att säga till de kvinnor vi känner och som vi tycker gör bra grejer att "Du, fasen vad bra du är!"

Våga säga det rakt ut och var snäll mot andra kvinnor. Och visa din uppskattning. Det kostar inget och oj vad mycket det ger!

Detta utan att snacka skit eller vara avundsjuka på varandra. För de känslorna gynnar ingen av oss och det går patriarkatets ärenden på så många sätt.

Det finns plats för flera kvinnor på en arbetsplats, faktiskt hur många som helst.
Det finns plats för fler kvinnor i spelvärlden och vi behöver inte se varandra som konkurrenter, snarare som samarbetspartners, allierade och vänner.
Och det finns plats för att vi inte ska vara perfekta och vi ska inte heller tvinga andra att vara perfekta.

Med det sagt så innebär detta inte att vi inte kan vara kritiska mot varandra. Det är klart att vi måste kunna det, framförallt för att kunna hantera våra egna känslor men också utvecklas i vår vänskap mot varandra
Men jag vill att vi tänker en vända extra på hur vi är kritiska mot varandra och vad det är vi säger om andra kvinnor, både i verkliga livet och på nätet.
För vi har ofta en hårdare jargong som är mer dömande mot andra kvinnor än vad de är mot män och den jargongen innehåller inte sällan både hot, hat och utseendebaserad kritik.

Det kan vi ändra på genom att granska oss själva.
Först och främst: Varför är en är kritisk mot en annan kvinna?
Kan vi lösa det genom att vara raka mot varandra och säga vad det är som skaver istället för att snacka skit?
Kan vi lösa det genom att låta blir att säga att kvinnan ifråga är en slampa som borde klä sig bättre eller kanske bara borde sitta ned och hålla käften.
Det är inte så svårt och vi kan bli så mycket bättre i vårt systerskap.

Jag vill också säga att det finns kvinnor som begår brott och övergrepp mot andra personer och dessa faller i en annan kategori. Brott och övergrepp är aldrig okej i min värld.

Men med det sagt, på internationella kvinnodagen, ta med er följande:

1. Lyft de kvinnor ni har i er närhet genom att säga hur bra de är i sin vardag, i sitt ideella engagemang och på sina jobb. Säg det till de och gör det till en vana. Samt ta de aldrig någonsin för givet.
2. Tänk på hur ni kritiserar kvinnor. Fall inte till hot, hat och utseendebaserat skitsnack. Eller skitsnack överlag. Var bättre än så

Och ni som inte identifierar er som kvinnor och läser detta. Ni ska också tänka på hur ni beter er mot kvinnor och hur ni kan lyfta de kvinnor ni har runt er. Alla jädra dagar, året om.

Och sist men inte minst: Säg inte grattis till kvinnor i din omgivning idag. Ställ dig istället sida vid sida med dessa och kämpa för en bättre värld.

Mer läsning på temat:

• Säg inte grattis, engagera dig istället
• 8 mars. Igen då
• Vad du som man kan göra för att stötta kvinnor
• Manliga feminister och vad jag förväntar mig
• Passiv och aktiv feminism och antirasism
• White feminism och varför det stör mig
• Män som misshandlar kvinnor ska inte kriga i mitt krig