Notera: När jag talar om kvinnor menar jag alla som identifierar sig som kvinnor.
Och så blev det 8:e Mars igen. Det blev en till Internationell Kvinnodag och det blir fortfarande inget grattis. Herregud vad det inte ska bli något grattis. För det är fortfarande så mycket som vi behöver kämpa för.
Jag vill idag prata om lite krav som ställs på kvinnor idag. Krav om att vi ska vara så perfekta om vi ska lyckas i arbetslivet och i privatlivet.
- Vi ska vara trevliga och käcka på jobbet och vi måste le. (För ingen gillar en bitter surkärring som inte ler, oavsett hur grym hon är på sitt jobb)
- Vi måste alltid vara på topp och leverera, oavsett tidpunkt. (Särskilt gällande deadlines och projekt men något tack, det får vi inte. För så länge vi inte gör fel, varför skulle vi få beröm?)
- Vi måste klara att av balansera privatliv och jobb. (För har vi inget jobb saknar vi ambition och drivkraft och vem vill dejta något sådan. Men har vi inget privatliv utanför jobbet så är vi tragiska och vem vill dejta någon sådan. Och ligger vi runt utan mål att hitta någon stadig partner så är vi arbetsfixerade frigida slampor och vem vill dejta någon sådan.)
- Vi måste vara samlade och coola på jobbet. (Men inte för mycket för då är vi för läskiga och kalla och en sådan kvinna är ett hot mot män)
- Vi måste vara engagerade och visa arbetsvilja och framförallt positivitet. (Men i lagom dos för ingen vill hantera emotionella kvinnor)
- Vi måste ha tid att gymma och ha ett eget fritidsintresse. (För inget visar bättre att vi tar hand om vår kropp och älskar oss själva mer än lite hederlig kroppshets.)
- Vi måste älska barn och visa att vi vill ha dem, helst tre stycken! (Men samtidigt inte vara för öppna med det för ingen vill anställa/befordra någon som ska bli gravid. Och Gud förbjude om vi inte vill ha barn, vad är vi för kvinnor!)
Och jag orkar inte räkna upp mer saker....men vi måste också nöja oss med en lön som alltid är lägre än våra manliga kollegor, att vara den som bli befordrade sist och att ofta få den där förstulna frågan om familjebildning och fasa för hur den ska inverka på lönesamtal.
 |
| Vi kvinnor är förebilder. Vi kvinnor är människor. Foto: Iduna Pertoft Sundarp |
Jag är så så trött på alla måttstockar vi kvinnor måste nå upp till och jag vill ofta vråla och banka saker i en vägg över hur omöjligt det ibland känns att förändra detta.
Med det sagt så vill jag säga följande:
Kämpa för att kvinnor ska få ha rätt att vila, få lov vara sig själva och att inte gå sönder under tusen krav i hemmet och på jobbet.
Låt det vara okej att kvinnor väljer hemmet och låt det vara okej att kvinnor väljer arbetet.
Sist men inte minst: Tänk på vad för krav ni ställer på kvinnor i er omgivning. Se allt det osynliga arbetet de gör som projektledare för hemmet, som underbetalda medarbetare och som individer.
Och ge inga hurrarop och rosor.
Kvinnor är förebilder men vi är också människor. Ge oss rättigheter och kämpa för att vi inte ska gå sönder och för att vi alla få en mer jämställd värld.
- Varför måste en kvinnlig ledare le?
- Har en kvinna den frisyren kan hon aldrig bli tagen på allvar
- Kraven vi ställer på män respektive kvinnor
- Varför jag hellre är dryg än spelar glad
- 8 mars och tankar om systerskap
- Att sluta vara den duktiga flickan
- Säg inte grattis - engagera dig istället
- #patriarkatetlurademigsombarn
- Patriarkatet och feminismen
- Kvinnlig ilska och patriarkatets skuldbeläggande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar