Det blir fortfarande inget jävla grattis och jag vägrar ta emot hurra för att jag är kvinna. Det finns fortfarande inget att säga grattis åt och jag får fortfarande kämpa för mina rättigheter som kvinna.
Det jag ser nu är att vi behöver feminism och jämställdhet mer än någonsin. Om det varit akut innan är det nu vild kris.
Jag behöver väl knappt gå in på världsläget där kvinnors rättigheter tar kliv efter kliv bakåt istället för framåt i form av abortförbud, slappa tag mot våldtäkt och sexuella övergrepp, godkännande av våld i nära relationer, bristande utbildningsnivåer och sämre lön.... listan fortsätter i alla evighet.
På ett privat plan ser jag detta avspeglas i att kvinnor fortfarande bortprioriteras i arbetslivet till förmån för män, jag ser kvinnor nedvärderas för sitt arbete och därmed ges sämre lön - detta trots att de är mer kompetenta och drar ett tyngre lass än sina manliga kollegor.
Jag ser kvinnor som försöker bolla karriär, familj, barn och hem och går in i väggen om och om igen för att de förväntas vara superhjältar utan den mista hjälp.
Jag ser hur kvinnor anstränger sig till max för att förändra världen men näthatas och hotas för att de är arga feminister.
Jag ser hur manliga bekanta väljer att bortförklara och ignorera när deras kvinnliga vänner berättar om våldtäkt och misshandel.
Jag ser hur manliga vänner håller våldtäktsmän om ryggen och kallar deras offer för hora och slampa.
Jag ser hur manliga bekanta vägrar engagera sig i kvinnofrågor utan hellre klankar ned på kvinnor om hur de borde vara och att deras feminism är för arg.
Och jag ser hur manliga bekanta och vänner som säger sig vara feminister inte lever upp till vad de säger utan kliver på kvinnors brutna ryggar för att kunna skina i jämställdhetskampen.
Jag ser hur det ropas efter mer feminism och mer jämställdhet men inget händer för att ingen orkar engagera sig eller ens skiva något om det på facebook.
Jag ser hur hela kampen i min bekantskapskrets, både bland vänner och i lajvvärlden, går flera steg bakåt och det gör mig så förbannad.
Just detta gör att vi måste backa upp kvinnor mer än någonsin och på alla plan ge kvinnor plats och lyssna på kvinnor.
Vi ska ge kvinnor samma makt som männen ges idag på ett självklart sätt.
Vi måste säga tyst till män som tar plats på kvinnors bekostnad och låta kvinnorna ta den platsen.
Släng era jävla argument om att kvinnor inte är lika mycket värda, de hör inte hemma i år 2017 och jag vägrar se den typen av skitsnack.
För mig personligen så har jag blivit ännu mer cynisk sedan förra året (går det ens?) men också mer positiv och målmedveten. Det är en konstig kombination men det funkar.
Kort sagt så krävs mer engagemang och det är något jag vill göra även om jag har insett att detta med att engagera sig för kvinnors rättigheter och för feminism och jämställdhet är ungefär lika otacksamt som att städa ett hönshus samtidigt som taket rasat in och alla hönor flytt ut i skogen och vägrar komma fram pga att det åskar ute.
Det är ungefär lika slitsamt.
Men jag lägger inte ned och jag vägrar sluta, jag vägrar vara tyst. För att det är värt det.
Jag kommer fortsätta engagera mig och kräva min rätt som kvinna alla dagar, året om. Särskilt nu när det känns som att utvecklingen tar steg på steg tillbaka.
Så säg inte grattis till mig. Ta på dig din tjockaste hud och se till att engagera dig. Lyft kvinnor alla dagar om året och inte bara idag.
Det är din förbannade plikt att göra skillnad.
Mer läsning på temat:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar