Som ni kanske har listat ut så har jag sedan ett bra tag tillbaka ett nytt jobb!
Jag är numera anställd som Nordic community manager för Bethesda.
Det är ungefär det coolaste jag gjort i hela mitt liv och något jag aldrig trodde hända.
Hade jag sagt till mitt 20-åriga jag att jag en dag skulle arbeta på heltid med spel och för ett gigantiskt globalt företag som detta så hade hon sparkat mig i ansiktet och skrattat.
Alla mina år som vikarie för Sveriges Radio och att sköta sociala medier.
Jag drömde aldrig om att jobba med spel på det här sättet men nu när jag är här kan jag verkligen säga att jag är så nöjd med detta. Det har lätt varit värt att vara den jobbiga människan som gick sin egen väg och våga och orkade följa vartenda dröm.
Hade jag sagt till mitt 20-åriga jag att jag en dag skulle arbeta på heltid med spel och för ett gigantiskt globalt företag som detta så hade hon sparkat mig i ansiktet och skrattat.
Och sanningen att säga så jag siktade heller aldrig på ett jobb som detta men när det väl hände så var det som att hela mitt liv och allt jag gjort bara lade sig på plats.
Alla mina år som vikarie för Sveriges Radio och att sköta sociala medier.
Alla år som säljare och att vara van att hantera alla typer av människor.
Alla mina ideella år och mitt ordförandeår för Sverok med att rodda Proud and Nerdy, att göra uppförandekoder och ambassadörsprogram. Allt strategiskt arbete, all representation och tusen beslut.
Alla år jag på egen hand drev "Isis, en samlingsplats för nördfeminister".
Alla år jag på egen hand drev "Isis, en samlingsplats för nördfeminister".
All den tid jag skrev ideellt för Megazine om spelkultur och allt mellan himmel och jord.
Alla år med panelsamtal, föreläsningar och att engagera mig i att skapa en bättre spelkultur. Alla uppdrag för Nordsken och Närcon, för Gothcon och för bibliotek och kulturhus.
Allt arbete som eventkoordinator för Science Fiction Bokhandel och som projektledare för Female Legends.
Allt arbete jag och Max gjorde med Bokmässan med att rodda en yta för digital spelkultur.
Allt arbete jag och Max gjorde med Bokmässan med att rodda en yta för digital spelkultur.
Alla år som frilans med att skriva artiklar, hålla kurser i källkritik, skrivande och fake news.
Jag har gjort så mycket i mitt liv och hade jag bara kunnat nöja mig med ett vanligt jobb så hade jag inte behövt kämpa så vansinnigt hårt. Men jag har alltid velat mer, jag har velat ha ett jobb där jag känner att jag förändrar världen, där jag gör skillnad men också där jag kan arbete med spel och framförallt med de människor som älskar spelkultur.
De som är som jag och bara älskar det härliga community, gemenskapen och att spela.
De som är som jag och bara älskar det härliga community, gemenskapen och att spela.
När jag fick erbjudandet om att söka som community manager så var jag ändå tveksam.
Var jag tillräckligt bra? Kunde jag tillräckligt mycket? Var jag redo för ett till äventyr?
Detta var under sommaren 2019 och jag var nöjd med att arbete för Science Fiction bokhandeln och Female Legends. Min och Svarts skilsmässa höll precis på att gå igenom och jag hade mer balans i livet än på länge.
Jag pratade med min familj och mina nära vänner om det och i slutänden bestämde jag mig för att försöka.
Detta var under sommaren 2019 och jag var nöjd med att arbete för Science Fiction bokhandeln och Female Legends. Min och Svarts skilsmässa höll precis på att gå igenom och jag hade mer balans i livet än på länge.
Jag pratade med min familj och mina nära vänner om det och i slutänden bestämde jag mig för att försöka.
En livstid av avslag fick mig att inte vänta så mycket ( Jag får i 9/10 jobb när folk träffar mig IRL men 9/10 får jag avslag på skriftliga ansökningar) men jag fick en intervju och sedan en till.
Och jag fick jobbet!
Och jag fick jobbet!
När jag fick beskedet, med en gin och tonic i magen, blev jag helt vimmelkantig. Inte ens när jag tackat ja kunde jag ta in att jag fått ett heltidsjobb med spel. Det var en sjukt intensiv månad efter det med att rodda Bokmässan, avrunda mitt jobb på SF-bokhandeln och gråta floder över att jag skulle få ta hejdå av mina adepter i Female Legends i förtid. Och när jag började kände jag mig lika vilsen och missplacerad som jag befarat.
Herregud.
Men det gick tack och lov över och nu, ett och ett halvt år senare så kan jag säga att detta är ett jobb jag älskar.
Det är sjukt slitsamt och stressigt men det är också så otroligt givande.
I korthet så jobbar jag med precis vad jag brinner för mest, nämligen att stärka en rörelse av gamers, få spelkulturen att växa och även att ha kul tillsammans med dem.
Och herregud vad mycket lugnare jag har blivit av att bara ha ett enda jobb. Jag har till och med hittat tillbaka till min spelglädje och spelar nu mer datorspel än vad jag gjort på flera år och jag gör det för min egen skull.
Men det gick tack och lov över och nu, ett och ett halvt år senare så kan jag säga att detta är ett jobb jag älskar.
Det är sjukt slitsamt och stressigt men det är också så otroligt givande.
I korthet så jobbar jag med precis vad jag brinner för mest, nämligen att stärka en rörelse av gamers, få spelkulturen att växa och även att ha kul tillsammans med dem.
Och herregud vad mycket lugnare jag har blivit av att bara ha ett enda jobb. Jag har till och med hittat tillbaka till min spelglädje och spelar nu mer datorspel än vad jag gjort på flera år och jag gör det för min egen skull.
Jag drömde aldrig om att jobba med spel på det här sättet men nu när jag är här kan jag verkligen säga att jag är så nöjd med detta. Det har lätt varit värt att vara den jobbiga människan som gick sin egen väg och våga och orkade följa vartenda dröm.
Men jag hade aldrig någonsin kommit hit utan alla ni som stöttat mig, trott på mig och hjälpt mig på vägen.
Alla ni som gett mig insikt i spelkulturen i Sverige och Norden, som hjälpt mig bli en bättre journalist och föreläsare, som velat jobba med mig och som peppat mig hela vägen.
Min familj, mina vänner, kollegor och alla hundratals underbara nördar som funnits där.
Tack hörni. För att jag kan stå här idag och känna att åren av slit gett mig allt och att det var värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar