Tjejerna på höjden av Frida Malmgren är en rätt mysig serie ibland och häromdagen hittade jag den här seriestrippen som var så klockren men samtidigt ett slag i magen.
Det är ju inga nyheter direkt att vi ställer lägre krav på män än på kvinnor när det gäller prestation och hur vi tar hand om oss själva i privatlivet.
Det är lite patriarkatet i ett nötskal, detta med att kvinnor förväntas vara multitaskande maskiner som ska klara av allt, ha perfekta betyg, bäst jobb, föda 2,5 barn, sköta hemmet men samtidigt inte få höra ett ord till beröm.
Medans män får beröm om de "sitter barnvakt" en dag åt sina egna barn. Eller för en delen klarar av att tvätta en tvättmaskin eller laga mat själva.
Jag lägger skulden på detta helt på hur vi byggt upp mansrollen respektive kvinnorollen och hur dessa spelar in på de krav vi ställer de personer som läses som män respektive kvinnor.
Och ja, det har blivit lite bättre på vissa fronter men det är ett strukturellt problem att kvinnor förväntas prestera och leva efter en mycket högre skala än vad männen gör samtidigt som vi får noll erkännande av det vi gör.
Det är ett sätt att tvinga in kvinnor i rollen som Duktig Flicka, se till att vi inte får vare sig bekräftelse eller beröm för det vi gör och samtidigt premiera ett system där männen runt omkring oss belönas för att de klarar av minimum.
Det är inget rimligt system och det är skadligt för alla. För kvinnor som bränner ut sig och inte orkar mer och för männen som lär sig att trampa på kvinnors ryggar för att ta sig framåt och sedan får ett brutalt uppvaknande den dag de inser att de kanske inte var så bra.
Okej, jag ska sluta försöka jämna ut detta för det är kvinnor som drabbas mest. Vi skadas i vårt psyke och i vårt arbetsliv respektive privatliv medans det som skadas är... männens självbild.
Jag ser själv hur detta påverkat mig under stora delar av mitt liv i form av att jag länge trodde att allt jag gjorde var dåligt.
För jag hörde aldrig att mitt arbete var bra eller ens acceptabelt medans bröder, manliga vänner och kollegor fick beröm för allt mellan himmel och jord.
Klart att det gjorde saker med min självkänsla samtidigt som det sporrade mig till att bli ännu bättre och försöka mer.
Det är inget fel i att vilja bli bättre (Hey, jag blev ju rätt jädra awesome i slutänden) men det är fel när den viljan kommer av en känsla av otillräcklighet som bottnar i ett samhälle som ställer orimliga krav på kvinnor.
Med de kraven kommer också den bittra sanningen om att när kvinnor misslyckas så döms vi hårdare än män på alla plan. För kvinnor måste vara perfekta för att passa in i patriarkatet och misslyckas vi, vare sig det är i karriären eller i privatlivet, så döms vi för flera år framöver.
Så vad kan vi göra för att motverka detta? Ja det görs inte genom att trycka ned män utan genom att påvisa och lyfta upp det skadliga i patriarkala beteenden.
Först och främst:
- Analysera ditt eget beteende. Tänk efter hur du bedömer och berömmer personer samt vilka krav( medvetna och undermedvetna) du ställer på män och kvinnor.
- Ställ lika höga krav på män omkring dig som du gör på kvinnor.
- Beröm kvinnor mer. Lyft upp de du har i din närhet och säg "Fan vad grym du är för att du gjorde detta!" eller bara "Du, bra jobbat idag!"
- Ta upp diskussionen om hur vi bedömer och berömmer män och kvinnor och vilken inverkan detta har.
- Om du är kvinna: Ta plats och se till att berömma dig själv. För allt du gör. Beröm dig själv när du är ensam men träna också på att lyfta fram det du gör inför andra. Kräv din plats.
Sist men inte minst: Till alla mina systrar som sliter med att hålla tusen bollar i luften, ni är fantastiska för allt ni gör och även fast ni kanske aldrig hör hur bra ni är så är ni förebilder för så många.
Men att vara en förebild utan att komma framåt är inte värt ens hälsa och framförallt är det inte värt att vara en vägsten för män att gå på.
Så ställ krav, ta plats och var aldrig tyst.
Men att vara en förebild utan att komma framåt är inte värt ens hälsa och framförallt är det inte värt att vara en vägsten för män att gå på.
Så ställ krav, ta plats och var aldrig tyst.
Mer läsning på temat:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar