To all my male colleagues in the gaming industry - I need you to see

Dear male colleagues in the gaming industry. I’m very tired but I will try to be as nice as possible.

Or rather, I will now be as blunt as it is needed.

I need you to be better when it comes to work for diversity and equality in the industry. I need you to step up and I need you to do active  work all year around.

I need you to see.

Our exhaustion.
Our rage.

Our need to be able to take a break.

Perhaps it is a bit too abstract but let me break it down for you from my point of view.

I am a women, an openly queer person and a Person of Color (PoC). I have been on the barricades for more inclusion and equality in the gaming community most of my life.
Not because I want to but because it is needed and I know that if I want things to change, then I have to do it myself.

But after years of doing this and having great support of my fellow women, queers and PoC, I’m tired.

We are all pretty tired here. We would be less so if we got a lot better support from our male colleagues in the industry.

Read me right, there are some great male allies and feminists out there and I feel proud to call them my friends. They do a huge change everyday alongside us.

But it is not enough. And I feel a never ending rage everytime male colleagues of mine act like the sky has fallen down on them everytime sexism, racism and hate against minorities are brought up.
Like it is a brand new discovery every time. And then, they have the same reaction the next time. And the next.

It is heartbreaking but perhaps even more, their words about “Keep bringing these things up, keep pointing it out to us me”

I just want to scream at you all: “For the love of God, I am not getting paid well enough to be your teacher! EDUCATE yourself!”

But I continue to bring things up.

The result?

I get a reputation as being difficult for always raising these things, for being the angry black women (I’m not black, I’m brown) that never can be content and happy.

“Anna, it is great that you are fighting for these things… Oh, not like that, be nice.”

I do not want your congratulations on this day.
Or any other day. I want you beside me on the barricade.
Photo by Iduna Pertoft Sundarp

I have to shoulder the full responsibility of making my male co-workers see how difficult it can be wor women, PoC and queer persons but with zero thanks and only making it harder for myself in my career.

Yay fucking yay.

It should not be my job as a woman to point these things out time after time after time.

I should not have to be the voice of reason all the time and the one who spots sexism, racism and so on.

It should not be my job to educate my male colleagues how much hate a woman gets for being a public person, the hate comments female streamers can get and that it is not normal that we have stalkers, online or IRL.

I’m tired of being the difficult one in all aspects and repeating myself for ears that do

not hear.

I will still continue to be difficult and point these things out  because I want to gaming industry and the gaming community to be a better place where everyone can feel represented,where we all treat eachother with respect and where I am not the only female, PoC or queer person in the room.

But I will demand so much more from now on.

So, dear male colleagues in the gaming industry, here is a list of things I want you to be better at to support me and many other females, PoC and queers in the gaming indrustry.

• Be the one that points out sexism in early drafts, in video games, in structures at work.
• Be the difficult one. Tell your male co-workers to stop with demeaning jokes. It is not funny.
• If there are sexual harassment on the workplace, talk to the men responsible, back up the ones harassed and don’t be silent. 
• Don’t brush aside your female colleagues,your PoC colleagues, your disabled collegues, your queer collegues when they are telling about hate speach against them. Don ' t tell us that it is fine, don’t tell us to walk it off. Make sure that we are covered, that we get support from HR, from the company. Be a friend here.
• Make sure to lift your female colleagues, your PoC colleagues, your disabled collegues, your queer collegues, with words and action. These include:
   - Giving praise for work done. ALL work done cause we do a lot of invisible work that you are all just assuming.
  - Make sure that it is not only the men in the theme that get a raise or a promotion. If only the men in a team or a group climbs on the career ladder, it is some fundamental wrong. Challenge it and ask why. To your boss.
  - Men often get way more in payment than other groups, no matter experience or time worked at a company. Make sure to be transparent with salary and to check if your female colleague is at the same level as you are getting the same payment. If not, it is a problem. Your problem.
  - Make sure to ensure that your co-workers with a womb feel that they can take parental leave. This is a HUGE issue since the choice today is usually career or children for many childbearers. Make it change by raising these questions. 

Last but not least:

Educate yourself by listening to lectures and to the voices of your female colleagues around you. And make sure to value their time. Don’t ask them to repeat themself over and over again. Show them, show us the respect of remembering our words

Dear male colleagues in the gaming industry,this is what I want from you.

No more silence, no more surprise face when sexism is brought up, no more relying on  your female colleagues, your PoC colleagues, your disabled collegues, your queer collegues to point things out all the time.

And no more shaming uf us for being difficult infringing these questions up. I want you to be difficult with us, with me and that we can have a change here.

Be part of that change. Some more blogpost on this theme( in Swedish)

• Vem orkar vara perfekt för en halv lön?
• Varför måste en kvinnlig ledare le?
• Har en kvinna den frisyren kan hon aldrig bli tagen på allvar
• Kraven vi ställer på män respektive kvinnor
• Varför jag hellre är dryg än spelar glad
• 8 mars och tankar om systerskap
• Att sluta vara den duktiga flickan 
• Säg inte grattis - engagera dig istället 
• #patriarkatetlurademigsombarn 
• Patriarkatet och feminismen
• Kvinnlig ilska och patriarkatets skuldbeläggande

#MeToo

Notera: Detta inlägg är skrivet utifrån mina erfarenheter som kvinna och jag ber på förhand om ursäkt för att det är väldigt tvåkönsnormativt.

Kampanjen #MeeToo dök upp som en störtvåg på sociala medier och har bara växt och växt. Detta trots att det inte är en ny kampanj (Den är tio år gammal och startades av en rasifierad kvinna vid namn Tarana Burke).

I korthet går den ut på följande:

#MeToo

"If all the people* who have been sexually harassed or assaulted wrote "Me too" as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem."

*Original post said women instead of people. However, we live in a patriarchal world hating the feminine, and it doesn't distinguish between women, non-binary, trans*, gay men or who ever dares refuse their given place of subjugation and disturb the neat roles of the binary gender norm so vital in upholding the patriarchal world order. (Bra omskrivning med cred till Rebecka Eriksson)

Ja det är en form av kedjebrev men med en betydelse som går långt över det. För den uppmuntrar till stöd och till att träda fram utan att kräva en berättelse.

Under de gånga veckorna har jag sett nästan alla mina kvinnliga facebookvänner dela sina upplevelser och stötta varandra. Flera har berättat om våldtäkter som förstört deras liv och som de burit i tysthet under flera år.

I en idealisk värld skulle kampanjer som #MeToo inte behövas eftersom i en idealisk värld hade vi inte haft våldtäkter, vi hade inte haft tafsningar, sexuella övergrepp, trakasserier och vi hade inte heller haft en normalisering av det.
Men det har vi och vi glömmer också bort hur vanligt detta är.
Män glömmer bort hur vanligt det är för kvinnor att gång på gång få sina gränser övertrampade, att behöva le och uthärda sexuella kommentarer och att en våldtäktsman inte är ett monster utan mer ofta ens vän.
Och kvinnor glömmer bort att det som händer, från alla tafsande händer på krogen, alla sliskiga sexuella kommentarer på firmafesten till den gången du vaknade av att någon hade sex med dig utan att du ville...  Det är sådant som inte är normalt utan det är övergrepp.

Jag talar nästan aldrig om det men det är klart att jag blivit tafsad på, blivit tvångshånglad och fasthållen mot min vilja.
Och alla som gjort detta mot mig har varit män. Enbart män.

Detta har hänt mig från tonåren och fortsätter än idag när jag går ut på krogen.
Och jag är så van vid det och jag är så van vid att vifta bort mina egna upplevelser och att normalisera de.
Jag har lärt mig det under åren, först under gråtande och långa sömnlösa nätter, till att börja analysera det för mig själv och till idag när jag skriver av mig.
Och låt mig poängtera att det som jag varit med om är sexuella övertramp och inget mer. Ingen våldtäkt, inte övergrepp. Men det har lämnat spår.

Varför har jag under så många år viftat bort det?

Jo, för att jag är så van vid att när jag berättat om det fått höra så många ursäktande argument:

"Men han kanske bara flörtade med dig? Borde du inte bli glad då?"
"Varför blir du så arg för att någon tar dig på brösten, de är ju fina!"
"Men han menade ju inget illa, han är en så bra kille egentligen..."

Alla de här argumenten normaliserade det jag varit med om och under flera år så tänkte jag att: Ja, det var nog mig det var fel på....

Jag tvingades hantera det som hänt och det som fortsatte hända som en del i patriarkatets struktur. Den struktur som säger att kvinnor måste kunna acceptera lite tafs och att det självklara sättet för män att ragga är att grabba tag om någons bröst

Ja ni hör ju hur sjukt detta är egentligen.

Och här vill jag lyfta fram ytterligare en viktig sak:

Sexuella övergrepp och trakasserier drabbar inte bara kvinnor men jag vill att ni tänker en vända på det faktum att det drabbar kvinnor extra hårt.
Just för att det sker dagligen och kommer från personer som ofta är våra vänner, våra arbetskollegor och våra bekanta.
Och för att kvinnor lär sig att vara duktiga, snälla, tysta och inte ställa till problem. Alltså, inte prata om det.
När sexuella trakasserier och övergrepp blir vardag och det gång på gång viftas bort så leder det till att vi slutar lita på män, vi slutar att ha manliga vänner och vi vänjer oss vid att konstant vara på vår vakt.

Men detta innebär inte att det är okej för någon att begå sexuella övergrepp och trakasseriet. Oavsett könstillhörighet är detta något otroligt allvarligt och det är ett övergrepp mot en annan individ. Alltid.
Oavsett vad för ursäkter den som begick övergreppet hittar på efteråt.

Det är fortfarande normalt att ursäkta sexuella övergrepp. Det är fortfarande normalt att kvinnor som pratar om sexuella trakasserier ses som hysteriska och besvärliga.
Det är så normalt att kvinnor lär sig att inte berätta om vad de varit med om.

Därför kommer kampanjer som #MeToo och även svenska #prataomdet alltid att behövas.

För att den majoritet av mina manliga vänner som blir chockade över alla berättelser ska veta att detta händer och för att sunkiga patriarkala beteenden ska kunna spåras i tid och faktiskt tas itu med.
För att allt ansvar inte ska ligga på de som blir utsatta utan på oss alla.
För att våldtäktskultur är något som vi måste vara medvetna om existerar konstant runt omkring oss.

För mig är #MeToo ett sätt att sträcka ut handen till andra som drabbats av sexuella övergrepp och trakasserier. Ett sätt att säga att du inte är ensam om dina upplevelser, att det inte var ditt fel och viktigast av allt, ett sätt att stötta och se till att detta inte händer igen och igen.

Varför Svamprikets omdesign av kvinnliga karaktärer är helt awesome

Astrött på onsdag morgon snubblade jag över den här artikeln från Svampriket som jag helt lyckades missa. Jag började läsa och det tog cirka sju sekunder innan jag satt och hoppade av glädje i stolen.
Detta var något av det mest vettiga greppet jag sett på att bemöta översexualiseringen av kvinnliga karaktärer i tv-spel.
Briljanta Anna Nilsson har helt enkelt tagit sig en titt på några karaktärer hon tycker är intressanta, pekat ut lite fel i deras design och givit dessa en makeover med fokus på att man faktiskt ska kunna slåss i sina kläder.
Det är så välbehövligt och bra för alltför ofta känns det som att kvinnliga karaktärer i fightingspel bara är bröst och skrev. Och då spelar det ingen roll hur grymma de är på att slåss eller vilken bakgrundshistoria de har. Översexualiseringen av dem suddar liksom bort det och ger mig en sur smak i munnen.

Fightingspel är inte alltid min kopp kaffe men det kan vara enormt avkopplande att banka skiten ur sin motståndare på skärmen efter en dag. Det spel jag har hemma och som främst spelas när jag känner för fightingspel är Soul Calibur 4.
Jag har haft det ett par år och när jag fick det reflekterade jag inte mycket över karaktärerna, mer över vem som var bäst. Men när jag spelade om det ett par år senare (nu en smula mer medveten och med smärtsamma insikter om hur objektifiering och sexism drabbar en som kvinna) så skavde det rejält.
Varför hade så många av de kvinnliga karaktärerna extremt lite kläder på sig? Varför föll deras rustning av när man slog på dem (seriöst, jag hade inte anlitat deras smed för fem öre) och HUR satt deras bröst uppe utan bh? WTF gravitationen ringde och sa att det där inte är möjligt.



Karaktären Ivy från Soul Calibur. FFS......

Om jag var kränkt?
Det är inte ens förnamnet på vad jag var.

Sedan började jag kolla på andra fightingspel och insåg att det är samma problem där. Det finns kvinnor som slåss men de är så tydligt objekt, skapade för att behaga en manlig publik och designade av någon som inte har den blekaste om hur det är att slåss utan bh eller koll på detta hur en ryggrad funkar och en basic uppfattning om gravitationslagar.

Det var därför Annas omdesign av en del karaktärer gjorde mig så glad. Äntligen lite praktiskt tänkande och nu fick sexualiserade karaktärer ha samma typ av kläder som sina manliga motparter. Med Annas omdesign blev nu de kvinnliga karaktärerna i mina ögon subjekt som var coola och kapabla individer utan att slåss i opraktiska kläder eller inga kläder alls.

Men det tog ju såklart inte lång tid innan trollen hittade till Svampriket och kommentarsfältet där dränktes av kränkta män som bland annat pratade om det inte är något fel med objektifierade kvinnor och var är det för fel med att gilla snygga bröst?
Jag är så sjukt oimponerad av mäns diskussionsförmåga ibland (jag utgår från att de är män på grund av deras nicknames)

För att göra det värre så hittade en massa engelskatalande troll till sidan och en värld av sunk hände och kränktheten och hatet hände över hela Svamprikets kommentarsfält.

Det lustiga var att någon påstod att Anna slutshamade genom sin omdesign av karaktärerna.
Får inte kvinnor vara nakna och äga sin sexualitet? Jodå, det får de visst det men de äger aldrig sin sexualitet  i ett tv-spel. De är fiktionella karaktärer skapade av någon och har ingen bestämmanderätt i hur de ser ut. Och i de fallen Anna tagit upp (och i de flesta figthingspel) är de skapade för att vara sexiga och för en manlig publik.
För seriöst, jag kan inte på något sätt köpa att det är praktisk att slåss utan bh eller halvnaken. Rörlighetsargumentet faller platt här mot argumentet att få ett svärd/yxa/annat vapen i sin oskyddade mage.
Dragons in the Shire beskriver detta med hur detta med kvinnors sexualitet och nakenhet skiljer sig åt i spel vs IRL. Läs den för den är verkligen bra.

Slutligen vill jag bara säga att nej, stora bröst och att försvara objektifiering av kvinnor i tvspel är inte coolt. Det är mest sunkigt. Att Svampriket får ta emot massor med troll som hatar är bisarrt men går tyvärr i samma anda som Gamergate.
Jag älskar Annas omdesign av karaktärerna och jag vill se mer sådant här. Kvinnor som slåss i praktiska kläder och som inte är översexualiserade gör enormt för min spelupplevelse.
Gå gärna in på Svamprikets sida och peppa Anna i kommentarsfältet, det är sjukt värt att visa stöd för det här och även för att visa att de som hatar har fel.

Nej, du får inte bete dig hur som helst på lajv.

Det finns saker man inte ska läsa för tidigt på morgonen. Typ innan kaffe. Men eftersom jag vaknar med mobilen i handen varje morgon så är det svårt att låta bli. Idag var det en sällsynt konstig tråd som en bekant till mig var inblandad i. Den tog avstamp i en rätt sunkig bild om hur jämställdhet ska funka (läs att det fortfarande alltid är synd om männen) och sedan så ballade det ur till en tråd om sexism på lajv och IRL där mannen i fråga använde sig av den mest sunkiga, sexistiska och mest priviligierade formen av argumentationsteknik jag sett på flera veckor (För ja, detta är inte ovanligt men jag hinner seriöst inte blogga om allt)
Jag tog printscreens på allt och har det nedsparat men för enkelhetens skull så tar jag bara och lägger upp valda delar av konversationen som bilder.

Så, med det sagt så börjar vi, i kronologisk ordning!

Exempel 1 där min bekant (kallad person X) säger till person Y att han inte betett sig.

Q: Är det okej att bete sig som hur som helst på lajv?
A: Nej det är det självklart inte. Det är en enorm skillnad på att förolämpa någon inlajv på ett vettigt sätt som är okej med alla inblandade och att fälla nedsättande objektifierande kommentarer om någons kropp.
En oskriven regel på många lajv (oskriven för att den är så självklar men uppenbarligen så är det vissa som bevisligen inte greppar detta ändå, som person Y) är att man inte kommenterar någons offutseende. Detta eftersom det ofta blir fel och kränkande.
I fallet ovan blev person X så illa berörd av kommentarerna att hen sprang därifrån.

Springande punkten här: Person X tog illa upp av att bli utstirrad och få sin kropp objektifierad genom kommentarer. Om det är du som sagt detta, be om ursäkt och tänk över hur du beter dig. Skyll inte ditt sexistiska beteende på att det bara är lajv. För lajv funkar inte så.


Exempel 2 där vi möter Person B  (eller Försvarare av objektifierande sexister):

Q: Är det okej att säga vilka saker som hur som helst på lajv?
A: Nej, det är det inte. Förolämpningar svider oavsett om det är lajv eller inte. Objektifiering och sexism svider mer eftersom det är vad många kvinnor är med om dagligen. De flesta vettiga lajvkampanjer, enskilda lajv och arrangörer har idag nolltolerans mot sexism. Det får inte förekomma.
Sexism och objektifiering är på riktigt, även på lajv. Sedan att gå in och försvara dem som fällt de nedsättande kommentarerna är bara fel. Detta eftersom min bekant här redan sagt att hen tog riktigt illa upp och mådde dåligt av att få sin kropp kommenterad.

Springande punkten här: Du får inte säga vad som helst bara för att du befinner dig på ett lajv och du får absolut inte slänga ur dig vilken sexistisk skit som helst.
När någon drabbas av objektifiering och sexism och säger ifrån att hen mår dåligt: Bortförklara det aldrig någonsin och använd ALDRIG argumentet "Ger du dig in i leken får du leken tåla" samt "Lajv är inte på riktigt".
Försvarare av objektifierande sexister: Du har inte tolkningsföreträde här så backa.


Exempel 3 där vi ser en klassisk skuldbeläggning.

Q: Är det inte person X fel om hen visar hud, då får hen väl ta lite komplimanger
A: För det första- NEJ, det är det inte. För det andra, det är inte en komplimang om personen tar illa upp, då är det obehagligt och du ska tänka på hur du har lagt fram det. Don´t be the creeper som stirrar på tjejers kroppar, fäller obehagliga kommentarer och skyller det på lajv- som person Y just gjorde ovan.

Springande punkten här: Ge blanka fan i att använda våldtäktsargument som "Du får skylla dig själv om du inte har bättre kläder". Det ska inte hända på lajv och det ska inte hända i verkliga världen.
Igen, har du betett dig illa så ber du om ursäkt. Sluta objektifiera folk och vara en creeper.

Exempel 4 där det dras fram kassa bortförklaringar

I don´t even... Världens kanske sämsta argument att använda för att försvara att man är en creeper.
Kvinnor våldtar med... *slow clap*. Ja 2 % under 2013 enligt BRÅ.
Det ger dig ingen rätt att bete dig som ett sexistiskt svin, skärpning.


Exempel 5 där Person B eller Försvarare av objektifierande sexister ändå tar sig tolkningsföreträde:

Q: Det är väl person X problem om hen överreagerar?
A: Suck. Nej det är det inte. Här som i de flesta andra fall så är det den som betett sig illa som måste tänka på sitt beteende, inte den som mår dåligt över det.  Var inte den som försvarar en skitstövel och be inte den som tagit illa upp att tänka på sitt beteende.

Springande punkten här: Skittrevligt att Försvarare av objektifierande sexister inte tar åt sig av kommentarer av vikt och utseende. Jättebra för hen.
Poängen är att: Det handlar inte om dig och hur du reagerar, det är totalt irrelevant. Igen, du har inte tolkningsföreträde och du behöver tänka på hur du bemöter folk för just den här typen av argumentation får dig att framstå som en okänslig rövhatt som bara har fokus på sig själv. Mindre trevligt så tänkt ett extra varv. Som en väldigt vis Wonderkarin ofta säger: If it´s not about you, then it´s not about you.


Exempel 6 där det än en gång är synd om mannen.

Q: Så jädra längesedan som detta var har väl person X inte rätt att bli arg nu?
A: JO! Tänk att det är precis det som hen har rätt att bli. För det är jävligt svårt att sätta ner foten, oavsett ålder, det tar ett tag innan man är stark nog. Särskilt som hela vårt patriarkala samhälle skriker att man ska bortförklara killars beteende med att "det ligger i deras natur". Blä.
Springande punkten här: Det är inte smutskastning när någon säger till dig att du betedde dig illa. Du beter dig illa som skyller ifrån dig och vill få medömkan för att du blir uthängd. Tja, mitt råd, bete dig inte som en rövhatt och var inte en creeper.


Allmän slutsats:


Nej, man får inte bete sig hur som helst på lajv. Du får inte hålla på med sexistiskt beteende, du får inte vara objektifierande, du får inte vara en slemmig creeper och du får inte vara en rövhatt. 
Och ingen har rätt att kommentera och objektifiera någon annans kropp bara för att det är lajv. Kroppen och vårt utseende är en av de få sakerna som är med under ett lajv, den kan vi inte separera oss från.
Och som jag sa tidigare, de flesta vettiga lajv, lajvkampanjer och arrangörer har en nolltolerans mot sexism och diskriminering som denna.
Argumentet "Det är ok för det är bara på lajv" är riktigt läskigt och det ska till en grav brist på verklighetsförankring för att på allvar tro att det som händer på lajv inte påverkar oss på riktigt.
Skyll inte ditt sunkiga beteende på andra och försök inte vara den som det är synd om när du betett dig fel.