Teorin om den ruttna krabban

Hittade en gammal facebook-status jag skrev för längesedan. Det är så bra att den får hamna här med. Jag kallar den "Teorin om den ruttna krabban".
Den går ut på att det i en diskussion, till exempel de som rör feministiska frågor, antirasism, våld mot kvinnor eller spelkultur kommer in personer som vill deraila diskussionen och få den att handla om något helt annat, så kallade derailmänniskor.
Det finns en viktig skillnad mellan dessa och de personer som kommer in i en diskussion och som frågar saker av ren nyfikenhet för att de vill lära sig mer. Jag har inget emot att upplysa folk och är det något man verkligen inte fattar så kan man fråga eller googla.


Men de som vill deraila diskussionen inte är intresserade av diskussionen som pågår i fråga. De vill inte lära sig något, de har inget att tillägga och de är totalt ointresserade av att lyssna på andra.
De här derailmänniskorna är väldigt ofta män och när de kommer in och vill byta ämne eller fokusflytta frågor så låter det så här jädra dumt i mina öron:

Alla: Låt oss diskutera den här apelsinen.
Random man: Men den här ruttna krabban alltså...
Alla: Eh, det är en annan sak så...
Random man: NEJ! jag vill prata om MIN ruttna krabba!
Alla: Men här pratar vi om apelsiner, det går inte att jämföra.
Random man: Fan vad ni förtrycker mig, yttrandefrihet!
Alla: Åh men suck *instablock*


Detta är för mig otroligt tröttsamt och jag har under åren gått från att försöka svara dem till att numera blocka ut dem direkt.
Jag har börjat klassa derailmänniskorna som en form av internettroll som nyttjar varje tillfälle att säga sin mening, oavsett vad ämnet handlar om.  För det ger mig mer att tala med än vägg än att resonera med en derailmänniska

Det finns en tid och en plats för alla diskussioner och jag förstår att folk är diskussionsugna och kanske har man en fråga man verkligen vill diskutera.  Om det är sjukt viktigt för dig, starta en egen tråd på din status eller i aktuellt forum.
Men släng inte in din orelevanta ruttna krabba i vartenda diskussion som händer. Ruttna krabbor gör ingen glad.

Varför det är så tröttsamt när män vill bli undervisade i feminism

Det dök upp en rolig och mycket träffande länk i mitt facebook-flöde idag.  Jag skrattade rätt uppgivet och igenkännande åt den och kände att den var helt spot on. Den var på temat om att undervisa män i feminism som inte orkar undervisa sig själva.

Jag är en rätt aktiv och engagerad feminist. Både IRL och på nätet. Och jag har tappat räkningen på när män i diskussioner slänger ur sig:
"Men varför kan du inte förklara för mig vad feminism och rapeculture är?"
Eller:
"Istället för att vara så dryg (för ja, jag blir rätt dryg och trött efter 200 + inlägg), varför kan du inte bara FÖRKLARA för mig?"
Eller den gamla godingen:
"Alltså, jag vill se statistik på att våldtäkt drabbar fler kvinnor än man!"

När den här typen av frågor dyker upp i diskussionerna, ofta efter att mannen (för det är alltid män) har varit extremt dryg och otrevlig eller bara nedvärderande så vet jag att 1) mannen i fråga är inte intresserad av att lyssna 2) mannen i fråga vill deraila diskussionen 3) mannen i fråga är okapabel till att använda google.

Detta är inte löst grundade slutsatser och för en... säg tre år sedan då jag var lite mindre bitter och snällare hade jag nog snällt förklarat och visat.
Men jag är inte en snäll människa och jag har lite tappat orken när det gäller att visa män länkar och undervisa när det tar mig cirka två minuter att googla upp relevant fakta från trovärdiga källor och ytterligare tre minuter för att göra en källkritisk koll att faktan stämmer.
Det tar cirka en minut att googla på "Vad är feminism" och hitta bra hemsidor, ordförklaringar och länksamlingar. För att inte tala om litteraturtips och föreläsningar som ligger online på youtube.

Det finns ännu ett skäl till varför det är så extremt tröttande för mig och kvinnliga vänner att ständigt behöva få de här frågorna från män och ännu mer jobbigt att faktiskt vara ärlig säga :
"Nej jag tänker inte förklara, om du vill lära dig mer så googla ."
För så fort jag säger att jag inte tänker vara den undervisande, snälla feministen så brukar responsen ofta bli:
"Fan, ni feminister är så jävla hatiska, jag VILL ju lära mig"
Eller:
"Men vad fan, hur jobbigt är det egentligen för dig att undervisa EN man?"

Ja du.... Om nu man vill lära sig om feminism, då är det faktiskt bara att googla. Om man inte ens orkar göra det, är det då konstigt att jag tvivlar på din vilja att faktiskt lära dig?

För det är aldrig bara en gång man får förklara. Aldrig.
Den enskilda mannen som vill ha svar glömmer en viktig sak.
Vi som får de här kraven om att vi ska undervisa och vara pedagogiska feminister, vi har förmodligen fått den frågan tio gånger, tjugo gånger bara den veckan. På ett år blir det hundratals gånger och detta tar upp tid.
Det finns en klar gräns på hur mycket tid jag vill lägga på att undervisa män och i nio av tio fall bli förolämpad till på köpet.
Det är inte värt det.

Jag har flera vänner som mailat mig och frågat om de kan fråga mig till råds i frågor om feminism. Där har jag inget alls emot att ge dem lite hjälp på traven just för att de är mina vänner och ofta nära sådana.

Men de andra som i diskussioner kräver undervisning, ta er en titt på följande länk. Den som fick mig att skratta uppgivet idag. Och kom ihåg, all information finns på internet, vill du verkligen lära dig, gör det själv.