Beyond the Neural Horizon

VARNING! Denna post innehåller spoilers för lajvet Beyond the Neural Net. Om du ska spela Run 3 som börjar 10:e juli så LÄS INTE!

Uppdaterat med tack längst ned eftersom det helt föll bort när jag lade in texten...

Den här helgen var jag på lajv och det var inte bara ett lajv där jag hade enormt kul utan också ett lajv där jag faktiskt kände mig:

1) Totalt jädra badass
2) Helt i frid med min kropp

Lajvet hette Beyond the Neural Horizon och sattes upp i tre omgångar av Göteborgsbaserade Atropos Studios. 
Varje omgång pågick i fyra akter som spände över två dagar med avbrott under natten. Och som sagt, det var i Göteborg vilket var väldigt praktiskt för mig!

Själva lajvet beskrivs så här:

"Beyond is a larp about a high-risk hacking operation, a journey into the virtual net of a secret, high security server. It explores the nature of humanity, of artificial intelligence and where they meet.

In a world where lights are security levels, the speakers convey console messages and where your own body is your presence on the server, several groups of rival hackers are trying to find out more details about an enigmatic research project. By connecting their own neural pathways to an experimental network, they step into the frighteningly real virtual world of the Company, in order to finally get closer to the truth about their research into artificial humans.

Beyond is inspired by The Matrix, Hackers (movie), Neuromancer, TRON and even Battle Royale."

Det var kort sagt ett ascoolt lajv men också något som verkligen var långt från vad jag brukar åka på. Jag har de senaste åren mest åkt på fantasylajv, historiska lajv och postapokalyptiska lajv.
Men jag blev peppad av både mig vän Peter Hansson-Silva att åka och även av Zaramis var otroligt stöttande när jag tillslut frågade om det faktiskt fanns plats kvar.
Så plötsligt hade jag en plats,betalade min anmälan och fick min roll.

Hepp.

Jag var supernervös, både för att lajva i en ny setting men också för att... tja, det var längesen jag lajvade i Sverige med folk som inte var supernära mig själv.
Jag må ha lajvat sedan tusen år tillbaka men jag tvivlar fortfarande på om jag ens är en halvbra lajvare som kan ge bra spel eller tänka tillräckligt snabbt för att hantera bra spel.

Varje karaktär som var skriven till lajvet hörde dels till ett hackerkollektiv och dels till en subkultur som baserades på subkulturer från 90-talet.
En fick själv önska sin subkultur och vilken spelriktning en önskade. Min första val som subkultur var Warrior som var personer som kom från en hård bakgrund, som sällan passade in och som använde hackandet som en överlevnadsmetod. Det visste jag skulle bli bra.
Jag minns allvarligt talat inte vad jag önskade i form av spelriktning men jag är benhårt övertygad om att jag valde bort romantiskt spel på grund av att jag sällan gillar sådant.

Rollen jag fick hette Wolver och hon var minst sagt  kickass. Graffitikonstnär, hacker med revolutionen som mål och en aktiv röst för förändring i världen. Hon var högljudd, modig, stolt och med en bakgrund som slet sönder mitt hjärta.

Hon var så jädra... ascool och kickass så jag fick kalla knän av nervositet över att inte lyckas göra henne rättvisa

.

Och jag ville göra detta lajvet så bra som jag kunde. Jag ville pressa mina gränser och hitta ut ur min komfortzone.

Jag ville vara badass i både spel och i estetik.

Första lajvdagen grydde och jag var så nervös. Så nervös
Men väl på plats höll Zaramis en otroligt bra genomgång över lajvet, metatekniker och vad vi kunde förvänta oss. Det är spännande att se tillbaka på de år vi känt varandra och se hur han växt från en bra lajvarrangör till en fantastiskt sådan. Mina nerver slappnade av under genomgången eftersom alla frågor fick svar och det kändes så stabilt och genomarbetat.
Sedan var det dags för workshop med både våra grupper och subkulturer innan det var dags för lunch och sist omklädning och lajv.

Kläder ja. Jag ville ju vara en riktig Warrior med allt vad det innebar och samtidigt vara lika kickass som Wolver var. Så jag körde på massor med smådetaljer (som att ha armarna täckta med neonfärg som att visa hennes graffitirötter samt blänkande ringar) blandat med bekväma jeans och kängor (för kängor är bäst) och upptuperat hår och smink men också massor med hud.
Herregud vad det var läskigt och har aldrig känt mig mer naken.
Och det fungerade för så fort jag hade på mig kläderna så kände jag att ja, jag kan nog klara detta.

Och herregud vilket lajv! För det första var själva loken så jädra cool att vara i och den kändes verkligen som en annan värld. För det andra fanns det alltid något att göra, från hacking och ta sig djupare in i nätet, till att interagera med alla andra karaktärer och diskutera drivkrafter, moraliska dilemman och även att bråka rejält.
För det tredje hade jag världens bästa hackergrupp och även världens bästa subkulturmedlemmar som verkligen gav mig allt och jag försökte ge dem allt tillbaka.

En av de snyggaste lajven jag varit på. Utan tvekan.

Jag älskade hur lajvet var uppbyggt i fyra akter med paus mellan varje akt och genomgång däremellan av varje akt. Det var otroligt skönt att få de pauserna men också att inte behöva hålla all information i huvudet hela tiden. Jag kunde fokusera på en akt i taget och ge den allt.
Jag gillade också hur tydliga arrangörerna var med att det faktiskt inte var en tävling i att hack utan att alla skulle få tillgång till samma saker samtidigt. Det gav mycket mer utrymme till att ge bra spel till alla.

Efter det att lajvet slutade kände jag mig så imponerad av arrangörernas arbete. Både med att ge oss deltagare en solid upplevelse med både rekvisita (de byggde ett fucking kodsystem för oss!!), värld och roller till att verkligen vara tillgängliga och inkännande.
Heja heja och tack till Zaramis och till Silva samt till alla funktionärer och NPC:s, ni var fantastiska.

Själva lajvet var en sådan resa för mig. Som Wolver fick jag känna mig supercool och bli uppspelad såsom en riktig stjärna, jag fick hacka och lösa mysterier, jag fick spela på starka vänskapsband och på misstro. Jag fick ha panik och dölja den, jag fick vara äkta och jag fick tvivla på allt jag trodde på.

Och min kroppsnoja över att visa så mycket hud. Den försvann helt efter första kvarten. Jag har aldrig känt mig så bekväm i min kropp och inte heller så säker. Wolver var badass men jag insåg efter lajvet att det var ju inte Wolver som var så säker i sin kropp utan det var ju helt och hållet jag som äntligen nått punkten då jag inte kände att min kropp var för andras ögon.
Äntligen nådde jag punkten då min kropp blev för mina ögon och där jag kände mig badass. Jag kommer blogga mer om detta med min kropp senare men herre jädrar vad cool jag faktiskt var. Och är.

Wolver från hackerkollektivet FastForWard. Jag blev så nöjd med henne!

Kort sagt, det var ett otroligt lyckat lajv för mig och jag hoppas så att jag kan åka på fler Atroposlajv i framtiden. De imponerade stort på mig.

Och till alla jag lajvade mot och med under dagarna. Ni var fantastiska. Till alla Warriors som vår hälsning.

Lite extra tack till några:

Tack Peter (SuperRoach) för att du drog med mig och att vi äntligen fick lajva ihop. För att vi var kaxiga, bråkiga och skrattade ihop. För våra händer på slutet. Wakanda Forever <3
Tack Emma (Bunny) för att du är du. För bråk och munhuggande. Älskar dig.
Tack Johanna (missconfig) för att du var en så stabil, kaosig ledare och för att du verkligen alltid var spot on. För att jag fick lugna dig och för att du pushade mig.
Tack Elvira (Foxxy) för att du var precis lagom galen, känslosam och för att du var en sådan jädra bra voice of reason.
Och tack till Kim (Blu3B3ard) för att drog med mig i allt hackande och fick mig att känna mig ascool. Och för det där ögonblicket med våra namn där allt var äkta.

Sist så lyckades jag faktiskt filma en smula med efter lajvet. Videon är på engelska så se den gärna, inte minst för att höra Peter, Johanna och Elvira från mitt awesome hackerkollektiv prata om lajvet <3

Fairweather Manor 4 del 2: Att delta på ett internationellt lajv och alla känslorna.

Please note: Blogpost is in swedish but the video is in english. Enjoy!

Så efter att paniksytt och fått klart all min utrustning, fått handlat det jag behövde samt misslyckats med att stylea en peruk och bestämt mig för att färga mitt eget hår svart så grydde äntligen dagen för avfärd mot Polen och lajvet Fairweather Manor.

Eller grydde och grydde. Det var fortfarande kolsvart ute när Svart skjutsade mig och Gråskäggsdotter till flygplatsen vid drygt 05.00 på morgonen.Vi hade efter råd från Darkxxfaerie bestämt oss för att ta ett flyg som gjorde att vi hade gott om tid på oss i Köpenhamn innan nästa flyg lyfte mot Wroclaw.
Så halvt döda av trötthet landade vi i Köpenhamn och tryckte i oss frukost. Sedan började vi prata och spekulera om lajvet.
Det var mitt första internationella lajv och det var Gråskäggsdotters allra första lajv någonsin så vi hade båda en del att vara nervösa över. Kanske var hon en smula mer nervös än vad jag var men å andra sidan hade hon helt fantastiska kläder till lajvet.

Men vi kom fram till Wroclaw i ett stycke, våra väskor kom med och vi mötte upp massa andra lajvare och tillsammans satte vi oss på bussen mot Moszna castle där lajvet skulle hållas.

Ja, lajvet var på ett slott och det visste vi men varken jag eller Gråskäggsdotter var helt beredda på att slotten skulle vara 1) ett riktigt slott från 1600-talet och 2) vara så imponerande som det var.
Vi squeeade så högt när vi efter en timmas färd äntligen såg det!

KOLLA SLOTTET! Och det fanns tre vita katter som bodde där med :D

Och detta fantastiska ställe skulle vi under en helg alltså lajva på! 

Fairweather Manor utspelade sig som sagt i England 1917 under WWI (då kallat det stora kriget) på adelsfamiljen Fairweathers stora hus/slott. Trots kriget och svårigheterna så samlades familjen, deras många släktingar samt inbjudna gäster under en helg för att fira bröllop, en ljuspunkt i en värld som blev allt mörkare.

Och till varje adelsfamilj så hörde det många tjänare som var fullt upptagna under dagarnar, både med skvaller men även med insikten om att världen som var på väg kanske innebär något bättre för deras samhällsklass.

Rollerna till lajvet var färdigskrivna och castades efter önskemål, vilken roll en fick bestämdes alltså av arrangörerna efter att en fått lämna in önskemål på sina topp tre roller efter att ha kollat på en lista.

Jag och Gråskäggsdotter visste att vi ville spela i någon del av familjens släktingar och helst i samma familj. Vi hade tur och hamnade båda i den ryska delen av familjen som var vår favorit och vi fick  våra första, respektive andrahandsval när det gällde rollerna.
Gråskäggsdotter spelade den yngsta dottern i familjen Petrova och jag var hennes ingifta moster som var änka. Resten av vår ryska familj på lajvet bestod av Gråskäggsdotters två inlajvbröder, en syster samt deras mamma. Jag hade alltså en hel bunt med brorsbarn och en svägerska på plats vilket kändes sjukt bra.
Alla vi fyra kvinnor i familjen delade på ett stort rum med sovloft, enorma fönster med utsikt mot parken och mörkröda gardiner och heltäckningsmattor. Mycket pampigt!
Vi fyra klickade väldigt bra från första stund och det gjorde även de manliga medlemmarna av familjen. Tillsammans var vi en väldigt dysfunktionell men sammansvetsad familj och offlajv kändes det så stabilt!

Men tillbaka till det praktiska.

Under torsdagen så ägnades hela eftermiddagen åt välkomnade, workshops och briefing mellan våra familjegrupper vilket kändes enormt stabilt. Jag har nog aldrig varit på ett lajv där det känts som formatet varit så väl genomtänkt och där hög standard på ett lajv kunde kombineras så enkelt med bra nybörjartolerans. 

En viktig sak som gjorde enormt mycket för mig var att arrangörerna innan lajvet gjorde det solklart att rasism mot hudfärg och liknande inte fick förekomma samt att det fanns små knappar att fästa på kläderna med ens föredragna pronomen. 

Så små saker men de gör en värld av skillnad för mig!

Alla frågor och funderingar jag hade besvarades av sig själv under workshops och under övningsmiddagen vi hade (där tjänarna fick öva sig i att servera tre rätters och vi andra fick äta och öva oss i att konversera våra middagsgrannar). Dansworkshopen sent på kvällen var guld för mig som är född med två vänsterfötter.

Dansworkshop och jag hade sådan tur att jag fick dansa med ett riktigt proffs, både här och även inlajv.
Foto: Dagmara 

Torsdagens workshops avslutades nära midnatt med ett öppningstal som ekade vackert i själen när jag gick och lade mig.

Och dagen efter så vaknade jag inlajv i det stora rummet av att höra mina brorsdöttrar viska och fnittra i sina sängar på sovloftet. Sedan knackade det på dörren och tjänarna dök upp för väckning och påklädning...Lajvet hade börjat och sedan var inget sig likt.

Under den helgen så levde jag helt som Willhelmina "Mina" Petrova och fick känna med henne och resten av familjen.

• Jag fick uppleva bröllop, familjegräl, dricka vin när jag blir insnörd i korsett, ha en falk på min arm och skjuta prick med gevär. 
• Jag fick ha djupa diskussioner om livet och om klasskillnader, recitera Shakespeare och skälla ut alla mina brorsbarn. 
• Jag uppmuntrade kvinnor att skilja sig, jag uppmuntrade kvinnor att göra karriär och jag uppmuntrade kvinnor att gifta sig för familjens skull. 
• Jag fick förklara hur man hade sex och vad som hände på en bröllopsnatt för ovetande unga kvinnor. 
• Jag klädde mig i päls och siden och dansade i en balsal tills min sko trollade av och en man knäböjde för att sätta den på plats. 
• Jag fick känna hur en era gick i graven med fyverkerier och glam och den nya världen stormade in. Bitterljuvt som champagne och citron men ack så vackert.

Ja, alla som har sett Downton Abbey (eller läst mangan Emma av Kaori Mori) vet vilken stämning det var. Mycket yta, mycket familjens heder och ära framförallt och mycket skvaller och känslor i korridorer och bakom stängda dörrar.

Det som var så fantastiskt under hela lajvet var hur lätt det gick att lajva mot alla och hur givande alla var med sitt spel. Det var lätt att prata med alla och få reda på deras problem, det var lätt att skvallra och veta att det spreds vidare och det var underbart att se hur alla bjöd på sig själva. Det är något jag har saknat i flera svenska lajv (hej Vampire, jag tittar på DIG!) där det är mer regel än undantag att lajvare inte vill sprida vidare sina plotter eller dödar av spel helt genom att spela sitt eget spel utan att involvera andra.
Så var inte fallet här och jag är så tacksam för det.

När lajvet slutade nära midnatt på lördagen var jag så trött men samtidigt så lycklig. Fantastiska lajvare och underbart spel gör så mycket! Och sedan var det efterfest med mat, vin (och utan vin om en ville det) och prata prata prata med alla underbara människor. Ett överraskande stort antal var nybörjarlajvare vilket gjorde mig så sjukt glad och som bekräftade mig upplevelse av att detta ett lajv som verkligen hade tänkt till.

Jag hade varit orolig att det skulle vara för svårt att åka på ett internationellt lajv, att det skulle vara för höga krav, att det skulle vara en krock mellan olika lajvkulturer men istället hittade jag en värld med öppen lajvkultur, hög nybörjartolerans och med underbar speldesign.

Kära Fairweather Manor, jag saknar dig fortfarande och jag kommer tillbaka till dig!

Familjelunch under första dagen. Allt är frid och fröjd i den ryska familjen...
Foto: Dagmara 

Lördagens middag härjades av en flygräd så vi fick släcka ned allt. Min karaktär höll ihop men allt kokade på insidan.
Foto: Dagmara 

Ginny var en trevlig bekantskap som ville följa sina drömmar och inte familjens krav. Vi pratade mycket.
Foto: Dagmara 

Vad avslutar ett bröllop bättre än fyrverkerier?
Foto: Dagmara 

Och lajvet avslutades med en stämningstext om var som komma skall. Revolution och mer krig. Men dessa dagar på Fairweather Manor ska vi alltid minnas.
Foto: Dagmara 

 My lovely Willhelmina "Mina" Petrova. She had a heart of stone but oh was she ever so elegant.
Foto: Benjamin Tarp 

Gråskäggsdotters role Anastasia Petrova. So young and with her whole life in front of her.
Also, look at her clothes! So amazing!
Foto: Dagmara 

Please check out my V-log from after the larp. It is in english and I talk more about why Fairweather Manor is such a good larp!

Är du nyfiken på lajvet, kolla in länken här!

Mer läsning på temat:

• Fairweather manor del 1: Det totala kaoset och att ta på sig för mycket

Fairweather Manor 4 del 1: Det totala kaoset och att ta på sig för mycket.

Det finns en första gång för allt och för två helger sedan så tog jag steget och åkte på mitt första internationella lajv.
Det var minst sagt ett stort steg för mig. Jag har lajvat sedan 2003 men enbart i Sverige och medans många av mina lajvvänner på senare år har utforskat den internationella lajvscenen i Europa så har det för mig aldrig funnits vare sig tiden eller lusten.
Det har känts för meckigt med att hinna med, för stressigt och för överhypeat. Lägg där till att jag inte känt mig helt säker på att jag skulle kunna lajva på engelska på ett bra sätt. Eller om det skulle vara kul. Eller om jag skulle ha någon att lajva med. Eller....

Ja ni hör. Jag hade tusen argument till varför detta med att åka på ett internationellt lajv skulle vara en dålig idé.

Men det var ett lajv som fångade mitt intresse rätt tidigt och det var Fairweather Manor. Ett lajv som var baserat på tv-serien Downton Abbey, som sattes upp av Dziobak Larp Studios som hade väldigt bra rykte om sig att göra fantastiska lajv och som kändes.... ja lockande.
Jag hade inte sett Downton Abbey alls men jag hade läst Kaori Moris underbara mangaserie Emma som utspelar sig vid 1900-talets början och älskat varje bildruta av den.

Tyvärr var det så att varje gång Fairweather Manor sattes upp så fick jag höra om det såpass sent att det var omöjligt att 1) ha råd och 2) ha tiden att åka. Jag visste att min fina vän Gråskäggsdotter också var sugen men vi fick verkligen aldrig till det.

Men så... plötsligt stod stjärnorna rätt. Biljetterna till Fairweather Manor 4 skulle släppas och jag insåg att jag kunde åka! Och Gråskäggsdotter kunde åka och fortare än någon hann säga flaska så hade vi bokat och betalt våra biljetter!

Och eftersom vi köpte biljetterna i januari och lajvet var först i november så hade vi ju gott om tid att fixa kläder och ordna allt.
Planeringen var på topp.

Men eftersom jag officiellt är sämst och dessutom skulle 1) jobba i Halmstad hela sommaren och 2) åka på lajvet Blodsband Reloaded i augusti samt 3) suger på att läsa mönster och kunna sy enligt instruktioner på papper så... Ja ni kan ju gissa hur det gick med min planering.

Den dog. En smärtsam död som resulterade i sönderstuckna fingrar och på tok för många sömnlösa nätter.

För Fairweather Manor var inget vanligt lajv där jag kunde rota fram något ut min vanliga lajvgarderob.
Det är ett lajv som utspelar sig 1917 i England, mitt under WWI och med strikta uppdelningar mellan adel och tjänstefolk. Jag och Gråskäggsdotter valde såklart att spela adel eftersom det gav möjlighet att sy snyggare kläder men det innebar också sjukt höga krav på mig själv att se snygg ut.

Och eftersom det var ett internationellt lajv så skulle det vara på engelska med deltagare från hela världen. Samt på ett slott i Polen.

Japp. Min stressnivå var på topp när jag äntligen satte mig ned i SEPTEMBER! (alltså, någon måste på allvar tvinga mig att börja sy tidigare) och började pyssla ihop mina kläder.

Syrummet hemma förvandlades snabbt till ett kaos utan dess like fyllt med tyg, spets, band samt nålar över hela golvet. Fnatten var missnöjd.

Det är svårt att klippa ut sin kjol när Fnattriarkatet vill annat.

Trots all stress så blev det ändå bra!Totalt så sydde jag följande till lajvet:

• En korsett
• En undersärk
• En enklare underkjol
• En underkjol med pärlbård (dummaste idén ever)
• En dagkjol
• Två aftonklänningar
• Två löstagbara ärmar
• En pälsstola i fuskpäls

Min egensydda korsett! Den drar in en del och viktigare är att den gör världens bästa bas för kläderna. Allt ser snyggare ut med bra underkläder. Notera att jag inte hade det bandet i slutänden. 

Min fina underkjol med pärlbård. Tog en evighet att sy på och gav mig nackvärk.

Jag köpte även en hatt och ändrade om den så att den såg bättre ut.

Varje dam behöver en hatt! Jag hade behövt en större.

Gråskäggsdotter var till enorm hjälp genom hela processen. Hon är inte bara en underbar vän som villigt lät mig släpa med henne på hennes första lajv utan hon är också skräddare som kunde förklara för mig hur jag skulle göra med allt. Hon är i sanning bäst.
Jag vet inte hur stor hjälp jag var för henne med min lajvhype och pepp samt mina förklaringar av vad lajv är och hur hon skulle lajva på bästa sätt (" Släng alla kärleksbreven omkring dig!") men jag intalar mig att vi hade ett bra utbyte!
Även Darkxxfaerie var till enorm hjälp för oss båda. Hon hade varit på två tidigare uppsättningar av Fariweather Manor och kunde låna ut mönster och smycken, lyssna på vår stress och ge god råd.

I slutänden kunde jag packa ned alla mina kläder i min resväska och känna min hyfsat nöjd inför lajvet!

I nästa bloggpost får ni veta mer om vad jag tyckte om själva lajvet, om internationella lajv är något att åka på samt om ett slott i Polen är så imponerande ändå. 

How to handle racism in the world of larpers

Please note: This blogpost is written from a Swedish point of view and consists of my personal opinions.

This post is going to focus on how you as an individual (not an organizer) can work against racism and nazism that is affecting larpers of colors.

During my years as a larper, I have gone from larping four times a year to  once or twice a year. This is mostly due to the fact that I work every summer but also since I have so much else going on in my life, like working with Sverok, friends and more work.
But nevertheless, I try to go to at least one larp every year.

I have to be honest, since I started larping in 2003  I have encountered very few racist on the larps that I've attended.
On the other hand, the Swedish larp scene have had it's fair share of racist prejudices and ignorance when it comes to the question of how to include larpers of colors and every year there is one or more event that I would never, under any circumstances, attend since people that endanger my safety are allowed to participate.

And there has also been a lot of cultural appropriation and racist stereotypes during the years, mostly when it comes to creating new larps.

The biggest issue that shows up in the discussion regarding larp och racism is the fact that people argue that we, as a community, must let racists and nazis be a part of the swedish larp community.

This argument, that is based on the principle that “Everyone must be allowed to be a part of the game”, is so tiring and it doesn't create a good base for a work against racism.

But this discussion exist and it constantly resurfaces in the swedish larp community.

I think the reasons for this are the following:

1. The larp community in Sweden is very white and that has the effect that racism is not a priority topic. So when the question about how to handle racists at larp surfaces, it becomes a question of freedom of speech instead of hate crimes and discrimination.
2. There is a general conception that everyone always should talk to racists, if you don't you're a bad human.. If you ban them from larp, you are breaking the principle “Everyone must be allowed to be a part of the game”

This in combination with the fact that the larp community in Sweden is so white and the lack of impact analysis results in a debate where the focus has been moved from how racism is wrong to why is it wrong to be a racist.

In the end, this leads to a situation where Larpers of color don´t want to participate in larps.
And that makes the larp community in Sweden even more white.

You have to remember this:

When we let racists and nazists participate at larps without questioning them, their participation is at the cost of the safety for larpers of colors. Larpers of colors can not feel safe at larps where racisist and nazists are free to participate. On top of that, most events doesn´t have a plan how to handle the fact that larpers of colors can feel scared and threatened.

So, how can you as an individual in the larp community work against racism?

• Raise your voice and take a stand when someone presents racist views in a larp group, both online and IRL.
• Raise your voice if you see negative stereotyping in the fiction presented for the larp
• Raise your voice and take a stand when someone ingame at a larp use racist expression that is not part of the larp setting
• Educate yourself about racism and discrimination.
• Be aware of the fact that if you want to take a stand against racism, you have to argue against racist and nazists. If you don´t , you´ll leave your fellow larpers of colors (and friends) all alone.
• And last but not least, please remember this: If someone is a racist or a nazi outside of the larp, that person will always make larpers of colors feel unsafe at the larp. End of story.

Sometimes I get the question: But Anna, Are we not even allowed to talk some with the racists and nazis that want to larp?

My answer:

Oh yes, you as a white person is more than welcome to try and talk some reason with racists and nazis and also to try to analyze how they think.But never try to tell me, a person of color, that talking to racists and nazis is my job.

It will never ever be an alternative for me to listen to a racist or a nazi about how they view me a lesser human being or how much they want me dead.
No fucking way.

Never try to convince me that it's not a threat to my safety to invite your racist pal that celebrates the Holocaust on their facebook wall to a larp. (This is a real example from the a swedish larp group on facebook a couple of years ago.)

And this goes for everyone, to whom racists and nazis is a real threat. Like people with different religion, or skin color and people in the HBTQ+ community.

We should not have to listen to stupid arguments that WE are the ones that should respect the freedom of speech and listen to what racists and nazis have to say about us.

It isn't reasonable that we should put our safety and well being in harms way for the sake of white larpers inability to take a stand.

I firmly belive that the swedish larp community is capable of so much more and that it can evolve into a great place that is safe and free from racism.

It´s not a human right to participate in every larp but it is your responsibility to work against racism and above all, it is the responsibility of white larpers to make sure that larp is a safe place for larpers of colors.

Thanks to Tjarls Metzmaa for helping me with the translation.

Original blogpost in Swedish can be found here

My advice for how larp designers can think to include larpers of colors

Please note: This blogpost is written from a Swedish point of view and consists of my personal opinions.

This is not the first time I point out that the larp community in Sweden is too white for its own good and it probably won´t be the last either.
By too white I mean that the lack of ethnic diversity excludes larpers of colors in both how the larp is designed and in the material used to promote the event.

Over the years I have realized that change will not happen, unless i make it happen. Much because the larp community in Sweden is such a white hobby that the knowledge about how to change is missing and is regarded as less important.

So this post is going to focus on how larp organizers and designer can get better at including larpers of colors. Here are my tips:

• Make sure that larpers of colors are represented and well visible in images that you use on your website, forums and in your facebook group. (Or whatever you use to promote your larp) Just solve it by either asking your friends that are larpers of colors or find other larpers of color.
  The excuse that you don´t know any larpers of colors is not acceptable.

• Include but do not exotify larpers of colors.It is a huge NO to only have larpers of colors represented in your images as the “dark, mysterious and also very evil (perhaps bloodsucking) culture” on your larp.
  You want to make sure that larpers of colors feel welcome at your larp and this is not achieved by building and amplifying harmful stereotypes.

• Never ever accept blackface and never ever have something like that in the images that you use.

• Make it clear on your website and in all your material that the larp you organize do not welcome nazis and racists.
  And remember, the old argument that anyone is welcome to a larp as long as they leave their private opinions at home is bullshit.
  If you want to include larpers of colors and make them feel safe at your larp you must have a strict no nazi and no racist policy.

• Write clearly on your webpage that any form of racism against anyone as an off-person is strictly forbidden. And if your larp contains any form of racism, please write clearly how this manifest itself and how the players should act on it.

• When it comes to organizing larps in Sweden, a huge majority of the organizing groups are white. Because of this it is even more important to state clearly that you, as a group of white organizers, want to include larpers of colors. Make this clear on all your platforms, both on the website, your forum and on your facebook page.

• Have a policy for how your larp works with inclusion and diversity. This is so important!

To all larp organizers that organize larps that is consider to be historical correct but still wants larper of colors to feel welcome at their larp:

• Remember to specify that the skin color of a person doesn't have any importance when it comes to choosing a role at your larp. It is important to be very clear with the fact that you as organizers strive to create a larp that includes and welcomes everyone and that this is more important than making a larp that is completely historically correct.

These are small advices but for me they are so important. Nothing makes me, as a larper of color, feel more included before a larp as when I see other persons like myself represented in the material used to promote or present the event. Whenever I see other larpers of colors in images and photos it makes me so happy.

But please note, this feeling of inclusion is only there when I feel myself being represented in a respectful and good way. Nothing makes me feel more discouraged than seeing larpers of colors being represented in a disrespectful, racist and stereotyped way.

Just the thought of that makes me want to pull out my bingo named:
“All the stereotypes that persons of colors can be pushed into”

Yeah, fun times when having to do that bingo… not.

Last but not least, a very common argument that usually show up is this:

“But I advertised my larp in a lot of different larp groups on facebook but still no larpers of colors showed up on my larp! If they were interested, why didn't they show up?”

Yes. And no.

Every larper choose what kind of larp that they want to go on and all larps doesn't appeal to everyone.

But if you as a larp organizer have not thought it through when it comes to inclusion of larpers of colors in your imagery, webtexts and pinterest boards, it will have the effect that larpers of colors may not feel welcome at your larp.
Because they feel it is not for them.

When it comes to Sweden, you have to remember that the people that hangs out in the larp groups on Facebook is….. wait for it…. white larpers.

And that makes it even more important to include larpers of color! Also, remember that if you as a larp organizer want to change, you really have to work for it by thinking outside the white box.

It is your responsibility as a larp organizer to work on improving the representation and diversity of your event and I am convinced that this is possible.
All it takes is a small portion of awareness and a strong will to make it happen.

Thanks to Tjarls Metzmaa for helping me with the translation.

Original blogpost in Swedish can be found here