Jag skulle ju blogga mer var tanken.
Men istället sitter jag här, tre månader senare och tittar på en blogg som är lika öde som månens yta en sen söndagsmorgon.
Så för att bara hålla er ajour med vad katten som händer i mitt liv så kommer här en liten uppdatering i vackra punkter:
Jag har fått nytt jobb. Jag är sedan oktober ny nordisk community manager för Bethesda. Det är supercool, läskigt och utmanande på ett sätt som gör mig så lycklig. Jag började redan i oktober och sedan dess har jag gjort mitt allra bästa under sex månader för att klara provtiden. Och det gjorde jag tack och lov. Så hurra för mig!!
Jag har börjat dansa ATS igen ihop med Gråskäggsdotter. Och jädrar vad jag har saknat att dansa.
Jag har startat ett nytt projekt ihop med Viktor som heter Tale and Vision. Det är både en podcast och en videoblogg och något av det roligaste jag gjort. Mer om det kommer i framtiden
Jag har börjat skriva om och samla ihop mina dikter så kanske blir den där boken av detta decenniet...
Jag har börjat ta bättre hand om min kropp genom att springa, träna armarna och framförallt att ta det lugnt och vila mer. Det är en bra grej.
I övrigt så påverkas jag som alla andra av Covid-19 just nu. Men jag ville mest säga kort vad som händer och mer kommer <3
Jag älskar att dansa. Och då menar jag verkligen att jag älskar att dansa. Just att gå ut på klubb och dansa är något av det bästa jag vet.
Jag har även dansat kurser sedan jag var pytteliten och fortsatt med det hela livet, främst jazzdans men även orientalist, hiphop och ATS. Samt zumba.
Men jag har det lilla problemet att jag är sjukt blyg och har scenskräck vilket ställer till det med kursdans. Det är nästan alltid en uppvisning i slutet på varje termin som är obligatorisk och det skrämmer livet ur mig.
Så jag har hållit mig borta från danskurser i flera år.
Men nu när jag flyttade upp till Stockholm så insåg jag att jag behöver dansa för att hålla energin uppe och för att ha någon form av träning. Min kompis Tildedrinkstea har länge varit coolast och dansat K-pop och nu drog hon med mig för att dansa på KpopNonstop.
Min kärlek till K-pop går rätt långt tillbaka i tiden och den har inte blivit mindre med tiden. Det jag inte var beredd på var att jag skulle vara äldst i klassen och dessutom vara tvungen att outa det första tillfället.
Lärare: Hej och välkomna! Då tar vi och säger vårt namn, bias och ålder. Alla: Jag är 15. Jag är 16 och ett halv. Jag är 15 om en månad... Jag: Jag är då 32....
Ridå mitt liv.
Men det där blev starten på de trevligaste dansklasserna jag haft. Att dansa till musik jag älskat så länge gjorde att jag kände mig hemma och även fast jag lätt var sämst så spelade det mindre roll. Inte ens när det visade det sig vara en (såklart) obligatorisk dansuppvisning så dämpade det min pepp.
K-popklassen blev snabbt veckans höjdpunkt och något jag alltid såg till att ta mig tid för, oavsett hur trött och sliten jag var efter jobb och resor.
När det väl var dags att stå på scen sent på våren så var jag sjukt nervös men hade samtidigt så kul. Det var så jädra peppande att dansa för folk och även känna hur jag utvecklats.
Efter-dansen-selfie!
Hösten blev om möjligt ännu bättre! Dansgruppen var fantastisk och jag kanske drar på stort när jag säger att vi kändes som en liten familj men det var lite så det var. Vi hejade på varandra i allt och hade enormt skön stämning.
Vår danslärare Helena var också så underbar med massa humor, självdistans och med en asbra blandning av pedagogik och att driva på oss så att vi kunde göra vårt bästa.
Jag hade så jädra kul hela hösten och vintern och jag såg verkligen fram emot att få uppträda igen.
Sedan så bestämde sig min slitna kropp att totalkrascha bara dagar innan.
Så istället för att stå på scen och få säga hejdå till mina kurskompisar och min danslärare så tillbringade jag nästan en vecka mer eller mindre slutkörd och oförmögen att gå någonstans.
Ridå mitt liv.
Men jag är ändå så glad över att jag har dansat K-pop i ett år. Och så enormt stolt över mig själv att jag vågade.
Nu när jag flyttar från Stockholm är det osäkert om jag kommer hitta en lika bra dansklubb på Bästkusten men jag kommer i alla fall fortsätta dansa hemma.
Och jag har lärt mig att även om jag klarar av båda kill-, och tjejdanser så har jag en svag punkt för tjejdanser. De är söta och fina på ett sätt som tilltalar mig. Det kan också bero på att jag är alldeles för ovig för att vara riktigt bra på killdanserna.
Jag kommer aldrig någonsin lägga upp videos och bilder från när vi dansar men här nedan kan ni se artisternas egna dansvideos på koreografierna jag dansade under året. Och kom ihåg, jag är fortfarande grymt sämst på att dansa men skillnaden nu är att jag har mer självförtroende och verkligen vågar stå på scen igen.
Det är inte helt fel.
Veckan har bara kört på i 200 kilometer i timmen. Jag och Svart var och bowlade i måndags med vänner. Sjukt trevligt och förhoppningsvis kan det blir en regelbundenhet i vår! Vi fick även två jättefina presenter av dem, en ska upp på min väska och en ska upp hemma på väggen. Bästaste vännerna <3
Jag har börjat dansa ATS. Det står för American tribal style bellydancing och var sjukt kul. Det var väldigt många år sedan jag dansade sist men det sitter i ryggmärgen. Märker att det nog var bra att jag tog de där kurserna i orientalisk dans för massa år sen... Det gör att jag är lite mindre av en säl på land när jag försöker mig på detta med simultankapacitet till musik.
Sen så misslyckades jag för första gången med att bleka håret. Det tog inte alls med Manic Panic som jag brukar använda och inte heller med en vanliga blondering. Asskumt. Får försöka senare i veckan. Jag måste ha blekt hår för att kunna färga det i roliga färger, annars syns det inte alls vilket är lite trist.
Jag och Dan spelade in ännu ett avsnitt av vår podcast om Sagan om Isfolket, vi börjar bli riktigt bra nu och vi har sjukt roligt varje gång! Det är svårt att fatta att vi redan i uppe i 13 avsnitt.
I övrigt så är livet rätt bra. Karma is a bitch men inte mot mig utan mot någon som förtjänar det väl
