Nordic community manager för Bethesda

Som ni kanske har listat ut så har jag sedan ett bra tag tillbaka ett nytt jobb!

Jag är numera anställd som Nordic community manager för Bethesda.

Det är ungefär det coolaste jag gjort i hela mitt liv och något jag aldrig trodde hända. 
Hade jag sagt till mitt 20-åriga jag att jag en dag skulle arbeta på heltid med spel och för ett gigantiskt globalt företag som detta så hade hon sparkat mig i ansiktet och skrattat.

Och sanningen att säga så jag siktade heller aldrig på ett jobb som detta men när det väl hände så var det som att hela mitt liv och allt jag gjort bara lade sig på plats.

Alla mina år som vikarie för Sveriges Radio och att sköta sociala medier.

Alla år som säljare och att vara van att hantera alla typer av människor.

Alla mina ideella år och mitt ordförandeår för Sverok med att rodda Proud and Nerdy, att göra uppförandekoder och ambassadörsprogram. Allt strategiskt arbete, all representation och tusen beslut.
Alla år jag på egen hand drev "Isis, en samlingsplats för nördfeminister".

All den tid jag skrev ideellt för Megazine om spelkultur och allt mellan himmel och jord.

Alla år med panelsamtal, föreläsningar och att engagera mig i att skapa en bättre spelkultur. Alla uppdrag för Nordsken och Närcon, för Gothcon och för bibliotek och kulturhus.

Allt arbete som eventkoordinator för Science Fiction Bokhandel och som projektledare för Female Legends.
Allt arbete jag och Max gjorde med Bokmässan med att rodda en yta för digital spelkultur.

Alla år som frilans med att skriva artiklar, hålla kurser i källkritik, skrivande och fake news.

Jag har gjort så mycket i mitt liv och hade jag bara kunnat nöja mig med ett vanligt jobb så hade jag inte behövt kämpa så vansinnigt hårt. Men jag har alltid velat mer, jag har velat ha ett jobb där jag känner att jag förändrar världen, där jag gör skillnad men också där jag kan arbete med spel och framförallt med de människor som älskar spelkultur.
De som är som jag och bara älskar det härliga community, gemenskapen och att spela.

När jag fick erbjudandet om att söka som community manager så var jag ändå tveksam. 

Var jag tillräckligt bra? Kunde jag tillräckligt mycket? Var jag redo för ett till äventyr? 
Detta var under sommaren 2019 och jag var nöjd med att arbete för Science Fiction bokhandeln och Female Legends. Min och Svarts skilsmässa höll precis på att gå igenom och jag hade mer balans i livet än på länge. 
Jag pratade med min familj och mina nära vänner om det och i slutänden bestämde jag mig för att försöka.

En livstid av avslag fick mig att inte vänta så mycket ( Jag får i 9/10 jobb när folk träffar mig IRL men 9/10 får jag avslag på skriftliga ansökningar) men jag fick en intervju och sedan en till. 
Och jag fick jobbet! 

När jag fick beskedet, med en gin och tonic i magen, blev jag helt vimmelkantig. Inte ens när jag tackat ja kunde jag ta in att jag fått ett heltidsjobb med spel. Det var en sjukt intensiv månad efter det med att rodda Bokmässan, avrunda mitt jobb på SF-bokhandeln och gråta floder över att jag skulle få ta hejdå av mina adepter i Female Legends i förtid. Och när jag började kände jag mig lika vilsen och missplacerad som jag befarat.

Herregud. 

Men det gick tack och lov över och nu, ett och ett halvt år senare så kan jag säga att detta är ett jobb jag älskar.
Det är sjukt slitsamt och stressigt men det är också så otroligt givande. 
I korthet så jobbar jag med precis vad jag brinner för mest, nämligen att stärka en rörelse av gamers, få spelkulturen att växa och även att ha kul tillsammans med dem.

Och herregud vad mycket lugnare jag har blivit av att bara ha ett enda jobb. Jag har till och med hittat tillbaka till min spelglädje och spelar nu mer datorspel än vad jag gjort på flera år och jag gör det för min egen skull.

Jag drömde aldrig om att jobba med spel på det här sättet men nu när jag är här kan jag verkligen säga att jag är så nöjd med detta. Det har lätt varit värt att vara den jobbiga människan som gick sin egen väg och våga och orkade följa vartenda dröm.

Men jag hade aldrig någonsin kommit hit utan alla ni som stöttat mig, trott på mig och hjälpt mig på vägen. 

Alla ni som gett mig insikt i spelkulturen i Sverige och Norden, som hjälpt mig bli en bättre journalist och föreläsare, som velat jobba med mig och som peppat mig hela vägen. 

Min familj, mina vänner, kollegor och alla hundratals underbara nördar som funnits där.

Tack hörni. För att jag kan stå här idag och känna att åren av slit gett mig allt och att det var värt det. 

Confession of a workaholic.

Part of this was published earlier as a post on my Facebook-page. However, since posting, I realized more and more things and wanted to elaborate some parts more. Enjoy!

One thing that has been pretty obvious for my close friends and has been for many years is the fact that I work. A lot.

I put my work first and I work all the time. No breaks, no vacations and I always try to go for my dreams.

I'm a workaholic and that is no surprise to me or my close friends. For the rest of the world, it might not be that obvious, mostly because it might seem like I have all the fun, all the time and manage to be a ninja in everything I do.

Part of that is true. I've always loved my work (all of them) and I have lots of fun. But there is also a huge backside to being a workaholic and I want to lift that up.

Both for myself but also to shed light over the fact that no one is:

1) perfect.

2) has all the time in the world.

3) that working can serve as an escape from trouble and pain.

I have always taken huge pride in my work and how I’ve done it. I think it already started when I got my first job in my late teenage years. I loved having a job and doing my best.

After I finished my studies and became a journalist, it became even more important. There were (and are still) so few journalist jobs so when I got a job that I wanted to do my best so maybe I could have a shot at that sweet stable job that I so longed for.

There was also another reason for me being so into my work and that is the darker one. I was in a bad relationship around 12 years back. It had great parts but also mental abuse and one case of physical abuse and I was a freaking mess when I got out of it. The time after it ended was a blur of pain, denial and also sorrow over how wrong my relationship had gone. And I put the blame on myself. I did not live during that time, I only survived.

It took me years of therapy, self-care and also the love of my then-husband to find the will both to live and to heal.

But during all this hard time, I could work and I did it very well. Since I found out pretty early that one of the ways that I felt that I could be the old me, the whole me that could function and be something more than only a broken human being, that was in my work.

And me taking pride in my work helped me heal a lot. 

The years went by and I had several jobs. In journalism, as a freelancer writing for magazines, doing lectures and teaching in writing and of course: organizing things in the gaming culture for feminism, diversity and inclusion.
I loved all of this and wanted to do more. I was really passionate about it all.

But underneath was always the stress.
For money.
For a stable job.
For wanting to make a bigger change and make it happen faster.
For having too little time.

And then the dark thoughts.
That I was only as good as my last job and that I would never ever get a stable job as a journalist, I would never ever have a proper vacation, never be able to rest and feel that I could take some time off.

I felt worthless, like a failure and a fraud.
Worthless since I could not get that sweet stable job as a journalist (even though I always had work and they kept telling me that I was awesome.)

Failure since I felt like I put so much into my education and went for my dream and now... I was just looking at a future without stability (because that is what a good girl syndrome and economical stress do to one's self-image. )

A fraud since many around me thought that I could do it all and relied on me to organize things, do more and also found it so cool that I could do all of these things in so little time.

Truth to be told, I had no time after work. I often went from one work to another, I spent evenings editing or writing to make sure to get it all done.

When my then-husband got sick and tired, I felt the stress even more.
I did not have a stable job and even though I’m super lucky in having wealthy parents and savings, I did not want to turn to them too much.

My solution to my stress, my dark thoughts and trying to make life perfect for me and my then-husband?

I worked even more.

The pride I felt over my work was still there but the work had also become my whole world.

Of course, I only did things that I wanted to do and that were my dreams.
But I worked way too much and I carried it all by myself and I also wanted to prove myself.

“I know that you can do everything. So that's why I ask you to do all the things others can’t or won’t do” said a close friend to me in Sverok once.

And instead of saying no I felt proud for the trust people had in me. And I worked, even more, to not prove them wrong.

This year, I realized how freaking weird and fucked up this has been. How much I’ve lost in the form of my health, my friends and also of time that will never come back.

I've been lucky. I have not burned out. I did when I was 19 (thank you, dad, for helping me say no and cutting down on things) but I’ve been so damn close over the years.

Last year was the first time I had a proper vacation (Thanks SF!) and this year, my bosses are having a hard time to make me accept and understand that I’m allowed to have a vacation. And that my mental health is worth everything. (Thanks Bethesda and Mi5 <3)

I'm still very proud over the work that I have done in the past and I love my current job so much. And as I said, I have great bosses that make me take care of myself.

I work now on setting up boundaries to have a balance between work and free time. It might seem like pretty easy things but these are very big steps for me:

• I will not work for free anymore.
• I will get off when my day ends.
• I will have my days off and take a vacation.
• I will never put my work ahead of the private life of my loved ones again,
• It's not my responsibility to fix peoples lives by working myself to the bone.
• It's ok for me to rest, cry and ask for help. 

These are small steps but I want to be able to live, to be a human and to relax with the ones I love. And it’s super scary to both admit this and to look at the years ahead of me and see a happy life with work and free time.

And the reason why I write this here on my blog is that I also want to plant some thoughts in the head of people that read this.

Both so you can take care of yourself and not burn out but also perhaps shed some light over the fact that working too much is never a good thing, even if it's for your dreams, and that perhaps we should not encourage people that work too much. Neither should we put all the heavy work on them

2020 has been a weird year but the realization that I want to have a life where I can live, have adventures and also rest is something positive I try to focus on. I want to be happy, to be human and also to do my job great.

Last but not least: I'm not my work but I'm still pretty damn awesome as just me.

Vad har hänt i mitt liv egentligen?

Jag skulle ju blogga mer var tanken.
Men istället sitter jag här, tre månader senare och tittar på en blogg som är lika öde som månens yta en sen söndagsmorgon.
Så för att bara hålla er ajour med vad katten som händer i mitt liv så kommer här en liten uppdatering i vackra punkter:

• Jag har fått nytt jobb. Jag är sedan oktober ny nordisk community manager för Bethesda. Det är supercool, läskigt och utmanande på ett sätt som gör mig så lycklig. Jag började redan i oktober och sedan dess har jag gjort mitt allra bästa under sex månader för att klara provtiden. Och det gjorde jag tack och lov.
  Så hurra för mig!!
• Jag har börjat dansa ATS igen ihop med Gråskäggsdotter. Och jädrar vad jag har saknat att dansa.
• Jag har startat ett nytt projekt ihop med Viktor som heter Tale and Vision. Det är både en podcast och en videoblogg och något av det roligaste jag gjort. Mer om det kommer i framtiden
• Jag har börjat skriva om och samla ihop mina dikter så kanske blir den där boken av detta decenniet...
• Jag har börjat ta bättre hand om min kropp genom att springa, träna armarna och framförallt att ta det lugnt och vila mer. Det är en bra grej.

I övrigt så påverkas jag som alla andra av Covid-19 just nu. Men jag ville mest säga kort vad som händer och mer kommer <3

Älskade spelkultur - En kärlek som aldrig kommer dö

Jag talar mig så ofta varm om spelkulturen som koncept och varför jag älskar det så mycket. Alla som vet något om mig vet att jag och spelkultur går hand i hand i en lång och trogen relation.
Ibland får jag frågan om varför det är så viktigt för mig men framförallt vad spelkultur är för mig.
Så jag tänkte reda ut det för jag inser mer och mer att detta är en kärlek som kommer att hålla länge.
Och även gå in lite på hur det är att jobba med sin hobby.

Highfivea en robot är bland det coolaste jag gjort. Foto: Marcel Köppe

Jag var en boknörd från rätt tidigt. Min far kan berätta historier om hur jag rättade honom vid godnattsagorna för att han hoppade över bitar i böckerna och hur jag envisades med att alltid välja Ronja eller Bröderna Lejonhjärta som godnattsagor trots att jag läst dem tusen gånger.
Jag var förmodligen världens jobbigaste fyraåring.
Boknördar som sticker ut är inte så jättepoppis och biblioteket blev tidigt mitt andra hem. Där hittade jag fantasyhyllan och sedan var det väl kört.
Min kusin introducerade mig till Nintendo och Super Nintendo. Jag var väl världens lyckligaste när jag senare fick hans gamla Nintendo och kunde spela själv. Jag åkte in och köpte mitt eget GameBoy och tjatade hål i huvudet på mina föräldrar om ett Nintendo 64.
Jag var förmodligen världens jobbigaste tolvåring.
Jag upptäckte Sailor Moon på tv och följde varje avsnitt, spelade in allt och skrev långa protestbrev när serien slutade sändas på TV4. Jag åkte in till SF-bokhandeln i Göteborg och lade mina pengar på manga och serier. Och ännu mer fantasyböcker.
Jag var förmodligen världens jobbigaste femtonåring.
Jag upptäckte lajv och åkte iväg så fort jag fyllt 18. Jag hittade till fler lajv, till brädspel och till Magic the Gathering. Jag hittade rollspel, figurspel och började spela mer tv-spel. Och datorspel.

Och det borde kanske ha slutat där men det gjorde det inte.

För jag insåg mer och mer att jag var och är en nörd. Det är en del av vem jag är och spelkultur gör mig lycklig.

Och vad är då spelkultur enligt mig?

Ja det är allt.

Det är framförallt spel; Digitala spel som tv-spel och dator-spel, det är brädspel, figurspel, kortspel och rollspel samt lajv. Men det är också fantastik som är film och böcker som tar avstamp i fantasy,science-fiction och historisk fiktion. Det är östasiatisk populärkultur med manga, anime och cosplay i spetsen. Samt K-pop. Gud, vad jag älskar K-pop!
Det är paintball och airsoft och laserspel.
Spelkultur är spel och det är även allt som har med spel, gemenskap, skapande och fantastiska världar att göra.

Och för mig är detta en så viktig del av mitt liv och det är en del av vem jag är. Visserligen är jag världens mest upptagna person och hinner inte spela eller pyssla så mycket som jag skulle vilja. Som mest hinner jag med en fjärdedel av vad jag skulle.
(Till och med ikväll när jag ville spela onlinespel så får jag vänta i två timmar på att spelet ska uppdatera. Sådant oflyt har jag.)

Jag och min förra styrelsekollega Erik på Dreamhack Summer 2018. Ja jädrar <3

Men spelkultur har alltid varit med mig och för några år sedan så insåg jag att det som gör mig allra lyckligast är att få jobba med spelkultur på olika sätt. Vare sig det är genom att engagera mig ideellt i föreningar, rodda event, skapa podcasts eller vad som helst. Det ger mig så mycket lycka.

Är det farligt att göra sin hobby till sitt jobb?

Gudars ja, det finns massor med risker med det.
Som att tappa intresset för sin hobby för att det är ens jobb.
Som att börja avsky att ha att göra med andra nördar för att det är allt du hör.
Som att bara... tröttna på allt.

Men några år in i detta med att ha mitt intresse som mitt jobb och inget av ovanstående har hänt. Jag älskar det fortfarande, jag älskar mina nördiga vänner och andra nördar jag möter och visst är jag gruvligt trött ibland men det har ofta noll med jobbet att göra.

Precis som med alla jobb så får jag balansera min tid mot planering och den enda risken jag har sött på är att jag jobbar för mycket eftersom det är så roligt. Det finns alltid mer att göra och alltid mer att hitta på.
Och eftersom jag jobbar med något jag älskar så springer tiden ofta iväg med mig till sent på kvällen.
Där krävs det noggrann planering från min sida och jag tar också och planerar in lediga kvällar och slöstunder på soffan för att inte det ska bli för mycket.

Men i korthet så har jag än så länge inte ångrat mig en enda sekund.

För jag älskar spelkulturen med alla dess olika sidor som ger mig så mycket, från spelglädje till gemenskap till skapande och kreativitet. Jag älskar människorna och inget gör mig gladare än att sitta och prata om gemensamma intresseområden i spelkulturen till sent på natten. Eller upptäcka något helt nytt som jag inte visste om.

Det går att växa ur sina intressen och kanske göra som så många säger och skaffa en"vuxet liv".
Det är helt klart en möjlighet.
Men det går också att växa in i sina intressen, våga låta dem vara en del i sitt liv och bli en så mycket rikare människa.

Spelkulturen har gjort mig så mycket lyckligare och fortsätter med det varje dag.

Cosplay har jag hittat på senare år men oj vad jag tänker dyka ned mer i det!

Eventkoordinator för Science Fiction-bokhandeln!

Jag har ett nytt jobb!

Eller ja, det är inte så nytt och nej, det innebär inte att jag slutat med Female Legends.

Men jag jobbar numera deltid som Eventkoordinator på Science Fiction-bokhandeln i Göteborg. Det är något av det mest givande och roligaste jag har gjort och vad bättre är: Det är min allra första fastanställning.

HURRA för slut på otryggheten!

Men låt mig backa bandet en smula.

När jag slutade på Sverok blev jag erbjuden att provjobba tre månader för Science Fiction-bokhandeln i Göteborg. Det skedde inte helt utan orsak, jag jobbade lite smådagar i butik innan jag gjorde mitt år som ordförande på Sverok. Men nu ville de ha mig som något nytt, nämligen  Eventkoordinator som var en helt ny post.
Min uppgift skulle bli att sköta alla event, stora som små i butiken och Café Sirius, och även externa event. Kort sagt, allt från spelträffar till författarsamtal till Nördfestivaler och sköta förfrågningar från bokklubbar som ville hålla träffar i caféet.

Samt sköta Café Sirius sociala medier och även fungera som lite av en brygga mellan Science Fiction-bokhandeln och cafeet. För även om de sitter ihop på många sätt (som i nördighet, lokaler vägg-i-vägg och awesome personal på båda ställena) så är de två olika verksamheter som ska fungera tillsammans och då främst när det gäller event.

Men ja, det var mitt jobb och herregud vad kul det var och vilka tre första månader jag fick. Jag har nog aldrig känt mig så peppad eller så nervös på ett jobb. För det var ett jobb jag kunde få ha kvar och också ett jobb som gav mig möjlighet att få med det jag älskar mest från Sverok - Detta att möta människor, skapa mötesplatser och stärka spelkulturen.  

När det var dags att utvärdera i mitten av april så vad jag så nervös att mina ben var som gelé. Jag skakade som en säl hela vägen upp till Stockholm.

När de väl sade att jag gjort ett bra jobb och att de ville ha kvar mig så... ja jag fick bara bita ihop för att inte börja gråta av lycka.

Min första fastanställning. På ett jobb jag älskar, med fantastiska och stöttande kollegor som behandlar mig som en i gänget och som jag alltid kan fråga och bolla med och där jag får göra det jag älskar mest av allt.
Det är ett jobb där de dessutom vet hur mycket jag älskar att jobba med Female Legends mentorskapsprogram Dorothy och tar hänsyn till det vilket gör att jag kan sköta båda jobben utan problem.

Som det ser ut nu gör jag jobbet på Female Legends på 25% och jobbet som Eventkoordinator på cirka 40%. Jag lägger upp min arbetstid själv och jag har med det upplägget även tid över till att podda, föreläsa och jobba med egna projekt.

I korthet, mitt liv nu är rätt perfekt jobbmässigt. Jag är så tacksam och glad för detta. Det tog så många år att få detta att landa på plats men nu står jag här. Jag jobbar med spelkultur,nördigheter och jämställdhet. Jag har nya utmaningar och roligheter varje vecka ihop med stabilitet och kollegor.
Jag är inte ensam på mitt jobb och jag skrattar mer nu varje vecka än vad jag gjort på länge.
Jag är så tacksam och samtidigt vet jag att jag förtjänar detta. Jag har kämpat så hårt.
Det har kostat allt men det har varit värt det.

Timmen efter att jag fått veta att jag får vara kvar.
Alla känslorna på en och samma gång.

Projektledare hos Female Legends och ett episkt mentorskapsprogram.

Så... nu har det gått lite tid sedan årsskiftet och frågan jag fått sedan dess är:

"Anna, vad tusan gör du nu efter Sverok?"

Jag jobbar på med lite av varje och en del kan jag inte tala om än men det kommer visa sig under året.

Men ett jobb jag kan tala om och som jag är så glad och tacksam över är att jag numera jobbar för bästaste e-sportföreningen Female Legends!

Under förra året sökte de bidrag från Jämställdhetsmyndigheten för att göra ett mentorskapsprogram riktat till tjejer och icke-binära som vill ha en karriär inom E-sport.
Just karriär är viktigt för ett viktigt mål med mentorskapsprogrammet är att ge de som söker en insikt i hur det fungerar inom den svenska spelbranschen genom att både träffa kvinnor som arbetar på spelföretag samt även genom studiebesök på olika företag.
Sen är ett mål också att de som söker ska genomföra ett eget arrangemang, till exempel ett LAN eller en föreläsningsträff.
Detta ska de få hjälp med genom att alla unga adepter paras ihop med erfarna mentorer som under hela 2019 kan stötta och ge råd när adepterna ske genomföra ett eget arrangemang.

Och min roll i det hela?

Jo, när Female Legends ville hitta en projektledare så ville de ha mig! Det var den kanske bästa starten på mitt 2019 att få det beskedet.
Så mitt jobb är att på 25% rodda ihop logistik för de två träffar som är inplanerade, sköta administrationen av adepter och mentorer, boka gäster till träffarna samt hantera allt.
Det är jättespännande och en smula läskigt, precis som det alltid är med nya jobb.
Men jag har en väldigt bra chef i Liza och en jättebra styrgrupp att bolla med och jag har en bra tidsplan!

Så med det sagt, känner ni någon som vill vara adept i vårt mentorskapsprogram och sikta på att lära sig mer om att arrangera men framförallt få en karriär i spelbranschen - ansök idag!
Det blir askul!

Mer om mentorskapsprorammet hittas här:https://femalelegends.com/mentor/


Och här är anmälan: https://ebas.sverok.se/registrations/add/234

Dagens Pusheen!

Ja det blir en sen uppdatering för #pusheenonsdag men jag kan inte låta blir! För nu var det alltför längesen jag bara skrev om småsaker i mitt liv!

Jag har haft extremt mycket att göra, jag var bland annat iväg en vända till Stockholm och konventet Fantastiska (vilket kommer blir en egen bloggpost), jag har arbetat en del med Nörd på Pride för Sverok, tränat och framförallt har jag jobbat. Typ med tre jobb samtidigt och det är inte så bra för hälsan. Men i slutänden blir det bra.

Jag har fått kontrakt på mitt sommarjobb i hemstaden och det känns sjukt bra. Jag ska få en sommar hemma med Svart och fnatten, jag kommer hinna träffa vänner och framför allt så är det ett sätt för mig att sluta fly bort från hemstaden varje sommar.
För det är en stad med många människor jag inte vill umgås med, det är en stad med människor som gjort mig extremt illa och mitt sätt att hantera det har visserligen varit att bo kvar men också att fly staden varje sommar.
Så detta är på samma gång ett litet test.
Sedan förutom det känns det lite skumt att inte börja sommaren med att packa saker i en väska och åka ned till sommarstaden. Det är en av de bästa platserna i världen med fantastiska arbetskamrater och chefer och visst saknar jag det en smula.
Men jag kan alltid åka ned och hälsa på när som helst i höst, det är en bra känsla!
Men tillbaka till mitt sommarjobb i år. Jag ska ännu en gång sitta och sköta webben och vara typ bäst i världen på detta med sociala medier. Det ska bli fantastiskt kul och roligt! Jag älskar sociala medier och det är väl minst sagt ett beroende. Men ett bra sådant!

Jag ser fram emot sommaren och vad den kan ge!

Dagens Pusheen!

Jädrar vad jag har jobbat mycket på sista tiden. Alltså på allvar. Jag skojar inte när jag säger att jag är gift med mitt jobb (alla tre.. eller är det fyra?).
Men nu är en vecka av intensivjobb över och jag har lovat mig själv att ta det lite lugnare nu för tiden. Typ inte jobba varje kväll när jag kommer hem utan låta jobben vara på dagtid och sedan ha kvällarna för privattid.

I övrigt:

*Jag har hållit min första föreläsning om mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och en smula Sverok för inte mindre än 70 stycken sjätteklassare. Och jag gjorde det mer eller mindre på fri hand eftersom det var så kort varsel. Det var svårare än vad jag trott att berätta på ett bra sätt om varför det är fel att kalla varandra för hora och vad det är för skillnad mellan yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Men det känns som att de var nöjda även fast de efteråt mest var nyfikna på mitt hår och det faktum att jag var nörd och spelade massa spel.

*Jag och Svart har börjat träna! Vi var på första passet idag och det kändes verkligen i armar, knän, leder, ben... ja överallt! Men det är en bra smärta och jag är glad för den. Det är trist när jag märkt av att kroppen lagt ned mer och mer och att jag har ont i lederna. Och ännu mer trist är det att jag bara har mig själv att skylla och konsekvent har varit för lat att göra något åt det. Fail på mig, deluxe.
Men förhoppningsvis ska det bli träning två gånger i veckan nu hela sommaren och vidare. Kroppen ska bli bäst och hålla några år till!

*Jag har hunnit spela lite spel med fina vänner mitt i all stress! Lite Star Wars piggar alltid upp!

Nu.. är det snart helg och innan dess har jag en ledig dag så jag har fyra dagar ledigt! Det är stort eftersom det känns som jag ligger typ fyra år efter i min sömncykel. Så bortsett från en liten fest så kan ni kanske gissa hur min helg ska se ut!

Två veckor på ett fantastiskt jobb

Det har varit två väldigt bra veckor för mig. Lite oväntat fick jag genom bästaste Pusheen ett korttidsvikariat på en lokaltidning.
Innan jag börjar berätta hur awesome detta var ska jag klargöra något: Jag trivs väldigt bra på mitt ordinarie jobb. Det har urtrevliga arbetskamrater, bra arbetsuppgifter och ger mig massor med frihet.
Som att till exempel ta ett korttidsvikariat utan någon varsel alls, det är jag evigt tacksam för!
Men oavsett hur trevligt det är så är det en helt annan sak att arbeta med något som man:
1) är utbildad för
2) älskar med hela sin själ och sitt hjärta

Sanningen är att jag rent jobbmässigt lever för mina vikariat och inhoppsdagar på olika redaktioner. Jag älskar att arbeta med att skriva, jag älskar mitt journalistiska arbete och det är något av det mest givande och engagerande jag någonsin gjort.
Så de här två veckorna har varit fantastiska. Jag har träffat så många fantastiska människor, hört om så många spännande livsöden, traskat i snöiga skogar för att upptäcka hisnande utkiksplatser, lärt mig massor om fotografering, och skrivit så mycket kul.

Jag har även druckit på tok för mycket kaffe och ibland varit så inne i mitt arbete att jag glömt att äta. Och jag älskar att äta.
Men det är något särskilt med att göra något man älskar. Jag har tre gånger så mycket energi som jag brukar ha vilket är rätt spexigt.
Nu är mitt vikariat slut och jag går tillbaka till mitt vanliga jobb. Jag har massor med pepp och energi inför våren så nu kör vi!

Just det, jag blev uppringd av P3 för att prata om den första transsexuella karaktären inom kortspelet Magic the Gathering, nämligen Alesha who smiles at death. Kanske coolaste karaktären ever och det blev ett rätt bra radio inslag som ni kan lyssna på nedan.

En notering som Sebastian gjorde mig uppmärksam på: Jag borde inte sagt att Alesha föddes som man eftersom det fokuserar på biologi istället för identitet. Jag borde sagt att hon till en början uppfattades som man eller att hon vid födseln tillskrevs ett manligt kön.

Halmstadslivet råkade hända!

Det blir väldigt lite bloggat nuförtiden. Orsaken till det är att jag ännu en gång tillbringar sommaren nere i Halmstad på grund av jobb. Det är väldigt trevligt, Halmstad är en underbart mysig stad och detta med jobb är alltid en bra grej!

Jag har nu bott här nere i cirka fyra veckor och det har varit väldigt intensivt (bara det att jag först nu haft tid att blogga om det säger ju en del) men samtidigt väldigt kul. Långa dagar, enormt situmlerande och roligt arbete och nya vänner som bjuder in till brädspelskvällar är lite av det som fyllt min sommar så här långt.

Jag går och tränar, jag har tagit upp mitt syende igen och vikingatunika nr.... tre tar form och passas in som bäst. Jag promenerar, lär mig äta Kvarg (fråga inte varför, det fastande bara), provar öl och cider på diverse after works med kollegor.
Det är enormt varmt just nu som ingen väl har missat men det trivs jag väldigt bra med. Sandaler är grejen!
På helgerna åker jag hem till Svart och Fnatten och hinner träffa vänner en smula under helgerna.
Det enda jag inte hinner med är att spela tvspel, det har sorgligt nog fått stryka på foten helt.
Men det kommer en höst.

Just nu trivs jag väldigt bra med livet.

En glimt av mitt rum i Halmstad.

Blixtvisit på P3 Nyheter

Måndagar är rätt spexiga dagar. Ibland gör de mig så trött att jag bara vill dunka huvudet i tangentbordet, ibland så flyger dagen iväg och ibland är de fyllda med spännande överraskningar.
Igår var en överraskningsdag. Jag fick mail om att göra inhopp några dagar på världens bästa jobb vilket i sig fick mig att tjuta av glädje.
Jag fick också en fråga om att vara med i P3 nyheter med Karlsten och prata om adoption ihop med Danjel Nam. Detta för att SCB igår släppte en ny rapport om just adopterade och deras situation i Sverige som heter "70-talist och adopterad - så har det gått".
Jag är inte född på 70-talet och jag är heller ingen expert på adoption. Men jag är expert på hur jag känt det, både nu och under min uppväxt, och eftersom de ville ha in en röst som berättade lite mer allmänt om hur en person som är adopterad kan ha känt det så svarade jag ja.



Vill du veta hur det lät så klicka på bilden

Det är en helt annan sak att bli intervjuad i radio och för tidning än vad det är att själv ställa frågorna. Jag är inte helt van vid det och det märks. Men jag antar att det är en rätt nyttig sak för mig att vänja mig vid, det är en ny utmaning!

Vill du läsa SCB:s rapport så går den att hitta här.

Redaktör och skribent för Megazine

Ibland händer det så mycket i mitt liv så att jag inte hinner blogga. Sedan så tittar jag på min blogg och tänker "Fan vad dålig jag är som inte skriver", gör en notering om att blogga och så glömmer jag bort det.
Så typiskt mig.

Jag får väl börja med att berätta en av de absolut roligaste och bästa saker som hänt den här hösten. Jag blev tillfrågad om jag ville bli redaktör och skribent för Megazine. Jag har ju redan poddat ett tag där ihop med Vargsyster(som redan är en stadig del av redaktionen) och trivts väldigt bra med både stämningen och gänget där. Så mitt svar blev ett rungande JA!!
En sak till som spelade stor roll i att jag svarade ja var att Megazine arbetar aktivt för jämställdhet och respekt i nördosfären. Och för att skryta lite till så har vi en 50-50 fördelning av män och kvinnor som skriver. Det ger en enormt hög stjärna hos mig.
Så numera kommer ni både kunna läsa mina texter och höra mig och Vargsyster podda på Megazine.
Ja, jag är stoltast i världen över att tillhöra Megazine, på allvar!

(Detta innebär dock att jag inte längre skriver för Deculture, det finns en klar gräns på hur mycket texter jag kan spotta ur mig inom samma genre. )

RegnbågsMegazineloggan!

Podcastare för Megazine!

Min nördighet frodas och mår bra och den underhålls flitigt även i arbetslivet. Jag har ju redan skrivit här om mitt arbete på Deculture vilket är väldigt kul. Och nu så har jag tack vare fina Vargsyster även börjat podcasta tillsammans med henne för Megazine! Hurra hurra!

Podden hete MegaNörd och i den så pratar vi kort sagt om allt mellan himmel och jord-så länge det är nördigt.

Vårt första avsnitt ligger ute nu, både på Itunes (helt gratis)och man kan även lyssna via Megazines hemsida här! I det diskuterar vi främst den svåra frågan: Vem är egentligen en nörd?

MegaNörds fina header med Vargsyster och mig,ritad av Annluis Rodriguez!

Nytt jobb, ny stad!

Har jag berättat om mitt helt awesome sommarjobb? Fram till slutet av augusti så är jag webbredaktör på P4 Halland. Jag började arbeta i måndags och det är helt underbart kul. Jobbet är lätt, jag känner mig hemma och kollegorna mycket trevliga med härlig humor.
Jag är stolt och trivs som en katt i solen!


Mitt sommarjobb innebär att jag numera veckopendlar till Halmstad. Jag hyr ett litet rum i en studentkorridor och tack och lov är mina korridorskompisar väldigt bra.
Vi är alla tjejer och är rätt lika i vad vi tycker om och vad vi pratat om. Min lycka när jag insåg att vi gillar samma typer av tvprogram var enorm, Top Model på måndag och igår chickflick-film efter jobbet, så där lite lagom utslagna i soffan.
Med ett bra jobb, bra kollegor och en bra korridorsmiljö och kamrater så kommer sommaren bli riktigt bra!

My work!

Skribent för Deculture- YEY!!!

Jag har ju helt glömt berätta för er om mitt nya jobb!
Mycket slarvigt av mig! Jag är numera skribent på Deculture.
Yey och hurra för mig!
Deculture är ett svenskt projekt som tidigare varit en webbtidning för anime/manga, tvspel och visual novels men som nu ska gå över till att bli en mer renodlad blogg.
Mitt jobb kommer främst att vara att recensera manga och anime, lite tvspel samt skriva krönikor och artiklar. Så har ni tips på bra personer eller saker jag borde uppmärksamma som har med anime/manga att göra så tipsa mig gärna!
Jag är tokigt pepp och vad bättre är, nu har jag faktiskt inget alls som håller tillbaka mitt anime-, och mangakonsumerade eftersom jag kan skylla det på jobbet. Samma sak med tv-spelandet...hur ska det här gå egentligen?

Titta gärna in på vår facebooksida och gilla oss, både för att vi är bra men också för att följa mig när jag gräver mig djupare ner i mitt japanska träsk!

Jag är typ så här glad! (printscreen från Sailor Moon)

Mellanspel i bilder

Det blir lite glest mellan blogginläggen så här kommer lite bilder på vad jag gjort senaste tiden.

Fura tog med mig till botaniska!

Sjukt vackert, jag vill picknicka här någon gång!

Jag besökte Khazad och Algir och provade på ett nytt brädspel, Yggdrasil!

LittleMoon och jag gick på musikmuseet, helt awesome!

Oväntad Zeldareferens på tunnelbanan!

Jag tog och byggde ett igelkottsbo runt Svarts fötter.

Lolitadag på jobbet, kändes riktigt bra!

Min gamla tomma lägenhet. Äntligen fri från den!

Jag hittade cupcakes på matbutiken, gliiii!

Fia-katten är lika efterblivet söt som vanligt. Mest efterbliven. Och söt

Och igår kom den första snön, det är sjukt vackert!

Vad tänkte de nu egentligen?

Dongel.

Tror jag härmed utser det till världens fulaste ord. Låt mig förklara. På vissa typer av kopiatorer sitter under en kåpa ett litet usbminne man måste ha för att kunna printa maskinen. Detta lilla usbminne hade de kunnat döpa till vad som helst, till och med låta det bara heta usbminne,men av alla namn väljer de…Dongel.
Jag avlider och dör varje gång jag hör detta ord i samband med en kopiator, det blir inte mer dirty än så. Och det blir så fel varje gång man använder det:
“Jag kollade på kopiatorn en extra gång och dongeln sitter inte där den ska så det är bara kåpan kvar….”Vår tekniker dog av skratt.
Jag kan nog gå långt inom kopiatorsbranschen om man inte behöver vara mer kompetent än att komma på fåniga namn till saker…det sysslar jag ju med varje minut