Älskade spelkultur - En kärlek som aldrig kommer dö

Jag talar mig så ofta varm om spelkulturen som koncept och varför jag älskar det så mycket. Alla som vet något om mig vet att jag och spelkultur går hand i hand i en lång och trogen relation.
Ibland får jag frågan om varför det är så viktigt för mig men framförallt vad spelkultur är för mig.
Så jag tänkte reda ut det för jag inser mer och mer att detta är en kärlek som kommer att hålla länge.
Och även gå in lite på hur det är att jobba med sin hobby.

Highfivea en robot är bland det coolaste jag gjort. Foto: Marcel Köppe

Jag var en boknörd från rätt tidigt. Min far kan berätta historier om hur jag rättade honom vid godnattsagorna för att han hoppade över bitar i böckerna och hur jag envisades med att alltid välja Ronja eller Bröderna Lejonhjärta som godnattsagor trots att jag läst dem tusen gånger.
Jag var förmodligen världens jobbigaste fyraåring.
Boknördar som sticker ut är inte så jättepoppis och biblioteket blev tidigt mitt andra hem. Där hittade jag fantasyhyllan och sedan var det väl kört.
Min kusin introducerade mig till Nintendo och Super Nintendo. Jag var väl världens lyckligaste när jag senare fick hans gamla Nintendo och kunde spela själv. Jag åkte in och köpte mitt eget GameBoy och tjatade hål i huvudet på mina föräldrar om ett Nintendo 64.
Jag var förmodligen världens jobbigaste tolvåring.
Jag upptäckte Sailor Moon på tv och följde varje avsnitt, spelade in allt och skrev långa protestbrev när serien slutade sändas på TV4. Jag åkte in till SF-bokhandeln i Göteborg och lade mina pengar på manga och serier. Och ännu mer fantasyböcker.
Jag var förmodligen världens jobbigaste femtonåring.
Jag upptäckte lajv och åkte iväg så fort jag fyllt 18. Jag hittade till fler lajv, till brädspel och till Magic the Gathering. Jag hittade rollspel, figurspel och började spela mer tv-spel. Och datorspel.

Och det borde kanske ha slutat där men det gjorde det inte.

För jag insåg mer och mer att jag var och är en nörd. Det är en del av vem jag är och spelkultur gör mig lycklig.

Och vad är då spelkultur enligt mig?

Ja det är allt.

Det är framförallt spel; Digitala spel som tv-spel och dator-spel, det är brädspel, figurspel, kortspel och rollspel samt lajv. Men det är också fantastik som är film och böcker som tar avstamp i fantasy,science-fiction och historisk fiktion. Det är östasiatisk populärkultur med manga, anime och cosplay i spetsen. Samt K-pop. Gud, vad jag älskar K-pop!
Det är paintball och airsoft och laserspel.
Spelkultur är spel och det är även allt som har med spel, gemenskap, skapande och fantastiska världar att göra.

Och för mig är detta en så viktig del av mitt liv och det är en del av vem jag är. Visserligen är jag världens mest upptagna person och hinner inte spela eller pyssla så mycket som jag skulle vilja. Som mest hinner jag med en fjärdedel av vad jag skulle.
(Till och med ikväll när jag ville spela onlinespel så får jag vänta i två timmar på att spelet ska uppdatera. Sådant oflyt har jag.)

Jag och min förra styrelsekollega Erik på Dreamhack Summer 2018. Ja jädrar <3

Men spelkultur har alltid varit med mig och för några år sedan så insåg jag att det som gör mig allra lyckligast är att få jobba med spelkultur på olika sätt. Vare sig det är genom att engagera mig ideellt i föreningar, rodda event, skapa podcasts eller vad som helst. Det ger mig så mycket lycka.

Är det farligt att göra sin hobby till sitt jobb?

Gudars ja, det finns massor med risker med det.
Som att tappa intresset för sin hobby för att det är ens jobb.
Som att börja avsky att ha att göra med andra nördar för att det är allt du hör.
Som att bara... tröttna på allt.

Men några år in i detta med att ha mitt intresse som mitt jobb och inget av ovanstående har hänt. Jag älskar det fortfarande, jag älskar mina nördiga vänner och andra nördar jag möter och visst är jag gruvligt trött ibland men det har ofta noll med jobbet att göra.

Precis som med alla jobb så får jag balansera min tid mot planering och den enda risken jag har sött på är att jag jobbar för mycket eftersom det är så roligt. Det finns alltid mer att göra och alltid mer att hitta på.
Och eftersom jag jobbar med något jag älskar så springer tiden ofta iväg med mig till sent på kvällen.
Där krävs det noggrann planering från min sida och jag tar också och planerar in lediga kvällar och slöstunder på soffan för att inte det ska bli för mycket.

Men i korthet så har jag än så länge inte ångrat mig en enda sekund.

För jag älskar spelkulturen med alla dess olika sidor som ger mig så mycket, från spelglädje till gemenskap till skapande och kreativitet. Jag älskar människorna och inget gör mig gladare än att sitta och prata om gemensamma intresseområden i spelkulturen till sent på natten. Eller upptäcka något helt nytt som jag inte visste om.

Det går att växa ur sina intressen och kanske göra som så många säger och skaffa en"vuxet liv".
Det är helt klart en möjlighet.
Men det går också att växa in i sina intressen, våga låta dem vara en del i sitt liv och bli en så mycket rikare människa.

Spelkulturen har gjort mig så mycket lyckligare och fortsätter med det varje dag.

Cosplay har jag hittat på senare år men oj vad jag tänker dyka ned mer i det!