Det skadliga debattklimatet (eller du har inte rätt för att du är elak)

När jag säger att dagens debattklimat på internet oroar mig så låter det som att jag är minst 100 år gammal.

Men det är faktiskt sanning och för att jag ska bli orolig så ska det ha gått rätt långt. Som ni vet så har jag haft min beskärda del av näthat, jag har arbetat som digital redaktör och modererat kommentarsfält samt att jag haft en tendens att slänga mig in i debatter och stå upp mot rasism och sexism mer ofta än sällan.

Så det är inte så att jag inte vet att debattklimatet på nätet kan variera från trevligt och fluffigt till kränkningar och rena dödshot.

Det är ett problem, men det som oroar mig nu är inte hoten utan det är hur vi pratar med varandra på nätet.

Vi tolkar varandra på sämsta möjliga sätt och det känns som att det inte finns en vilja att nå fram till varandra utan enbart en vilja att:

1. Få så många likes som möjligt 
2. Trycka till den andra personen med spydigheter och en attityd av "detta ska du ha koll på annars är du en kass person"

Jag ska inte säga att jag inte har gjort mig skyldig till detta så många gånger. Jag har varit den som varit sjukt spydig och den som vägrat förklara. 

Jag har tappat tålamodet och fräst åt folk på världens mest okonstruktiva sätt. Jag gör det fortfarande ibland. 

Men jag har börjat funderar allvarligt hur vi kommunicerar med varandra på nätet och vart den här viljan att vinna debatter genom att tolka varandra så dåligt som möjligt kommer ifrån. Jag vet ärligt talat inte men den gör mig rätt nedstämd.

Vi har ett internetklimat där det är lätt att vara anonym och där det är lätt att både dreva mot folk och även att spy ur sig hat på ett sätt som är helt bisarrt.
Det finns en orsak till att jag har hårda kommentarsregler, det är för att det behövs och för att jag inte vill ge hatet en plattform. Det är mitt ansvar att se till att det inte sprids.

Och missförstå mig rätt, det finns tillfällen då folk förtjänar att bli frästa åt på nätet, som när folk som slänger sig med sexism, rasism och liknande och inte slutar trots att de blivit uppmärksammade på att deras beteende är skadligt och dåligt.
När upprepade dåliga beteenden vägrar rättas till kan mitt blodtryck gå i taket. 

Men jag försöker (och oj vad jag försöker) att tänka på att inte gå till personangrepp utan avsluta med att bara säga min mening om att beteendet är sunkigt och skadar andra och sedan lämna debatten för att spara mig själv.

Jag har märkt att de jag har mest respekt för på nätet är de som klarar av att hålla sig konstruktiva och förklarar för en person som beter sig kasst på nätet varför den personens beteende är dåligt. 

Det är jag på allvar så imponerad av.
Jag är mindre imponerad av arga människor som skriver att personer är dumma i huvudet och startar drev mot dessa så att hela saken går överstyr. Jag förstår helt hur de tänker men det känns som att det inte vinns något som helst på det och det skapar bara en samtalsklimat, både på nätet och IRL, där det handlar om ett vi och ett de som är skadligt och flyttar fokus från det som är viktigt.

Och det som är viktigt är hur vi ska uppnå våra mål snarare än att slå ned våra motståndare och peka på deras fel. För gör vi det har vi en sandlådedebatt och ärligt talat, jag ser nog av den typen i kassa politikerdebatter.

Det förekommer enormt mycket hat och hot på nätet men jag vill inte att vi sjunker till den nivån. Jag tror att vi kan göra bättre, bli bättre och vara bättre. Jag försöker fortfarande ge mig in i debatter men jag väljer mina strider och jag försöker numera tänka på att hålla en bra nivå. Ibland lyckas jag och ibland inte. Men jag tänker att jag når fram till mitt mål en dag.

Så mina små tips för att vara bra på nätet:

• Tolka varandra välvilligt. Alla har inte alltid benkoll på all terminologi eller varför något kan vara kränkande och den okunskapen kan ibland leda till att folk säger fel eler gör misstag de inte är medvetna om. Var snälla och fråga alltid "Hur menar du nu?" innan du bestämmer dig för att säga att att någon är en idiot. 
• Värna om ett bra samtal. Om du går in i ett samtal/diskussion med målet att ni ska nå varandra så se till att vara den som håller en bra ton. Och kom ihåg att det är okej, mer än okej, att lämna diskussionen när den tar för mycket tid. Hellre det än att det blir en smutskastning.
• Du ska inte alltid vara den som förklarar. Det orkar ingen människa och dessutom så har du inte betalt för det (särskilt inte som kvinna). Men ha kanske ett bra gäng länkar förberedda du kan länka in när någon inte har koll. Det gör så mycket för att se till att folk har koll och det sparar på din egen energi.
• Läs på om #jagärhär. Det är en riktigt bra grupp och förening
• Kritisera och analysera men angrip inte personen som skriver genom personangrepp och hat.
• Ha koll på dina fakta och läs på innan du börjar skrika om att saker eller personer har fel. Det är jävligt hett att ha orkat kolla fakta, mindre hett att inte ens orka googla med en smula källkritik.
• Persondrev är aldrig en bra grej. Oavsett vad det gäller. Ingen vinner på det överhuvudtaget. 
• Jaga inte likes genom att försöka skriva spydiga och kaxiga saker.

Det kanske inte alltid är lätt att komma ihåg detta när känslorna flammar högt på nätet. Jag kommer inte alltid ihåg det själv och jag applicerar det aldrig ever när det gäller personpåhopp på mig eller mina närmaste. Eller rasister som säger att jag borde skjutas. De kommer jag behandla med blockknapp och en oförsonlighet som inte är av denna värld.
Men de speciella människorna som enbart vill skada mig och de jag älskar är i ett kapitel för sig.

Min poäng är att i vanliga diskussioner så försöker jag så gott jag kan idag och jag tänker att du kan göra det med.

Mer läsning på temat:

• Min historia av näthat

En tur till internetdagarna i Stockholm samt lite näthat

Med ett styck fluffig katt vid fötterna sitter jag och är rätt trött. Jag har varit mer eller mindre på resande fot sedan i fredags. Först till Sveroks riksmöte (vilket jag kommer skriva om senare) och nu var jag i Stockholm måndag till tisdag på Internetdagarna!

Sjukt coolt! Ännu coolare var att jag var inbjuden som paneldeltagare i ett av spåren!

Salen spåret var i var asstor men det kom mycket folk tack och lov!

Spåret hette "Baksidan av den digital vardagen" och jag skulle ihop med Anna Gullberg vara med i panelen "Att vara utsatt och ha rättigheter".
Beskrivningen var så här:

"Många har blivit utsatta för näthat, troll och mobbar, drev och hot. Vi får träffa några som berättar om hur det är att leva mitt i detta men också en debatt mellan Mårten Schultz och Nils Funcke runt vilka rättigheter som gäller var: hur långt går yttrandefriheten och hur långt borde juridiken gå. Panelen berättar dels om hur det känns att utsättas för drev på sociala medier men också hur man hanterar det som person."

Jag fick frågan av Sarah Bernhardt och Deeped Strandh i början av september och tackade såklart ja! Sedan så fick jag lite kalla fötter när jag dels insåg hur coolt Internetdagarna var och dels för att jag visserligen fått min beskärda del av näthat men någonstans kände jag att det jag varit med om var en droppe i havet mot var andra kvinnliga journalister och bloggare blir utsatta för.
Men efter ett peppsnack med Sarah så kändes det på banan igen. Ibland behövs det ett litet perspektiv med för att kunna greppa att näthat kan drabba i princip vem som helst.

Så måndagen kom och jag tuffade upp till Stockholm, checkade in på hotellet och han titta runt lite innan jag drog och träffade Angel för en snabb middag och fika.
Tisdagen så var jag uppe tidigt och nere på Internetdagarna så fort det öppnade! Lyssnade på morgonens keynote-talare Daniela Rus och Darius Kazemi som talade om robotar och datavetenskap respektive botar och kreativt skapande på internet, sjukt intressant!

Sedan gick jag till mitt spår och lyssnade på fantastiskt skarpa Elza Dunkels som pratade om vad näthat är och vilka som hatar (och precis som hon sa: nej, det är inte ett ungdomsproblem!)

Efter det var det dags för min panel. Det inleddes först med en asskarp och bra duell mellan Mårten Schultz och Nils Funcke som debatterade om yttrandefrihet och hur långt den kan gå samt vad juridiken kan göra. Jätteroligt och intressant att lyssna på!
Sen var det min och Anna Gullbergs tur. Sarah var moderator och även om det var ett svårt ämne att tala om så kändes det inte så nervöst.

Hela panelsamtalet spelades in och kan ses live här!

Efteråt var jag pepp och glad, framförallt för att vi fick så fin respons på panelsamtalet. Många som twittrade om det vi sagt och jag blev stoppad av flera personer efteråt som sa snälla saker. Vi verkar ha rört om en nerv där och fått fram att näthat kan drabba alla.
Överlag var jag otroligt imponerad över hur väl sammansatt spåret var. Det var bra deltagare på alla paneler, jättebra talare och Sarah och Deeped var båda väldigt bra moderatorer!
Jag är väldigt glad över att ha blivit tillfrågad över att vara med i panelen och oavsett så hoppas jag kunna åka tillbaka till Internetdagarna nästa år igen!

Det är på riktigt! :D

Min historia av näthat

Notera att när jag talar om näthat i den här posten så syftar jag på hat och hot som riktats mot mig från människor jag inte känner eller ens vet vilka de är.

För 15 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle vara en person som behövde hantera näthat. Det är klart att jag var medveten om att det kunde drabba vem som helst, vare sig du var aktiv på nätet eller inte. Hell, det hände min lillebror när han fortfarande gick i lågstadiet så jag visste att det bara räckte med att vara annorlunda eller sticka ut.
Så när jag började blogga, hänga på nätet, föreläsa så borde jag väl kunnat ana att näthatet skulle komma som ett brev på posten.

Men när den första hatkommentaren från en total främling ramlade in på twitter så blev jag så överraskad att jag bara stirrade på skärmen. Sedan blev jag chockad, arg, ledsen och sist rädd.
Jag raderade meddelandet och stängde av datorn. Efter en dag insåg jag att det bara var ett troll som hittat fel och bestämde mig för att skita i det.
Och visst, den gången var det ett troll som hittat fel men efterhand som att jag börjat skriva mer och mer om rasism och ju mer jag klivit fram som uttalad feminist med starka åsikter så har jag börjat få mer riktat hat som är mot mig personligen, detta blandat med allmänt hat som riktas mot mig som feminist, anti-rasist och rasifierad kvinna.

På den mer allmänna skalan fick jag blocka 30 pers på twitter när jag råkat skriva en sak om Gamergate och råkat timea in någon engelsk timezone. Mängden troll som hatade mig för att jag tyckte att Gamergate var absurd och att det var fel att dödshota folk var bisarrt.

På den mildare personliga skalan så hade jag en person/personer som skrev från samma IP-adress under olika namn på saker jag skrev för både Megazine och Göteborgs Fria. Där handlade det om mildare personliga påhopp mot mig.

På den mer jobbiga personliga skalan så är det personliga påhopp i kommentarer på bloggen, det är personliga saker mot mig som person, som rasifierad och att jag aldrig borde blivit född.

Det som drabbat mig är dock lindrigt och knappt en vindpust jämfört med vad profilerade feminister och anti-rasister får ta.
Näthatet mot mig är klart hanterbart och händer i liten skala.
Jag har vant mig och jag har lärt mig att hantera det och framförallt att hantera insikten att när jag bloggar, när jag twittrar, när jag skriver artiklar och krönikor, när jag föreläser så blir jag i vissa människors ögon en person som kan hatas helt godtyckligt.
Det är en felaktig insikt men att veta resonemanget bakom gör att jag slipper gräva ned mig i frågan varför näthat drabbar mig.
Det gör att jag idag inte tar det personligt på samma sätt som för några år sedan. Jag tycker inte om det men jag lärt mig hur jag ska göra för att inte bli helt deppig och ta åt mig.

Men det är klart att det händer att jag bryter ihop och blir både rädd och ledsen. Något annat hade varit konstigt.
Senast hände det nu när jag och min partner blev uthängda med bild på facebook av en människa som vi inte hade den blekaste aning om vem han var. Min partner hade gått in i en annan tråd och sagt att en artikel som utmålade Sveriges skolor på ett rasistisk sätt var felaktig. Svaret blev att personen tog bilder från vårt bröllop på nätet och lade ut i tråden och senare i en annan tråd med diverse rasistiska tillmälen. Detta eftersom jag är rasifierad och min partner är vit. Det var obehagligt på en helt ny nivå, särskilt eftersom jag stod på jobbet under en rast och kollade facebook och plötsligt dyker bilder på mig och min partner upp i en rasistisk tråd.
Det var nog en av de största chockerna jag fått. Och i vanlig ordning gick det inte att polisanmäla eftersom det inte bedömdes som tillräckligt rasistiskt eller oroande.

Ibland vill jag lägga ned att skriva, jag vill stänga ned min twitter och min facebook och bara gömma mig.
Men som sagt, det som drabbar mig är hanterbart och minimalt jämfört med vad t ex Anita Sarkeesian får ta.

Jag får ibland frågorna: Vilka är det som hatar och vad har du gjort för att göra de arga?

Bild av Lina Neidestam

Svaret är: Jag känner inte de som hatar och de skriver ofta under enbart förnamn eller under falska namn och nicks.
Och varför de är arga på mig? Tja, jag skriver om saker de inte håller med om, jag rubbar deras världsbild och jag finns. Det är vad jag gör.
Det är inte rimligt att de sakerna ska generera påhopp och hat mot mig. Eller rasistiska uthängningar på nätet.


Och här kommer vi in på hur jag hanterar näthat:

Jag blockar allt. Utan pardon. Det är inte min sak att bedöma hat, hot och förolämpningar mot mig från människor jag inte känner eller har en vänskap med.
Är det tillräckligt allvarligt i form av hot eller rasism så polisanmäler jag (eller ja, försöker).
Det är min approach som har blivit genom åren.
Det finns inga fler steg än det för mig, först blocka och eventuellt polisanmäla.

Det finns diskussioner och debatter som är viktiga att ta för att förändra världen. Att bemöta näthatare som hotar en är inte en sådan diskussion. Det ingår inte någonstans att jag ska behöva förklara och försvara mig för random människor på internet eller ens svara på vad de säger.
Det finns way bättre saker jag kan göra med min tid.

Panelsamtal på Malmöfestivalen

Malmöfestivalen hände och en sak som varit inbokad för mig sedan i våras har varit att jag skulle vara med och medverka på panelsamtalet "Schysst på internet". Det var bästasta Marugitto som frågade mig och jag tackade såklart ja!

Så sagt och gjort, i onsdags satte jag mig i bilen efter en halv arbetsdag och brummade nedåt land mot Skåne och Malmö. Jag blev lite chockad när jag väl anlände, jag hade inte riktigt greppat att Malmöfestivalen skulle vara så stor och framförallt trevlig. Jag älskar stadsfestivaler och det var riktigt synd att jag hade så lite tid och inte hann se mer än parken vi höll till i. En snabb promenad längst vattnet blev det innan för att fånga pokemon och se lite snabbt men sen var det direkt möte med de andra som skulle vara med och in på backstageområdet för att förbereda.

Vi var tre paneldeltagare, jag( Pga att jag driver #isisnerdfeminism), Sam (E-sport Skåne) och Ylva (Malmö E-sport) Sam är även är min styrelsekollega i Sverok FS.
Temat för panelsamtalet var allt "Schysst på internet", Chris var moderator och gjorde ett strålande jobb och hen hade förberedd många bra frågeställningar för oss att diskutera runt.
Bland annat:
Vad innebär näthat?
Vart går gränsen mellan att trolla någon och att faktiskt bara vara elak på internet?
Har ni några tips på bra strategier en person som utsätts för hat på internet kan använda? Hur gör en för att inte drunkna i hatet och gå sönder?

För att nämna några exempel.

Jag gillar panelsamtal och har gjort ett flertal innan men detta var i en helt ny typ av scen. Utomhus med mycket folk som kom och gick och dessutom inga sittplatser direkt framför scenen utan först en bit ifrån. Så det är klart att det var lite nervöst. Men vi körde igång och hade en bra diskussion och efter ett tag märkte jag att folk lyssnade och att det också var en rätt stor skara som blev allt större ju längre tiden gick. När de femtio minutrarna hade gått så kändes det som att vi hade haft en riktigt bra panel och vi fick bra respons från publiken med.

Glad panel efteråt! Sam, jag, Ylva och moderator Chris.

Sedan var min tanke att jag skulle åka direkt hem men jag fastnade med att tala med lite trevligt folk jag tidigare bara träffat på Sveroks riksmöte och sedan så satte jag och Sam oss och tittade på cosplaytävlingen som hölls.Riktigt många fina bidrag, däribland en av mina twittervänner @Omegasama_art ! Att sitta där, umgås med Sam (som jag inte hunnit göra så mycket annat än på styrelsemöten), äta brända mandlar och jubla åt alla fina cosplayare var precis vad jag behövde. 

När jag väl åkte hemåt var klockan sjukt mycket och det var en bit över midnatt när jag var parkerade i Göteborg. Lätt värt det! Nästa år ska jag planera in Malmöfestivalen lite bättre så jag kan vara nere längre!