Raggningsförsök och exotifiering

I helgen dök den här bilden upp på Rummets facebooksida. Och all igenkänningen bara ramlade över mig.

Bild hämtad från Rummets facebooksida

Jag har hört dessa och så många liknande kommentarer under årens lopp.

Jag skrev väldigt kort om det i den här gamla krönikan (Fun fact, efter den krönikan så fick jag en ursäkt för en av de kommentarerna vilket var jätteuppskattat.) men jag tänkte berätta utveckla det lite.

Frågor och synpunkter om vart jag kommer ifrån är väldigt vanliga. De kan vara försynta och respektfulla, de kan vara råa och hänsynslösa.

Jag är inte jätteförtjust i att jämt och ständigt svara på frågor om vart jag kommer ifrån, inte alls faktiskt. 

Jag har inget emot att berätta och jag är stolt över vart jag kommer ifrån men det blir jobbigt att första frågan från nya människor alltid måste bli:

“Så vart kommer du ifrån… egentligen?”

Frågor och synpunkter om vart jag kommer ifrån är alltså väldigt vanliga. De kan vara försynta och respektfulla, de kan vara råa och hänsynslösa.
Ibland svarar jag och ibland låter jag bli. Det beror helt på hur frågan ställs och hur väl jag känner personen.

Jag har lärt mig att hantera när frågorna ställs på ett sätt som är otrevligt eller kränkande mot mig, ofta genom att säga ifrån.

Oavsett vilket så har jag lärt mig är att den här sortens frågor, de som pekar ut mig som icke-svensk och som rasifierad, kan komma när som helst och från vem som helst.

Det som har varit mest tröttsamt under åren och fortfarande är det är just när jag blir exotifierad av personer som raggar på mig. Eller nej, inte personer, det är bara från män jag har mött det här beteendet. (konstigt nog har jag aldrig varit någon typ av exotisk trofé för de tjejer som raggat på mig)

Ett urval av vad jag har hört under åren (bortsett från större delen i bingot ovan)

“Jag älskar verkligen mörka tjejer, ni är så vilda!”
“Har du legat med en vit kille någongång?”
“Alltså, du tar ju min svarta oskuld om vi går hem ikväll.”

“Du är ju jävligt snygg.. och jag har ju aldrig legat med en neger”

“ Åh Indien typ alltså! Så kan du Kama Sutra?”
“Jag tänder bara på mörka tjejer, så du vet”

Varför den här typen av kommentarer är lite extra tröttsamma för mig att hantera har flera orsaker. De är dels extremt nedvärderande och  är exotifierande samt förvandlar mig från en person till någon typ av trofé.
Det handlar också om att påminna mig om att jag i vissas ögon aldrig kan bli bemött

Jag identifierar mig som kvinna och tycker att detta med att objektifieras för mitt köns skull är tillräckligt jobbigt.

Jag behöver inte vara din mörka skönhet eller din mocca latte tillråga på allt.

Highschool of the Dead

Jag har en rätt grav zombieskräck. Det spelar ingen roll om det är natt eller dag, vår eller vinter. Zombies får mig att springa fort som fan åt andra hållet och ger mig mardrömmar. Men jag kan trots det inte låta bli att sluka böcker och serier om zombies.

Nu senast så hittade jag mangan Highschool of the dead vilken beskrevs som en helt okej manga. Jag menar, ett gäng skolungdomar som plötsligt befinner sig mitt i den världskatastrof som stavas zombieapocalyps och som dels ska försöka överleva,  dels ta rätt på sina familjer men också ta reda på varför folk förvandlas till zombies… Hur illa kan det bli?

Svar: Seriöst jävla överdåligt.

Jag har läst igenom alla kapitlen som kommit ut och detta var i särklass den sämsta mangan jag läst. Ever.

Storyn är inte helt fel, jag gillar misären och ångesten som zombies skapar och även fast mangan kopierar hej vilt från de flesta serier och tvspel om zombies som kommit ut senaste åren (våra hjältar slår sig bland annat genom ett köpcenter där de letar igenom alla butiker för vapen, låter det bekant? Ja jag tittar på dig, du traumaskapande spel som stavas Dead Rising) så hade det varit charmigt välbekant.

Men all mjukporr gör att jag vill skrika och slänga böckerna på elden. Det är inte kul eller roligt med konstanta upp-skirts på alla kvinnliga karaktärererna, att de hela tiden måste åma sig så att ryggraden går av och att en karaktär enbart verkar finns med för någon sorts comic relift som tar sig uttryck i…hennes stora bröst. 

Och det hjälper ju inte heller att alla karaktärerna, utan undantag, är helt hopplöst träiga och ointressanta. Jag har sett allihopa förut: Den tjocka glasögonnörden, den mörkhåriga tjejen som svingar en katana, sjuksköterskan med gigantobröst, den lilla föräldralösa flickan och hennes hund  och inte att förglömma, den tonårige hjälten som tvingas växa upp, leda gruppen och som slits mellan sin ungdomskärlek med stora bröst och den mystiska katanatjejen.

Snark.

Det är en hopplöst tråkig grupp och jag sitter seriöst och vill att zombierna ska äta upp dem för trots att gruppen är cool och bra med alla vapen de hittar så väger det inte upp det faktum att det pågår noll och nada karaktärsutveckling.

Det mest intressanta är allt vapennörderi som pågår men inte ens det är roligt i mer än två sekunder och sedan vill jag bara klösa ögonen ur mig i ren frustration.

Highschool of the Dead är bröst, våta t-shirts, en skittråkig antagonist och det som kunde varit intressant (nämligen storyn, deras resa för att hitta sina familjer  och mysteriet med varför alla är zombies) verkar helt ha bortprioriteras till förmån för en slags tävling i hur många trosor per kapitel tecknaren kan klämma in. Samt att de måste bada nakna. Jämt. Och slåss i kort kjol och stayups.

Bara håll er borta från detta elände och läs bra zombielitteratur istället. Jag ska leta vidare efter en vettig zombiemanga och hoppas att mina ögon läker ihop. För det här var seriöst det sämsta i mangaväg jag varit med om.

(Publicerades ursprungligen på megazine.)