Etnicitet och lajv 2.0

Just det, jag har glömt att blogga om årets Prolog! Det var så mycket bra att jag fortfarande inte smält det helt så jag kommer vara tvungen att ta det i omgångar under året.

Jag tänkte börja med att berätta om min och Zinweis föreläsning "Etnicitet och lajv 2.0"

Kort beskrivning av vår föreläsning:
En genomgång av hur den framskridande främlingsfientligheten i samhället påverkar lajvhobbyn och individer med utomnordiskt utseende. Under föreläsningen varvas personliga anekdoter med en genomgång av ett antal för diskussionen relevanta termer och tips på antirasistiska handlingar och varför dessa är så viktiga för ett inkluderande klimat

För två år sedan, på mitt första Prolog, så höll vi vår första föreläsning på temat och tänkte att det skulle räcka. Men icke, vi hade glöm detta med att rasismens växande framfart i samhället och den inverkan detta har på lajvsverige. Så någongång förra sommaren så bestämde vi oss för att göra en uppföljare. En arg och bitter sådan.
Och det gjorde vi. När vi satt och skrev och drog igenom föreläsningen så insåg vi att vi aldrig varit så arga och besvikna på våra medlajvare och på den växande acceptansen mot rasism. Det märks när vi pratar men det blev bra i slutänden.

Både jag och Zinwei har bloggat en del om detta innan och för läsning som rör en del av det som vi pratar om så rekommenderas följande av våra blogginlägg!

Setsuna

En feg inställning till rasism (eller en fråga om att se sina privilegier)


Zinwei

Ljudet av inget ljud: Den tysta majoriteten
Rasifiering - En förklaring

En välbehövlig pysselhelg

Det blev helg och tidigt på fredag förmiddag stod jag och Svart på flygplatsen för att välkomna bästaste Zinwei som skulle vara på snabbbesök hos oss.
Så jädra trevligt!
Zinwei hade typ sovit tre timmar, jag var astrött efter en jobbvecka men detta med vila är fånigt. Istället maxade vi vår dag ihop med sushi, soffhäng, matlagande delux, en tur till vänner och till sist sent på kvällen öppnandet av en flaska champagne och avsmakandet av tryffel.

Dagen efter då vi vinkat av Zinwei så tog jag och Svart och begav oss till Mikael och Johanna för lite hantverkshäng.
Jag började på min knektdräkt och hann göra större delen av själva jackan. Tyget till knektdräkten, det bruna och orangea yllet,  köpte jag redan för några år sedan av Historiska Rum. Jag hade fallit för den otroligt fina kvalitén och mjukheten när tygerna hängde i solen ute vid deras stånd på medeltidsveckan. Så när jag kom hem från ön så räknande jag på ekonomin och räknade lite till innan jag tillslut löpte tyget. Något år senare köpte jag grönt sidentyg som ska vara pluder i ärmarna.
Kort sagt kan man säga att min knektdräkt är ett långsamt projekt där tygerna fått ligga till sig innan jag tillslut tog och klippte ut allt och nu tillslut började sy.


Episkt god dessert! Foto: Hanna Myrehed

Tanken är att ha den på lajvet Krigshjärta 7 som hålls i början av juni men jag har inte helt beslutat mig för att åka än. Hur som helst så kommer jag att ha en vacker knektdräkt klar någon gång under detta året. Om det blir till juni eller oktober får väl tiden se an.
Det är något väldigt rofyllt att sitta och hantverka ihop med vänner. Miljön kanske inte är så lugn, vi kollade på film, pratade och klappade katten och åt ohemult mycket, men stämningen är helt underbar och ger mer ro än fyra nätters bra sömn.
Lägg därtill att Mikael och Johanna kan vara världens bästa värdpar som sätter i en ära att skämma bort alla sina gäster. Vi som var där fick sjukt god mat, vin, godis, kakor och en glassdessert som inte var av denna värld.
Senare övergick hantverkandet i vindrickande och lagom fest, fortfarande sjukt trevlig stämning med massor med prat och skratt.

Jag är ofta rätt seg och lat med att komma igång med mina hantverksprojekt, särskilt på vintern. Energin vill inte räcka till och jag läser hellre en bra bok. Så det är tur med sådana här helger, de påminner mig lite extra om varför jag dels älskar att lajva och dels älskar att hantverka!

Varför Svamprikets omdesign av kvinnliga karaktärer är helt awesome

Astrött på onsdag morgon snubblade jag över den här artikeln från Svampriket som jag helt lyckades missa. Jag började läsa och det tog cirka sju sekunder innan jag satt och hoppade av glädje i stolen.
Detta var något av det mest vettiga greppet jag sett på att bemöta översexualiseringen av kvinnliga karaktärer i tv-spel.
Briljanta Anna Nilsson har helt enkelt tagit sig en titt på några karaktärer hon tycker är intressanta, pekat ut lite fel i deras design och givit dessa en makeover med fokus på att man faktiskt ska kunna slåss i sina kläder.
Det är så välbehövligt och bra för alltför ofta känns det som att kvinnliga karaktärer i fightingspel bara är bröst och skrev. Och då spelar det ingen roll hur grymma de är på att slåss eller vilken bakgrundshistoria de har. Översexualiseringen av dem suddar liksom bort det och ger mig en sur smak i munnen.

Fightingspel är inte alltid min kopp kaffe men det kan vara enormt avkopplande att banka skiten ur sin motståndare på skärmen efter en dag. Det spel jag har hemma och som främst spelas när jag känner för fightingspel är Soul Calibur 4.
Jag har haft det ett par år och när jag fick det reflekterade jag inte mycket över karaktärerna, mer över vem som var bäst. Men när jag spelade om det ett par år senare (nu en smula mer medveten och med smärtsamma insikter om hur objektifiering och sexism drabbar en som kvinna) så skavde det rejält.
Varför hade så många av de kvinnliga karaktärerna extremt lite kläder på sig? Varför föll deras rustning av när man slog på dem (seriöst, jag hade inte anlitat deras smed för fem öre) och HUR satt deras bröst uppe utan bh? WTF gravitationen ringde och sa att det där inte är möjligt.



Karaktären Ivy från Soul Calibur. FFS......

Om jag var kränkt?
Det är inte ens förnamnet på vad jag var.

Sedan började jag kolla på andra fightingspel och insåg att det är samma problem där. Det finns kvinnor som slåss men de är så tydligt objekt, skapade för att behaga en manlig publik och designade av någon som inte har den blekaste om hur det är att slåss utan bh eller koll på detta hur en ryggrad funkar och en basic uppfattning om gravitationslagar.

Det var därför Annas omdesign av en del karaktärer gjorde mig så glad. Äntligen lite praktiskt tänkande och nu fick sexualiserade karaktärer ha samma typ av kläder som sina manliga motparter. Med Annas omdesign blev nu de kvinnliga karaktärerna i mina ögon subjekt som var coola och kapabla individer utan att slåss i opraktiska kläder eller inga kläder alls.

Men det tog ju såklart inte lång tid innan trollen hittade till Svampriket och kommentarsfältet där dränktes av kränkta män som bland annat pratade om det inte är något fel med objektifierade kvinnor och var är det för fel med att gilla snygga bröst?
Jag är så sjukt oimponerad av mäns diskussionsförmåga ibland (jag utgår från att de är män på grund av deras nicknames)

För att göra det värre så hittade en massa engelskatalande troll till sidan och en värld av sunk hände och kränktheten och hatet hände över hela Svamprikets kommentarsfält.

Det lustiga var att någon påstod att Anna slutshamade genom sin omdesign av karaktärerna.
Får inte kvinnor vara nakna och äga sin sexualitet? Jodå, det får de visst det men de äger aldrig sin sexualitet  i ett tv-spel. De är fiktionella karaktärer skapade av någon och har ingen bestämmanderätt i hur de ser ut. Och i de fallen Anna tagit upp (och i de flesta figthingspel) är de skapade för att vara sexiga och för en manlig publik.
För seriöst, jag kan inte på något sätt köpa att det är praktisk att slåss utan bh eller halvnaken. Rörlighetsargumentet faller platt här mot argumentet att få ett svärd/yxa/annat vapen i sin oskyddade mage.
Dragons in the Shire beskriver detta med hur detta med kvinnors sexualitet och nakenhet skiljer sig åt i spel vs IRL. Läs den för den är verkligen bra.

Slutligen vill jag bara säga att nej, stora bröst och att försvara objektifiering av kvinnor i tvspel är inte coolt. Det är mest sunkigt. Att Svampriket får ta emot massor med troll som hatar är bisarrt men går tyvärr i samma anda som Gamergate.
Jag älskar Annas omdesign av karaktärerna och jag vill se mer sådant här. Kvinnor som slåss i praktiska kläder och som inte är översexualiserade gör enormt för min spelupplevelse.
Gå gärna in på Svamprikets sida och peppa Anna i kommentarsfältet, det är sjukt värt att visa stöd för det här och även för att visa att de som hatar har fel.

Redo inför Prolog

Veckorna har flugit förbi i en dimma av jobb, föreläsningsförberedelser och installerande i nya boendet.
Det är inte klokt hur jädra snabbt det går och snart är det vår. Eller ja, det känns redan som det idag när jag tittar ut på solskenet utanför mitt fönster. Sjukt härligt!

Föreläsningar ja.
Det är till lajvkonventet Prolog som händer imorgon. Jag och Zinwei ska köra "Etnicitet och lajv 2.0" en något argare och mer allvarlig uppföljning till vår första föreläsning.
Jag läser igenom den gång på gång och ja, vi är arga. Men det behövs.
Sedan ska jag, Zinwei och Naudiz hålla i en rätt jobbig föreläsning som heter "Inuti glasbubblan- Sexuella övergrepp och förövare". Den är jobbig för att det är ett tungt ämne men jag torr att vi lyckats göra en bra föreläsning som täcker in det mesta på temat utifrån våra erfarenheter.
Och den behövdes göras, det var ett mycket bra initiativ av Naudiz och jag är glad att jag kunde vara med på det.

I övrigt ser jag fram emot Prolog. Det finns så många fina vänner som jag kommer få träffa där och en hel del workshops jag ska gå på för att lära mig nya saker. Samt att jag ska få stå på barrikaden och leka Les Miserables! Det är typ tuffast (och ja, jag är lite nervös!)

Ikväll blir det packning, fixandet av det sista som måste göras, rotandet efter kläder som måste med och inköp av färdkost som i detta fall kallas kakor och nom!

Yellow flicker beat- Lorde

Jag kan inte beskriva riktigt hur bra den här låten är. Lorde har en fantastisk röst och hon fångar verkligen mörkheten, misären och all dovt pulserande kamplust som genomsyrar hela filmen Hunger Games: Mockingjay Part 1.

Yellow flicker beat tilltalar mig enormt mycket. Den manar på mitt rättvisetänk, den delen av mig som alltid vrålar om att den lilla människan kan göra något. Jag har denna i huvudet när jag talar mot rasister och sexister på nätet och jag andas den när jag behöver bli starkare än vad jag redan är.
Och jag är väl tusen år efter alla andra med att ha den på hjärnan men det spelar ingen roll. Den är bäst. Har ni inte lyssnat så gör det.

Varnings för spoilers från Catching Fire och Mockingjay Part 1 i musikvideon.

I’m a princess cut from marble, smoother than a storm.

And the scars that mark my body, they’re silver and gold,

My blood is a flood of rubies, precious stones,It keeps my veins hot, the fire's found a home in me.

I move through town, I’m quiet like a fight,And my necklace is of rope, I tie it and untie.

And now people talk to me, but nothing ever hits home

People talk to me, and all the voices just burn holes.

I’m done with it 

This is the start of how it all ends

They used to shout my name, now they whisper it

I’m speeding up and this is the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heart

We're at the start, the colours disappear

I never watch the stars, there’s so much down here

So I just try to keep up with the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heart

 

I dream all year, but they’re not the sweet kinds

And the shivers move down my shoulder blades in double time

 

 And now people talk to me, I’m slipping out of reach now

People talk to me, and all their faces blur

But I got my fingers laced together and I made a little prison

And I’m locking up everyone who ever laid a finger on me

I’m done with it 
 

 This is the start of how it all ends
They used to shout my name, now they whisper it
I’m speeding up and this is the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heart
We're at the start, the colours disappear
I never watch the stars, there’s so much down here
So I just try to keep up with the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heart

And this is the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heartAnd this is the red, orange, yellow flicker beat-beat-beat-beat

Två veckor på ett fantastiskt jobb

Det har varit två väldigt bra veckor för mig. Lite oväntat fick jag genom bästaste Pusheen ett korttidsvikariat på en lokaltidning.
Innan jag börjar berätta hur awesome detta var ska jag klargöra något: Jag trivs väldigt bra på mitt ordinarie jobb. Det har urtrevliga arbetskamrater, bra arbetsuppgifter och ger mig massor med frihet.
Som att till exempel ta ett korttidsvikariat utan någon varsel alls, det är jag evigt tacksam för!
Men oavsett hur trevligt det är så är det en helt annan sak att arbeta med något som man:
1) är utbildad för
2) älskar med hela sin själ och sitt hjärta

Sanningen är att jag rent jobbmässigt lever för mina vikariat och inhoppsdagar på olika redaktioner. Jag älskar att arbeta med att skriva, jag älskar mitt journalistiska arbete och det är något av det mest givande och engagerande jag någonsin gjort.
Så de här två veckorna har varit fantastiska. Jag har träffat så många fantastiska människor, hört om så många spännande livsöden, traskat i snöiga skogar för att upptäcka hisnande utkiksplatser, lärt mig massor om fotografering, och skrivit så mycket kul.

Jag har även druckit på tok för mycket kaffe och ibland varit så inne i mitt arbete att jag glömt att äta. Och jag älskar att äta.
Men det är något särskilt med att göra något man älskar. Jag har tre gånger så mycket energi som jag brukar ha vilket är rätt spexigt.
Nu är mitt vikariat slut och jag går tillbaka till mitt vanliga jobb. Jag har massor med pepp och energi inför våren så nu kör vi!

Just det, jag blev uppringd av P3 för att prata om den första transsexuella karaktären inom kortspelet Magic the Gathering, nämligen Alesha who smiles at death. Kanske coolaste karaktären ever och det blev ett rätt bra radio inslag som ni kan lyssna på nedan.

En notering som Sebastian gjorde mig uppmärksam på: Jag borde inte sagt att Alesha föddes som man eftersom det fokuserar på biologi istället för identitet. Jag borde sagt att hon till en början uppfattades som man eller att hon vid födseln tillskrevs ett manligt kön.

Ett plats att kalla hemma.

Jag har verkligen inte hunnit blogga så mycket som jag velat. Den främsta orsaken till det stavas flytt.
Japp, ni hörde rätt!
Tillslut har jag, Svart och fnatten har tagit vårt pick och pack och flyttat till vårt eget hem. Det är så fruktansvärt skönt att ha ett eget boende som är vårt och som inte är hyrt i andrahand. Bara tryggheten i att vet att vi inte måste flytta om ett år gör guld för mina nerver.

Så halva januari spenderades i panik övrr att hinna packa flyttlådor, jobba och ordna allt det som ska hinnas fixa i samband med en flytt. Typ adressändring. Typ försäkring. Typ kattvakt för flyttdagen
Den stora flyttdagen kom, vi studsar ur sängen och tittar ut genom fönstret...rätt in i en vägg av snö.
Drygt en månad för sent så bestämde sig den stora vintern för att dyka upp med mängder av blötsnö, minusgrader och halka.
Vädergudarna har ett mycket dåligt sinne för humor och kan seriöst suga mig.

Att flytta lådor i snö är en konst. Men roligt!

Men trots vädret så lyckades min far och jag hämta den stora lastbilen vi hyrt och frakta den på hala vägar till lägenheten. Och där väntade så många av våra fina underbara vänner för att hjälpa oss med flytten. Jag blev sjukt glad och rörd över att så många dykt upp. Det värmde hjärtat! För att inte tala om att flytten gick i ett nafs. Snabbt som attan var vi klara med första flyttlasset och åkte mot nya hemmet där min mor och Svarts mamma väntade på oss med mackor och kaffe.
När sista lasset var kört däckade vi allihopa i soffan bland flyttlådorna och åt hamburgare.

Sedan började den stora upppackningen kombinerat med att organisera städningen av vår gamla lägenhet. Och någonstans här insåg vi att vi glömt att beställa internet till vårt nya hem så vi var katastofalt internetlösa och allt stod stilla. ALLT.
Eller ja, bara mitt twittrande och det kan ni klara er utan ett tag.

Nu har det gått några veckor och vi är nästan i ordning. Eller ja,det är tavlor som ska upp, saker som fortfarande ligger i lådor och jag vete katten vart jag gjort av mitt nagellack. Det är nog på ett mycket smart ställe.
Men vi är tillräckligt uppackade för att det ska vara hemma.

Vi har redan hunnit få en inflyttningspresent.
Ett fin duk som kom med posten från fina Mia