Hyōri Ittai - Yazu

Hyōri Ittai av den japanska duon Yazu är en av de finaste sångerna jag vet. Mycket för att den var slutsång till sista delarna av animeserien Hunter X Hunter (2011) som är en av de bästa serierna jag vet. Men jag tror att en annan av orsakerna till att jag gillar den är texterna och intensiteten i sången. Den är felfri och går rätt ofta i mina hörlurar nuför tiden.

Översättning av texten till engelska:

Woo ~ Woo ~

Devouring the mornings and spitting out the nights
My nature is doubtful
This feeling that boils up inside of me
Is it white or black

The future that I aim for and the past that I left behind
Twisting together, round and round
They’re connected

Squinting my eyes at the helixes passing by
I leaned forward from my strange dream

Two sides of the same coin The coin that I flipped flies into the sky
Just which ending will I wish for
Two sides of the same coin The brighter the light, the darker the shadow
If that’s so, then where will I go
The two futures came together

Woo ~ Woo ~

The inevitable masquerading as a coincidence
The divergent paths that come together
The shadow that follows me
Everywhere, forever
Will I take it in or illuminate it
Resist it or forgive it all

Light and darkness
Love and hate
They’re all powerful emotions with the same roots
Reach out a hand to the ends of my memory
And quietly invite me to go where you are

Two sides of the same coin I learned that everything is fated to eventually disappear
So I’ll never let go of this hand
Even the prosperous must decay The pale pink impulses are dyed red
Breaking out of the chains and awakening now
I’ll see a definite world

Caught between yin and yang
I’m just listening to the beat
May the dots and lines connect
A requiem for the lost days

Two sides of the same coin The coin that I flipped flies into the sky
Just which ending will I wish for
Two sides of the same coin The brighter the light, the darker the shadow
I won’t avert my eyes from even the indelible past

Focusing my gaze on the helixes dying away
The light and shadow intersected in a moment’s flicker
Binding the time just like this
The two futures came together

Sugarfree - T-ara

Jag hittade den här via facebook och blev helt såld. En av mina bästa peppsånger nu under hösten. Alt blir bättre med lite K-pop!

Style- Taylor Swift

Jag har fastnat på den här låten helt. Taylor Swift hör till  de artister som överraskat mig väldigt positivt musikmässigt senaste året. Mer sådant!

Princess of China- Coldplay ft Rihanna

Det är rätt regnigt i min sommarstad just nu och det är lite trist. Å andra sidan så hinner jag med att sy och pyssla desto mer här. Min trogna Mp3 har dock efter tio år tackat för sig så nu är jag musiklös när jag vandrar till jobbet på morgonen. Men innan den lade ner lyssnade jag mycket på den här låten.
Det är något väldigt fint och harmoniskt med Coldplay och Rihanna. Jag vet inte om det är att Rihannas röst funkar väldigt bra ihop med sångaren Chris Martins. Eller om det är så att musiken är väldigt mycket Coldplays men med en mörkare underton som verkligen fångar mig.

Sedan har vi då videon. Jag är medveten om att den har fått mycket kritik för cultural apropriation och jag förstår problemen med den. Samtidigt ser jag att de plockat mycket olika från många olika asiatiska kulturer och gjort en del för att leka med de schabloner man tidigare sett i kinesiska filmer, (som vackert flygande scener i luften) samtidigt som de vill vara nyskapande med kläder och design.

Kort sagt, de har lite försökt att skapa en tuff och ny video med rätter i asiatisk kultur.
Jag önskar att de försökt liite mer för att göra en nyskapande video för då hade jag varit hundra procent nöjd. Nu får jag trösta mig med den fina kemin mellan Rihanna och Chris Martin. Det funkar det med

BigBang - En flirt som blev en kärlek

Åh K-pop....
Som ni kanske märkt under årens lopp så händer det med ojämna mellanrum så snubblar jag igen över alla musikkärlekar från Korea och sugs ned i någon slags malström av ny musik. Och det är helt fantastiskt.
Jag har en del favoritgrupper sedan jag besökte Angel i Korea för så många år sedan och den grupp som hängt med längst är utan tvekan BigBang.

T.O.P, Seungri, G-Dragon, Daesung, Taeyang

Det är på ett sätt en sporadisk kärlek, jag har inte stenkoll på dem men när jag hör deras musik så blir jag helt nykär. Gång på gång.
När jag tittar på det så borde inte BigBang vara en så stor grej för mig. Det är en pojkgrupp med fem medlemmar och i vanliga fall borde de varit en grupp som gjort ett gästspel i mina hörlurar och sedan försvunnit ut i periferin.
Men BigBang har gått från att vara ett band som jag slölyssnat på till något jag alltid har med mig.
Jag kan inte sätta fingret helt på vad det är med dem som får mig så fast.
Visst, deras musik är bra och de är sjukt talangfulla med bra röster och en sceninlevelse som inte är av denna värld.
Men det är något mer, något som får mig att se deras musikvideos femtio gånger på en kväll och att lyssna på deras låtar tills jag kan uttala de koreanska orden perfekt.
Kanske är det att de är så skön omväxling mot all musik som jag vanligtvis lyssnar på.
Eller det faktum att de skriver mycket av sin musik och sina texter själva. En sådan sak ger toppbetyg i min bok.
Kanske är det detta att deras stil är fantastisk, jag älskar seriöst deras kläder, hår, smink och hur de lyckas med att vara så vassa och helrätt i sin stil. BigBang har dessutom blivit några av mina viktigaste stilförebilder i år. mycket för att de lyckas vara så mångfacetterade och alltid utmanar i sin stil. De lyckas alltid överraska mig och det tilltalar mig enormt. Det blir aldrig tråkigt.

Taeyang,Daesung, Seungri, T.O.P, G-Dragon

Det är samma sak med deras musik, de överraskar där med. Det är så många av deras låtar som verkligen träffar mig i hjärtat och får mig att le, dansa, gråta, vara arg och samtidigt känna att jag lever.
Det är kanske allt detta i kombo som för mig gör att BigBang lyser klarare än alla andra grupper i mitt hjärta. (förutom Backstreet boys men hey, det är en annan historia)

Eftersom jag omöjligt kan välja en video så får ni ett urval här!

Lite drama och ett musiktips

Det har varit väldigt mycket drama i mitt liv sista veckorna. Jag har sparkat ut en rad vänner som visade sig inte vara vänner. Klippt kontakten med en del andra och tiden får utvisa om vi kan bli vänner igen.
Just nu är det väldigt mycket känslor och en del dåligt mående och jag hanterar som jag alltid gör. Med en smula ledsenhet, en smula ilska och en smula krisreaktion.
Men jag överlever, det gör jag alltid. Om än jävligt mer luttrad och med den bittra insikten (att jag aldrig lär mig den läxan) att man aldrig kan lita på människor. Tyvärr.
Jag är ledsen och saknar vännerna men jag tänker gå vidare under sommaren och bli starkare i mig själv. Jag tänker växa och jag tänker lägga detta bakom mig.
Svart är ett väldigt bra stöd i allt detta drama, han kämpar med mig och tar vid där inte jag orkar. Den människan är på allvar bäst.

För att det var längesedan jag kom med ett bra musiktips så får ni här G-dragons låt Crooked.
Ja, jag har hamnat i en K-pop period igen i mitt liv. Det är rätt kul, mycket musik jag inte hängt med i senaste åren och jag är i vanlig ordning väldigt nykär i alla band och fina artister!
Crooked passar rätt bra in på min sinnesstämning just nu. Och så är den rätt svängig med.

Översättning av texten till engelska

Nothing ever lasts forever
In the end, you changed
There is no reason, no sincerity
Take away such a thing as love
Tonight, I’ll be crooked

Leave me alone
I was alone anyway
I have no one, everything is meaningless
Take away the sugar-coated comfort
Tonight, I’ll be crooked

I scream and get dizzy
I vent out of boredom to other couples
I start fights for no reason like a town gangster
Sometimes, I purposely shake my leg, crookedly
The main characters of the movie called this world is you and me
A lonely island, lost and wandering
The empty streets are filled with those who are alone
Unlike my heart, the weather is so damn nice

I used to believe in you alone and I was happy
But like a joke, I am left alone
You used to promise me with your pinky finger
But in the end

Nothing ever lasts forever
In the end, you changed
There is no reason, no sincerity
Take away such a thing as love
Tonight, I’ll be crooked

Leave me alone
I was alone anyway
I have no one, everything is meaningless
Take away the sugar-coated comfort
Tonight, I’ll be crooked

I’ll put on thick eyeliner, use a whole can of hairspray
Leather pants, leather jacket with a frown
I want to hide my pain and become even more crooked
So you can feel sorry, I’ll spit toward the sky
You’re scared of my crude words and my rough eyes
But actually, I’m afraid, I want to go back but I have nowhere to go
I want to love but no one to love, what am I supposed to do?
I can’t turn it back

I used to believe in you alone and I was happy
But like a joke, I am left alone
You used to promise me with your pinky finger
But in the end

Nothing ever lasts forever
In the end, you changed
There is no reason, no sincerity
Take away such a thing as love
Tonight, I’ll be crooked

Leave me alone
I was alone anyway
I have no one, everything is meaningless
Take away the sugar-coated comfort
Tonight, I’ll be crooked

Will you not say anything for me tonight?
I didn’t know being alone would be this hard (I miss you)
Will you be my friend tonight?
On this good day, this beautiful day, this day where I miss you
Tonight, I’ll be crooked

Yellow flicker beat- Lorde

Jag kan inte beskriva riktigt hur bra den här låten är. Lorde har en fantastisk röst och hon fångar verkligen mörkheten, misären och all dovt pulserande kamplust som genomsyrar hela filmen Hunger Games: Mockingjay Part 1.

Yellow flicker beat tilltalar mig enormt mycket. Den manar på mitt rättvisetänk, den delen av mig som alltid vrålar om att den lilla människan kan göra något. Jag har denna i huvudet när jag talar mot rasister och sexister på nätet och jag andas den när jag behöver bli starkare än vad jag redan är.
Och jag är väl tusen år efter alla andra med att ha den på hjärnan men det spelar ingen roll. Den är bäst. Har ni inte lyssnat så gör det.

Varnings för spoilers från Catching Fire och Mockingjay Part 1 i musikvideon.

I’m a princess cut from marble, smoother than a storm.

And the scars that mark my body, they’re silver and gold,

My blood is a flood of rubies, precious stones,It keeps my veins hot, the fire's found a home in me.

I move through town, I’m quiet like a fight,And my necklace is of rope, I tie it and untie.

And now people talk to me, but nothing ever hits home

People talk to me, and all the voices just burn holes.

I’m done with it 

This is the start of how it all ends

They used to shout my name, now they whisper it

I’m speeding up and this is the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heart

We're at the start, the colours disappear

I never watch the stars, there’s so much down here

So I just try to keep up with the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heart

 

I dream all year, but they’re not the sweet kinds

And the shivers move down my shoulder blades in double time

 

 And now people talk to me, I’m slipping out of reach now

People talk to me, and all their faces blur

But I got my fingers laced together and I made a little prison

And I’m locking up everyone who ever laid a finger on me

I’m done with it 
 

 This is the start of how it all ends
They used to shout my name, now they whisper it
I’m speeding up and this is the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heart
We're at the start, the colours disappear
I never watch the stars, there’s so much down here
So I just try to keep up with the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heart

And this is the red, orange, yellow flicker beat sparking up my heartAnd this is the red, orange, yellow flicker beat-beat-beat-beat

Jessie J - Min senaste musikkärlek

Av en ren slump så upptäckte jag en för mig helt ny sångerska idag. Jag satt och slölyssnade på youtube och Bang Bang kom upp i min playlist. Och jag bara, Wait whaaat, vem katten är tjejen som sjunger först?
Vilken röst!
Vilken utstrålning!
Kort sagt, jag föll som en vingklippt drake.
Den fantastiska tjejen heter Jessie J och är en engelsk sångerska som har hållit på några år.
Och när jag lyssnade igenom hennes musik insåg jag att jag hört en del av låtarna innan. men jag hade inte koll på att det var hon som sjöng. Mycket dåligt av mig.
Men Jessie J då, vad är det som gör att jag föll för henne?`Först, hennes utstrålning, denna enorma scennärvaro som gör att hon verkligen dominerar allt. Andra, hennes röst! Mångbottnad, mycket bredd och härligt rå. Sist men inte minst, att många av henne låtar har rätt feministiska budskap och är en känga i ansiktet på vad tjejer borde vara och inte. Och Jessie J sjunger med enorm inlevelse och självdistans så jag blir bara helt glad i kroppen. Igenkänningen är stor

Jag tänkte att jag länkar in videon till Bang Bang med, mycket för att den är väldigt bra, med tre riviga tjejer i centrum. Jessie gör ett kanonjobb här.
Jag är fortfarande lite osäker på vad jag tycker om Ariana Grande vilket grundar sig på att jag inte hört så mycket av henne.
Och jag ska inte ens börja prata om Nicki Minaj! Hon är bara ascool och en sådan jädra tuff människa. Heja!

The last goodbye - Billy Boyd

Det börjar närma sig slutet på en era och mitt hjärta brister varje gång jag hör den här. Den sista sången.

Jag ser mig själv som en liten tonåring framför Sagan om Ringen och hur jag grät ögonen ur mig på det där fula sättet. Och hur jag fortsatte gråta hela vägen hem men med en känsla av lycka och vildhet i hjärtat.
Och åren efter, premiärerna för Two towers och Return of the king, då jag satt köandes utanför biografen i småstaden hopkrupen under filtar och en mantel. Hur mina lärare gick förbi och undrade om jag skulle komma till lektionerna.
"Det finns viktigare saker" sa jag.
Att de inte underkände mig i allt men kanske förstod de. Att det finns saker man bara gör en gång i livet. De skrattade åt mig när jag dök upp efter filmpremiärerna vinglig av sömnbrist och med söndergråtna ögon. För ja, episka filmer som LOTR - triologin får mig att gråta. De rör något i mig som är unikt.

Och när Hobbit - There and back again kom bodde jag i Stockholm. Jag jobbade och kunde inte köa. Men jag gick av tunnelbanan morgonen då biljetterna släppts och såg lyckliga tonåringar insvepta i duntäcken och med leenden upp till öronen. De pratade med spruckna röster om att de fått tag i bra biljetter, att de skulle se den på premiärnatten.
Jag bara log mot dem och önskar att jag kunnat krama om dem och sagt "Hey, ni är ascoola och jag är så stolt över att ni köat, att ni ser en fantastisk värld. För några år sedan hade jag gärna gjort er sällskap"
Men jag vandrade till mitt jobb i frostsnön och nöjde mig med att vara lycklig där.  När jag såg filmen så värkte hjärtat av längtan efter något jag inte kunde ta på men också av en känsla av hemma.
Året efter köade jag inte heller och jag gör det inte i år heller. Jag har köat mina år, det får räcka. Magin har inte mattats av med åren, den har snarare växt och fått större betydelse.
För världen har blivit jobbigare och hårdare med åren. Jag har fått mycket smällar av livet.
Men när jag ser på LOTR och Hobbit-filmerna så tror jag igen. Jag får en smula hopp om livet, om världen, om vänskap. Jag minns mig själv som tonåring med livet framför mig och allt att vinna
Det är värt allt.

Världens bästa mobilsignal

Min mobil är en trogen sak som hållit i ett antal år nu, jag gillar den skarpt. Men jag tog innan sommaren och bytte till en mycket diskret ringsignal, nämligen temat till tv-serien "Game of Thrones".
Sjukt episkt men den är lite för tyst och lite för diskret. För jag missar samtal hela tiden, till och med när jag har telefonen bredvid mig. Mindre bra.

Så igår satte jag mig i åskvädret och skapade mig en ny mobilsignal. Det blev en bit ur första öppningslåten till den helt briljanta animeserien "Attack on Titan" Och hör jag inte den här signalen, då är det något allvarligt fel på mig.

En gnutta sommarminnen från en annan tid

Jag träffade min gode vän Makos förra veckan. Det var trevligt på många sätt, inte bara för att Makos är en av de vänner jag tycker bäst om i staden utan också för att våra liv har gjort att vi inte setts på typ ett år själva. Så det var kul att ses på flera olika sätt, vi åt lite mat och gick på bio och såg "The Wind Rises" an Hayao Miyazaki.
Vi pratade gamla minnen med och Makos tipsade mig om ett band som han ramlat in på som heter Wintergatan. Det är en tredjedel av Detektivbyrån som ligger bakom och musiken skulle vara väldigt lik Detektivbyråns.
Så ikväll när jag kom hem efter träningen så letade jag upp dem på youtube och tänkte strölyssna på dem lite.
Tss, strölyssna my ass, från början till slut satt jag bara och dansade runt lite fånigt på min stol och njöt i fulla drag.
Det jag inte heller var beredd på var  att slängas ner i en virvelvind av minnen.

En sommar för rätt längesedan när jag skulle på lajv. Det var varmt den sommaren så att jag var tvungen att fönstren öppna i hela lägenheten. Så fort jag kom hem slängde jag av mig till bh och byxor, hällde upp vin eller saft och sedan sydde jag på lajvkläder.
Och jag hade mer eller mindre konstant sällskap av tre fantastiska människor: Makos, Ami och Anouk, som kom över, klappade på mina stressnerver, skrattade med mig nätterna igenom och framför allt fanns där.
Jag är glad att jag fortfarande har bra kontakt med alla tre, att de fortfarande finns i mitt liv. Jag är ofta dålig på att säga hur mycket folk betyder för mig men tack för att ni finns och för att ni alltid funnits.

Foto: Kalle Lantz

Foto: Kalle Lantz

Foto: Kalle Lantz

Den sommaren så såg vi på dålig film, bra film men framförallt så lyssnade vi på Detektivbyrån. Konstant och på repeat. Det blev min sommars soundtrack och när jag nu lyssnade på Wintergatan så var jag plötsligt så där ung och liten en solvarm dag skrattandes med er nätterna och dagarna igenom.

Det är verkligen fantastisk musik och nu kan jag lyssna på Wintergatan och skapa nya minnen med den här sommaren.

Bara kort om Conchita Wurst

Jag hade ju lovat mig själv att inte fastna framför Eurovision Song Contest 2014 men likväl satt jag ändå där igår kväll och höll tummarna, tjoade, garvade åt twitteråsikter och tillslut skrek av glädje när min favorit Conchita Wurst tog hem hela segern.
Ja jädrar så bra!
Jag tänker inte ens gå in och diskutera eller debattera könstillhörighet eller person, det är inte mitt utrymme att ta och för mig helt irrelevant just nu. Tom är Tom och Conchita är Conchita, det är allt jag behöver veta.

Men framförallt :Rätt låt vann och jag är tokigt, underbart megakär i Conchita för hennes personlighet, utseende och framförallt för RÖSTEN!

För mer info om Conchita så surfa hit.

Edit: Jag känner mig också enormt tilltalad av texten och budskapet i den. Jag får flashbacks till hur jag mådde under åren med mitt ex och hens psykiska och fysiska misshandel av mig. Och jag vet hur stark jag är nu och hur stark jag vill bli.
Jag vinner i slutänden, precis som Conchita. 

Backstreet Boys i mitt hjärta för alltid

Jag och min kära vän Anve gjorde en fantastisk sak förra fredagen. Vi gick på konsert för att se en gammal musikkärlek som för oss alltid hängt med, som åldrats med oss och som vi fortfarande älskar, nämligen Backstreet Boys. Det var speciellt inte bara för att vi skulle gå och se våra kärlekar från förr men också för att vi på ett sätt också gjorde en slags tidsresa.

För när vi lämnade över våra biljetter i entren på Scandinavium och steg in på arenan ihop med 7000 andra fans så slängdes vi samtidigt tillbaka till år 1999 då vi var pyttesmå, 13 och 14 år, och med all världens tonårskärlek i hjärtat stod på samma plats för att se samma band.

Det var väldigt spexigt och så härligt att stå där nästan 14 år senare tillsammans och sjunga med, dansa och vråla sig totalt tokhes. För hur mycket jag än växer upp, hur mycket ny musik som än hamnar i mitt hjärta så har Backstreet Boys en speciell plats och kommer alltid ha det.
Deras låtar var med mig under tonåren och såg mig växa upp, deras musik har tröstat mig varje gång jag gråtit ögonen ur mig efter det att en relation tagit slut, de har varit med mig varje dag på ett nytt jobb och i varje ny första förälskelsefas där allt är så där rosenskimrande och skört.
Jag älskar de fortfarande och kommer nog alltid göra det.

Nu i senaste avsnittet av MegaNörd tog jag och Vargsyster och diskuterade just detta med tonårsmusik och det avsnittet kan ni lyssna på här, jag rekommenderar det varmt och det finns till och med en liten tävling med!

Just nu så lyssnar jag än en gång sönder Backstreet Boys senaste album och min favoritlåt just nu är den här, enjoy!

The Tiger Lilles och jag- en udda kärlekshistoria

Ibland har jag fått frågan vad The Tiger Lillies gör för musik och det är enormt svårt att beskriva. Men jag brukar säga att det är lite som klassisk musik på såg, dragspel och humor i en psykadelisk blandning ihop med en stor dos knark. Typ så.

Jag blev introducerad för The Tiger Lillies rätt sent i livet. Och jag minns att jag först kände, “Ehum, vad katten är det här för något?” Falsett sång, gnisslande instrument och hysterisk dragspelsmusik kändes väldigt långt ifrån min vanliga musiksmak. Jag lyssnade lite, lade bandet på minnet och gick vidare. Men så hände något och jag minns inte riktigt vad. Kanske när jag satt uppe sent en natt med ett glas vin och The Tiger Lillies gick igång på min spellista. Eller när jag var på sådant där deppigt humör och inte kände för att gråta utan bara lyssna på helt galen musik.

 

Jag minns ärligt talat inte men sedan dess så var jag fast. Jag är framförallt helt kär i sångaren Martys röst, jag har sagt det förut och säger det igen, det borde inte vara möjligt att växla mellan tonlägen så snabbt och smidigt som han gör.

The Tiger Lillies. Foto: Miklos Szabo

 

Sommaren 2011 så såg jag en annons i tidningen i ett hörn som försynt skrev ut “The Tiger Lillies preform Hamlet”. Imorgon. I Sverige. På Stadsteatern tio minuter bort.

Jag trodde på allvar att jag skulle svimma. Jag tjöt i alla fall så att katten blev döv och slängde mig på datorn för att få tag på biljetter och tack och lov fanns det platser kvar.
 Att få se The Tiger Lillies live när de både framförde musik till Shakespeares Hamlet, sjöng och samtidigt var en del av handlingen på scen var något av det mest surrealistiska och bästa jag varit med om. Jag gillar Hamlet till att börja med och The Tiger Lillies musik gjorde att den mörka, suicidala stämningen i pjäsen förstärktes gånger hundra. Hamlet har aldrig varit så episkt mörk och bra som till The Tiger Lillies musik.
Vilket inte  gjorde min kärlek till bandet mindre!

 

The Tiger Lillies kommer nog hänga med mig ett bra tag till för det är musik som håller och som alltid kommer att fungera för mig. Det är inte så att jag lyssnar ofta eller alltid har de i hörlurarna. Det är inte den typen av musik. Men det är musik som får mig att hoppa runt, skrika, göra galna saker och bara känna att jag lever lite mer.

 

(Publicerades ursprungligen på Megazine)

I see fire-Ed Sheeran

Jag är helt kär i slutsången till Hobbit: Desolation of Smaug. Jag har lyssnat sönder den helt och hållet men jag kan inte få nog av den. Det är utan tvekan den bästa sången den här senaste halvåret. När jag lyssnar på den vill jag gråta, slåss, slita ut mitt hjärta och säga till alla de jag älskar hur mycket jag håller av dem.

Kort sagt, den får mig att känna mig levande.

Till mina vänner!



 Jag är så glad och tacksam för er. Ni som jag lärt mig är äkta och inte fega eller falska. Ni som uppmuntrar. Ni som peppar och finns där. Ni som jag kan bli arg på och bråka med och vänskapen finns ändå där. Ni som jag diskuterar, analyserar och skrattar ihop med. Mina fina underbara, nördiga, hjärtevarma, sjukt smarta vänner.

Jag ger er för lite creds men jag älskar er.





The Love Song av LM. C

Are you ready? Go? Stay? Go!

Are you ready? Go! Go! Go!

This is for everyone I love...

To sing a love song...

To never lose a single thing...

I lived holding them all.

If you're not prepared to extend your hand,

you can't reach any further.

Are you ready? Go? Stay? Go and sparkle!

Here we go with all these pure feelings.

It was never just the words I wanted to get across.

My soul's voice will never turn to words.

How much has to gather to reach you?

To the irreplaceable people I love,

I sing an endless song.

Make me wanna die- The Pretty Reckless

The Pretty Reckless upptäckte jag när jag satt och snökollade på Victoria´s Secret fashion show. Jag slogs genast av vilken rockig låt det var för en modevisning av den stilen och sökte vidare.

And I really like.Make me wanna die var den första låten jag hörde och det är fortfarande min favorit med dem. Videon är inte så jädra bra men låten... Oj oj oj!

Locked out of heaven-Bruno Mars

Bruno Mars är min nya favoritartist som numera snurrar konstant i mina hörlurar när jag sitter vid datorn. Tydligen så hade han sitt genombrott redan 2010 men jag är lite senare än alla andra och älskar honom nu istället, jag intalar mig att det blir tregånger mer kärlek bara för det!
Men Bruno Mars har i alla fall en sammetsröst med riv, är en bra låtskrivare och har en äkthet i sina låtar som jag gillar. Hälften av hans låtar gör att jag vill kyssas i regnet och andra hälften gör att jag vill dansa sönder skorna hela natten lång!

Det här är hans senaste singel och hans helt underbara framträdande från Victorias Secret fashion show 2012.(och han och hans band vet verkligen hur man uppträder och rockar loss!)

Diamonds-Rihanna

Ja jädrar vad dålig jag är på att blogga regelbundet. Och vad kasst det gick med veckans musiktips...
Men här är i alla fall Rihannas underbara låt Diamonds. Älskar hennes röst. Hon har gått från att vara en velig tonåring, till att vara rebell till att hitta sin egen, skärande äkta röst.

Bra utveckling enligt mig.

I love it-Icona Pop

Icona Pop är en duo jag upptäckte 100 år efter alla andra. En av orsakerna är att det är väldigt sällan jag lyssnar på radio när jag är hemma och därför så missade jag helt jättehypen som var kring dem i somras.
Men så nu för en månad sedan så slog kärleken till med full kraft. Och de här tjejerna förtjänar all creds i världen. De är inte bara megatrevliga och roliga, de gör fantastisk blipblopmusik med skinn på näsan och rejält med attityd.Så lyssna och dansa bort vinterrusket!