Loser like me del 2: Att tvivla på vad jag kan och lite till

Då var det dags för del två i den här bloggserien. Och där första delen handlade om min kropp så handlar denna delen om hur det är att ena dagen känna sig som världens fucking supermänniska och andra dagen som världens största bluff.
Lite hederligt självtvivel som vi alla lider av lite då och då.
Jag skriver detta inte så mycket för att säga hur jag har det utan för att belysa det faktum att självtvivel är rätt vanligt.

Jag gör en hel del saker som jag vet ser ascoola ut. Jag har turen att kunna jobba med spel och spelkultur som även är mitt främsta fritidsintresse. Det är ett privilegium men det är inget som kommit gratis.
Jag är ingen superhjälte och det jag gör, det gör jag för att jag har kämpat häcken av mig och offrat i princip allt.
Jag får ofta höra att jag haft tur, mindre ofta att det faktiskt är mitt eget hårda slit under flera år som tagit mig dit jag är idag.
För det är trots allt något jag åstadkommit själv men det är ibland svårt att komma ihåg. Detta trots att jag försöker bli bättre på att:

1) Berömma mig själv
2) Ta cred för saker jag gör

För detta är så viktigt att göra. Både för mig som person, som kvinna och som rasifierad.
Vikten av att klappa sig själv på axeln, ta cred för sitt eget arbete och därigenom tro på sig själv är vad som får en att utvecklas, klättra uppåt och förändra världen enligt mig.

Men det är inte alltid så.

För att sammanfatta det:
75% av min tid känns det som att jag vet exakt vad jag håller på med.
25% av min tid känner jag mig så här:

De där 25% har en tendens att dåliga dagar äta hål på mig. Förra året var det riktigt illa eftersom jag då fick hantera elaka kommentarer på nätet om hur dålig jag är (nu i år har dessa tack och lov minskat till nästan noll när jag slutat som ordförande i Sverok).

För det är ju så att tvivel nöter ned en och det är något jag fått kämpa med.

• Är jag tillräckligt bra?
• Har jag tillräckligt med kompetens för detta?
• Klarar jag av att hantera och leverera i allt?

Dessa frågor spinner runt i huvudet dåliga dagar och de hörs lite extra de dagarna då jag känner att min ork är lägre och att mitt minne fungerar sämre på grund av saker som hände för länge sedan (tänk vad lustigt hur trauma sätter spår). När jag tappar bollar eller gör misstag så känns min kompetens lika med noll.

För varför skulle just jag förtjäna så bra jobb som jag har?

Men det är ju så mänskligt att göra misstag och det jag arbetar med är att det är okej att tappa vissa bollar och framförallt att även om jag vill göra allt perfekt så är det inte rimligt att jag ska orka det.
Jag är ingen superhjälte, jag har brister som alla andra och jag kan inte allt i hela världen.
Om en sak jag gör blir 80% bra istället för 100% så får jag lära mig av det och förbättra det tills nästa gång.

Jag har arbetat länge på att just vara snäll mot mig själv och framförallt på att vara snäll mot mig själv inom de områden där jag känner mig osäker.

Där kommer min förmåga att teambuilda och framförallt att föreläsa och ta plats in.

Jag är en ninja på logistiskt arbete och att planera event men jag kände mig länge urkass på att teambuilda och på att stå i centrum.
Mycket för att jag kände att jag gjorde fel.
Jag är inte världens mest planerade människa och jag är rätt självlärd. Jag kan inga akademiska termer och jag kan inte heller alla teorier om hur arbete ska göras på bästa sätt.  Jag lärde mig genom mina erfarenheter, genom att prata med människor och genom att bara... tja, ta reda på med om vad jag tyckte var intressant.
Men det kändes som att jag var var en bluff. Jag som alltid var den med kassa powerpoints och som var tvungen att ha stödpapper med mig för att mitt minne svek mig.
Jag hatade så länge att stå i centrum för jag kände mig värdelös. Jag kunde inget utan hade bara mitt engagemang, mina erfarenheter och en vilja att förändra.

Det kändes aldrig nog.

Jag kände mig sämst som alltid agerade på mina känslor och som brann för så mycket istället för att vara akademiskt, analyserande och kunna backa upp allt med fakta.

Idag har jag landat i ett mellanläge som fungerar. Jag planerar mycket logistiskt och gör det jag är bäst på. Men samtidigt så friformar jag ofta det jag gör, från föreläsningar till arbetshelger, utifrån vad jag tror skulle fungera. Jag ändrar det längst vägen om det inte fungerar genom att läsa av de som deltar.
Jag är fortfarande mest nervös när jag ska föreläsa och upp på scen men jag känner mig inte längre som en bluff. Jag har insett att det som gör att folk lyssnar är mitt engagemang och vad jag har i erfarenhet.

Mina känslor och min passion för det jag vill göra är idag min styrka och min främsta tillgång.

Det fungerar bra och framförallt så gör det mig lugnare.

För jag behöver inte vara bäst på allt, det är det ingen som kan. Jag kan en hel del och det jag inte kan lär jag mig längst vägen.
Jag behöver inte ha 100% inom en kompetens. Ibland räcker det med 70% eller ibland ingen alls (för igen, jag lär mig längst vägen så länge jag bara brinner för en sak)

Jag säger ofta att jag är rätt episk och bra nuförtiden och det är för att jag vet att det stämmer och framförallt för att jag vill bryta en struktur.
Den strukturen stavas patriarkatet där kvinnor ställs inför kravet att vara en fucking superhjälte som ska klara jobb, familj, fritid och emotionell backup till alla i sin omgivning.
Det är inte rimligt någonstans och jag synar det gång på gång numera.
Jag vill se mig själv vara nöjd med vad jag gör, klättra högre för att jag vill det och ändra världen för att jag vill se en bättre värld.
Inte för att sträva efter att vara bäst för andras skull eller för ett jobb.

Jag vill göra saker och göra bra ifrån mig för att det ger mig något. Inte för att nå upp till en orimlig måttstock.

Så:

• Är jag tillräckligt bra?
• Har jag tillräckligt med kompetens för detta?
• Klarar jag av att hantera och leverera i allt?

Svaret på alla dessa frågor är ja.

Jag är tillräckligt bra och det jag inte vet om, det löser sig.
Jag har tillräckligt med kompetens för de jobb jag har och det som dyker upp längst vägen, det löser jag.
Jag klarar av att hantera och leverera i allt jag gör för att jag har gett mig själv tillräckligt med utrymme. Jag jobbar ca 85% i dagsläget vilket gör att jag har utrymme för vila och återhämtning men också för att att utveckla mig själv.
Viktigare är att jag idag bara jobbar med saker jag verkligen brinner för och vill göra och det är jobb där jag känner mig uppskattad och har kul på.

Livet är på tok för kort för att jag ska orka lägga tid på att fundera över om jag är tillräckligt bra eller inte. Jag är inte bäst på allt men jag är bäst på vad jag gör just nu. Det betyder allt och den tanken försöker jag komma ihåg de där dagarna där allt känns kasst.
För de dagarna finns och efteråt så däckar jag i en soffa med filtar och gosedjur och bara sover.

Det är mer än okej.

Mina metoder för att hantera mina självtvivel idag är rätt enkla men jag tänkte skriva ned dem här:

• Jag behöver inte vara bäst på allt, jag är bra som jag är.
• Andras metoder kan verka superbra, jag kan lära av andra men jag ska aldrig försöka vara något jag inte är.
• Jag har flera kalendrar för att inte glömma saker. Men glömmer jag saker är det inte hela världen.
• Jag är snäll mot mig själv genom pepp, självvård och vila.
• Jag har episka spellistor som går i mina hörlurar och som påminner mig om hur bra jag är.

Men det största jag repeterar för mig själv varje dag är detta:

Mina känslor, min passion och mina erfarenheter är min styrka.

 En vän sade en gång att jag bär hjärtat på kavajslaget och känslorna i ansiktet. Förra året gav just min passion och mina känslor upphov till ett enormt självtvivel.
Nu bär jag det som en del av mig, på samma sätt som jag bär mina slitna jeans,mitt färgstarka hår, mina kängor och mina nördtröjor.
Jag bränner inte längre världen omotiverat men jag vet att min passion och min eldfängdhet gör mig till den jag är.

Och jag vill aldrig mer vara något jag inte är.

Att jag är mig själv idag gör att jag visserligen fortfarande tvivlar på mig själv 25% av tiden men jag slipper pressa ned mig i en mall som inte är jag.

Det är värt allt.

Jag är fortfarande enormt tacksam och ödmjuk över att allt mitt slit tagit mig hit och jag gillar inte att skryta med vad jag kan och gör. Jag kommer alltid att ha svårt att ta komplimanger och jag vet att jag har så många att tacka för att jag idag mår bra och kan göra allt detta.
Jag glömmer er aldrig.
Men jag har insett att tvivlet på mig själv, det har oftast ingen grund och även om jag får lov att tvivla så tar det inte bort att jag i grunden är bra och kan mina saker.

För jag har kommit dit jag är för att jag är bra.

Och om jag kan det, som en gång tvivlade på om jag ens var kapabel att stå på en scen, rodda ett event eller bara ens klara av att gå själv till spårvagnen... Om jag kan göra saker så kan vem som helst göra vad som helst.

Jag och ordförandeskapet i Sverok

Juni månad är här och därmed har halva min tid som ordförande i Sverok passerat. Det är lite bisarrt att tänka på för det känns som jag knappt hunnit bli varm i kläderna än.  Så detta är mitt försök att sammanfatta några väldigt intensiva och roliga månader.

Vi kör det utifrån några av de vanligaste frågorna jag fått.

"Hur är det? Är det drömjobbet?"

Mitt svar är både ja och nej.

Sverok är fantastiskt roligt och underbart. Att jobba heltid med att utveckla spelkulturen i Sverige och att dagligen få gräva ned mig i det är sjukt roligt.
Det finns dagar då det känns mindre kul, ofta dagar då jag är trött och sliten . De dagarna undrar jag såklart varför jag gör detta.
Med andra ord är det precis som vilket jobb som helst.

Jag sitter för det mesta på kontoret i Stockholm och jobbar.
Någon gång i månaden åker jag hemåt till Göteborg

Eller nej, inte som vilket jobb som helst eftersom detta med att vara ordförande för Sverok är ett kall.
Det tar enormt mycket tid vilket jag var väl medveten om och även förberedd på. Jag jobbar i princip 24/7 och har vant mig vid att folk hör av sig med frågor i tid och otid.
Det är sena kvällar, helgresor och möten. Det är extrajobb och det är att förutsäga det oförutsägbara och hantera det när det kommer flygande.
Det är att alltid vara proffsig och trevlig mot människor och det är mycket resande. Jag tror att jag i snitt klockar tio resdagar i månaden, ofta mer.

Jag har blivit en van tågresenär vilket är imponerande eftersom jag blir åksjuk jämt.
Men tabletter och dator håller det i schack.

Detta var som sagt något jag visste om och det är en del av uppdraget. Nackdelen är att det är svårt att planera in vettig ledighet eftersom det ofta kommer flygande bollar som måste hanteras snabbt.
I korthet är Sverok fantastiskt och det roligaste jag gett mig in på
Men det är inget drömjobb eftersom det inte är ett vanligt jobb.
Det är en heltidssyssla och något jag gör alla tider på dygnet. Det är ofta otacksamt eftersom få förstår hur mycket jag jobbar men det vägs upp av alla fina människor jag träffar.
Att vara ordförande i Sverok är inte något jag gör för att det är coolt.
Jag gör det för att jag älskar spelkulturen i Sverige och vill se den utvecklas till att bli ännu bättre.

(Och innan ni frågar, jag ser till att vila och ta hand om mig. Hållbart engagemang ftw!)

Hur har första tiden varit?

Det har varit otroligt mycket. Jag har på mitt vanliga sätt gått in i Sverok till 200% och lagt otroligt mycket tid på det, både att sätta mig in i allt jag måste veta och även att se till att hinna med allt.
Som alltid vill jag göra mitt bästa och här är lite av vad jag gjort:

• Jag har planerat in mycket konvent för att kunna komma ut bland medlemmar och få en kontakt till dem.
• Jag har massor med möten med nya och gamla samarbetspartners till Sverok.
• Jag jobbar med min del av verksamhetsplanen samt alla bollar som kommer flygande åt mitt håll.
• Jag driver politisk påverkan genom att vara synlig i debatten, gå på möten och seminarium om civilsamhället samt se till att medverka i media när det går.
• Jag hanterar situationer som uppstår i förbundet och har möten om hur Sverok kan vara en aktiv del i civilsamhället.
• Jag planerar och bokar in styrelsemöten och SLAG (distriktskonferenser som hålls två gånger om året)
• Jag arbetsleder styrelsen och försöker se till att de har vad de behöver i sitt arbete för att förverkliga verksamhetsplanen.

Känslomässigt har det varit en vild berg och dalbana i över hur mycket jag inte kan vs mycket jag faktiskt kan. Jag tvivlar på mig själv varje dag och känner mig bäst varje dag.
Men mitt i allt detta så utvecklas jag något enormt och jag hoppas att Sverok får tillbaka av det.

Jag är så jädra glad att Sverok har ett så bra och stabilt kansli som jag kan luta mig emot och som kan typ allt. De är fantastiska. Lite extra kärlek till Johan Groth som är bäst kanslichef, Sanna Hedlund för att hon är mest awesome och Chrisp för att han kan allt och är den kanske gladaste människan jag vet.

Vad har varit lättast och vad har varit svårast ?

När jag började som ordförande trodde jag att det svåraste skulle bli att representera förbundet och prata med folk. Jag är en rätt skygg och blyg människa egentligen så jag var lite orolig för hur det skulle gå.
Men den biten har snarare flutit på riktigt bra, både att prata med utomstående om vad Sverok är och vad vi gör samt att prata med medlemmar jag inte känner.
Numera är det en av de sakerna jag tycker är roligast.

En av de saker jag visste skulle gå bra var att arbeta strategiskt och övergripande och peka ut riktningen för förbundet, både när det gäller att arbeta med verksamhetsplanen och att se långsiktigt vad vi behöver göra.
Det är lika roligt som jag trodde det skulle vara.

Godis med Förbundsekreterare Aleandra är också rätt kul :D

Det knepigaste har varit att ha en ny roll i styrelsen. Som ledamot kunde jag vara en del av styrelsen men som ordförande så arbetsleder jag den. Det gör att mötena för mig handlar mest om just arbetsledning och fokus på att se hur vi går vidare i vårt arbete samt fånga upp när något tappas.
Det är en skillnad mot innan då jag kunde fåna mig och spela spel samt ha samtal till midnatt på tidigare möten.
Den tiden finns inte nu för mig och jag förstår för första gången varför flera av mina gamla chefer ibland valde att inte vara med på vikariefester och sommarfester på jobbet.
Det blir inte samma sak eftersom i en chefsroll hamnar en lite vid sidan av och utanför eftersom du arbetsleder.
Jag vänjer mig fortfarande vid det och det landar mer för för varje möte.Det är något som varje chef måste vänja sig vid och jag pratar om det med andra förbundsordföringar och även gamla chefer jag haft innan i livet.

Vilka har dina största utmaningar varit?

Hej och hå. Utan tvekan har det varit turerna med Nordea och de nya bankreglerna som var lite som en blöt yllefilt att hantera.
Sedan har det varit att titta på hur Sverok ska hantera framtiden, både när det gäller det finansiella och även när det gäller vilken typ av förbund vi ska vara.
Sverok är ett ungdomsförbund men vi har många medlemmar som är över 26 och jag tror benhårt på att vi behöver varandra för att vara bäst. Vi behöver olika erfarenheter, olika åldrar och olika bakgrunder för att kunna ha en levande och bra spelkultur.
En annan stor fråga har varit hur vi främjar det ideella engagemanget bland våra medlemmar och hur vi ser till att skapa mer transparens och kunskap om vad Sverok gör.
Den jobbas det på löpande och det är en av de viktigaste frågorna som jag alltid har med i huvudet.


Vad är viktigast för dig i ditt arbete?

Förutom att genomföra Verksamhetsplanen och förverkliga de mål som förbundet satt upp i form av strategiskt arbete så älskar jag att träffa medlemmar. Jag älskar att komma ut på konvent och prata med de som precis som jag brinner för spelkulturen.

Konventsliv ftw! Här på Nordsken med Sanna 

En sak som var viktig för mig detta året var att planera in så många konvent som möjligt att åka på, vare sig jag åkte på de som privatperson eller som Sveroks ordförande, just för att jag vill veta vad folk tänker och tycker om Sverok.
Det är så lätt att sitta och jobba strategiskt och långsiktigt men samtidigt tappa bort anknytningen till medlemmarna och varför jag gör detta.
Jag kan killgissa vilt vad folk tänker eller så kan jag se till att komma ut och prata med folk för att få en mer konkret fingervisning.

Dessa är de konvent jag har inplanerade i år. Vissa har redan varit med ni förstår grejen :)

Prolog  (min bloggpost om konventet)
Gothcon  (min bloggpost om konventet)
Nordsken  (min bloggpost om konventet)
SweCon/Fantastika (min bloggpost om detta)
Dreamhack Summer (min bloggpost om detta)
NärCon Summer
WarCon
Confusion

Vissa av de här konventen åker jag på regelbundet och vissa är nya men jag har försökt att få till en bra blandning.
Och nej, Sverok betalar inte mitt deltagande på alla dessa :)

Till den här listan kan ni lägga till Almedalen, Järvaveckan och förmodligen Bokmässan samt två lajv som jag åker på helt privat (Hey, jag tänker inte sluta lajva bara för att jag har fullt upp!) samt att jag spelar datorspel lite då och då.

Jag försöker att nå ut till alla som är medlemmar i Sverok så gott det går, inte bara i medlemsbreven utan genom att skriva här, genom att livestreama på min facebooksida och genom att skriva i Fenix varje månad. Jag och Alexandra postar dessutom varje tisdag på Sveroks facebooksida och Alexandra presenterar Månadens styrdokument för att alla ska kunna djupdyka i de dokument som gör Sverok lite bättre än alla andra.
Och sedan försöker jag som sagt genom att åka runt och besöka konvent.
Det känns som att tiden går alldeles för fort för att jag ska hinna med allt.

I varje nummer av speltidningen Fenix hittar ni en krönika av mig där jag berättar om Sverok.

För att sammanfatta:

Sverok är inte så mycket ett jobb som ett kall för mig. Det är något jag gör för att jag älskar spelkulturen och alla de människor som finns i den.
Jag jobbar på tok för mycket (eftersom det är så pass kul) men jag tar sovmorgonar för att vila ut och när jag är ledig så slänger jag telefonen i ett hörn.
Jag reser enormt mycket och har otroligt mycket givande och roliga möten samtidigt som jag jobbar med hur Sverok ska vara i framtiden.

I korthet har jag aldrig haft så lite tid att spela spel eller träffa vänner men å andra sidan har jag aldrig haft så mycket givande samtal och träffat så mycket nya människor.

Träffa Sverok Mälardalens styrelse i början av året var jättetrevligt!

Här är lite bra länkar om Sverok:

Sverok.se/ - Detta är hemsidan som berättar om vad Sverok är för den som undrar vad katten en spelhobbyförbund egentligen gör. Här hittas info om vilka som jobbar på Sverok, om styrelsen, om vad en spelförening är och om våra största projekt.

medlem.sverok.se - Detta är hemsidan för dig som är medlem i en Sverokförening. Här finns info om hur det fungerar att driva en förening, vad Sverok har för krav, checklistor för bland annat tillgängliga möten och våra uppförandekoder för att nämna några saker.

Spelkartan - Din guide till allt kul som händer i spelhobbyn.

Uppdragslistan - Vill du veta vad katten förbundsstyrelsen gör under året och vem som gör vad? Här ligger alla våra uppdrag och du kan följa hur det går med de under året!

Infobanken - Här ligger alla våra styrdokument som är de dokument som fastställs av förbundsstyrelsen och som pekar ut riktningen för hur förbundet ska arbeta. Undrar du hur arbetsgrupperna fungerar, vad våra riktlinjer för kost egentligen är eller hur Sveroks strategi för tre år framöver ser hur? Eller hur kansliet jobbar på Skype? Allt finns här såväl som våra protokoll från förbundsstyrelsemötena och även från Riksmötena genom historien(riksmötet är Sveroks årliga möte där 101 valda ombud beslutar om bland annat verksamhetsplan och budget )

Sverokpodden - Här kan du uppdatera dig på det senaste som händer inom Sverok!

Civilsamhällespodden -Detta är den allra bästa podden om civilsamhället i Sverige. En ny gäst varje gång som ihop med programledare Tjarls Metzmaa nördar ned sig i alla aspekter av föreningslivet